8 versículos sobre evangelismo: entenda o chamado de pregar a Palavra

Compartilhar a mensagem do Evangelho é uma das missões mais nobres e centrais da vida cristã, mas que frequentemente gera receios e dúvidas. Para muitas pessoas, o evangelismo parece uma tarefa reservada exclusivamente a pastores, missionários ou evangelistas com grande oratória e conhecimento teológico profundo.

No entanto, as Escrituras mostram um cenário completamente diferente: o chamado para anunciar as boas-novas de salvação em Jesus Cristo foi confiado a todo e qualquer seguidor de Jesus.

Evangelizar não se resume a grandes pregações em palcos; trata-se de testemunhar com a própria vida, com palavras de esperança no dia a dia e com amor pelo próximo. Quando compreendemos a urgência e o privilégio dessa missão, o medo dá lugar à alegria de ver vidas sendo transformadas.

A seguir, selecionamos 8 versículos essenciais que explicam a base bíblica do evangelismo e o motivo pelo qual você foi chamado para fazer parte dessa missão.

8 versículos sobre o evangelismo e o chamado para pregar

1. O mandato supremo de Jesus para a Igreja

15 Och han sa till dem: När ni [sedan] går ut i hela världen [går in överallt – in i varenda strukturerad ordning och varje sammansatt system], predika (förkunna) [då] evangeliet (de goda nyheterna; det glada budskapet) [om försoning och frälsning] för hela skapelsen [för allt skapat, inrättat, ordnat och etablerat].

Marcos 16:15

Conhecido como a Grande Comissão, este mandamento de Jesus não é uma sugestão opcional para a vida cristã, mas um envio claro. A ordem de "ir" e "pregar" abrange todas as esferas da nossa vida diária, nosso trabalho, escola, família e comunidade local.

2. O poder do Espírito Santo para testemunhar

8 Men ni ska få (ta emot) kraft (styrka, förmåga) när den helige Ande kommer över er. Ni ska bli mina vittnen

både i Jerusalem [staden där de nu befann sig]

och i hela Judeen och Samarien [de närliggande regionerna] –

ända till jordens yttersta gräns."

[Versen ger både en sammanfattande arbetsbeskrivning av missionsuppdraget och utgör en summering av hela bokens struktur och innehåll.

- Jerusalem ligger i Judeen, den södra regionen av Israel som hade en stor judisk befolkning. Hur de vittnade där beskrivs i Apg 1-7.

- Norr om Jerusalem ligger regionen Samarien. Här bodde de illa ansedda samarierna, ett folk med blandad etnisk bakgrund som judarna inte ville kännas vid. Hur apostlarna vittnade i båda dessa områden beskrivs i Apg 8:1-11:18.

- Hur de vittnade i hela den då kända världen beskrivs i Apg 11:19-28:31.

Två världsbilder flyter här samman – den judiska och den grekisk-romerska. För juden var Jerusalem världens mittpunkt, medan Rom var romarens centrum. Lukas inleder sitt evangelium med förordningen som utgår från kejsaren i Rom, se Luk 2:1. Här i hans andra skrift, Apostlagärningarna, läser vi om den uppståndne Herrens befallningar som utgår från Jerusalem, se vers 1-8.

Den judiska världsbilden utgår från släkttavlan i 1 Mos 10:32, där Noas tre söner, Sem, Ham och Jafet, blir stamfäder till alla folk. Sems ättlingar rör sig österut till Arabien och Mesopotamien, Hams ättlingar söderut till Afrika och Jafets ättlingar norr- och västerut till Mindre Asien och Europa. Sems ättlingar motsvaras av Samarien. Hams ättlingar i Afrika nås via Filippus möte med den etiopiske hovmannen. Slutligen kommer evangeliet till Jafets ättlingar via Paulus resor norr- och västerut. Enligt judarnas synsätt var Etiopien och Spanien världens yttersta utposter. Kanske var det därför Paulus ville till Spanien? Det är inte uteslutet att han kom dit, se Rom 15:24. Jesu löfte både här och i missionsbefallningen (Matt 28:19-20; Mark 16:15-16) visar att uppdraget gäller än och involverar alla som är hans lärjungar även idag: att med hjälp av den kraft Anden ger, och med utgångspunkt från vår egen plats – "vårt Jerusalem" – föra ut budskapet om frälsning till alla folk utöver hela vår jord.]

