8 Vidare sade Gud till Noa och hans söner: 9 "Se, jag ska upprätta mitt förbund med er och era efterkommande efter er 10 och med alla levande varelser som är hos er: fåglar, boskapsdjur och jordens alla vilda djur, alla som har gått ut ur arken, alla djur på jorden. 11 *Jag ska upprätta mitt förbund med er: Aldrig mer ska allt liv utrotas genom flodens vatten. Aldrig mer ska en flod komma och fördärva jorden."

12 Och Gud sade: "Detta är tecknet på det förbund som jag för all framtid sluter med er och med alla levande varelser hos er: 13 Min båge sätter jag i skyn, och den ska vara tecknet på förbundet mellan mig och jorden.

11 *Jag ska upprätta mitt förbund med er: Aldrig mer ska allt liv utrotas genom flodens vatten. Aldrig mer ska en flod komma och fördärva jorden."

13 Min båge sätter jag i skyn, och den ska vara tecknet på förbundet mellan mig och jorden.

18 *På den dagen slöt Herren ett förbund med Abram och sade: "Åt dina efterkommande ska jag ge detta land, från Egyptens flod* ända till den stora floden, floden Eufrat: 19 keniternas, kenisiternas, kadmoneernas, 20 *hetiternas, perisseernas, rafaeernas, 21 amoreernas, kananeernas, girgasheernas och jebusiternas land."

3 Då föll Abram ner på sitt ansikte, och Gud sade till honom: 4 *"Se, detta är mitt förbund med dig: Du ska bli far till många folk. 5 *Därför ska du inte mer heta Abram, utan ditt namn ska vara Abraham,* för jag har gjort dig till far för många folk.*6 Jag ska göra dig mycket fruktsam och låta folkslag komma från dig, och kungar ska utgå från dig.

7 Och jag ska upprätta mitt förbund mellan mig och dig och dina efterkommande från släkte till släkte, ett evigt förbund. Jag ska vara din Gud och dina efterkommandes Gud. 8 Det land där du bor som främling, hela Kanaans land, ska jag ge åt dig och dina efterkommande som egendom för evigt. Och jag ska vara deras Gud."

9 Sedan sade Gud till Abraham: "Du ska hålla mitt förbund, du och dina efterkommande från släkte till släkte. 10 *Och detta är det förbund mellan mig och dig och dina efterkommande som ni ska hålla: Alla av manligt kön hos er ska omskäras*. 11 Ni ska skära bort er förhud, och det ska vara tecknet på förbundet mellan mig och er.

5 Under det fjortonde året kom Kedorlaomer tillsammans med kungarna som var på hans sida, och de slog rafaeerna i Ashterot-Karnajim, suseerna i Ham, emeerna i Shave-Kirjatajim*

5 *Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund, ska ni av alla folk vara min dyrbara egendom*, för hela jorden är min.

31 *Jag ska låta ditt lands gränser gå från Röda havet till filisteernas hav och från öknen till floden,* för jag ska ge landets invånare i er hand och du ska driva bort dem från dig. 32 *Du ska inte sluta förbund med dem eller deras gudar.

10 *Herren svarade: "Se, jag sluter ett förbund: Inför hela ditt folk ska jag göra sådana under som inte har gjorts på hela jorden eller hos något folk. Och hela det folk som du är mitt ibland ska se Herrens gärning, för det som jag gör med dig är förunderligt stort.

28 *Och han blev kvar där hos Herren i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att äta och dricka. Och han skrev på tavlorna förbundets ord, de tio budorden*.

28 *Och han blev kvar där hos Herren i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att äta och dricka. Och han skrev på tavlorna förbundets ord, de tio budorden*.

13 *Han förkunnade för er sitt förbund som han befallde er att hålla, de tio orden, och han skrev dem på två stentavlor.

9 *Så ska du veta att endast Herren din Gud är Gud, den trofaste Guden som håller fast vid sitt förbund och sin nåd i tusen släktled när man älskar honom och håller hans bud.

