10 Versículos sobre Família Abençoada

15 Och om det verkar ont för er att tjäna Herren (Jahveh), välj idag vem ni vill tjäna, om det är gudarna som era fäder tjänade som var på andra sidan floden (Eufrat) eller amoréernas gudar, i vars land ni bor. Och vi, jag och mitt hus (min familj), ska tjäna Herren (Jahveh)."

Psalm 128 – Herren välsignar dig från Sion

1 En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]

______

Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är alla som fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahveh) [Ords 1:7],

som går (vandrar) på hans vägar (gör det som är rätt och behagar Gud),

2 för han ska äta frukten av sin hands arbete.

Du ska vara välsignad (salig, mycket lycklig) och det ska gå väl för dig.

3 Din hustru ska vara som en vinstock

som bär riklig frukt i ditt hem.

Dina barn ska vara som olivplantor

runt ditt bord.

[Bordet, eller matbordet, är en viktig symbol för familjens sammanhållning i Bibeln. Att ha ett bord där alla samlas och där det alltid finns en plats för änkan, den faderlöse och främlingen, är att ha en familj som lever i enlighet med Guds intentioner för vårt liv på jorden. Där fattas det aldrig mat eftersom Gud alltid välsignar den som lever enligt hans förordningar.]

4 Se, den man (stridsman) [en man i sina bästa år]

som fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahveh) ska verkligen (sannerligen) bli (vara) välsignad.

33 Herrens (Jahvehs) förbannelse är över den gudlöses (kriminelle, syndarens) hus (familj),

men han välsignar den rättfärdiges boning.

13 samtidigt som ni har [ömsesidigt] överseende med varandra och förlåter varandra.

Om någon skulle ha ett klagomål mot någon [annan] – precis som Herren [helt fritt] förlät er – så ska ni också förlåta. [Innebörden av det ord som här används i grekiskan för att förlåta, är att villigt ge vidare av den nåd, befrielse och frihet som man själv redan fått av Gud.]

14 Och över allt detta [klä er i] – kärleken [den osjälviska, utgivande och rättfärdiga] som är fullkomlighetens [sammanhållande] band (ligament, ledband, länk).

[Kärleken liknas vid ett ytterplagg eller ett bälte som håller samman alla andra delar. Den verkar överskylande, men också sammanhållande inifrån och gör det möjligt för "den nya människan" att komma i funktion i Herrens kropp, se Ef 4:3; 1 Pet 4:8; Ords 10:12.]

6 Fostra (invig, initiera, träna, instruera) ynglingen (hebr. naar) med din mun [dvs. genom att samtala] om hans [individuella] vägval

[resonera tillsammans med den unge om vikten av goda vanor och att gå på Guds "smala" vägar]

så viker han inte av från det (det goda sättet) när han är gammal (vuxen, äldre).

[Ordet för yngling (hebr. naar) kan syfta på ett litet barn (1 Sam 1:24), men den vanliga betydelsen är en yngling i åldern 14-17 år, se 1 Mos 22:12; 37:2; 34:19. Ordet kommer från en rot med innebörden att "skaka sig fri" och beskriver tonårstiden då ett barn blir en egen individ. Ordet för fostra, vänja och träna är ovanligt och används också om att inviga ett hus, se 5 Mos 20:5; 1 Kung 8:63. Här blir betydelsen att tidigt inviga den unge i det Gud initierat och förberett för honom. Väg (hebr. derech) är i singular, vilket också visar på att visa den unge på sin egen unika livsväg. Versens inledning kan även översättas: "Gör vägen smal för ynglingen". Den nyansen ger ännu ett djup i betydelsen, med tanke på Jesu undervisning om den breda vägen till fördärvet och den smala vägen som leder till livet, se Matt 7:14.]

Barn och föräldrar

1 Barn, lyd era föräldrar i Herren, för detta är rätt.

2 "Hedra (värdesätt, högakta, respektera) din far och din mor."

[Citat från 2 Mos 20:12 och 5 Mos 5:16.]

