1 På tredje dagen var det bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där.2 Jesus och hans lärjungar blev också bjudna till bröllopet.3 När vinet tog slut sade Jesu mor till honom: "De har inget vin."4 Jesus svarade: "Kvinna, vad har vi med det att göra? Min stund har ännu inte kommit."5 Hans mor sade till tjänarna: "Gör vad han än säger till er." 6 Nu stod där sex stenkrukor, sådana som judarna använder vid sina reningar. De rymde omkring hundra liter var.7 Jesus sade: "Fyll krukorna med vatten!" Och de fyllde dem ända till brädden.8 Sedan sade han: "Ös nu upp och bär in det till värden." Och de gjorde det.9 Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin, och han visste inte varifrån det kom. Men tjänarna som hade öst upp vattnet visste det. Värden kallade därför på brudgummen10 och sade: "Varenda människa sätter först fram det goda vinet, och det som är sämre när gästerna börjar bli druckna. Du har sparat det goda vinet ända till nu." 11 Detta var det första av de tecken som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom.

1 När Jesus kom gående fick han se en man som var blind från födelsen.2 Hans lärjungar frågade: "Rabbi, vem har syndat, han själv eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind?"3 Jesus svarade: "Det är varken han eller hans föräldrar som har syndat, utan detta har skett för att Guds gärningar skulle uppenbaras på honom.4 Så länge det är dag måste vi göra hans gärningar som har sänt mig. Natten kommer, då ingen kan arbeta.5 När jag är i världen, är jag världens ljus."6 När han hade sagt detta, spottade han på marken, gjorde en deg av saliven och strök den på den blindes ögon7 och sade till honom: "Gå och tvätta dig i dammen Siloam." - Ordet Siloam betyder "utsänd". - Då gick han dit och tvättade sig, och när han kom tillbaka kunde han se. 8 Hans grannar och de som förut hade sett honom tigga sade: "Är det inte han som satt och tiggde?"9 Några sade: "Det är han", och andra: "Nej, men han är lik honom." Själv sade han: "Det är jag."10 De frågade: "Hur öppnades dina ögon?"11 Han svarade: "Den man som heter Jesus gjorde en deg och smorde mina ögon och sade till mig: Gå till Siloam och tvätta dig där. Jag gick dit, och när jag tvättat mig kunde jag se."12 De frågade: "Var är den mannen?" Han svarade: "Det vet jag inte."

13 När Jesus hörde detta, for han med båt därifrån till en enslig plats, där de kunde vara för sig själva. Men folket fick höra det och följde efter honom till fots från städerna.14 När han steg ur båten, fick han se en stor folkskara, och han förbarmade sig över dem och botade de sjuka bland dem.15 På kvällen kom lärjungarna fram till honom och sade: "Platsen här ligger ensligt till, och det är redan sent. Sänd i väg folket, så att de kan gå in i byarna och köpa sig mat."16 Jesus sade till dem: "De behöver inte gå härifrån. Ge ni dem att äta."17 De svarade: "Vi har bara fem bröd och två fiskar här."18 Han sade: "Hämta hit dem till mig."19 Sedan befallde han folket att slå sig ner i gräset. Och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, tackade Gud, bröt bröden och gav dem till lärjungarna, och de gav dem till folket.20 Alla åt och blev mätta, och lärjungarna plockade upp de överblivna styckena, tolv korgar fulla.21 De som hade ätit var omkring fem tusen män, förutom kvinnor och barn.

35 På kvällen samma dag sade Jesus till sina lärjungar: "Låt oss fara över till andra sidan."36 De lämnade folket och tog honom - som han var - med sig i båten. Också andra båtar följde med.37 Då kom det en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den höll på att fyllas.38 Själv låg han i aktern och sov på en dyna. De väckte honom och ropade: "Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?"39 Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: "Tig! Var tyst!" Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt.40 Han sade till dem: "Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?"41 Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: "Vem är han, eftersom både vinden och sjön lyder honom?"