Atos 1:8

Você não precisa confiar apenas na sua capacidade intelectual ou habilidade de comunicação para falar de Jesus. O próprio Espírito Santo capacita e encoraja o cristão para ser uma testemunha viva da graça, começando do lugar onde mora até os lugares mais distantes.

3. A ausência de vergonha diante do poder do Evangelho

Brevets tema – evangeliet!

16 För jag skäms inte för evangeliet (budskapet med de goda nyheterna). Det är [en] Guds kraft (gr. dunamis) till frälsning (räddning, befrielse, helande) för var och en som tror (förtröstar), både för jude (ordagrant: judisk) – [som kommer] först (främst) – och för grek (hedning). [Evangeliet är en befriande kraft som upprättar, helgar, förvandlar och förnyar alla som tror.]

Romanos 1:16

O Evangelho não é apenas um conjunto de regras ou filosofias morais, mas o próprio poder transformador de Deus. Saber que a mensagem em si carrega o poder de libertar e salvar tira de nós o peso e o receio da rejeição humana.

4. A responsabilidade do envio e da pregação

14 Hur skulle de kunna åkalla (anropa; kalla på; vädja till) honom som de inte har trott på (satt sin förtröstan till)? Hur skulle de kunna tro på honom som de inte hört om? Hur skulle de kunna höra (lyssna), om ingen predikar (förkunnar; öppet berättar)?

Romanos 10:14

O apóstolo Paulo utiliza uma lógica irrefutável para nos conscientizar: o mundo não pode crer no Evangelho se ninguém se dispuser a anunciar a Verdade. Todo cristão é o elo necessário para que a mensagem de salvação chegue até aqueles que ainda estão perdidos na escuridão.

5. A beleza dos pés que anunciam a paz

15 Hur ska de [kunna] predika, om de inte är utsända [utrustade, tränade, avskilda, frigjorda och kallade till ett uppdrag]?

Som det står skrivet:

Hur ljuvliga (lägliga, välkomnande) är inte fotstegen

av dem som förkunnar (proklamerar) [glada nyheter om] goda ting! [Jes 52:7]

Romanos 10:15

Lembrando a profecia de Isaías 52:7, a Bíblia destaca o valor imenso daqueles que se dedicam a levar esperança. Anunciar o Evangelho é levar uma mensagem de paz e reconciliação entre Deus e os homens.

6. Estar sempre preparado com mansidão e respeito

15 Men Herren den Smorde ska ni hålla helig (helga Messias/Kristus som Herre) i era hjärtan. Var ständigt beredda att [välgrundat och logiskt] svara var och en som ber er förklara (begär en redogörelse kring) hoppet inom er. [Grundtexten har: var alltid redo till försvar (gr. apologia), dvs. för ett välgrundat och logiskt resonemang och försvarstal, se även Fil 1:16.]

1 Pedro 3:15

O evangelismo eficaz é fruto de um coração santificado. Pedro nos exorta a estarmos prontos para explicar nossa fé a quem perguntar, mantendo sempre uma atitude de mansidão, respeito e amor pelo ouvinte, sem impor ou debater com agressividade.

7. A urgência da colheita e a oração por trabalhadores

2 Han sa till dem:

"Ja, skörden är stor (riklig), men arbetarna är få. Bönfall därför skördens Herre att han ska sända (skulle driva) ut arbetare till sin skörd.

[Det grekiska verbet deomai innebär att vädjande be (för ett stort personligt behov), se även Luk 4:31; 8:24. Verbet deo betyder ’att binda/klistra ihop’. Här finns en antydan om att den som ber kopplar ihop sig med bönesvaret för att få se det förverkligat. Tidigare hade de tolv sänts ut, se Luk 9:1-6, nu sänds fler ut för att bärga in skörden. Det grekiska ordet för ’sända ut’ är ekballo som ordagrant betyder ’att driva/kasta ut’. Även de som redan är kallade behöver förnyad glöd och iver i sitt uppdrag att gå ut på fälten.

I Matt 9:37-38 återfinns samma fras som här, men med en liten nyansskillnad. I Matteus står det "sända ut arbetare" medan Lukas har "arbetare sända ut" (gr. ergates ekballo). Detta skrivsätt betonar arbetarna lite mer än själva sändandet, som sedan återges mer i detalj i vers 3-12.]

