35 [Här är anledningen, motiveringen till mitt beslut:]

Jag var hungrig, och ni gav mig att äta.

Jag var törstig och ni gav mig att dricka.

Jag var en främling (okänd, ny i ett sammanhang)

och ni bjöd in mig (var gästfria mot mig, bjöd in mig att bli en del i ert sociala umgänge).

36 jag var naken (iklädd bara underkläder) och ni klädde mig.

Jag var sjuk (svag, sängliggande) och ni besökte (brydde er om, hjälpte) mig.

Jag satt i fängelse, och ni kom och besökte mig.’

37 Då ska de rättfärdiga svara honom: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig något att dricka? 38 När såg vi dig som en främling och bjöd in dig, eller naken och klädde dig? 39 När såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’

40 När Kungen då svarar ska han säga till dem: ’Jag säger er sanningen: eftersom (i den mån) ni gjorde det för en av dessa mina minsta bröder (syskon), gjorde ni det för mig.’

42 Ge till den som ber dig om något, och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig."

[I 5 Mos 15:7-11 uppmanas den som kan att låna till sin nästa. Budet gäller att inte stänga sitt hjärta för den fattige. Ingenstans uppmanar dock Bibeln någon att skuldsätta sig själv för att hjälpa någon annan. Både den som ber om hjälp och den som tillfrågas och säger nej, måste se till att det inte finns girighet som motiv, se Luk 12:13-15.

I Moseböckerna finns både marknadsekonomi och planekonomi i en fin kombination. Vart sjunde år upplöstes lån och marken fick ligga i träda. Det 49:e året var jubelår och släkten fick tillbaka sin mark. Detta system säkerställde att även om föräldragenerationen misslyckats ekonomiskt, så skedde en återställning. Barn och barnbarn blev inte lidande på grund av den tidigare generationens misstag. När det närmade sig det sjunde året var därför få villiga att låna ut, eftersom risken var stor att man inte fick tillbaka sina pengar. Detta är bakgrunden till Jesu uttalande som visar att girighet inte får ligga bakom ett beslut att neka någon ett lån eller hjälp.]

16 På samma (detta) sätt ska ert ljus lysa (så sprid/utstråla ert ljus) inför människorna, så att de kan se era goda gärningar (handlingar, verk, åtaganden, insatser) och prisa (ära) er Fader i himlarna!"

[Det grekiska ordet för ljus (phos) beskriver en ljuskälla som sprider sitt sken. Ordet används om eld och eldsken (Mark 14:54; Luk 22:56) och om himmelskt ljus (Jak 1:17), men även om förståelse och ett upplyst sinne, se Matt 6:23; Luk 11:35. I 1 Joh 1:5 står att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. Redan i 1 Mos 1:3 (innan solen och månen skapades) beskrivs hur ljuset "gjorde entré". I Joh 8:12 berättar Jesus själv att han är världens ljus. Se även Matt 4:16; Joh 1:5; Joh 3:19-21; 1 Joh 2:8; Ef 5:8-14.]

38 Ge [gör det till en vana att vara generös],

så ska ni få (så ska man ge åt er).

Ett gott (generöst) mått, [väl] packat,

skakat och rågat (överflödande)

ska man lägga (ge) i er famn [mantel].

För med det mått ni mäter [brukar använda],

ska det [också] mätas upp åt er."

[På marknaden hälldes vetet i ett mått som man sedan skakade för att jämna till. Om försäljaren var generös fyllde han sedan på måttet ännu mer så att det flödade över. Köparen kunde använda sin "famn" (den övre delen av sin mantel) där det vida tyget naturligt formats som en urgröpt ficka med hjälp av bältet.]

[Ordet "liknelse" är ordagrant "att kasta vid sidan om". Nu följer fyra liknelser med praktiska exempel från vardagen för att belysa och förklara de andliga sanningar Jesus förmedlat.]

10 [Man frågar nu hur man ska leva det nya livet. Johannes ger olika svar beroende på vad de olika grupperna behöver omvända sig ifrån. Saddukéerna måste bli generösa, tullindrivarna ärliga, och soldaterna mildare och nöjda med vad de har.]

Folkskarorna frågade honom gång på gång: "Vad ska vi då göra?" 11 Han svarade dem [den första gruppen av folkskarorna, saddukéer och fariséer] och sa: "Den som har två tunikor (långt skjortliknande underklädesplagg), han ska dela med den som inte har någon, och den som har mat ska göra likadant." [Välbärgade personer bar två tunikor närmast kroppen.]

33 Sälj vad ni äger och ge till de fattiga (donera till välgörenhet). Skaffa en börs som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv når och där ingen mal förstör.

34 För där er skatt är,

där kommer också ert hjärta att vara."