14 Folket bröt då upp från sina tält för att gå över Jordan, och prästerna som bar förbundsarken gick framför folket. 15 *När de som bar arken kom till Jordan och prästerna som bar den satte sina fötter i vattenbrynet av Jordan, som under hela skördetiden* svämmar över alla sina bräddar, 16 *då stannade vattnet som kom uppifrån och blev stående som en mur långt borta, uppe vid Adam, staden som ligger bredvid Saretan.* Vattnet som flöt ner mot Hedmarkshavet, Döda havet, blev på så sätt helt avskuret. Och folket gick över mitt emot Jeriko. 17 Prästerna som bar Herrens förbundsark stod stadigt på torr mark mitt i Jordan. Och hela Israel gick över på torr mark tills allt folket hade kommit över Jordan helt och hållet.

17 Jojada slöt det förbundet mellan Herren, kungen och folket att de skulle vara ett Herrens folk. Han slöt också ett förbund mellan kungen och folket.

3 *Och kungen trädde fram till pelaren och slöt inför Herrens ansikte det förbundet att de skulle följa Herren och hålla fast vid hans bud, vittnesbörd och stadgar av hela sitt hjärta och av hela sin själ, och upprätthålla detta förbunds ord som var skrivna i denna bok. Och allt folket ingick förbundet.

6 Då drog kung Joram ut från Samaria och mönstrade hela Israel. 7 *Sedan sände han bud till kung Joshafat i Juda och lät säga: "Moabs kung har gjort uppror mot mig. Vill du gå med mig för att strida mot Moab?" Han svarade: "Ja, jag går med – jag som du, mitt folk som ditt folk, mina hästar som dina hästar!"

16 *Så slöt Jonatan förbund med Davids hus och sade: "Herren ska ställa Davids fiender till svars." 17 *Av kärlek till David gav Jonatan på nytt sin ed till honom, för han älskade honom lika djupt som sitt eget liv.

10 Herren talade till Mose. Han sade: 11 "Pinehas, son till Eleasar, son till prästen Aron, har vänt bort min vrede från Israels barn genom att han brann av min lidelse bland dem. Därför har jag inte i min lidelse utrotat Israels barn. 12 Säg därför: Se, jag sluter med honom ett fridsförbund. 13 För honom och för hans avkomlingar efter honom ska detta vara ett förbund till ett evigt prästämbete, eftersom han brann för sin Gud och bringade försoning för Israels barn."

89 När Mose gick in i uppenbarelsetältet för att tala med honom, hörde han rösten tala till honom från nådastolen* ovanpå vittnesbördets ark, mellan de två keruberna*. Och han talade till honom.

1 Herren talade till Mose. Han sade: 2 "Tala till Israels barn och ta från dem en stav för varje stam. Från alla deras stamhövdingar ska du ta tolv stavar* och skriva vars och ens namn på hans stav. 3 Arons namn ska du skriva på Levis stav, för huvudmannen för denna stams familjer ska ha en stav. 4 Sedan ska du lägga in dem i uppenbarelsetältet framför vittnesbördet där jag möter er. 5 Då ska det ske att den man som jag utväljer, hans stav ska grönska. Så ska jag göra slut på Israels barns klagan, eftersom de ständigt klagar mot er."

6 Mose talade till Israels barn, och alla stamhövdingarna gav honom var och en sin stav, tolv stavar, och Arons stav var med bland deras stavar. 7 Och Mose lade stavarna inför Herrens ansikte i vittnesbördets tält.

8 *Nästa dag gick Mose in i vittnesbördets tält, och se, Arons stav för Levi hus grönskade, och den hade knoppar och utslagna blommor och mogna mandlar*. 9 Mose bar ut alla stavarna från Herrens ansikte till alla Israels barn. De såg på dem, och var och en tog sin stav. 10 Och Herren sade till Mose: "Lägg tillbaka Arons stav* framför vittnesbördet. Den ska förvaras som ett tecken för de upproriska. Så ska du göra slut på deras klagande mot mig så att de inte dör." 11 Mose gjorde det. Så som Herren hade befallt honom, så gjorde han.

