Adoração

24 Gud är Ande (till sin natur en andlig varelse) och de som tillber honom måste tillbe honom i ande och sanning (äkthet)."

23 Men den tid kommer, och den är redan här, då sanna (äkta, genuina) tillbedjare ska tillbe Fadern (böja sig ner i ödmjukhet, falla på knä; bildligt kyssa hans hand i vördnad) i ande och sanning, för det är sådana tillbedjare som Fadern söker (letar efter, vill ha). [Gud är mer intresserad av att vi tillber honom än av platsen där vi tillber.] 24 Gud är Ande (till sin natur en andlig varelse) och de som tillber honom måste tillbe honom i ande och sanning (äkthet)."

21 Jesus sa till henne: "Kära kvinna, tro (luta dig mot, förlita dig på) mig, för det kommer en tid när ni alla ska tillbe Fadern (böja er ner i ödmjukhet, falla på knä; bildligt kyssa hans hand i vördnad) inte [bara] på detta berg eller [bara] i Jerusalem. [Jesus lyfter diskussionen från den religiösa konflikten om hur och var man ska tillbe, till att handla om hjärtats inställning och en personlig tro på honom.] 22 Ni [samarier/samaritaner] tillber vad ni inte känner till (har en klar förståelse av), men vi [judar] tillber det vi känner till, eftersom frälsningen (befrielsen) kommer från (genom) judarna. 23 Men den tid kommer, och den är redan här, då sanna (äkta, genuina) tillbedjare ska tillbe Fadern (böja sig ner i ödmjukhet, falla på knä; bildligt kyssa hans hand i vördnad) i ande och sanning, för det är sådana tillbedjare som Fadern söker (letar efter, vill ha). [Gud är mer intresserad av att vi tillber honom än av platsen där vi tillber.]

38 Då bekräftade (bekände, upplyste – gr. phemi) han: "Jag tror, Herre." Och han tillbad honom (böjde sig i ödmjukhet, föll på knä; kysste bildligt i vördnad Jesu hand).

10 Då sa Jesus till honom: "Gå bort Satan, för det står skrivet [5 Mos 6:13]:

Du ska tillbe Herren din Gud, bara (endast – gr. monos) honom ska du tjäna (dyrka)."

8 Då sa Jesus till honom:

"Det står skrivet [5 Mos 6:13]: Du ska tillbe Herren din Gud, bara (endast – gr. monos) honom ska du tjäna (dyrka)."

Bli förvandlade inifrån och ut!

1 Jag ber er därför [står enträget vid er sida, uppmuntrar och förmanar er på grund av Guds nåd, se Rom 11:30-32], mina syskon (bröder och systrar i tron) – vid Guds barmhärtighet (medkänslor) [plural], att frambära (ställa fram) era kroppar som ett levande (livslångt) [och] heligt offer som behagar Gud. Detta är er andliga (ordagrant: rimliga, rationella, förnuftiga – gr. logikos) [gudomligt inspirerade] tjänst [gudstjänst, tempeltjänst, tillbedjan]. [Att överlämna och helga sin kropp åt Gud är en logisk följd av att den är ett Guds tempel, se 1 Kor 6:19.]

Bli förvandlade inifrån och ut!

1 Jag ber er därför [står enträget vid er sida, uppmuntrar och förmanar er på grund av Guds nåd, se Rom 11:30-32], mina syskon (bröder och systrar i tron) – vid Guds barmhärtighet (medkänslor) [plural], att frambära (ställa fram) era kroppar som ett levande (livslångt) [och] heligt offer som behagar Gud. Detta är er andliga (ordagrant: rimliga, rationella, förnuftiga – gr. logikos) [gudomligt inspirerade] tjänst [gudstjänst, tempeltjänst, tillbedjan]. [Att överlämna och helga sin kropp åt Gud är en logisk följd av att den är ett Guds tempel, se 1 Kor 6:19.]

