7 Fruktan (bävan, vördnad, respekt) för Herren (Jahveh) är början (begynnelsen; det allra första steget) till kunskap – [bara] dårar föraktar vishet och tillrättavisning (fostran, undervisning).

[Detta är första gången av totalt 14 som ordet fruktan (hebr. jirah) används i Ordspråksboken. Talet 14 (2 x 7) står för dubbel perfektion (påskalammet slaktas den 14:e nisan, se 2 Mos 12:5-6; släktleden har 14 led, se Matt 1:17). Här används samma ord för "början/begynnelsen" (hebr. reshit) som i 1 Mos 1:1. Hur en sund och rätt gudsfruktan utgör första steget till vishet utvidgas i kapitel 8-9, se särskilt Ords 9:10.]

10 Början till (startpunkten; en grundförutsättning för) vishet är fruktan (vördnadsfull respekt) för Herren (Jahveh)

och kunskapen om (att intimt känna) den Helige är förstånd [ger förståelse, insikt, omdöme och mening].

[Versen liknar Ords 1:7, men har en annan ordföljd och ett annat hebreiskt ord för "början". Ordet techillah – som inleder meningen – betyder startpunkt eller grundförutsättning och kommer från verbet chalal (att falla, att bli vanärad/slagen eller att få ett dödligt sår). Det beskriver någon som nått botten och som är i behov av en nystart. Den Helige (hebr. Kedoshim) är i plural vilket förstärker Guds majestätiska natur, se Jes 6:3. Ett rätt perspektiv på Guds helighet ger en sund gudsfruktan, vilket i sin tur ger rätt utgångsläge till att inhämta förstånd och vishet.]

33 Att frukta (vörda, respektera, ära) Herren (Jahveh) är vägen till vishet (det fostrar och disciplinerar),

och ödmjukhet [att underordna sig Herren] är vägen till ära (upphöjelse, respekt).

16 Det är bättre att ha lite [en liten materiell tillgång] och frukta (vörda, respektera) Herren (Jahveh),

än stor rikedom med den förvirring (tumult, oro) som den för med sig [genom det ogudaktiga sätt den införskaffats och förvaltats på]. [Ords 16:8; Ps 37:16]

13 Att frukta (vörda, respektera) Herren (Jahveh)

är att hata [att inte göra] det onda.

Högfärd (stolthet) och högmod (arrogans, pompa: svulstig ståt),

ja, en ond väg [ett ont leverne] och en fördärvad (falsk, bedräglig) mun [perverst och förvridet tal],

det hatar jag."

4 Konsekvensen (resultatet) av ödmjukhet (saktmod, mildhet) [då den har fått blomma ut i sin fullhet] är

Herrens fruktan (att vörda och respektera Jahveh) – [det för också med sig]

rikedom (ymnigt välstånd) och ära (härlighet) och [evigt] liv. [Ords 21:21]

[Versen har sju substantiv. Först står hebr. eqev som betyder konsekvens/resultat, dvs. "något som leder till". Ordet betyder ordagrant häl och delar rot med namnet Jakob (hebr. Jakov). Det beskriver ofta något som "följer i fotspåren", men kan även översättas "eftersom" (1 Mos 22:18) eller "lön/resultat" (Ps 19:12). Att ödmjuka sig inför Gud både förutsätter och ger en sund gudsfruktan – ödmjukhet är att vörda Herren (Jahveh). Rikedom och ära står i singular. Hebr. kavod beskriver den tyngd av härlighet och ära som fanns i Guds närvaro i det allra heligaste i tabernaklet och templet. Det sista hebreiska ordet chajim, som betyder liv, står alltid i plural och beskriver livet i dess fullaste mått och innefattar därför även evigt liv, se 2 Mos 2:7.]

7 Var inte vis i dina egna ögon;

frukta (vörda, respektera) Herren (Jahveh)

och fly (vänd helt om; vik av från) [avböj och håll dig borta från] det onda. [Ords 8:13; 16:6; Jes 5:21; 27:2; Rom 12:3]

8 Det kommer att ge hälsa åt din kropp

och styrka (märg) [ny energi] åt dina [åt alla dess] ben [då finns det bot och helande för hela din varelse].

30 Lögn (falskhet, bedräglighet) är oförtjänt nåd (chen) [charm kan förleda]

och flyktig (kortvarig) är skönhet,

men en hustru (kvinna) som fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahveh)

– hon ska prisas (uppskattas, äras).

[Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är ש – shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I denna vers är det ordet "Lögn" (hebr. sheqer) som börjar med denna bokstav och förstärker att yttre skönhet och charm är något som förgås.]

13 Slutordet – när [helheten av] allt har blivit hört [sammanfattningen när vi har tagit till oss hela budskapet blir då]:

Frukta (vörda) Gud (Elohim) och håll hans budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot),

för detta gäller alla människor.

[Sista raden lyder ordagrant "detta är hela människan" och kan tolkas som att det gäller alla människor (Rom 3:29), är alla människors plikt, eller att det rör det som är viktigt för hela människan. I nästa mening (vers 14) återkommer kol – det hebreiska ord som kan översättas allt/alla/hela/varje – två gånger till. Denna fyrfaldiga upprepning betonar att det enda som verkligen betyder något här på jorden är att frukta Gud och lyda honom, Matt 6:33.]

