10 Milagres de Jesus na Bíblia: Lista com versículos e explicação

Bröllopet i Kana. Första påsken. Jesus renar templet.

1 Och på tredje dagen var det ett bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där. 2 Och både Jesus och hans lärjungar blev bjudna till bröllopet. 3 Och när vinet började ta slut, sa Jesu mor till honom: De har inget vin. 4 Jesus sa till henne: Kvinna, vad har jag med dig att göra? Min stund har ännu inte kommit. 5 Hans mor sa till tjänarna: Vad han än säger till er, gör det. 6 ✝Nu fanns där sex vattenkrukor av sten för judarnas reningsceremonier, vart och ett rymde två eller tre metreter*. 7 Jesus sa till dem: Fyll vattenkrukorna med vatten. Och de fyllde dem ända till brädden. 8 Och han sa till dem: Ös nu upp och bär till värden. Och de gjorde det. 9 När värden smakade på vattnet, som hade blivit vin, så visste han inte varifrån det kom, men tjänarna som hade öst upp vattnet visste det. Då kallade värden på brudgummen 10 och sa till honom: Var man sätter först fram det goda vinet, och det som är sämre när de har blivit druckna. Du har sparat det goda vinet ända till nu. 11 ✝Detta första mirakel* gjorde Jesus i Kana i Galileen, och det uppenbarade hans härlighet, och hans lärjungar trodde på honom.

Jesus botar en man som var född blind.

1 Och när han gick vidare, såg han en man som var född blind. 2 Och hans lärjungar frågade honom och sa: Rabbi, vem syndade, denne eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind? 3 ✝Jesus svarade: Varken denne eller hans föräldrar har syndat, utan detta har skett för att Guds gärningar skulle uppenbaras på honom. 4 Jag* måste göra hans gärningar som har sänt mig, medan det är dag. Natten kommer, då ingen kan arbeta. 5 ✝Så länge jag är i världen, är jag världens ljus. 6 När han hade sagt detta, spottade han på jorden och gjorde en lera med saliven och strök leran på den blindes ögon 7 och sa till honom: Gå bort och tvätta dig i dammen Siloam, som betyder utsänd. Han gick då iväg och tvättade sig och kom tillbaka seende. 8 Då sa grannarna och de som förut hade sett honom att han var blind:* Är det inte han som satt och tiggde? 9 Några sa: Det är han. Men andra sa: Han* är lik honom. Men han själv sa: Det är jag. 10 Då sa de till honom: Hur blev dina ögon öppnade? 11 Han svarade och sa: En man som heter Jesus gjorde en lera och smorde mina ögon och sa till mig: Gå till dammen* Siloam och tvätta dig. Och jag gick och tvättade mig och fick min syn. 12 Då sa de till honom: Var är han? Han sa: Jag vet inte.

Bespisningen av fem tusen män

13 ✝När Jesus hörde detta, for han med båt därifrån till en enslig plats, för att vara för sig själv. Och när folket hörde det, följde de efter honom till fots från städerna. 14 När Jesus* kom fram såg han en stor folkskara, och han fylldes av medlidande med dem och botade deras sjuka. 15 ✝Och när det blev kväll kom hans lärjungar fram till honom och sa: Trakten är öde, och det är redan sent. Sänd iväg folket, så att de kan gå bort till byarna och köpa sig mat. 16 Men Jesus sa till dem: De behöver inte gå sin väg. Ge ni dem att äta. 17 ✝Då sa de till honom: Vi har inte mer än fem bröd och två fiskar här. 18 Men han sa: Ta hit dem till mig. 19 Sedan befallde han folket att sätta sig ner i gräset. Och han tog de fem bröden och de två fiskarna och såg upp mot himlen och han välsignade och bröt bröden och gav dem till lärjungarna, och lärjungarna till folket. 20 Och de åt alla och blev mätta. Sedan tog de upp det som var över av bitarna, tolv korgar fulla. 21 Och de som hade ätit var omkring 5 000 män, förutom kvinnor och barn.

Stormen tystas

35 ✝Och samma dag, när det hade blivit kväll, sa han till dem: Låt oss fara över till andra sidan. 36 När de hade sänt iväg folket, tog de honom med i båten som han redan var i. Och andra små båtar följde också med honom. 37 Och det blåste upp till kraftig stormvind, och vågorna slog in i båten, så att den höll på att fyllas. 38 Men han själv låg i aktern och sov på en dyna. Då väckte de honom och sa till honom: Mästare, bryr du dig inte om att vi går under? 39 Då stod han upp och befallde strängt vinden och sa till sjön: Tig! Var stilla! Då lade sig vinden och det blev alldeles stilla. 40 Och han sa till dem: Varför är ni så rädda? Hur kommer det sig att ni inte har tro?* 41 Och de blev mycket förskräckta och sa till varandra: Vem är då denne, eftersom både vinden och sjön lyder honom?

