2 Låt oss träda fram inför hans ansikte (inför honom; i hans närvaro)

med tacksägelse [som ett gemensamt hyllningsoffer]

med sånger (psalmer, sång och spel) ropa högt (i segerjubel; väsnas med rop och härskri) till honom.

4 Gå in i hans portar med (i) tacksägelse [bär fram ett hyllningsoffer – tillsammans i kör],

[kom] till hans förgårdar med (i) lovsång (lovord).

Var tacksamma mot (hylla; erkänn och prisa) honom,

välsigna (lova; tala gott om) hans namn.

[Den ursprungliga hebreiska betydelsen av att tacka är att använda och hålla ut sin hand, men även att kasta något. Här finns troligen innebörden av att lyfta sina händer i lovprisning med, men även att bekänna och vrida sina händer under gråt och intensivt "kasta ut" sina bekännelser inför Herren (Jahveh). Hebreiskans ursprungliga innebörd för att välsigna är att böja knä.]

1 Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahveh), för han är god,

för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek). [1 Krön 16:34; Ps 107:1; 118:1; 136:1]

28 Du är min Gud (El),

jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig!

Min Gud (Elohim),

jag vill upphöja dig.

7 Sjung till Herren med tacksamhet (sjung tacksånger),

lovsjung vår Gud (Elohim) till kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) [mindre harpa, se Ps 33:2] till vår Gud –

30 Jag är plågad och i smärta,

låt din frälsning (räddning), Gud (Elohim), beskydda mig (sätta mig på en hög plats).

7 Herren (Jahveh) är min styrka (starkhet)

och min sköld,

mitt hjärta förtröstar [har alltid litat] på honom

och jag får [har alltid fått] hjälp.

Därför jublar mitt hjärta,

och med min sång vill jag tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] honom.

13 Nu (därför) tackar vi dig vår Gud (Elohim),

och vi prisar (hebr. halal) ditt härliga namn."

______

[Bönen som Jesus lärde sina lärjungar att be har likheter med denna bön av David, se vers 10b och "vår Fader" i Matt 6:9. Delar av vers 11 "ditt är riket och makten och äran i evighet" återfinns också som doxologi (lovprisning av Gud) i många böner, bl.a. Herrens bön i Matt 6:9-13.]

6 Oroa (bekymra) er inte ["gå inte i bitar" – stressa inte upp er] för någonting [Matt 6:25; Luk 12:22], utan låt era önskningar i allting [i varje detalj ni nämner och frågar efter] bli kända inför Gud, genom [hängiven och förtrolig] bön och vädjan (ödmjuk och enträgen bön) med tacksägelse [över Guds goda nåd].

3 Jag tackar min Gud varje gång jag tänker på er [är tacksam över varje personligt minne],

17 Och allt vad ni gör (vill göra) [vad det än skulle vara] i ord eller i handling (gärning), gör allt [alla dessa saker] i Herren Jesu namn, samtidigt som ni tackar Gud Fadern genom honom.

[Det första "allt" står i singular i grundtexten vilket gör att varje enskild sak i livet betonas, men också att ord och handling följs åt och bildar en enhet, se även Jak 1:22; Matt 25:35-40; Heb 13:16. Det sista "allt" står i plural, dvs. "alla saker".]

[Uttalandet i vers 11, att det i Jesus inte längre är några skillnader mellan fri och slav, måste ha väckt frågor. Finns det inga roller kvar? Paulus tar nu ett exempel från ett kristet hushåll. Den nya klädnaden i Jesus påverkar alla områden, och det börjar i de närmaste relationerna. En dåtida familj i Kolossai, och i resten av Romarriket, var mycket större än en nutida familj. I hushållet fanns inte bara föräldrar och deras barn, utan också vuxna barn, deras makar, mor- och farföräldrar och slavar. Det fanns olika typer av slavar. Utifrån sammanhanget syftar detta på slavar som fungerade som tjänstefolk. De skötte om hushåll, barn och mark.

I en kultur där hustrur, barn och slavar ansågs vara ägodelar visar evangeliet på varje människas unika värde. Hustrun tilltalas som en jämlike och slavar ska behandlas rättvist. Det är anmärkningsvärt att det inte finns något uttryckligt förbud mot slaveri i Bibeln. Paulus uppmanar slavar att bli fria på laglig väg om den möjligheten ges, se 1 Kor 7:21-24. Evangeliet omkullkastar inte sociala institutioner genom revolution, däremot har slaveriet avskaffats överallt där evangeliet har gått fram. Evangeliet förändrar människors hjärtan, vilket i sin tur förändrar samhället.]

2 Vi tackar alltid Gud för er alla

när vi nämner er i våra böner.