2 Och anpassa er inte (låt er inte formas)

efter den här tidsåldern [identifiera er inte med detta världssystems yttre uttryck, mönster och ideologier],

utan låt er förvandlas (förnyas inifrån; inta en helt ny form)

genom sinnets (era tankars) förnyelse [Ef 4:22-24],

så att ni kan pröva (undersöka, analysera, urskilja och sedan avgöra) vad som är Guds vilja [fullständiga önskan, plan och syfte]:

det som är gott

och välbehagligt

och fullkomligt.

[Här används grekiskans starkaste ord för förvandling, metamorpho. Samma ord beskriver Jesu förvandling på förklaringsberget, se Mark 9:2-3. Metamorfos är inom biologin den process som inträder när ett ägg utvecklas till en larv som förpuppas och sedan förvandlas till en fjäril. En lika stor förändring sker med våra tankar när de förnyas!]

36 Från honom

och genom honom

och till honom

är ju allting. [Allt har sitt ursprung och kommer från honom. Allt lever och har sitt centrum i honom. Allt har sitt slut i honom.]

Honom tillhör äran i evighet,

amen (låt det ske så, det är sant).

11 För det står skrivet [Jes 45:23]:

Så sant jag lever, säger Herren,

ska alla knän böjas för mig,

och alla tungor

ska bekänna (erkänna, ära, prisa) Gud.

Kom – i vördnadsfull tillbedjan

6 Kom (kom in, gå in)!

Låt oss falla ner (buga oss djupt ner; kasta oss till marken)

och böja oss (böja våra knän);

låt oss knäböja (välsigna) inför Herrens (Jahvehs), vår Skapares, ansikte.

[Tre olika hebreiska ord används för att beskriva ödmjuk tillbedjan: shacha, kara och barach. Denna trefaldiga upprepning ger extra betoning på denna vers som en central vers i psalmen.]

Kom – i vördnadsfull tillbedjan

6 Kom (kom in, gå in)!

Låt oss falla ner (buga oss djupt ner; kasta oss till marken)

och böja oss (böja våra knän);

låt oss knäböja (välsigna) inför Herrens (Jahvehs), vår Skapares, ansikte.

[Tre olika hebreiska ord används för att beskriva ödmjuk tillbedjan: shacha, kara och barach. Denna trefaldiga upprepning ger extra betoning på denna vers som en central vers i psalmen.]

Psalm 150 – Må allt som har anda prisa Herren

1 Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

[Psalmen inleds och avslutas med uppmaningen att prisa Herren, se vers 6. Den hebreiska frasen hallelu-jah translittereras ofta rakt av och har blivit ett välkänt uttryck på alla språk för uppmaningen att prisa Guds namn. Verbet hallelu betyder prisa och har betydelsen att välsigna, böja sig och tala väl om Gud. Ordet Jah är den första delen i Guds personliga namn Jahveh, vars innebörd är den evige.]

Gud är stor – prisa honom

[Mellan det inledande och avslutande halleluja, finns elva imperativ av verbet hallelu. Det första och sista är riktat till Gud och däremellan kommer nio "Prisa honom".]

Prisa Gud (El) i hans helgedom [här på jorden],

prisa honom i hans starka (mäktiga) fäste (himlavalvet). [Ps 19:2; 1 Mos 1:6-8]

2 Prisa honom för hans mäktiga (väldiga) gärningar,

prisa honom för hans enorma storhet.

[Här i vers 1-2 uppmanas vi att prisa Gud i stort och smått, i hans helgedom syftar på templet i Jerusalem, där Gud har valt att ha sin boning mitt ibland oss. Himlavalvet säger oss att Gud inte bara finns i vår mitt och i vårt hjärta utan i precis hela sin skapelse. Det finns med andra ord ingen omständighet som kan hindra oss från att prisa Gud.]

Prisa med instrument

3 Prisa honom med [det explosiva] ljudet av shofar (vädurshorn),

prisa honom med [de milda ljuden av stränginstrumenten] nevel-lyra (psaltare) och kinnor-harpa (kithara).