Lucas 10:2

Jesus nos lembra de que há muitas pessoas prontas para ouvir e receber a Palavra de Deus, mas ainda faltam pessoas dispostas a trabalhar no campo. O chamado para a evangelização começa na oração sincera pedindo que Deus nos use nesse processo.

8. Fazer discípulos de todas as nações

19 När ni sedan har gått ut [reser från plats till plats]:

Gör (träna) lärjungar av alla folk (etniska grupper; folkslag)

när [genom att] ni döper (nedsänker – gr. baptizo) dem

i Faderns och Sonens och den helige Andes

namn [singular]

20 och instruerar (undervisar, lär) dem att hålla (bevara) [noggrant lyssna på] allt som jag har befallt er.

Och se (lägg märke till) [kom ihåg], jag är med er alla dagar till tidens slut (tidsålderns fullbordan)."

[Huvudbudet att "göra lärjungar" föregås av att först ha gått ut och följs sedan av uppdraget att döpa nya lärjungar och träna de troende. I Jesu uppmaning står alla verb i aktiv form, vilket visar att detta alltid är aktuellt – ända tills Jesus kommer åter.]

[ Vilket år och vilken veckodag dog Jesus?

Evangeliernas berättelser, typologin från GT, almanacka och traditioner kan hjälpa oss att bestämma vilket år och veckodag Jesus dog.

Jesu ord och Bibelns texter är sanna. Det finns dock olika syn på vilken dag den sista måltiden äger rum, och följaktligen vilken nästa veckodag är då Jesus korsfästs. Kärnbibeln lutar sig mot Joh 13:1 och Matt 26:17 som indikerar att måltiden skedde innan högtiden, se dock Mark 14:12; Luk 22:7-8. Det finns fyra vårhögtider som har uppfyllts exakt, det talar för att Jesus var påskalammet, se Kol 2:17. När det kommer till traditioner är det komplicerat. Över tid har kristna traditioner skapats och de judiska justerats, för att skilja den judiska och kristna påsken åt så att de aldrig sammanfaller.

Även almanackan när högtiderna infaller måste stämma med en tom grav den första dagen i veckan. De tre vanligaste förslagen i ett möjligt intervall är år 27, 30 eller 33 e.Kr., alla andra år i denna period infaller 14:e nisan på en måndag eller lördag vilket inte går att få ihop med den tomma graven en söndag.

År 27 och 30 e.Kr. infaller 14:e nisan från onsdag kväll till torsdag eftermiddag och år 33 e.Kr. är det fredag kväll till lördag eftermiddag. Utifrån Matt 2:1; Luk 3:1-2, 23 är år 30 e.Kr. mest troligt. I Kärnbibelns tabell i Mark 11, och rubrikerna i Markus och Lukas evangelium följer dagarna år 30 e.Kr. Jesus åt då den sista måltiden onsdag kväll. Detta år offras påskalammet i templet klockan tre på torsdag eftermiddag, och i så fall samtidigt som Jesus dör på korset, vilket skuggbilderna talar för, se 1 Kor 5:7. Detta möjliggör också för exakt tre dagar – tor, fre och lör – och tre nätter – tor/fre, fre/lör och lör/sön – i graven.

Det finns olika traditioner och synsätt, men det gemensamma och viktigaste är att Jesus är uppstånden och lever idag!]

Mateus 28:19,20

O objetivo final do evangelismo não é apenas conseguir decisões momentâneas, mas fazer discípulos de Cristo. O processo envolve caminhar junto, ensinar a Palavra de Deus e integrar a pessoa na comunhão da igreja local.

Atendendo ao chamado no seu dia a dia

Compartilhar a fé é o transbordar de um coração que experimentou o amor, o perdão e a salvação em Jesus Cristo. Não precisamos de grandes palcos ou discursos rebuscados; muitas vezes, o evangelismo mais poderoso acontece através do testemunho de integridade, de uma palavra de consolo no momento de dor e da disposição de orar por alguém na rotina diária.

Ao olhar para estes versículos, disponha o seu coração para ser um instrumento nas mãos do Senhor. Comece orando pelas pessoas ao seu redor e esteja atento às oportunidades que Deus coloca no seu caminho para testemunhar da esperança que habita em você.

Gostou desta seleção de versículos? Compartilhe!

Se este conteúdo sobre evangelismo edificou a sua vida e renovou a sua paixão pelas almas, compartilhe o link com seus amigos, familiares e nos grupos de estudo da sua igreja no WhatsApp!