14 Du skall icke begå äktenskapsbrott.3 Mos. 20,10 f. Matt. 5,27 f. 19,

10 Om någon begår äktenskapsbrott med en annan mans hustru, om han begår äktenskapsbrott med sin nästas hustru, så skola de straffas med döden, både mannen och kvinnan som hava begått äktenskapsbrottet.

20 Med din nästas hustru skall du icke beblanda dig, så att du genom henne bliver oren.

32  Så är ock den utan förstånd, som förför en annans hustru;  ja, en självspilling är den som sådant gör.

32  Så är ock den utan förstånd, som förför en annans hustru;  ja, en självspilling är den som sådant gör. 33  Plåga och skam är vad han vinner,  och hans smälek utplånas icke. 34  Ty svartsjuk är mannens vrede,  och han skonar icke på hämndens dag; 35  lösepenning aktar han alls icke på,  och bryr sig ej om att du bjuder stora skänker.

27  Kan väl någon hämta eld i sitt mantelveck  utan att hans kläder bliva förbrända? 28  Eller kan någon gå på glödande kol,  utan att hans fötter varda svedda? 29  Så sker ock med den som går in till sin nästas hustru;  ostraffad bliver ingen som kommer vid henne.

27 I haven hört att det är sagt: 'Du skall icke begå äktenskapsbrott.' 28 Men jag säger eder: Var och en som med begärelse ser på en annans hustru, han har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.

32 Men jag säger eder: Var och en som skiljer sig från sin hustru för någon annan saks skull än för otukt, han bliver orsak till att äktenskapsbrott begås med henne. Och den som tager en frånskild kvinna till hustru, han begår äktenskapsbrott.

19 Ty från hjärtat komma onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, tjuveri, falskt vittnesbörd, hädelse.

11 Och han svarade dem: »Den som skiljer sig från sin hustru och tager sig en annan hustru, han begår äktenskapsbrott mot henne. 12 Och om en hustru skiljer sig från sin man och tager sig en annan man, då begår hon äktenskapsbrott.

18 Var och en som skiljer sig från sin hustru och tager sig en annan hustru, han begår äktenskapsbrott. Och den som tager till hustru en kvinna som är skild från sin man, han begår äktenskapsbrott.

4 sade de till honom: »Mästare, denna kvinna har på bar gärning blivit beträdd med äktenskapsbrott. 5 Nu bjuder Moses i lagen att sådana skola stenas. Vad säger då du?» 6 Detta sade de för att snärja honom, på det att de skulle få något att anklaga honom för. Då böjde Jesus sig ned och skrev med fingret på jorden. 7 Men när de stodo fast vid sin fråga, reste han sig upp och sade till dem: »Den av eder som är utan synd, han kaste första stenen på henne.» 8 Sedan böjde han sig åter ned och skrev på jorden. 9 När de hörde detta*, gingo de ut, den ene efter den andre, först de äldsta, och Jesus blev lämnad allena med kvinnan, som stod där kvar. 10 Då såg Jesus upp och sade till kvinnan: »Var äro de andra? Har ingen dömt dig?» 11 Hon svarade: »Herre, ingen.» Då sade han till henne: »Icke heller jag dömer dig. Gå, och synda icke härefter.»]*

3  Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar,  och halare än olja är hennes mun.Ps. 55, 4  Men på sistone bliver hon bitter såsom malört  och skarp såsom ett tveeggat svärd. 5  Hennes fötter styra nedåt mot döden  till dödsriket draga hennes steg. 6  Livets väg vill hon ej akta på;  hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.

3  Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar,  och halare än olja är hennes mun.Ps. 55, 4  Men på sistone bliver hon bitter såsom malört  och skarp såsom ett tveeggat svärd. 5  Hennes fötter styra nedåt mot döden  till dödsriket draga hennes steg. 6  Livets väg vill hon ej akta på;  hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det. 7  Så hören mig nu, I barn,  och viken icke ifrån min muns tal. 8  Låt din väg vara fjärran ifrån henne,  och nalkas icke dörren till hennes hus. 9  Må du ej åt andra få offra din ära,  ej dina år åt en som hämnas grymt;

8  Låt din väg vara fjärran ifrån henne,  och nalkas icke dörren till hennes hus. 9  Må du ej åt andra få offra din ära,  ej dina år åt en som hämnas grymt; 10  må icke främmande få mätta sig av ditt gods  och dina mödors frukt komma i en annans hus, 11  så att du själv på sistone måste sucka,  när ditt hull och ditt kött är förtärt. 12  och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan,  huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning! 13  Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst,  och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig? 14  Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är,  mitt i församling och menighet.

19  hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen,  hennes barm förnöje dig alltid,  i hennes kärlek finne du ständig din lust. 20  Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna?  Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?

18  Ty en sådan sjunker med sitt hus ned i döden,  och till skuggornas boning leda hennes stigar. 19  Ingen som har gått in till henne vänder åter  Och hittar tillbaka till livets vägar.

14  En trolös kvinnas mun är en djup grop;  den som har träffats av HERRENS vrede, han faller däri.Ords. 7,26 f. 23,

18 Flyn otukten. All annan synd som en människa kan begå är utom kroppen; men den som bedriver otukt, han syndar på sin egen kropp.

16 Vad jag vill säga är detta: Vandren i ande, så skolen I förvisso icke göra vad köttet har begärelse till. 17 Ty köttet har begärelse mot Anden, och Anden mot köttet; de två ligga ju i strid med varandra, för att hindra eder att göra vad I viljen.

19 Men köttets gärningar äro uppenbara: de äro otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, trolldom, ovänskap, kiv, avund, vrede, genstridighet, tvedräkt, partisöndring, 21 missunnsamhet, mord, dryckenskap, vilt leverne och annat sådant, varom jag säger eder i förväg, såsom jag redan förut har sagt, att de som göra sådant, de skola icke få Guds rike till arvedel.

4 Äktenskapet må hållas i ära bland alla, och äkta säng bevaras obesmittad; ty otuktiga människor och äktenskapsbrytare skall Gud döma.

3 Ty detta är Guds vilja, detta som hör till eder helgelse, att I avhållen eder från otukt, 4 och att var och en av eder vet att hava sin egen maka i helgelse och ära, 5 icke i begärelses lusta såsom hedningarna -- vilka icke känna Gud --

4 I trolösa avfällingar, veten I då icke att världens vänskap är Guds ovänskap? Den som vill vara världens vän, han bliver alltså Guds ovän.Matt. 6:24. Joh. 15:19. 17:14. 2 Kor. 11:2. 1 Joh. 2:15.

21 Jag har givit henne tid till bättring, men hon vill icke göra bättring och upphöra med sin otukt. 22 Se, jag vill lägga henne ned på sjuksängen; och över dem som med henne begå äktenskapsbrott vill jag sända stor vedermöda, såframt de icke bättra sig och upphöra med att göra hennes gärningar.