25 Där var en kvinna som hade haft blödningar i tolv år.26 Fast hon hade lidit mycket hos många läkare och lagt ut allt hon ägde, hade hon inte fått någon hjälp. Det hade bara blivit sämre med henne.27 Hon hade hört talas om Jesus, och nu kom hon bakifrån i folkmassan och rörde vid hans mantel.28 Hon tänkte: "Om jag så bara rör vid hans kläder blir jag frisk."29 På en gång upphörde hennes blödningar, och hon kände i kroppen att hon var botad från sin plåga.30 När Jesus märkte att det hade gått ut kraft från honom, vände han sig om i folkskaran och frågade: "Vem rörde vid mina kläder?"31 Hans lärjungar sade till honom: "Du ser hur folket tränger sig inpå dig, och du frågar: Vem rörde vid mig?"32 Han fortsatte att se sig omkring efter kvinnan som hade gjort detta.33 Hon visste vad som hade skett med henne och kom förskräckt och darrande och föll ner för honom och talade om hela sanningen för honom.34 Då sade han till henne: "Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid och var frisk och fri från din plåga!"

1 Så kom de över till gerasenernas område på andra sidan sjön.2 När Jesus steg ur båten, kom en man emot honom från gravarna. Han hade en oren ande3 och höll till bland gravarna. Ingen kunde binda honom längre, inte ens med kedjor.4 Många gånger hade han bundits med fotbojor och kedjor, men han hade slitit av kedjorna och brutit sönder bojorna. Ingen var stark nog att rå på honom.5 Ständigt, natt och dag, höll han till bland gravarna och uppe i bergen, och han ropade och slog sig själv med stenar.6 När han nu på långt håll fick se Jesus, sprang han fram och föll ner för honom7 och skrek: "Vad har jag med dig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Jag besvär dig vid Gud: Plåga mig inte!"8 Jesus hade just befallt honom: "Far ut ur mannen, du orene ande!"9 Nu frågade han honom: "Vad är ditt namn?" Mannen svarade: "Mitt namn är Legion, för vi är många."10 Och han bad gång på gång att Jesus inte skulle driva bort dem från området. 11 Där gick då en stor svinhjord och betade vid berget.12 De orena andarna bad honom: "Skicka i väg oss till svinen, så att vi kan fara in i dem."13 Det tillät han, och då for andarna ut ur mannen och in i svinen, och hjorden störtade sig utför branten ner i sjön. Det var omkring två tusen svin som drunknade.14 De som vaktade dem flydde och berättade detta i staden och ute på landsbygden, och man gick för att se vad som hade hänt.15 Och när de kom till Jesus och såg den besatte som haft legionen sitta där, klädd och vid sina sinnen, blev de förskräckta.16 De som var ögonvittnen berättade för folket vad som hade hänt med den besatte och hur det hade gått med svinen.17 Då bad man att Jesus skulle lämna deras område. 18 När han steg i båten, bad mannen som hade varit besatt att han skulle få följa med honom.19 Men Jesus tillät det inte utan sade: "Gå hem till de dina och berätta för dem allt vad Herren har gjort med dig och hur han förbarmade sig över dig."20 Mannen gick då och ropade ut över hela Dekapolis allt vad Jesus hade gjort med honom. Och alla förundrade sig.