25 ✝Och där var en kvinna som hade haft blödningar i tolv år 26 och som hade lidit mycket hos många läkare och det hade kostat henne allt hon ägde, men ingenting hade hjälpt, utan det hade snarare blivit värre. 27 När hon hade fått höra om Jesus, kom hon i folkhopen och rörde bakifrån vid hans mantel. 28 För hon sa: Om jag bara får röra vid hans kläder, så blir jag frisk. 29 Och genast stannade blodflödet och hon kände i sin kropp att hon var botad från sin plåga. 30 ✝Men Jesus märkte genast inom sig själv, att kraft hade gått ut från honom, och han vände sig om i folkskaran och sa: Vem rörde vid mina kläder? 31 Då sa hans lärjungar till honom: Du ser att folket tränger dig på alla sidor och du frågar: Vem rörde vid mig? 32 Då såg han sig omkring för att få se henne som hade gjort det. 33 Och kvinnan, som visste vad som hade hänt med henne, kom rädd och darrande fram och föll ner för honom och talade om hela sanningen för honom. 34 ✝Då sa han till henne: Dotter, din tro har helat dig. Gå i frid, och var frisk från din plåga.

Jesus driver ut onda andar, stillar en kvinnas blodgång och uppväcker Jairus dotter.

1 ✝Så kom de över till den andra sidan av sjön in i gadarenernas* land. 2 När han hade stigit ur båten, kom genast en man med en oren ande emot honom från gravarna. 3 Han hade sitt tillhåll bland gravarna, och ingen kunde binda honom*, inte ens med kedjor. 4 För han hade många gånger blivit bunden med fotbojor och kedjor, men kedjorna hade blivit avslitna av honom och fotbojorna hade brutits sönder, och ingen kunde rå på honom. 5 Och ständigt, natt och dag, höll han till uppe i bergen och bland gravarna och skrek och skar sig själv med stenar. 6 När han fick se Jesus på långt håll, sprang han fram och föll ner för honom 7 och skrek med hög röst och sa: Vad har jag med dig att göra, Jesus, du den högste Gudens Son? Lova mig inför Gud, att du inte plågar mig. 8 För han sa till honom: Kom ut ur mannen, du orena ande. 9 Och han frågade honom: Vad är ditt namn? Och han svarade och sa: Mitt namn är Legion*, för vi är många. 10 Och han bad honom enträget, att han inte skulle driva bort dem från den trakten. 11 ✝Och där nära bergen betade en stor svinhjord. 12 Och alla de onda andarna* bad honom och sa: Skicka oss till svinen, så att vi kan fara in i dem. 13 Och genast tillät Jesus* dem det. Då for de orena andarna ut och in i svinen. Och hjorden störtade sig utför branten ner i sjön. Det var omkring tvåtusen, och de drunknade i sjön. 14 Men de som skötte svinen* flydde och berättade det i staden och på landsbygden. Och de gick ut för att se vad som hade hänt. 15 När de kom till Jesus och såg honom som hade varit besatt av legionen sitta där, klädd och vid sina sinnen, så blev de rädda. 16 Och de som hade sett det berättade för dem vad som hade hänt med den besatte och med svinen. 17 Och de började be honom att han skulle lämna deras område. 18 ✝När han hade stigit i båten, bad han som hade varit besatt, att han skulle få följa med honom. 19 Men Jesus* tillät det inte, utan sa till honom: Gå hem till de dina och berätta för dem hur stora ting Herren har gjort med dig och hur han har förbarmat sig över dig. 20 Då gick han sin väg och började förkunna i Dekapolis*, hur stora ting Jesus hade gjort med honom. Och alla förundrade sig.

