12 Versículos sobre a bênção do pai para os filhos

28 Må Gud (Elohim) ge dig himlarnas dagg

och jordens feta [rika/välsignade] platser,

och överflöd av säd och vin.

29 Låt folken (hebr. am) tjäna dig

och folkgrupper (etniska grupper – hebr. leom) böja sig inför dig [i respekt och vördnad].

Var en herre över dina bröder,

och låt din mors son böja sig inför dig.

Förbannad (hebr. arar) är var och en som förbannar (arar) dig,

och välsignad är var och en som välsignar dig. [1 Mos 12:3]"

7 Den rättfärdige vandrar (lever sitt liv) med integritet (hederlighet, fasthet, redbarhet)

– välsignade är [hur lyckliga och avundsvärda är inte] hans barn [när de tar] efter honom!

13 Som en far förbarmar sig över (visar kärleksfull ömhet mot) barnen,

så förbarmar sig Herren (Jahveh) över dem som [i vördnadsfull tillbedjan] fruktar honom.

Lyssna på undervisning

8 Min son (mitt barn, min vän), lyssna på tillrättavisning från din far,

förkasta (överge) inte din mors undervisning (instruktioner – hebr. Torah).

9 För de är som en skön krans (ordagrant: "krans nåd/favör" – hebr. livja chen) på ditt huvud [Ords 4:9],

och som en kedja runt din hals [symbol på ära och framgång].

7 Du ska [sedan] inpränta (vässa – hebr. shanan) dem [som en spets som vässas, se 5 Mos 32:41] i dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du är ute och går på vägen [på resa], när du lägger dig [på kvällen] och när du stiger upp [på morgonen].

6 för den Herren älskar fostrar (disciplinerar, tuktar) han,

han pryglar (straffar, agar) ju var (varje) son som han tar emot [välkomnar nära sitt hjärta och har kär].

[Citat från Ords 3:11-12, se även Job 5:17; Ps 89:31-33; Ps 118:18; Ords 15:10; Jak 1:2.]

7 När [andra handskrifter: om – i grekiskan skiljer bara en bokstav] ni håller ut [ända fram till slutmålet] under fostran (disciplinering, tuktan) – [tänk på att] Gud behandlar er som söner. För vilken son blir inte fostrad av sin far?

21 Fäder (föräldrar) [pluralformen kan också syfta på båda föräldrarna, se Heb 11:23], reta inte upp (irritera inte) era barn, så att de tappar modet.

[Paulus uppmanar till att inte röra upp (gr. erethizo) ett barns känslor så att det blir helt förtvivlat eller omotiverat. En förälder ska inte hyckla, agera orimligt eller falskt. Allt sådant kan krossa barnets hjärta, se Ef 6:4.]

[Anledningen till de många detaljerna kring förhållandet mellan herrar och slavar kan bero på Onesimus som omnämns i detta brev, se Kol 4:9. Onesimus var slav och hade rymt från sin herre Filemon. I Rom hade han kommit till tro och träffat Paulus. Paulus sänder nu tillbaka Onesimus till Filemon som också är en kristen. Tillsammans med Tychikus reser Onesimus till Kolossai. De har med sig detta brev, se Kol 4:7-9. De har troligen också med Paulus brev till Filemon där han vädjar till Filemon att ta emot Onesimus väl. Enligt romersk lag kunde en slavägare piska och avrätta en slav som rymt.]

5 Efter ett varv av [sju sådana] festligheter sände Job bud efter dem för att helga dem. Tidigt på morgonen offrade han ett brännoffer [3 Mos 1:3] för var och en av dem, för han tänkte: "Mina barn kan ha syndat och ’välsignat’ (hebr. barach) Gud (Elohim) i sina hjärtan [avfärdat och förbannat honom inom sig]." Så gjorde Job varje gång.

[Här används ordet välsigna, men betydelsen verkar vara den motsatta, se även Job 1:11; 2:5, 9; 1 Kung 21:10, 13. Många översättningar skriver "förbanna", men det finns hebreiska ord för att förbanna (Job 3:1), så författaren verkar vilja få fram en poäng här. Eftersom seden var att välsigna varandra både när man möttes och tog farväl, kan välsigna också betyda "att ta farväl av" och här ha betydelsen "avvisa Gud". Andra tolkar det som ironi eller en eufemism (omskrivning) där betydelsen är den motsatta. Ännu en förklaring kan vara att en gudfruktig skrivare som kopierat texten inte velat skriva ut en förbannelse mot Gud, och istället skrivit "välsigna", men läsaren ska förstå att det menas det motsatta.

Ordet för fest kommer från verbet att dricka (hebr. shatah), vilket involverade vin. Ordet används både i positiva och negativa sammanhang (1 Sam 25:36; Est 1:5, 9; 9:17; Jes 25:6), se även Joh 2:3. Att systrarna också var inbjudna verkar tala för att det inte var "vilda fester", utan snarare någon form av familjefest. Formuleringen "hans dag" och omnämnandet av Jobs födelsedag (Job 3:1) gör att det kan ha varit födelsedagsfester för sönerna. En annan tolkning är att det är en referens till Herrens sju högtider (3 Mos 23:4-44), men det är inte så troligt eftersom Jobs bok utspelar sig långt innan Mose får Torah.

Job verkar ha fungerat som präst för sin familj, på liknande sätt som Abraham. Att han offrar för att helga sina barn, kan antyda att barnen gjorde något som inte var gott. Att offra var inte ovanligt, Kain och Abel offrade (1 Mos 4:3-4). Noa offrade direkt när han kom ut ur arken (1 Mos 8:20). Abraham offrade också regelbundet (1 Mos 12:7, 8; 22:2). I omgivande kulturer var riter och offer en del av kulturen, se t.ex. 3 Mos 18:21; 1 Kung 11:7; 18:26.]

[ Födelsedagar

Åldrar är viktiga i Bibeln och räknas. Firandet av födelsedagar varken förbjuds eller uppmuntras. De två födelsedagsfester som omnämns i Bibeln är dock inga goda exempel. De firas av hedniska personer och slutar båda i död och sorg: Farao dödar en bagare (1 Mos 40:20) och Herodes Antipas begär Johannes Döparens huvud på ett silverfat (Matt 14:6).

Två bibliska personer har förbannat sin födelsedag, Job (Job 3:1) och Jeremia (Jer 20:14), se även Pred 7:1. Paulus ger goda råd i Rom 14:5-6; Tit 1:15; 1 Kor 10:31 angående firande av olika högtider.]

[Perspektivet skiftar nu från jorden till himlen. Det finns även en osynlig andlig dimension som inte är uppenbar för Job. Dialogen liknar en domstolsförhandling.]

11 Ni vet också hur vi behandlade var och en av er, som en far är mot sina egna barn [när han ger uppmuntran och vägledning], 12 hur vi:

uppmuntrade (tröstade, hjälpte, gick tillsammans vid er sida, förmanade) och

motiverade (talade uppmuntrande och stödjande) och

vädjade till (manade) er

att vandra (vanemässigt leva ert liv) värdigt Gud, som ständigt kallar er till sitt rike och sin härlighet.

[Paulus tar upp tråden av tacksägelse från 1 Thess 1:2-5 och ger ytterligare orsaker till att tacka Gud för församlingen i Thessalonike.]

26 Den som fruktar (vördar, respekterar, ärar) Herren (Jahveh) har stor trygghet (frimodighet, säkerhet),

hans barn har alltid en säker tillflyktsplats.

3 Din hustru ska vara som en vinstock

som bär riklig frukt i ditt hem.

Dina barn ska vara som olivplantor

runt ditt bord.

[Bordet, eller matbordet, är en viktig symbol för familjens sammanhållning i Bibeln. Att ha ett bord där alla samlas och där det alltid finns en plats för änkan, den faderlöse och främlingen, är att ha en familj som lever i enlighet med Guds intentioner för vårt liv på jorden. Där fattas det aldrig mat eftersom Gud alltid välsignar den som lever enligt hans förordningar.]

4 Se, den man (stridsman) [en man i sina bästa år]

som fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahveh) ska verkligen (sannerligen) bli (vara) välsignad.

4 Inget gläder mig mer än att få höra att mina barn [församlingsmedlemmar som Johannes var som en andlig far för] vandrar (lever) i sanningen.