21 När Jesus hade farit tillbaka med båten till andra sidan sjön, samlades en stor folkskara hos honom, där han var vid sjön.22 En synagogföreståndare som hette Jairus kom dit, och då han fick se Jesus, föll han ner för hans fötter23 och bad honom enträget: "Min dotter ligger för döden. Kom och lägg händerna på henne, så blir hon frisk och får leva."24 Då gick Jesus med honom.Mycket folk följde efter och trängde sig inpå honom.25 Där var en kvinna som hade haft blödningar i tolv år.26 Fast hon hade lidit mycket hos många läkare och lagt ut allt hon ägde, hade hon inte fått någon hjälp. Det hade bara blivit sämre med henne.27 Hon hade hört talas om Jesus, och nu kom hon bakifrån i folkmassan och rörde vid hans mantel.28 Hon tänkte: "Om jag så bara rör vid hans kläder blir jag frisk."29 På en gång upphörde hennes blödningar, och hon kände i kroppen att hon var botad från sin plåga.30 När Jesus märkte att det hade gått ut kraft från honom, vände han sig om i folkskaran och frågade: "Vem rörde vid mina kläder?"31 Hans lärjungar sade till honom: "Du ser hur folket tränger sig inpå dig, och du frågar: Vem rörde vid mig?"32 Han fortsatte att se sig omkring efter kvinnan som hade gjort detta.33 Hon visste vad som hade skett med henne och kom förskräckt och darrande och föll ner för honom och talade om hela sanningen för honom.34 Då sade han till henne: "Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid och var frisk och fri från din plåga!" 35 Medan han ännu talade kom några från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter är död. Varför besvärar du Mästaren längre?"36 Men Jesus fäste sig inte vid deras ord utan sade till föreståndaren: "Var inte rädd. Tro endast."37 Och han lät ingen följa med utom Petrus, Jakob och hans bror Johannes,38 och de kom till föreståndarens hus. Där såg han en orolig skara människor som grät och klagade högt.39 Han gick in och sade till dem: "Varför skriker ni och gråter? Flickan är inte död. Hon sover."40 Då hånskrattade de åt honom. Men han drev ut allesammans, tog med sig barnets far och mor och sina egna lärjungar och gick in där barnet låg.41 Och han tog barnets hand och sade till henne: "Talita koum!" Det betyder: "Lilla flicka, jag säger dig, stig upp!"42 Genast steg flickan upp och började gå omkring - hon var tolv år - och de blev utom sig av häpnad.43 Men han förbjöd dem strängt att låta någon få veta detta. Sedan sade han åt dem att ge henne något att äta.

22 Strax därefter befallde han sina lärjungar att stiga i båten och före honom fara över till andra sidan sjön, medan han själv sände i väg folket.23 Sedan gick han upp på berget för att få vara för sig själv och be. När det blev kväll, var han ensam där.24 Båten befann sig redan många stadier från land och var hårt ansatt av vågorna, eftersom vinden låg emot.25 Vid fjärde nattväkten kom Jesus till dem, gående på sjön.26 När lärjungarna fick se honom gå på sjön, blev de förskräckta och sade: "Det är en vålnad." Och de skrek, så rädda var de.27 Men genast sade Jesus till dem: "Var lugna. Det är jag. Var inte rädda." 28 Petrus sade: "Herre, om det är du, så befall att jag skall komma till dig på vattnet."29 Jesus sade: "Kom!" Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till honom.30 Men när han såg hur häftigt vinden låg på, blev han rädd och började sjunka. Då ropade han: "Herre, hjälp mig!"31 Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: "Så lite tro du har! Varför tvivlade du?"32 De steg i båten och vinden lade sig.33 Och de som var i båten tillbad honom och sade: "Du är verkligen Guds Son."

1 Några dagar därefter kom Jesus tillbaka till Kapernaum. När man fick höra att han var hemma,2 samlades så många att de inte längre fick plats ens utanför dörren, och han predikade ordet för dem.3 Då förde man till honom en lam som bars av fyra män.4 Men när de för folkmassans skull inte kunde komma till Jesus med honom, tog de bort taket över platsen där han var. De gjorde en öppning och sänkte ner bädden som den lame låg på.5 Jesus såg deras tro och sade till den lame: "Mitt barn, dina synder är förlåtna."6 Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte i sina hjärtan:7 "Varför talar han på det sättet? Han hädar! Vem kan förlåta synder? Det kan ingen utom Gud."8 Jesus kände i sin ande att de tänkte så för sig själva, och han sade till dem: "Varför tänker ni så i era hjärtan?9 Vilket är lättast, att säga till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp, ta din bädd och gå?10 Men det skall ni veta att Människosonen har makt på jorden att förlåta synder." Och han sade till den lame:11 "Till dig säger jag: Stig upp, ta din bädd och gå hem!"12 Då steg mannen upp, tog genast sin bädd och gick ut inför allas ögon. Och alla blev utom sig av häpnad och prisade Gud och sade: "Något sådant har vi aldrig sett."