Synagogföreståndarens dotter. Kvinnan med blödningar

21 ✝När Jesus hade farit tillbaka med båten till andra sidan, samlades mycket folk omkring honom, medan han var där vid sjön. 22 ✝Och se, en som hette Jairus, en av synagogföreståndarna, kom och då han fick se honom föll han ner för hans fötter 23 och bönföll honom starkt och sa: Min dotter ligger för döden. Kom och lägg händerna på henne, så att hon blir frisk och får leva. 24 Då gick han med honom, och mycket folk följde honom, och trängde sig inpå honom. 25 ✝Och där var en kvinna som hade haft blödningar i tolv år 26 och som hade lidit mycket hos många läkare och det hade kostat henne allt hon ägde, men ingenting hade hjälpt, utan det hade snarare blivit värre. 27 När hon hade fått höra om Jesus, kom hon i folkhopen och rörde bakifrån vid hans mantel. 28 För hon sa: Om jag bara får röra vid hans kläder, så blir jag frisk. 29 Och genast stannade blodflödet och hon kände i sin kropp att hon var botad från sin plåga. 30 ✝Men Jesus märkte genast inom sig själv, att kraft hade gått ut från honom, och han vände sig om i folkskaran och sa: Vem rörde vid mina kläder? 31 Då sa hans lärjungar till honom: Du ser att folket tränger dig på alla sidor och du frågar: Vem rörde vid mig? 32 Då såg han sig omkring för att få se henne som hade gjort det. 33 Och kvinnan, som visste vad som hade hänt med henne, kom rädd och darrande fram och föll ner för honom och talade om hela sanningen för honom. 34 ✝Då sa han till henne: Dotter, din tro har helat dig. Gå i frid, och var frisk från din plåga. 35 ✝Medan han ännu talade, kom några från synagogföreståndarens hus och sa: Din dotter är död. Varför besvärar du Mästaren längre? 36 Men så snart som* Jesus hörde vad som sades, sa han till synagogföreståndaren: Frukta inte, bara tro! 37 Och han tillät inte någon att följa med honom utom Petrus och Jakob och Johannes, Jakobs bror. 38 Så kom han till synagogföreståndarens hus, och han såg en orolig skara som grät och klagade högt. 39 ✝Och han gick in och sa till dem: Varför skriker ni och gråter? Flickan är inte död, utan hon sover. 40 Då hånskrattade de åt honom. Men han drev ut allesammans, tog med sig flickans far och mor och dem som var med honom och gick in där flickan låg. 41 Sedan tog han flickan i handen och sa till henne: Talita kumi! Det betyder: Flicka, jag säger dig, stå upp! 42 Och genast reste sig flickan och gick omkring, för hon var tolv år. Och de blev utom sig av stor häpnad. 43 Men han befallde dem strängt att ingen skulle få veta detta och sa åt dem att ge henne något att äta.

Jesus går på vattnet

22 ✝Och strax därefter uppmanade Jesus* sina lärjungar att stiga i båten och fara över till andra sidan före honom, medan han skickade iväg folket. 23 ✝När han hade skickat iväg folket, gick han ensam upp på berget för att be. Och när kvällen kom, var han där ensam. 24 Men båten var då redan mitt* på sjön och var hårt pressad av vågorna, för vinden låg emot. 25 Men i den fjärde nattväkten* kom Jesus till dem, gående på sjön. 26 Och när lärjungarna såg honom gå på sjön, blev de förskräckta och sa: Det är ett spöke, och skrek av rädsla. 27 Men Jesus talade genast till dem och sa: Var vid gott mod. Det är jag. Var inte rädda. 28 Och Petrus svarade honom och sa: Herre, om det är du, så befall mig att komma till dig på vattnet. 29 Då sa han: Kom. Då steg Petrus ner från båten och gick på vattnet för att komma till Jesus. 30 ✝Men när han såg hur stark vinden var, blev han rädd och började sjunka. Han ropade och sa: Herre, rädda mig. 31 Och genast räckte Jesus ut handen och tog tag i honom och sa till honom: O, du klentrogne. Varför tvivlade du? 32 Och när de hade kommit upp i båten, lade sig vinden. 33 ✝Då kom de som var i båten och tillbad honom och sa: Du är verkligen Guds Son!

Jesus förlåter en lam mans synder och botar honom, kallar Levi, svarar på en fråga om att fasta. Lärjungarna

1 ✝Därefter kom han på nytt in i Kapernaum efter några dagar, och ryktet spred sig att han var i huset. 2 Då samlades genast* så många att de inte fick plats, inte ens utanför dörren, och han predikade ordet för dem. 3 ✝Då kom de fram till honom med en lam, som bars av fyra män. 4 Och då de inte kunde komma fram till honom för folkmassans skull, tog de bort taket på huset där han var. Och när de hade brutit upp det firade de ner bädden som den lame låg på. 5 När Jesus såg deras tro, sa han till den lame: Son, dina synder är dig förlåtna. 6 Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte i sina hjärtan: 7 ✝Varför talar denne sådana hädelser? Vem kan förlåta synder, förutom en, Gud? 8 Och Jesus förstod genast i sin ande att de tänkte så för sig själva, och han sa till dem: Varför tänker ni så i era hjärtan? 9 Vilket är lättare att säga till den lame: Dina synder är dig förlåtna, eller att säga: Stå upp och ta din bädd och gå? 10 Men för att ni ska veta att Människosonen har makt på jorden att förlåta synder, sa han till den lame: 11 Jag säger dig. Res dig upp och ta din bädd och gå till ditt hem. 12 Och genast reste han sig upp, tog sin bädd och gick ut inför allas åsyn, så att alla förundrade sig mycket och prisade Gud, och sa: Något sådant har vi aldrig sett.

Jesus uppväcker Lasarus från de döda. Översteprästen Kaifas profetia.