[Shofarer användes inte som ett instrument utan för att ge en signal. Det räknas troligtvis upp först här, eftersom det ofta användes för ange att något började, som t.ex. en högtid. Nu börjar lovsången! Nevel-lyran hade enligt den judiske historikern Josefus 12 strängar. Det hebreiska ordet nevel betyder skinn och kan antyda att resonanslådan var av läder eller att instrumentets form liknade en skinnsäck. Kinnor-harpan var också bärbar och mindre med 10 strängar. När båda dessa instrument nämns tillsammans blir summan av strängar 22 strängar – lika många som antalet hebreiska bokstäver! För mer om de olika stränginstrumenten, se Ps 33:2; 2 Sam 6:5.]

4 Prisa honom med tamburiner och dans,

prisa honom med stränginstrument och flöjt.

5 Prisa honom med stora (högljudda) cymbaler,

prisa honom med små (lågmälda) cymbaler.

[I vers 3-5 uttrycks motpoler som uppmanas att prisa Herren (Jahveh). Shofarens skarpa, explosiva och starka ljud med en känsla av staccato, i motsats till harpan och lyran som har förhållandevis svaga, milda ljud med en känsla av legato. I vers 4 nämns tamburiner och dans som ger känslan av både starka ljud och vilda, snabba rörelser i motsats till stränginstrument och flöjt som har lugnare både ljud och tempo. I vers 5 nämns först stora, nästan skrällande, cymbaler med en mäktig klang i motsats till små cymbaler som har ett sprött och välbehagligt klingande ljud.]

Finalen – allt ska prisa Gud

6 Må allt som har anda (allt liv som andas, lever, har en andedräkt) prisa Herren (Jah).

[Varje strof har nu lett upp till det sista crescendot i vers 6 som avslutar denna psalm och hela Psaltaren. Allt som över huvud taget har en möjlighet att ge ljud ifrån sig, eftersom det andas, uppmanas att prisa Gud.]

Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

Finalen – allt ska prisa Gud

6 Må allt som har anda (allt liv som andas, lever, har en andedräkt) prisa Herren (Jah).

[Varje strof har nu lett upp till det sista crescendot i vers 6 som avslutar denna psalm och hela Psaltaren. Allt som över huvud taget har en möjlighet att ge ljud ifrån sig, eftersom det andas, uppmanas att prisa Gud.]

Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

4 Gå in i hans portar med (i) tacksägelse [bär fram ett hyllningsoffer – tillsammans i kör],

[kom] till hans förgårdar med (i) lovsång (lovord).

Var tacksamma mot (hylla; erkänn och prisa) honom,

välsigna (lova; tala gott om) hans namn.

[Den ursprungliga hebreiska betydelsen av att tacka är att använda och hålla ut sin hand, men även att kasta något. Här finns troligen innebörden av att lyfta sina händer i lovprisning med, men även att bekänna och vrida sina händer under gråt och intensivt "kasta ut" sina bekännelser inför Herren (Jahveh). Hebreiskans ursprungliga innebörd för att välsigna är att böja knä.]

2 Ge åt Herren (Jahveh) hans namns ära,

böj er inför Herren (Jahveh) i hans heliga majestät (skönhet).

[Psalmen börjar i vers 1-2 med en uppmaning att "ge", hebr. jahav. Det har betydelsen att erkänna och tillskriva någon ära och makt. Uppmaningen riktas inte till människor utan till himmelska väsen, ordagrant "Gudars söner". Det är första gången som hebreiska ordet elim, gudar, används i Psaltaren. Frasen "Guds söner" används även i Job 1:6 och Ps 89:7. Uttrycket finns även i andra orientaliska språk och där har det en vid betydelse av änglar, andliga varelser, demoner, avgudabilder, döda kungars andar och även ibland levande kungar som ansågs vara gudar. Psalmen tilltalar alla dessa gudomliga väsen att böja sig inför den ende levande Guden. Även om formellt dessa avgudar tilltalas blir det en indirekt uppmaning till israeliterna och Guds folk, som ibland frestas att tillbe dessa avgudar, att inse att dessa måste böja sig inför Gud.]

Psalm 66 – Sjung lovsång hela jorden!

1 Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En sång, en psalm [sång ackompanjerad på strängar].

______

Sjung lovsång alla länder

Ropa till Gud (Elohim), hela jorden,

2 lovsjung hans namns ära,

ge honom den ära han förtjänar!

