Agradecimento pela vida

Finalen – allt ska prisa Gud

6 Må allt som har anda (allt liv som andas, lever, har en andedräkt) prisa Herren (Jah).

[Varje strof har nu lett upp till det sista crescendot i vers 6 som avslutar denna psalm och hela Psaltaren. Allt som över huvud taget har en möjlighet att ge ljud ifrån sig, eftersom det andas, uppmanas att prisa Gud.]

Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

Psalm 146 – Herren regerar för evigt!

1 Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

Lova Herren (Jahveh) min själ.

2 Jag ska prisa Herren (Jahveh) hela mitt liv,

jag ska sjunga lovsång till min Gud (Elohim)

om och om igen, så länge som mitt liv varar.

13 För du har skapat mina njurar [mitt inre],

du sammanvävde (hebr. sachach) mig i min mors livmoder. [Job 10:11; Ps 119:73; Jes 44:24]

[Njurarna representerar det mest känsliga med livsavgörande funktion inombords. Det hebreiska ordet för att väva, vira och fläta ihop innebär att skapa ett avskärmande och täckande skydd. Betydelsen blir därför också att omgärda, inhägna, avskärma, stänga in, täcka och skydda.]

14 Jag tackar dig [med öppna händer prisar, hyllar och erkänner jag dig] för att jag med stor vördnad (innerlig respekt)

är (blev) en underbar (unik och separat) skapelse [exklusiv och särbehandlad som Guds avbild].

Underbara är dina verk,

och det vet min själ mycket väl (känner jag i högsta grad själv till; är jag verkligen intimt förtrogen med).

15 Min kropp (skelett) var inte dold för dig

när jag formades i det fördolda.

När jag flätades samman (som ett tyg broderas med olika färger) i jordens djup,

16 såg dina ögon min oformade kropp (ihoprullad, hopvikt) [inte ännu utvecklad, dvs. när jag bara var ett embryo].

Alla mina dagar var uppskrivna i din bok [livets bok, se Ps 69:29]

innan de tog form, innan någon av dem hade kommit.

33 Jag ska sjunga till Herren (Jahveh) så länge jag lever,

jag ska sjunga lovsång till min Gud (Elohim) så länge jag andas.

34 Mitt tal (begrundan, fundering, mitt lågmälda grubblande) behagade honom,

jag ska glädja mig i Herren (Jahveh).

3 Förstå (vet; känns vid; bli intimt förtrogen med) [tänk på] att Herren (Jahveh) själv är Gud (Elohim)

– han har skapat (gjort, frambringat, åstadkommit) oss och inte vi själva –

[vi är] hans folk [i samlad trupp] och får (flock av småboskap)

på hans betesmark (grönbete). [Ps 74:1; 79:13; Joh 10:11-14]

[Fyra imperativ (ropa, tjäna, kom och förstå) i vers 1-3 leder fram till den första slutsatsen: att vi är hans folk. Vers 3 är den centrala versen som handlar om en personlig gemenskap med Gud. Här används det starkaste hebreiska ordet (jada) för att känna någon på ett personligt sätt. Psalmen avslutas med ytterligare tre imperativ i vers 4 – kom (gå), var tacksamma och välsigna – som leder fram till den andra slutsatsen i vers 5: att Herren är god och att hans nåd och sanning trofast består!]

4 Gå in i hans portar med (i) tacksägelse [bär fram ett hyllningsoffer – tillsammans i kör],

[kom] till hans förgårdar med (i) lovsång (lovord).

Var tacksamma mot (hylla; erkänn och prisa) honom,

välsigna (lova; tala gott om) hans namn.

[Den ursprungliga hebreiska betydelsen av att tacka är att använda och hålla ut sin hand, men även att kasta något. Här finns troligen innebörden av att lyfta sina händer i lovprisning med, men även att bekänna och vrida sina händer under gråt och intensivt "kasta ut" sina bekännelser inför Herren (Jahveh). Hebreiskans ursprungliga innebörd för att välsigna är att böja knä.]

7 Din rättfärdighet (trofasthet)

är som de högsta bergen (Guds majestätiska berg).

Dina domar

är som det djupaste hav [outgrundligt].

Du beskyddar (bevarar, hjälper)

både människa och djur (mänskligheten och djurriket),

Herre (Jahveh).