1 Nu låg en man som hette Lasarus sjuk. Han var från Betania, Marias och hennes syster Martas by. 2 ✝Det var Maria som smorde Herren med välluktande olja och torkade hans fötter med sitt hår. Lasarus som låg sjuk var hennes bror. 3 Då skickade systrarna bud till honom och sa: Herre, se, den som du har kär ligger sjuk. 4 ✝När Jesus hörde detta, sa han: Denna sjukdom är inte till döds, utan till Guds ära, för att Guds Son ska bli förhärligad genom den. 5 Och Jesus älskade Marta och hennes syster och Lasarus. 6 När han nu hörde att han var sjuk, stannade han två dagar till på den plats där han befann sig. 7 Därefter sa han till lärjungarna: Låt oss gå tillbaka till Judeen. 8 Lärjungarna sa till honom: Rabbi, nyss ville judarna stena dig, och nu går du dit igen? 9 Jesus svarade: Är det inte tolv timmar om dagen? Om någon vandrar på dagen så snubblar han inte, eftersom han ser denna världens ljus. 10 Men om någon vandrar på natten så snubblar han, därför att ljuset inte finns i honom. 11 Detta sa han och efter det sa han till dem: Vår vän Lasarus sover, men jag går för att väcka upp honom. 12 Då sa hans lärjungar: Herre, om han sover, så blir han frisk. 13 Men Jesus hade talat om hans död, men de trodde att han talade om vanlig sömn. 14 Men då sa Jesus rent ut till dem: Lasarus är död. 15 Och jag är glad för er skull, att jag inte var där, för att ni ska tro. Men låt oss gå till honom. 16 Då sa Tomas, som kallas Tvillingen, till de andra lärjungarna: Låt också oss gå, för att vi må dö med honom. 17 Då Jesus kom, fann han att han redan hade legat fyra dagar i graven. 18 Och Betania låg nära Jerusalem, ungefär femton stadier* därifrån. 19 Och många av judarna hade kommit till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras bror. 20 När nu Marta hörde att Jesus var på väg gick hon och mötte honom. Men Maria satt kvar hemma. 21 Då sa Marta till Jesus: Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött. 22 Men nu vet jag också, att vad du än ber Gud om, det ska Gud ge dig. 23 Jesus sa till henne: Din bror ska stå upp igen. 24 ✝Marta sa till honom: Jag vet, att han ska uppstå vid uppståndelsen på den yttersta dagen. 25 Jesus sa till henne: Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han ska leva, om han än dör. 26 ✝Och var och en som lever och tror på mig ska aldrig i evighet dö. Tror du detta? 27 ✝Hon sa till honom: Ja, Herre, jag tror att du är Kristus, Guds Son, som skulle komma i världen. 28 Och när hon hade sagt detta, gick hon iväg och kallade på Maria, sin syster, utan att det märktes och sa: Mästaren är här och kallar på dig. 29 Så snart hon hörde det, reste hon sig snabbt och kom till honom. 30 Men Jesus hade ännu inte kommit in i byn, utan var kvar på det ställe där Marta hade mött honom. 31 Då nu de judar som var hemma hos henne och tröstade henne, såg att Maria hastigt reste sig och gick ut, följde de henne och sa*: Hon går till graven för att gråta där. 32 När nu Maria kom dit där Jesus var och fick se honom, föll hon ner för hans fötter och sa till honom: Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött. 33 När Jesus såg henne gråta och att judarna som hade följt med henne också grät, blev han upprörd i anden och själv skakad 34 och sa: Var har ni lagt honom? De sa till honom: Herre, kom och se. 35 Jesus grät. 36 Då sa judarna: Se, hur han älskade honom! 37 ✝Men några av dem sa: Kunde inte han som öppnade den blindes ögon också ha gjort så att denne inte hade dött? 38 Då blev Jesus upprörd på nytt i sitt innersta och gick till graven. Det var en grotta, och en sten låg ovanpå den. 39 Jesus sa: Ta bort stenen. Den dödes syster Marta sa till honom: Herre, han luktar redan. Det är ju fjärde dagen. 40 Jesus sa till henne: Sa jag dig inte att om du trodde, skulle du få se Guds härlighet? 41 Då tog de bort stenen från stället där den döde låg.* Och Jesus lyfte blicken och sa: Fader, jag tackar dig att du har hört mig. 42 Och jag vet att du alltid hör mig, men för folkets skull, som står här omkring, säger jag detta, för att de ska tro att du har sänt mig. 43 Och då han hade sagt detta, ropade han med hög röst: Lasarus, kom ut. 44 Då kom den som hade dött ut, inlindad om händer och fötter med bindlar, och hans ansikte var ombundet med en duk. Jesus sa till dem: Lös honom och låt honom gå.