10 versículos inspiradores para compartilhar no dia da mulher e homenageá-las

ע – ajin

25 Styrka och värdighet är hennes klädnad (hennes position är säker och stark),

och hon gläder sig över framtiden. [Eftersom hon vet att hon och hennes familj är redo att möta den.]

[Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det ordet "Styrka" som börjar med denna bokstav, och förstärker att hennes styrka kommer inifrån, hon vet vem hon är och är trygg i sin identitet.]

ש – shin

30 Lögn (falskhet, bedräglighet) är oförtjänt nåd (chen) [charm kan förleda]

och flyktig (kortvarig) är skönhet,

men en hustru (kvinna) som fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahveh)

– hon ska prisas (uppskattas, äras).

[Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är ש – shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I denna vers är det ordet "Lögn" (hebr. sheqer) som börjar med denna bokstav och förstärker att yttre skönhet och charm är något som förgås.]

Herrens ingripande

4 Och Deborah [hebr. Devorah – betyder "bi"],

en kvinna [hebr. isha – en kvinnlig]

profetissa,

en kvinna [hebr. eshet – kvinna av/med]

facklor [hebr. lappidot – "en eldig kvinna"].

Hon dömde (hon var en domare i) Israel vid den här tiden.

[De första fem orden är alla i feminin form och bildar en kiasm där det centrala ordet "profetissa" betonas genom att det ramas in av ordet kvinna på var sin sida. Den yttre ramen, det första och det sista ordet, är namnet Deborah resp. hebr. lappidot, som betyder facklor och ljus. En tolkning är att Lappidot är Deborahs man, men till skillnad från t.ex. Huldahs man Shallum (som omnämns som Tikvas son, dvs. i maskulin form, se 2 Kung 22:14) är ändelsen i lappidot i feminin plural. Att detta ändå tolkats som ett mansnamn är inte så konstigt – av de 98 ggr formen eshet (en kvinna av/med) används i GT är det flesta i just betydelsen någons man. Dock finns det 10 undantag som t.ex. i 5 Mos 21:11 där eshet jafat-toar beskriver en egenskap hos kvinnan: "en vacker kvinna". Detta gör att uttrycket här i Domarboken eshet lappidot kan uttryckas som att Deborah var en "lappidot-kvinna" – en facklornas kvinna! Denna tolkning är varken ovanlig eller osannolik. Enligt en tidig judisk tradition tillverkade och förberedde hon ljusen till tabernaklet i Shilo.

Kiasmens form gör det också troligt att uttrycket är en beskrivning av Deborahs personlighet. Det är intressant att notera att i den berättelse som följer så är det Deborah som sänder Barak (som betyder blixt), se vers 6, 14. Hon är facklan som antänder blixten. Enligt en annan judisk tradition är Barak också hennes man. Det finns också en språklig koppling till Gideon och Simson som senare i boken just använder facklor för att besegra fienden (totalt fem gånger används ordet – fyra ggr i den maskulina pluralformen lappidim, se Dom 7:16, 20; 15:4-5, och centralt maskulin singular lappid i Dom 15:4). Den dubbla rollen som Deborah har som profetissa och domare blir tydlig i hur hon var som ett bi och en fackla för israeliterna. På samma sätt som bin svärmar kring drottningen som bygger kolonin (Ords 14:2), följer folket profetissan som leder dem. Ett bi samlar in pollen och producerar söt honung, men kan också stinga inkräktare. Devorah är den feminina formen av hebreiskans davar – vilket betyder "ord". Härigenom kopplas också hennes namn ihop med Guds ord, som är ett ljus och en lykta (Ps 119:105).]

Hednafolk i uppror

5 Det finns en flod vars flöden ger glädje åt Guds (Elohims) stad,

den Högstes (Elions) heliga boning.

27 Ja, Gud skapade människan som sin avbild, som Guds avbild skapade han henne.

Man och kvinna skapade han dem.

______

[Denna vers utgör höjdpunkten i Guds skapelseverk. Vackert strukturerad i två bekräftande kiasmer slår den fast att människan (hebr. adam) skapas som Guds (hebr. Elohim) avbild och att människan, Guds avbild, utgörs av mannen och kvinnan tillsammans. Detta är helt unikt bland alla kända skapelseberättelser. Även den trefaldiga repetitionen av skapa (hebr. bara) gör denna vers till berättelsens höjdpunkt. I den första kiasmen ramar Gud in att han skapade människan som sin avbild. I den andra kiasmen är istället verbet skapar centralt, och det som utgör människan ramar in meningen:

Gud skapade människan

som sin avbild,

som Guds avbild

skapade han henne.

Man och kvinna

skapade han

dem.]

45 Salig (lycklig, välsignad) är hon som litade på (trodde) att det skulle gå i fullbordan,

det som sagts henne genom Herren." [Det som förmedlats genom ängeln Gabriel, se vers 26, 30-33.]

[Maria brister ut i lovsång. Det första ordet i grekiskan är verbet upphöjer (gr. megaluno). Det sätter tonen för hela sången. Den latinska översättningen har samma ordföljd, och därför har detta stycke kommit att kallas Magnificat, från det latinska ordet för upphöjer. Maria var redan vid ung ålder välbekant med Skrifterna och hela lovsången andas bibelcitat. Det finns många likheter med Hannas lovsång då Gud gett henne en son, se 1 Sam 2:1-10. Lovsången är uppbyggd som en psaltarpsalm, vilket även gäller Sakarias och Simeons lovsånger, se Luk 1:68-79; 2:29-32.]

3 Er prydnad ska inte vara yttre ting som konstfulla håruppsättningar, påhängda guldsmycken eller fina kläder, 4 utan hjärtats fördolda människa med den oförgängliga skönheten hos en mild och stilla ande. Det är mycket dyrbart i Guds ögon.

Vishet och dårskap

1 En vis kvinna bygger ständigt upp sitt hem,

men den dåraktiga river ner (slår sönder) det med sina egna händer.

7 Du är alltigenom underbar, min älskade (kära),

det finns ingen fläck eller defekt på dig.

[Denna vers är den centrala i detta stycke, och tematiskt i hela Höga Visan, se även Ef 5:27.]

Mirjams sång

20 Sedan tog profetissan Mirjam, Arons syster, en tamburin i sin hand och alla kvinnor följde henne med tamburiner och med dans,