1 En man som hette Lasarus var sjuk. Han var från Betania, den by där Maria och hennes syster Marta bodde.2 Det var Maria som smorde Herren med välluktande olja och torkade hans fötter med sitt hår, och det var hennes bror Lasarus som var sjuk.3 Systrarna skickade då bud till Jesus och lät säga: "Herre, den som du har kär ligger sjuk."4 Jesus hörde det och sade: "Denna sjukdom skall inte sluta med döden. Den är till Guds ära, så att Guds Son blir förhärligad genom den."5 Jesus älskade Marta och hennes syster och Lasarus. 6 När Jesus nu hörde att Lasarus var sjuk, stannade han två dagar där han befann sig.7 Därefter sade han till sina lärjungar: "Låt oss gå tillbaka till Judeen."8 Lärjungarna sade till honom: "Rabbi, nyss försökte judarna stena dig, och nu går du dit igen."9 Jesus svarade: "Har inte dagen tolv timmar? Den som vandrar om dagen snavar inte, eftersom han ser denna världens ljus.10 Men den som vandrar om natten snavar, därför att ljuset inte finns i honom."11 Sedan han sagt detta tillade han: "Vår vän Lasarus sover, men jag går för att väcka honom."12 Då sade lärjungarna till honom: "Herre, sover han, så blir han frisk."13 Jesus hade talat om hans död, men de trodde att han talade om vanlig sömn.14 Nu sade Jesus helt öppet till dem: "Lasarus är död.15 Och för er skull, för att ni skall tro, är jag glad att jag inte var där. Men låt oss nu gå till honom."16 Thomas, han som kallades Tvillingen, sade då till de andra lärjungarna: "Låt oss gå och dö med honom." 17 När Jesus kom fram, fann han att Lasarus redan hade legat fyra dagar i graven.18 Betania låg nära Jerusalem, ungefär femton stadier därifrån.19 Många judar hade kommit ut till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras bror.20 När Marta fick höra att Jesus hade kommit, gick hon ut och mötte honom. Men Maria stannade kvar hemma.21 Marta sade till Jesus: "Herre, om du hade varit här, skulle min bror inte ha dött.22 Men också nu vet jag att Gud kommer att ge dig vad du än ber honom om."23 Jesus sade: "Din bror skall uppstå."24 Marta svarade: "Jag vet att han skall uppstå vid uppståndelsen på den yttersta dagen."25 Jesus sade: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör,26 och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?"27 Hon svarade: "Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen." 28 Då hon hade sagt detta, gick hon och kallade på sin syster Maria och viskade till henne: "Mästaren är här och kallar på dig."29 Så snart hon hörde det, reste hon sig och gick ut till honom.30 Men Jesus hade ännu inte kommit in i byn utan var kvar på det ställe där Marta hade mött honom.31 Judarna som var hemma hos Maria och tröstade henne, såg att hon hastigt reste sig och gick ut. De följde då efter henne i tron att hon skulle gå till graven för att gråta där. 32 När Maria kom till den plats där Jesus var och fick se honom, föll hon ner vid hans fötter och sade till honom: "Herre, om du hade varit här skulle min bror inte ha dött."33 När Jesus såg att hon grät och att judarna som följde med henne grät, blev han häftigt upprörd34 och frågade: "Var har ni lagt honom?" De svarade: "Herre, kom och se."35 Och Jesus grät.36 Då sade judarna: "Se, hur han älskade honom!"37 Men några bland dem sade: "Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde ha hindrat att Lasarus dog?" 38 Jesus blev åter häftigt upprörd och gick till graven. Det var en klippgrav med en sten för öppningen.39 Jesus sade: "Tag bort stenen!" Den dödes syster Marta sade till honom: "Herre, han luktar redan, det är fjärde dagen."40 Jesus sade till henne: "Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?"41 De tog bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: "Fader, jag prisar dig för att du hör mig.42 Själv vet jag att du alltid hör mig, men för att folket som står här skall tro att du har sänt mig bad jag denna bön."43 När han hade sagt det ropade han med hög röst: "Lasarus, kom ut!"44 Då kom den döde ut, med fötter och händer inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade till dem: "Befria honom och låt honom gå."