3 Vi tänker ständigt på

er gärning i [som har sin källa i] tron och

er möda (ert hårda arbete) i [motiverad av] kärleken [som är osjälvisk och utgivande] och

er uthållighet (ståndaktighet) [karaktär som står fast även under prövningar] i [som bygger på] hoppet

till vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus) [hans tillkommelse, 1 Thess 1:10]

inför vår Gud och Far.

[Vers 2–10 är en enda mening i grekiskan, huvudverbet är "vi tackar". Tron, kärleken och hoppet producerar gärningar, se Jak 2:18. Dessa tre ord återkommer också i slutet och ramar in brevet, se 1 Thess 5:8. Samma ordning av gärning, möda och uthållighet finns i Upp 2:2. De troende i Thessalonike hade fått uppleva förföljelse. Under Paulus första besök i staden hade Jason släpats ut från sitt hus eftersom han tagit emot missionärerna, se Apg 17:6-9.]

4 Jag tackar alltid min Gud för er skull, för Guds nåd (kraft, oförtjänta favör) som ni har fått i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.

57 Men Gud vare tack [för hans nåd] som ger oss segern genom vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus)!

[Det grekiska ordet charis som här översätts med tack har en grundbetydelse av nåd och favör. Ordet för seger (erövring, triumf – gr. nikos) ramar in det sista stycket, vers 54c och 57.]

14 Men vi tackar Gud,

som ständigt för oss fram i den Smordes (Kristi) triumferande segertåg

och sprider sin kunskaps doft genom oss överallt.

10 Han [Gud] som ger säd till såningsmannen och bröd för att äta, ska också ge och mångdubbla (multiplicera) ditt förråd av utsäde [det du ger ifrån] och låta rättfärdighetens skörd växa [ge frukt som visar sig i godhet, vänlighet och givmildhet]. 11 Då blir ni rika på allt och kan vara generösa i allt, och det väcker tacksamhet till Gud när vi överlämnar gåvan.

19 Tala ständigt till varandra med:

psalmer [från Psaltaren, men även andra bibelböcker],

hymner [mänskligt komponerade lovsånger]

och andliga sånger [generell term – kan också syfta på sång i anden, se 1 Kor 14:15].

Sjung (prisa) och spela (slå an strängar)

av hela ert hjärta till Herren.

[All musik i församlingen har sin källa i hjärtat och är riktad till Herren, se även Kol 3:16.]

20 Tacka ständigt Gud Fadern för allt,

i vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) namn.

21 Underordna er (inta en frivillig position av samarbete med) varandra [inte i människofruktan utan]

i vördnad (fruktan) för den Smorde (Messias, Kristus).

[Fyra grekiska particip – tala, sjung/spela, tacka, underordna – hör till verbet "bli fylld" i vers 18. Sång och musik har en stor plats, men även tacksamhet och ömsesidigt underordnande karaktäriserar en andefylld kristen.]

[Att vandra värdigt kallelsen, se Ef 4:1, påverkar alla områden, och det börjar i de närmaste relationerna. Paulus tar nu ett exempel från ett kristet hushåll. En familj i Romarriket var stor. I hushållet fanns inte bara föräldrar och deras barn, utan också vuxna barn, deras makar, mor- och farföräldrar och ibland även slavar. Det fanns olika typer av slavar. Utifrån sammanhanget syftar detta på slavar som fungerade som tjänstefolk. De skötte om hushåll, barn och mark. I en kultur där hustrur, barn och slavar ansågs vara ägodelar visar evangeliet på varje människas unika värde. Hustrun tilltalas som en jämlike och slavar ska behandlas rättvist.

Denna vers har inget eget verb i grekiskan, det är underförstått utifrån föregående vers 21. Samtidigt som ett nytt stycke inleds är det tydligt kopplat med att vara fylld av Ande och ett ömsesidigt frivilligt underordnande från alla parter.]

41 Jesus tog de fem brödstyckena och de två fiskarna och såg upp mot himlen och välsignade dem. [Jesus bad antagligen den judiska välsignelsen Hamotzi: "Välsignad är du Herre, universums Kung, som frambringar bröd från jorden."] Sedan bröt han bröden och gav dem [oupphörligen, verbformen beskriver ett kontinuerligt givande] åt lärjungarna, för att de skulle dela ut dem åt folket. [Undret skedde i Jesu händer.] Han fördelade också de två fiskarna åt alla, 42 och alla åt och blev mätta. 43 Sedan samlade de upp tolv flätade korgar med överblivna brödstycken och fiskar.

[Detta var en mindre korg som bands fast vid midjan för packning och proviant under en resa. Det var antagligen lärjungarnas korgar som användes under matutdelningen. Nu fick man med sig mat för sin fortsatta resa.]