10 början (begynnelsen; det allra första steget) till vishet är fruktan (bävan, vördnad, respekt) för Herren (Jahveh). [Ords 1:7; 9:10]

[Ordet "Heligt" börjar på qof och "början" börjar på resh. Här används samma ord för "början/begynnelsen" (hebr. reshit) som i 1 Mos 1:1. Ordspråksboken inleds också med hur en sund och rätt gudsfruktan utgör första steget till vishet, se Ords 1:7. Ämnet utvidgas sedan i kapitel 8-9, se särskilt Ords 9:10. Den första delen av denna vers "början till vishet är fruktan för Herren" är den första bönen en ortodox jude ber varje morgon.]

Ett gott förstånd (insikt, förståelse – hebr. sechel) – får alla som gör dem [följer Herrens förordningar, se vers 7].

Hans lov består (går upp) för evigt!

[Ordet "förstånd" börjar på bokstaven shin och till sist som avslutning "lov" på den tjugoandra och sista bokstaven tav. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar.]

1 Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

Välsignad är den som fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahveh) [Ords 1:7; 9:10],

som har sin stora glädje i hans budord.

[Ordet "Välsignad" börjar på den första hebreiska bokstaven alef. Ordet budord (hebr. mitsvah) har här prepositionen "i" som är bokstaven bet. Den avbildar ett hus och symboliserar hem och gemenskap. Bokstävernas tecken förstärker hur gudsfruktan ger välsignelse för den som "bor" och är "i" Guds ord.]

1 En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]

______

Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är alla som fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahveh) [Ords 1:7],

som går (vandrar) på hans vägar (gör det som är rätt och behagar Gud),

18 Se, Herrens (Jahvehs) öga är vänt till dem

som fruktar (vördar, respekterar) honom,

till dem som sätter sitt hopp till (förtröstar, väntar på) hans nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet),

7 Jorden har gett (har varit och är generös med) sin gröda (all slags skörd),

må Gud (Elohim), vår egen Gud (Elohim) välsigna oss [det judiska folket].

2 Men för er som fruktar (vördar, respekterar) mitt namn ska rättfärdighetens sol [Messias; Jes 60:1-3] gå upp med läkedom (helande) under sina vingar. Ni ska bli fria och hoppa som kalvar som släpps ut från sitt bås. [Luk 8:44]

12 Och nu Israel, vad begär Herren din Gud (Jahveh Elohim) av dig?

Att du vördar Herren din Gud (Jahveh Elohim)

att du vandrar på alla hans vägar

och att du älskar honom

och att du tjänar Herren din Gud (Jahveh Elohim)

med hela ditt hjärta

och med hela din själ (din person, varelse)

13 att du håller (vaktar, skyddar, bevarar) Herrens befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot)

och hans förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag befallt (hebr. tsavah) er idag.

4 Du ska vandra efter Herren din Gud (Jahveh Elohim) och honom ska du vörda (frukta) och hans budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot) ska du hålla (vakta, skydda, bevara) och du ska lyssna till hans röst och tjäna honom och till honom ska du hålla dig (bokstavligt klistra fast dig vid).

21 Eftersom barnmorskorna fruktade (ärade och tillbad) Gud, lät Gud deras hus växa.

1 När vi nu har dessa löften [från GT, att vi är Guds tempel], mina älskade, så låt oss rena oss från allt som befläckar kropp (kött) och ande och fullborda vår helgelse i fruktan för (vördnadsfull tillbedjan av) Gud.

[Den som vördar och respekterar Gud tar inte lätt på synden och ondskan, se även Matt 5:29-30; 10:28. Det som orenar kroppen är yttre handlingar som sexuella synder, dryckenskap, tungans missbruk, se Jak 3:6. Det som orenar människans inre är onda tankar, högmod, irrläror, se 2 Kor 11:4.]

7 Betala tillbaka alla det ni är skyldiga dem (fullgör era skyldigheter mot dem): Skatt till den som ska ha skatt, tull till den som ska ha tull, respekt till den som ska ha respekt, ära (heder) till den som ska ha ära.

[Vid den här tiden hade kejsar Nero höjt skatterna och folk var allmänt missnöjda. Paulus är mån om att de troende inte ska dras med i missnöjesyttringarna och han betonar just vikten av att betala skatt.]

14 Till den förtvivlade (den som "smälter inombords" – hebr. mas; någon står under yttre påverkan som han inte kan påverka) [syftar på Job själv]

en vän [bör visa] nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed)

och fruktan för den Allsmäktige (Shaddaj) – överger (lämnar) han.

[Versen är svåröversatt, men ändå är betydelsen klar. Job identifierar sig med den förtvivlade, och "en vän" är Jobs vänner. Versens enda verb är överger, och det har att göra med gudsfruktan, men frågan är vem är det som överger? Är det Job som inte fruktar Gud, eller är det vännerna?]