Pular para o conteúdo
Publicidade

A recompensa do amor verdadeiro: a história de Rute

Redação Bíblia Online Publicado em

  • Publicado em .
  • Reescrito do devocional de 27 de outubro de 2025.

Då brast de ut i gråt igen. Sedan kysste Orpah sin svärmor farväl [och begav sig tillbaka], men Rut höll sig nära (tätt intill, ordagrant "klängde sig fast vid, var ihopklistrad med") Noomi.

[Ruts bok används som mall när någon vill konvertera till judendomen. Vissa rabbiner avvisar den som vill konvertera flera gånger för att pröva genuiniteten i beslutet. Det finns också paralleller med hur Jesus uppmanar den som vill bli hans lärjunge att beräkna kostnaden, se Luk 14:25-33. Det är intressant att betydelsen av Orpahs namn kommer från ordet för nacke (hebr. oref) och kan förknippas med att vara styvnackad. En del kopplar ordet även till gasell/rådjur och kan då beskriva någon som är lättskrämd och springer bort. Styvnackad är ett uttryck som återkommer när Gud beskriver dem som är upproriska mot honom, se 2 Mos 33:3.]

Noomi sa till Rut: "Se, din svägerska har vänt tillbaka till sitt folk och sin gud. [Moabiternas gud var Kemosh, se 1 Kung 11:33; Jer 48:46.] Följ med din svägerska tillbaka hem du också." Men Rut svarade:

______

"Försök inte övertala mig att överge dig,

att vända tillbaka, bort från dig!

För dit du går, vill jag gå,

och där du bor, där vill jag bo.

Ditt folk ska bli mitt folk,

och din Gud (Elohim) min Gud (Elohim).

Där du dör, där [på den platsen, i landet Israel] vill också jag dö

och där vill jag bli begraven.

Låt Herren (Jahveh) göra likadant [straffa mig hårt] och även mer,

om något annat än döden skulle skilja mig från dig."

______

[Vi har hört Ruts och Orpahs unisona röst i vers 10, men nu för första gången talar Rut själv. Dessa ord är några av de mest välkända uttalandena i GT. De beskriver hennes mod, omsorg och trofasta kärlek på ett vackert och poetiskt sätt. Hennes svar består av tre huvuddelar: en vädjan till Noomi att inte övertala henne att ändra sig, en trefaldig kungörelse om hennes löfte till Noomi och en avslutande ed där hon kallar Gud som vittne. Strukturellt består stycket av fem tvåparsrader som formar en kiasm. Vers 16a och 17b ramar in stycket. Båda satserna sker inför ett vittne, den första inför Noomi och den sista inför Gud. I nästa steg balanseras vers 16b med 17a. Här formas en motsats mellan liv och död; där Noomi bor och lever, där vill också Rut bo och leva; och där Noomi dör, där vill också Rut dö och bli begraven. Den centrala versen, och kiasmens höjdpunkt finns i vers 16c; Israels Gud ska också bli Ruts Gud!]

O amor que fica

Uma idosa de bengala aponta o caminho e segura as mãos de uma jovem numa paisagem árida.

A recompensa do amor verdadeiro não é o que ele ganha. É o que ele vira nas mãos de Deus. Rute é a prova: ficou com uma sogra viúva e sem nada — e dessa escolha Deus tirou um rei.

A gente conhece esse amor. É a filha que cuida da mãe que já não lembra o nome dela. É quem sustenta um irmão que não agradece. É o amigo que continua ligando para quem só sabe reclamar. Amor assim não aparece no extrato. Ninguém bate palma. E, no fim do dia, a pergunta: vale a pena?

Este artigo faz parte de Devocionais

A conta que Rute não fez

Olhe com os olhos de Noemi. Saiu de Israel por causa da fome, perdeu o marido em Moabe, depois os dois filhos. Sobraram duas noras estrangeiras e nenhuma renda. Voltar para casa era ser a viúva pobre da cidade. Por isso ela manda as noras embora: tem razão, e tem carinho na razão.

Orfa chora, dá um beijo e vai. Não há culpa nisso — era o sensato. Rute chora também e fica. "Aonde fores, irei; o teu povo será o meu povo, e o teu Deus será o meu Deus" (Rute 1:16, NVI). Repare no que ela abre mão: a terra, a família, os deuses que conhecia, a chance de casar de novo entre os seus. E no que recebe naquela hora: nada. Uma sogra amarga, uma estrada a pé e um futuro em branco.

É por isso que a filha cuidando da mãe ajuda a ler Rute. Nas duas, o amor não é sentimento: é decisão de ficar quando ir embora seria razoável. Rute não fez a conta do retorno. Fez a conta de quem Noemi era — e de quem ela mesma não queria deixar de ser.

O que Deus fez com esse amor

Em Belém, Boaz, dono do campo onde Rute foi catar espigas, resume o que a cidade inteira já comentava:

Herren (Jahveh) ska belöna dig för vad du gjort! Ja, låt Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), ge dig full (hel, fullkomlig – hebr. shalem) lön (återbetalning), när du nu har kommit för att söka skydd under hans vingar."(Rut 2:12)

Boaz fala de recompensa, mas repare em quem paga: o Senhor — não Noemi, não o campo. E em quando: Rute já tinha ficado antes de saber que existia um Boaz.

Rute casa com Boaz e tem um filho, Obede, pai de Jessé, pai de Davi — o maior rei de Israel. A estrangeira que ficou com uma viúva entra na genealogia de Jesus (Rute 4:13-22). Não foi pagamento: foi graça respondendo a um amor que não tinha pedido nada.

A Bíblia não promete que a sua Rute vai virar bisavó de rei. Promete algo menos espetacular e mais firme: o amor não se perde. Paulo lista o que fica de pé quando tudo passa — fé, esperança e amor — e diz que o maior é o amor (1 Coríntios 13). Dinheiro acaba, saúde acaba, prestígio acaba. O que você gastou amando, Deus não deixa cair no chão.

Para hoje

A resposta cabe no dia: fique. Hoje, uma vez, faça o gesto que não vai render nada — a ligação para quem não vai perguntar como você está, a louça de quem não agradece, a visita que ninguém vai saber. Faça sem olhar o extrato. O "vale a pena?" pode continuar aí; Rute também não tinha a resposta quando saiu de Moabe. Ela só sabia quem não queria deixar.

Rute não fez conta. Só ficou — e Deus escreveu o resto.

Deus amoroso, põe no nosso coração esse amor que não faz conta, que fica e se doa por aqueles a quem Tu amas. Amém.

Seja o primeiro

Este artigo te tocou? Faça uma oração!

+581 estão orando agora.

Junte-se à corrente de oração.