3 Säg till Gud (Elohim): "Hur underbara är inte dina gärningar,

för din stora makts skull viker dina fiender undan för dig.

4 Hela jorden böjer sig inför dig,

lovsjunger dig, lovsjunger ditt namn!

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

17 Jag ropade (höjde min röst i bön) till honom med min mun,

och hans lov (upphöjande) var redan på min tunga.

9 Alla hednafolk som du har gjort ska komma och tillbe (falla ner inför) dig, Herre (Adonai),

och de ska ära ditt namn. [Upp 15:4]

10 För du är stor och gör stora under;

bara du är Gud (Elohim).

Psalm 103 – Välsigna Herren, min själ

1 Av (för) David.

______

Välsigna Herren

Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahveh),

min själ (mitt innersta; hela min varelse – hebr. nefesh)

och allt som är inom mig ... Hans heliga namn ...

[Meningen är ofullständig, den saknar ett verb. Det kan vara ett sätt att förstärka ordet "välsigna", och i så fall blir det en uppmaning att "Välsigna hans heliga namn", men det kan också vara så att David blir så överväldigad av Guds helighet och allt Gud har gjort att han tvingas stanna upp, för att sedan börja om meningen i nästa vers.]

Psalm 105 – Gud är trofast

Prisa och sjung till Guds ära

1 Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahveh),

åkalla hans namn, gör hans gärningar kända bland folken!

Psalm 63 – På flykt i öknen

1 En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David, när han var i Juda öken. [Den torra ödemarken öster om Jerusalem ner mot Döda havet.]

[Bakgrunden kan vara Davids egen sons Avshaloms uppror då David tvingas fly till öknen, se 2 Sam 15-17. I så fall kan referensen i vers 2 till hur David är "törstig" och hur han och de med honom anlände "utmattade" vara en beröringspunkt, se 2 Sam 16:14. En annan händelse kan vara när David fick fly för Saul, se 1 Sam 21-31.]

______

3 Ja, jag har sett dig i helgedomen,

och sett din makt och ära (härlighet).

4 För [att få erfara] din nåd (omsorgsfulla kärlek) är bättre än livet självt,

mina läppar ska lovsjunga (prisa) dig.

11 "Värdig är du, vår Herre och Gud, att ta emot

härligheten (lovprisningen, äran)

och äran (priset, aktningen, respekten)

och makten (styrkan, kraften, förmågan),

för du skapade allt detta (dem alla; alla dessa),

genom din vilja (önskan) kom de till

och blev skapade."

7 Han sa med stark röst: "Vörda Gud och ge honom äran! Stunden (timmen) för hans dom har kommit. Tillbe honom som har gjort himlen och jorden, havet och vattenkällorna."

4 Vem skulle inte vörda dig, Herre,

och prisa ditt namn?

Bara du är helig,

och alla folk ska komma och tillbe inför dig [Ps 86:9],

för dina rättfärdiga domar har uppenbarats.

8 Jag, Johannes, är den som har hört och sett detta. Och när jag hade hört och sett det, föll jag ner för att tillbe framför fötterna på ängeln som hade visat detta för mig. 9 Men han sa till mig: "Gör inte så! Jag är bara en medtjänare till dig och dina bröder profeterna och till dem som håller fast vid orden i denna bok (skriftrulle). Gud ska du tillbe." [Detta är andra gången Johannes misstar ängeln för ­Jesus och faller ner, se Upp 19:9-10.]

11 Herre (Jahveh), din är [ordagrant: ’till dig JHVH’]

storheten (hebr. gedullah)

och makten (styrkan, kraften – hebr. geburah)

och härligheten (äran, ståten, skönheten – hebr. tifarah)

och glansen (evigheten, segern – hebr. netsach) [den klart lysande fjärran ifrån, se Upp 22:16]

och majestätet (prakten, storslagenheten – hebr. hod).

Ja, allt [som är] i himlarna och på jorden.

Ditt är riket (dig tillhör kungariket), Herre (Jahveh),

och du är den upphöjde härskaren (han som lyfter upp sig själv till huvud) över allting.