12 Detta är mitt bud: Att ni [alltid aktivt] ska (skulle) älska varandra [osjälviskt och utgivande],

precis som jag [aktivt] har älskat (älskade) er. [Joh 13:34]

13 Ingen har större kärlek än denna [detta exempel på utgivande kärlek]: att man lägger ner (att någon skulle ge/offra) sitt liv för sina vänner. [Jes 53:10; Joh 10:11; Rom 5:7-8]

35 I allt [genom att vara ett exempel som ni kan följa] har jag visat er att ni genom att arbeta hårt på detta sätt ska hjälpa de svaga (fattiga, sjuka). Kom ihåg Herren Jesu egna ord som han sa: ’Det är saligare (mer glädjefyllt) att ge än att få.’ "

[De sista orden från Paulus till församlingsledningen i Efesos är känsloladdade. Men är det inte arrogant av Paulus att hela tiden peka på sitt eget liv och vad han har gjort? Det kristna livet handlar inte bara om vad man säger, utan också vad man gör, se Jak 2:14-26. Jesus fördömde fariséerna för att inte leva som de lärde, se Matt 23:3. En sann kristen ledare måste kunna säga: "Gör som jag i allt", om budskapet ska vara trovärdigt. Citatet från Jesus finns inte med i evangelierna, men liknar inledningen till Bergspredikan, se Matt 5:3-11. Bara en bråkdel av allt vad Jesus sa och gjorde skrevs ned, se Joh 21:25.]

36 När han sagt detta, böjde han sina knän, och de bad tillsammans (de var alla i bön vars innersta natur är hängivenhet och förtrolighet med Gud). 37 De brast alla i gråt och omfamnade Paulus och kysste honom gång på gång innerligt. 38 Det som smärtade dem mest var att han sagt att de aldrig skulle se hans ansikte mer. Så följde de honom till skeppet.

13 Den [utgivande kärleken, se vers 9] gör att ni hjälper de heliga [materiellt och praktiskt] med vad de behöver och strävar efter (är ivriga att visa) gästfrihet.

[Följande uppmaningar handlar om hur man ska bemöta andra människor.]

1 Vi borde – vi som är starka [i våra övertygelser och är fast förankrade i tron] – bära de svagas svagheter och inte tjäna (leva för att behaga) oss själva.

2 Bär [alltid, gång på gång] varandras [särskilt betungande personliga] bördor (tyngder, tunga vikter) [Rom 15:1] så (på detta sätt) kommer ni [fortsätta] att uppfylla (fullfölja, fullborda) den Smordes (Messias, Kristi) lag [Jesu bud och undervisning]. [Gal 5:6, 14; Joh 13:34; Rom 13:8-10; 1 Kor 9:21; 1 Joh 4:21; Heb 8:10.]

28 Den som stjäl ska sluta stjäla, i stället arbeta på ett ärligt sätt med sina egna händer, så att han kan ge åt dem som lider nöd.

[Den som stjäl uppmanas att i stället arbeta. Paulus betonar att arbetet ska vara ärligt, vilket indikerar att ohederliga affärer och svindleri också är stöld. Det räcker alltså inte att bara sluta med ett dåligt beteende. I stället för att drivas av själviskhet, där man vill ta från andra, blir motivationen att kunna ge till andra. Samma princip gäller även våra ord som är nästa punkt.]

4 Se inte var och en [bara] till ert eget [enskilda bästa],

utan även till andras [enskilda behov].

14 Mina syskon (bröder och systrar i tron), till vilken nytta (vinst) är det om någon säger sig ha tro men inte har några gärningar? Den nyss nämnda tron [som inte resulterar i goda gärningar] kan ju inte frälsa honom, eller hur? 15 Om en [troende] broder [eller syster] visar sig vara utan kläder och saknar mat för dagen, 16 och någon av er säger till honom: "Gå i frid!" [Den vanliga judiska frasen för farväl.] "Håll dig varm och ät så att du blir riktigt mätt", till vilken nytta är det om han inte ger honom det som är nödvändigt för kroppen? 17 På samma sätt är också tron död (kraftlös, inaktiv) om den inte har gärningar [handlingar som backar upp den].

17 Men om någon skulle ha (den som har) världsliga resurser (denna världens goda; ett fysiskt gott liv) och ser (skulle se) sin broder (sitt syskon i tron) lida nöd [brist], men [ändå] stänger av sina känslor (förhärdar sitt hjärta; ordagrant: tillsluter sina inre organ) för honom – hur förblir [då] Guds [rättfärdiga, osjälviska och utgivande] kärlek i honom?

17 Den som bemöter den nödställde med nåd (favör, oförtjänt kärlek – hebr. chanan) [den som böjer sig ner och hjälper den fattige] lånar åt (flätar/tvinnar sig samman med) Herren (Jahveh)

och han lönar honom med trygghet [hebr. shalem – dvs. han får frid i själen och alla sina behov fyllda].

[Verbet låna (hebr. lava) inleder versen och betyder ordagrant "att tvinna ihop/fläta samman". Betoningen här ligger på den som går Herrens ärenden för att hjälpa någon som hamnat i knipa (oftast av ekonomisk art). Hebr. dal (nödställd, hjälplös, svag) betyder bokstavligen minus/subtraktion och beskriver något som gått förlorat. Hebreiskan kan tolkas så att det både är den drabbade och den som lånar till Herren, som fullt ut återgäldas av honom.]

11 Det kommer aldrig att saknas fattiga (behövande – hebr. evion) i landet [Mark 14:7; Joh 12:2]. Därför befaller jag dig att villigt öppna handen för din broder som är drabbad (hebr. ani) och som är i behov (evion) i ditt land.