[Vers 6-7 ramas in av Herrens namn. De två ytterligheterna som beskrivs, "himlen och molnen" och "högsta berg och djupaste hav", visar på omfattningen av Herrens trofasthet. Det finns ingen gräns på hans kärlek, se Rom 8:35-39; Ps 139:7-12. Ordvalet i vers 11, att sträcka ut din trofasta kärlek, binder fint samman denna del med psalmens avslutande bön!]

8 Hur dyrbar är inte din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet), o Gud (Elohim)!

Mänskligheten (Adams barn) tar sin tillflykt under dina vingars skugga.

9 De är mättade med mat från ditt hus,

du låter dem dricka från din flod av ljuvlighet (dina delikatesser, ditt överflöd och din glädje).

[Ordagrant: "från floden Eden", dvs. samma namn som paradiset där allt var perfekt.]

Psalm 30 – Helad

1 En psalm, sång (text som ska sjungas) för (vid) husets (boningens, templets) invigning. Av (för) David.

[Titeln är ovanlig. Den använder både ordet psalm och sång. Det första ordet psalm (hebr. mizmor) används ofta för en sång som ackompanjeras. Det betonar det musikaliska uttryckssättet, grundordet har att göra med att slå an strängar i ett slag. Det andra ordet som översatts med sång är hebr. shir. Det handlar mera om sången och texten än det musikaliska. Det är enda gången det används i första boken, Psalm 1-41, men förekommer ofta i de andra böckerna.

Beskrivningen för eller vid "husets invigning" är inte helt entydig. Det kan syfta på Davids hus, palats, tabernaklet eller templet. David kan ha skrivit den med tanke på hans son Salomos framtida invigning av templet i Jerusalem. Ordet för invigning är hebr. chanukka. Inom den judiska liturgin citeras psalmen under tempelinvigningsfesten, Chanukka, se Joh 10:22.]

______

2 Jag vill upphöja dig, Herre (Jahveh),

för du har dragit mig upp [som ett kärl som sänkts ned och hissats upp],

och har inte låtit mina fiender glädja sig över mig.

[Hebreiska ordet för "dragit upp" är dalah. Det används för att beskriva ett kärl som sänks ned och hissas upp för att dra vatten ur en brunn. Substantivet av detta verb är just ordet för hink. Den huvudsakliga användningen i Bibeln är i betydelsen att dra upp vatten från en brunn, se 2 Mos 2:16 och Ords 20:5. Men i ordet finns också betydelsen att dingla och svaja. Ordet kan även betyda att sänka ned. För att hissa upp en hink måste den ju först ha halats ned. Valet av detta ord med dess dubbla betydelse beskriver träffsäkert de förändringar som karaktäriserar denna psalm. Davids livssituation skulle kunna illustreras med ett tomt kärl som varit på väg ner i brunnen, men nu har det vänt. Gud har fyllt honom och dragit upp honom, se vers 4!]

3 Herre (Jahveh), min Gud (Elohim), jag skrek ut till dig (ropade efter din hjälp),

och du helade mig.

Psalm 9-10 – Alef-bet om Guds ordning

1 Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Till [melodin av sången] "sonens död" (hebr. alamot-labben; den grekiska översättningen översätter: sonens mysterier).

[Frasen sonens död eller sonens mysterier för tankarna till Jesu död och uppståndelse.]

En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.

______

א – alef

2 Jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahveh) av hela mitt hjärta!

Jag vill räkna upp (noggrant återge – hebr. safar) alla (vartenda ett av) dina under (det underbara du gjort)!

20 Tacka ständigt Gud Fadern för allt,

i vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) namn.

Lovsång till Gud

3 Välsignad (lovad, prisad) är vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) Gud och Fader, som har välsignat oss med varje andlig välsignelse i det himmelska [i de himmelska världarna, i den andliga dimensionen] i den Smorde (Messias, Kristus).

15 [Paulus brister ut i lovprisning:] Gud vare tack för hans obeskrivligt rika gåva! [Ord är helt otillräckliga för att beskriva Guds gåva – att hans Son kom till jorden.]

12 alltid tackar Fadern,

som har kvalificerat er (utrustat er med allt som behövs)

till att vara delaktiga i de heligas arv i ljuset. [Delaktighet i Guds rike, ett arv i himlen, se Kol 1:5.]

13 Han [Fadern] räddade oss (ryckte/drog in oss till sig; befriade oss) från mörkrets makt (välde, styre, kontroll)

och förde oss in i (förflyttade oss till) sin älskade Sons rike (kungarike).

14 I honom [Sonen] har vi [äger vi nu alltid] befrielsen (förlossningen, återlösningen; är vi friköpta) [en juridisk term för att avskriva och befria från något bindande] – syndernas förlåtelse.

Jesus är i centrum utav allt

15 [Följande stycke kan vara en tidig kristen hymn eller dikt som Paulus citerar. Stycket är väl strukturerat med kiasmer i flera nivåer. I den litterära formen som kallas kiasm hör temat i första stycket ihop med temat i det sista, temat i andra stycket med näst sista stycket, osv. I vers 15-17a sammanfattas Jesu roll i skapelsen. På motsvarande sätt och med liknande ord och uttryck sammanfattas Jesu roll i frälsningen i vers 18-20. Centralt mellan dessa två block finns vers 17b – allt hålls samman genom honom!]

Han är den osynlige Gudens avbild (porträtt, ikon),

förstfödd (har den högsta rangen och ägandeskapet) över hela skapelsen.

[Fadern, som är Ande och osynlig, se Joh 4:24, gjorde sig synlig för mänskligheten i Jesus. Det grekiska ordet för avbild är eikon. Samma ord används när Jesus frågar "vems bild" det är på myntet, se Matt 22:19-21. Jesus är Guds porträtt, en synlig målning av Gud.

Förstfödd kan betyda både "den som först är skapad och född" och "den som har den högsta rangen". Betydelsen kan inte vara att Jesus är skapad av Gud, eftersom följande verser tydligt säger att "allt är skapat av honom" och att han fanns "före allt". David kallas också den förstfödde i Ps 89:28 trots att han är den yngste av sina bröder. Jesus är Gud, han har skapat, dött och uppstått för mänskligheten, se Fil 2:6-18. Han är den förstfödde från döden, se 1 Kor 15:20.]

16 För i honom skapades [hela universum – både den materiella och den andliga världen]

allt i himlarna

och på jorden,

det synliga

och det osynliga,

oavsett om det är tronfurstar

eller herradömen,

eller makter

eller väldigheter,

allt är skapat genom honom

och till honom.

[Versen är skriven som en kiasm. Hela versen ramas in av att Jesus har skapat allt. I nästa nivå hör himlen ihop med det osynliga och jorden med det synliga. Troligtvis beskrivs sedan den osynliga änglavärldens hierarki med tronfurstar, herradömen, makter och väldigheter. Här kan också finnas en anspelning till den grekiska mytologin där det finns en mängd olika gudar av olika rang. Ängladyrkan kunde också lätt smyga sig in även i den kristna tron. Jesus står över allt detta och är den enda vägen till Gud. De tre prepositionerna "i honom", "genom honom" och "till honom" i början och slutet på denna vers är ett sätt att bemöta de falska lärarna. I århundraden hade de grekiska filosoferna undervisat om att allt har en orsak, plan och syfte. Vad gäller skapelsen så är Jesus den som planerat den, gett upphov till den och det slutgiltiga syftet och målet med hela skapelsen.]

17 Han är till före allting.

Allt består (hålls samman) genom honom. [Detta är kiasmens centrum!]

10 Och du ska äta och bli mätt och välsigna Herren din Gud (Jahveh Elohim) för det goda land som han gett dig.

ר – resh

58 Herre (Adonai) du har försvarat mitt liv (min själ – hebr. nefesh),

du har återlöst mitt liv.

6 Vatten omringade mig upp till halsen (hebr. nefesh) [ända inpå livet, se även Ps 69:2],

djupet [havet] omringade mig,

sjögräs lindades kring mitt huvud.

7 Till de uthuggna bergen [bergens rot/fot] gick jag ner [se Jona 1:3, 5],

[ner under] jorden, dess bommar var bakom mig för alltid.

Men du tog mig upp ur djupet,

Herre (Jahveh), min Gud (Elohim).

[Första delen är svåröversatt. Hebr. qetsev används om något utformat och kommer från verbet att hugga. Det används i samband med hur Chiram arbetar och gör formen för den ställning som bronshavet i tabernaklet stod på, se 1 Kung 6:25; 7:37. Bergen kan poetiskt uppfattas sträcka sina rötter eller ryggar till havets lägsta djup. Där är de uthuggna och utformade. En annan tolkning är att det är Jonas huvud som sticker upp ovan ytan och liknas vid berg som är täckta av växtlighet.]