34 Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahveh), för han är god,

för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed). [Ps 106:1]

35 Och säg: "Fräls oss Herre (Jahveh), vår Gud (Elohim),

och samla oss från hednafolken [länderna dit de blivit utspridda]

så att vi får tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] ditt heliga namn

och triumfera i din lovprisning." [Ps 106:47]

36 Välsignad är Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim),

från evighet till evighet,

Och allt folket sa:

"Amen!" och prisade (lovade) Herren (Jahveh).

[Första strofen är identisk med Ps 106:48. Uppmaningen i den andra att alla folk ska säga "Amen", är omskriven och beskriver hur alla folk nu gör detta.]

______

34 Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahveh), för han är god,

för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed). [Ps 106:1]

9 Sjung till honom, musicera till honom,

begrunda (tänk på, reflektera över) alla hans underbara gärningar (om allt fantastiskt han gjort). [Ps 105:2]

9 Därför har också (av den orsaken har) Gud upphöjt honom [till den högsta positionen]

och gett honom namnet över varje namn,

10 för att, i Jesu namn, varje knä ska böjas,

i himlarna, på jorden och under jorden,

11 för att varje tunga ska bekänna (öppet erkänna, säga samma sak som Gud)

att Jesus den Smorde (Messias, Kristus) är Herren [Rom 10:9],

till ära för Gud Fadern.

______

15 Genom honom får vi därför ständigt [oavsett omständighet] frambära lovets offer till Gud [ära och upphöja honom med sång] – det är (det vill säga) en frukt från läppar som [med tacksamhet och i full överenskommelse öppet] bekänner [sig till] (bejakar, prisar) hans namn.

28 När vi nu får ett rike som inte kan skakas, låt oss ha nåd [Guds favör och kraft]. På så sätt ska vi tjäna och behaga Gud med vördnad och fruktan, 29 för "vår Gud är en förtärande eld." [3 Mos 10:2-3; 5 Mos 4:24]

19 Tala ständigt till varandra med:

psalmer [från Psaltaren, men även andra bibelböcker],

hymner [mänskligt komponerade lovsånger]

och andliga sånger [generell term – kan också syfta på sång i anden, se 1 Kor 14:15].

Sjung (prisa) och spela (slå an strängar)

av hela ert hjärta till Herren.

[All musik i församlingen har sin källa i hjärtat och är riktad till Herren, se även Kol 3:16.]

16 Låt den Smordes (Kristi) ord (gr. logos – i singular) rikligen bo i (hos) er, när ni

med all vishet undervisar (lär ut; instruerar)

och vägleder (förmedlar förståelse, milt varnar, förmanar) varandra;

när ni sjunger

psalmer [från Psaltaren, men även andra bibelböcker],

hymner [mänskligt komponerade lovsånger] och

andliga sånger [generell term – kan också syfta på sång i anden, se 1 Kor 14:15]

med tacksamhet i era hjärtan till Gud [över den nåd han villigt sträcker ut].

[En parallell till denna vers finns i Ef 5:18-21, där uppmaningen är att låta sig uppfyllas av Anden. Paulus visar på vikten av Ordet och Anden i den troendes liv.]

Lovsånger i natten

25 Vid midnatt var Paulus och Silas i bön, samtidigt sjöng de lovsånger till Gud. De andra fångarna lyssnade (uppmärksamt, med glädje) på dem.

Tacksägelse för Guds omsorg

3 Välsignad är vår Herre Jesu den Smordes (Messias, Kristi) Gud och Fader,

barmhärtighetens Fader [som har sympati och medlidande – det grekiska ordet oiktirmos står i plural] och all uppmuntrans Gud [källan till allt mod och all tröst],

4 han som [ständigt] uppmuntrar [kommer till vår sida och hjälper] oss i all vår nöd (vårt lidande och betryck),

för att vi ska kunna uppmuntra (hjälpa, trösta) dem som är i all slags nöd

genom den uppmuntran som vi själva blir uppmuntrade med av Gud.