Detta är det första (främsta, viktigaste) budet med ett löfte:

3 "så att det går dig väl (ska gå bra för dig),

och du får leva länge på jorden." [2 Mos 20:12; 5 Mos 5:16]

4 Och fäder [föräldrar, pluralformen syftar ibland på båda föräldrarna, se Heb 11:23], reta inte upp (provocera inte) era barn [så att de rasar inombords], utan uppfostra dem i stället i Herrens disciplin (träning, tuktan) och förmaning (tillrättavisning) [så att de mognar och tränas att ta emot råd och vägledning.]

[Paulus uppmanar föräldrar att inte provocera fram känslor av agg eller vrede (gr. parorgizo) hos sina barn. En förälder ska inte hyckla, agera orimligt eller falskt. Allt sådant kan krossa barnets hjärta, se Kol 3:21.]

[Slaveriet var utbrett i Romarriket. Vid den tiden Paulus skriver sina brev var troligtvis hälften av befolkningen slavar. I församlingen fanns slavar och välbärgade familjer som hade slavar. Ett sådant exempel är Filemon i Kolossai. I Filemonbrevet, som skrevs och skickades samtidigt med detta brev, uppmanar Paulus honom att ta emot en förrymd slav som kommit till tro. Han är inte bara en slav, utan nu också en älskad broder, se Filemon 1:16. I Kolosserbrevet, som även det skrivs samtidigt som Efesierbrevet, skriver Paulus att i den nya skapelsen finns inte längre slav eller fri, se Kol 3:11. Vad innebar det uttalandet i en församling som växte och bestod av både slavar och fria? Även om tiderna har förändrats gäller principerna i detta stycke även arbetstagare och arbetsgivare i vårt västerländska samhälle.

Det är anmärkningsvärt att det inte finns något uttryckligt förbud mot slaveri i Bibeln. Paulus uppmanar slavar att bli fria på laglig väg om den möjligheten ges, se 1 Kor 7:21-24. Evangeliet omkullkastar inte sociala institutioner genom revolution, däremot har slaveriet avskaffats överallt där evangeliet har gått fram. Evangeliet förändrar människors hjärtan, vilket i sin tur förändrar samhället.]

Psalm 133 – Kärleken bland Guds folk

1 En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]

Av (för) David.

______

Se hur gott och ljuvligt (vackert) det är

för bröder (släktingar, landsmän) som bor (lever tillsammans; ordagrant: sitter – hebr. shevet)

i endräkt (förenade) [som är överens; inte har några inbördes tvister].

[Bröder är hebr. achim, ordagrant blodsbröder (används första gången om Kain och Abel, se 1 Mos 4:2), men används även för släktingar, storfamilj, och i förlängningen också byar och samhällen. I 1 Mos 13:5-8 finns det första exemplet där knappa resurser håller på att orsaka konflikt i en familj. Abraham utbrister då till sin brorsson Lot: "Inte ska det råda osämja mellan mig och dig eller mellan mina herdar och dina. Vi är ju av samma släkt (achim)", se 1 Mos 13:8. En liknande konflikt uppstår också i 1 Mos 36:6-7.]

8 [Nu följer en varning till familjerna i församlingen:]

Om någon inte tar hand om (försörjer, planerar för, ordagrant "tänker på förhand om") sina närmaste, och särskilt sin egen familj, så har han förnekat tron och är värre än den som inte tror.

[Paulus hade tidigare skrivit till efesierna och särskilt uppmanat barnen att hedra sina föräldrar, se Ef 6:2. Jesus själv såg till att hans mor blev försörjd när han dog, se Joh 19:26-27.]

6 Dessa ord som jag i dag befaller dig ska du [först] lägga på ditt hjärta. 7 Du ska [sedan] inpränta (vässa – hebr. shanan) dem [som en spets som vässas, se 5 Mos 32:41] i dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du är ute och går på vägen [på resa], när du lägger dig [på kvällen] och när du stiger upp [på morgonen].

31 De svarade: "Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj."