7 versículos sobre o poder de Deus para curar o corpo e a mente

2 Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahveh),

min själ (hela min varelse),

och glöm inte alla hans välgärningar (ingripanden, förmåner) [allt det goda han gör].

[Det hebreiska ordet för själ (nefesh) innefattar kropp, hjärta, sinne och styrka. David uppmanar hela sin varelse att böja sig inför Gud och påminna sig om Guds omsorg och trofasthet.]

Personlig erfarenhet av Guds nåd

3 Han är den som förlåter dig [min själ] alla dina synder,

som helar alla dina sjukdomar (brister),

Han tog all vår synd

4 Ja (sannerligen), det var våra sjukdomar (svagheter) han lyfte upp (tog på sig) [Matt 8:17],

och våra sorger [fysiska och själsliga smärtor] han bar [som en tung börda, se vers 11b];

och vi – vi såg honom som slagen (straffad),

pinad av Gud (Elohim) [drabbad av Guds straff], och ödmjukad (förödmjukad).

5 Han blev genomborrad (sargad) [Ps 22:17] för våra överträdelser [vår öppna rebelliskhet mot Gud],

krossad (nedtyngd) för våra synder (missgärningar, skulder).

Straffet [som vi rättmätigt förtjänar] lades på honom

för att vi skulle få frid (fred; fullständig harmoni; helhet på alla områden – hebr. shalom)

och genom hans sår [sargade kropp]

är (blir) vi helade (läkta, friska) [har både kroppslig och själslig bot kommit till oss].

Jeremias tredje klagan

14 Hela (bota) mig, Herre (Jahveh), och jag ska bli helad (botad).

Fräls mig och jag ska bli frälst,

för du är min lovsång.

6 Oroa (bekymra) er inte ["gå inte i bitar" – stressa inte upp er] för någonting [Matt 6:25; Luk 12:22], utan låt era önskningar i allting [i varje detalj ni nämner och frågar efter] bli kända inför Gud, genom [hängiven och förtrolig] bön och vädjan (ödmjuk och enträgen bön) med tacksägelse [över Guds goda nåd]. 7 Då ska Guds frid, som övergår [som alltid är mer värd, som regerar och håller sig över] allt förstånd, skydda (bevara, vakta) era hjärtan och era tankar (sinnen) i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.

Bevara ditt hjärta

20 Min son (mitt barn, min vän), lyssna på (ta till dig, förstå, bli ett med) mina ord

vänd ditt öra (lyssna noga) till mitt tal.

21 Släpp dem inte med blicken,

bevara (skydda, memorera) dem djupt i ditt hjärta.

22 För de [Guds ord] är liv (levande, livgivande) för dem som hittar dem,

helande (hälsa, livgivande) för hela kroppen.

2 Och anpassa er inte (låt er inte formas)

efter den här tidsåldern [identifiera er inte med detta världssystems yttre uttryck, mönster och ideologier],

utan låt er förvandlas (förnyas inifrån; inta en helt ny form)

genom sinnets (era tankars) förnyelse [Ef 4:22-24],

så att ni kan pröva (undersöka, analysera, urskilja och sedan avgöra) vad som är Guds vilja [fullständiga önskan, plan och syfte]:

det som är gott

och välbehagligt

och fullkomligt.

[Här används grekiskans starkaste ord för förvandling, metamorpho. Samma ord beskriver Jesu förvandling på förklaringsberget, se Mark 9:2-3. Metamorfos är inom biologin den process som inträder när ett ägg utvecklas till en larv som förpuppas och sedan förvandlas till en fjäril. En lika stor förändring sker med våra tankar när de förnyas!]

7 när ni kastat all er oro (ängslan; varje bekymmer) på honom – för han har omsorg om (han bryr sig om det som rör) er. [Ps 55:23]

[Ordet för oro, gr. merimna används om världsliga bekymmer som kväver ordet som såningsmannen sår, se Matt 13:22. Verben "ödmjuka" och "kastat" i vers 6 och 7 hör ihop. Vi ödmjukar oss inför Gud genom att kasta våra bekymmer på honom. Att själv försöka bära sin börda är snarare falsk ödmjukhet, vilket inför Gud är högmod. Det grekiska verbet epiripto förekommer förutom här bara i Luk 19:35 där det står att man "kastade" sina mantlar på åsnan som Jesus sedan satt på när han red in i Jerusalem, redo att offras. När vi kastat det som tynger och splittrar oss på Jesus tar han det hela vägen till korsets fullbordade verk. "Kasta" står båda gångerna i tempusformen aorist, något som uttrycker en punktuell, dvs. enstaka och ögonblicklig handling. Har vi en gång kastat all självcentrerad oro på Herren så behöver vi inte ta tillbaka den och kasta den på nytt! Genom att vi ödmjukar oss kommer Gud, när tiden är inne, att leda oss vidare till den position han har tänkt för oss i sitt rike (vers 6), se även Jak 4:10.]