3 Det vi [apostlar] sett (prövat) och hört rapporterar (förkunnar, berättar) vi för er, så att ni också kan välja att vara med i vår gemenskap [vara delaktiga i vår förstahandsupplevelse av Jesu liv].

Vår gemenskap är med Fadern

och med hans Son, Jesus den Smorde (Messias, Kristus).

5 Upphöj Herren (Jahveh), vår Gud (Elohim),

och böj dig själv inför hans fotpall.

[Refräng:] Han är helig.

8 Min mun är fylld med ditt lov

och med din ära hela dagen.

4 men de rättfärdiga – de gläder sig.

De [rättfärdiga] fröjdar sig inför Gud (Elohim) [inför hans ansikte, i hans närvaro],

de jublar i glädje!

5 Sjung till Gud (Elohim),

sjung [och spela] lovsånger till hans namn.

Bana väg för (höj upp en sång till) honom

som rider [far] fram genom öknarna (ökenvidderna, på stäpperna – hebr. arabah),

hans namn är Herren [ordagrant: "i Jah, hans namn"].

Jubla (triumfera, hoppa av glädje) inför honom.

[Jah, som är en kortare form av Jahveh, betecknar att han alltid har existerat. Gud ledde Israels folk genom öknen med både eldstoden och molnstoden, och han leder även i dag sitt folk med den helige Ande. Versen har sin parallell med vers 34. Det är inte stormguden Baal som far fram i öknarna och rider på molnen – Gud gör det, se 5 Mos 33:26; Jes 19:1. Nu kommer en närmare anledning till sången och glädjen:]

17 Hans illdåd (elakhet, lidande, skada; mödas frukt) vänder tillbaka över (ska slå tillbaka på) hans [eget] huvud,

och över hans [egen] hjässa (över honom själv) kommer hans våld (grymhet, laglöshet, falskhet – hebr. chamas) ner.

[Haman utgör ett träffande exempel på dessa verser. Berättelsen om hur Haman försöker förgöra judarna återfinns i Esters bok, se kapitel 3-7. Gud låter ofta människors råhet och oförskämda ondska drabba dem själva, se Ps 9:16-17; 35:8; 140:10-12.]

22 Rädda (fräls) mig från

lejonets gap,

från vildoxarnas (bufflarnas) horn,

du har svarat (bönhört) mig!

[Psalmens andra sektion, vers 12-22, avslutas med att de tre djuren som gestaltat psalmistens fiender nu upprepas i omvänd ordning. I vers 13, 14 och 17 räknades tjurar, lejon och hundar upp. Nu i vers 21-22 kommer samma djur men omvänd ordning: hund, lejon och vilda tjurar.

Den hebreiska ordföljden är så strukturerad att verben ramar in versen. Det första "rädda" är i imperativ medan det avslutande "svarat" är i perfekt. Här finns en förtröstan att under bönen har Gud hört psalmistens rop och redan svarat! Det förstärker också skiftet som nu sker i psalmen från klagan och bön till lovsång och bönesvar! Det hebreiska ordet för "rädda" som används sextio gånger i Psaltaren är jeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.]

Del 3 – Bönesvar

23 Jag ska dokumentera ditt namn (återge med matematisk exakthet – hebr. safar) [sjunga ditt lov]

för mina bröder (landsmän),

mitt i församlingen ska jag lovsjunga (prisa, reflektera, vara stolt i) dig.

[Heb 2:12]

6 Jag sträcker mina händer mot dig i bön,

min själ (mitt inre; hela min varelse) längtar efter dig som uttorkad jord ...

[Meningen är inte fullständig, det är en "aposiopesis". I stället för att beskriva hur uttorkad jord längtar efter vatten vill psalmisten att läsaren ska skapa en inre bild av torr jord som i glödhet värme desperat törstar efter vatten. Ett exempel på svenska är uttrycket: "vänta bara ..." I stället för att avsluta meningen lämnas rum till läsarens fantasi att lägga till egna ord och då förstärks vad som just sagts.]

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

[Nu i vers 7-12 staplas i snabb följd tolv uppmanande verb i en desperat vädjan till Gud:]

11 Det är som om man krossade benen [i min kropp – det skär ända in i märgen],

när mina motståndare hånar (förtalar, kränker) mig.

Hela dagen säger de till mig:

"Var är [nu] din Gud?" [Fienden ställer samma fråga i vers 4.]

2 Jag säger till Herren (Jahveh): "Du är min Herre (Adonai),

jag har inget gott (ingen lycka, glädje, rikedom) utanför dig."

[Psalmisten uttrycker sitt fulla beroende av Gud. Här finns inte plats för kompromiss och religionsblandning. Ordet gott innefattar allt från moralisk godhet till materiellt välstånd. Hos Gud finns godhet, glädje, lycka, välbehag och allt skönt och vackert.]

11 Tjäna (lyd) Herren (Jahveh) med fruktan (vördnadsfull tillbedjan),

och gläd er med bävan.

א – alef

2 Jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahveh) av hela mitt hjärta!

Jag vill räkna upp (noggrant återge – hebr. safar) alla (vartenda ett av) dina under (det underbara du gjort)!

5 Du ska inte tillbe (böja dig inför) dem, och inte heller tjäna dem.

[Ordet för att tjäna (hebr. avad) betyder både att tjäna något gudomligt och att arbeta. Samma ord används i vers 9 om att "arbeta" sex dagar, se även 1 Mos 2:5; 15. För Gud hör tillbedjan och arbete ihop och är inte åtskilda som i grekiskt tänkande där det heliga och det profana skiljs åt.]

Jag, Herren (Jahveh) din Gud (Elohim), är en nitälskande Gud [hebr. El qana; en avundsjuk Gud (i fråga om avgudadyrkan och falsk tillbedjan) som kräver odelad lojalitet]. Jag låter fädernas synd drabba (besöker, konsekvenserna av denna synd drabbar) barnen fram till tredje och fjärde släktled när man hatar mig,

14 Du ska inte falla ner för någon annan gud (hebr. el), för jag Herren (Jahveh), vars namn är Nitälskande (ett starkt känslomässigt uttryck för att vilja ha fullt ägandeskap över något – hebr. qana), är en nitälskande Gud (El),

9 Varje gång Mose gick in i tältet, steg molnstoden (pelaren av rök/moln) [2 Mos 13:21-22; 14:19, 24] ned och stod vid ingången (öppningen) och han [Herren] talade med Mose. 10 När allt folket såg molnstoden stå vid ingången till templet, då föll allt folket ned och tillbad, var och en vid ingången till sitt tält.

2 Herren (Jah, kortformen av Jahveh, betecknar att han alltid har existerat) är min styrka (starkhet) och min lovsång,

han blev min frälsning (räddning).

Han är min Gud (El) och jag vill prisa honom,

min faders Gud (Elohim) och jag vill upphöja honom.

11 Vem bland gudarna [alla avgudar som fanns i Egypten] liknar dig, Herre (Jahveh)?

Vem är som du –

majestätisk i helighet (helt fullkomlig, totalt avskild från allt orent) [motsatsen till all synd],

värdig förundran (respekt, vördnad) under lovsång,

du som gör under (förunderliga ting, mirakler)?

25 Du ska tjäna Herren din Gud (Jahveh Elohim) och han ska välsigna din mat och ditt vatten. Dessutom ska jag ta bort sjukdom mitt ibland dig. [Ordagrant: "från ibland/inre dig".]

21 Han är din ära och han är din Gud (Elohim) som har gjort dessa stora och fantastiska ting för dig som dina ögon har sett.

7 och där ska du äta inför Herren din Gud (Jahveh Elohim) och du ska glädja dig i allt som du sätter din hand till, du och ditt hushåll, med det som Herren din Gud (Jahveh Elohim) har välsignat dig.

16 De drev honom till avundsjuka med främmande gudar,

med avskyvärda styggelser provocerade de honom.

17 De offrade åt demoner (onda andar – hebr. shed) [Ps 106:37] som inte är en gud (Eloha) –

nya [gudar] som dök upp från ingenstans, som dina fäder inte fruktade.

18 Du har varit obekymrad för Klippan som födde dig

och du har glömt bort Gud (El) som bar fram dig.