12 Men Israels barn gjorde åter det som var ont i Herrens ögon. Herren gav då kung Eglon av Moab makt över Israel, eftersom de gjorde det som var ont i Herrens ögon. 13 Eglon gick samman med ammoniterna och Amalek. Han drog ut och slog Israel, och de intog Palmstaden.

31 *Se, dagar ska komma, säger Herren,

då jag sluter ett nytt förbund

med Israels hus

och med Juda hus,*

32 *inte som förbundet jag slöt

med deras fäder

den dag då jag tog deras hand

och förde dem ut

ur Egyptens land –

förbundet med mig som de bröt

fastän jag var deras rätte herre –

säger Herren.

33 *Nej, detta är förbundet

som jag efter denna tid

ska sluta med Israels hus,

säger Herren:

Jag ska lägga min lag i deras inre

och skriva den i deras hjärtan.

Jag ska vara deras Gud,

och de ska vara mitt folk.

34 *Då ska de inte mer behöva

undervisa varandra,

ingen sin broder och säga:

"Lär känna Herren!"

Alla ska känna mig,

från den minste av dem

till den störste, säger Herren,

för jag ska förlåta

deras missgärningar

och aldrig mer minnas

deras synder.

20 *Så säger Herren: Om ni kan bryta mitt förbund med dagen och mitt förbund med natten så att det inte blir dag och natt i rätt tid, 21 först då ska mitt förbund brytas med min tjänare David, så att han inte får någon son som regerar på hans tron, likaså mitt förbund med de levitiska prästerna som tjänar mig.

15 *Därför är Kristus medlare för ett nytt förbund, för att de som är kallade ska få det utlovade eviga arvet, när han nu med sin död har friköpt oss från överträdelserna under det förra förbundet.

15 *Därför är Kristus medlare för ett nytt förbund, för att de som är kallade ska få det utlovade eviga arvet, när han nu med sin död har friköpt oss från överträdelserna under det förra förbundet.

6 *Men nu har Kristus ett högre prästämbete, liksom han också är medlare för ett bättre förbund som är grundat på bättre löften.

20 *Fridens Gud har i kraft av ett evigt förbunds blod fört fårens store herde, vår Herre Jesus, upp från de döda. 21 Må han fullkomna er i allt gott så att ni gör hans vilja, och må han verka i oss det som behagar honom genom Jesus Kristus. Hans är äran i evigheters evighet. Amen.

6 *Han har gett oss förmåga att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstavens* utan Andens. Bokstaven dödar, men Anden ger liv.

24 *Detta har en djupare mening: de två kvinnorna är två förbund. Det ena kommer från berget Sinai och föder sina barn till slaveri, det är Hagar. 25 Ordet Hagar står för Sinai berg i Arabien* och motsvarar det nuvarande Jerusalem, eftersom det lever i slaveri med sina barn. 26 *Men det himmelska Jerusalem är fritt, och det är vår moder.

17 *Men Herrens nåd varar

från evighet till evighet

över dem som vördar honom

och hans rättfärdighet

ända till barnbarnen,

18 *när man håller hans förbund

och tänker på hans befallningar

och följer dem.

21 *Detta är mitt förbund med dem, säger Herren: Min Ande som är över dig och mina ord som jag har lagt i din mun ska inte vika ur din mun eller ur dina barns eller barnbarns mun, från nu och till evig tid, säger Herren.

25 *Jag ska sluta ett fridsförbund med dem. Jag ska göra slut på vilddjuren i landet så att man tryggt kan bo mitt i öknen och sova i skogarna.

8 Herren går själv framför dig och han ska vara med dig. Han ska inte lämna dig eller överge dig. Var inte rädd eller förfärad."

27 *Han ska stadfästa ett förbund med de många under en vecka, och mitt i veckan ska han avskaffa slaktoffer och matoffer. Och på styggelsers vinge ska förödaren komma*, till dess att förstöring och fast beslutad straffdom utgjuts över förödaren."

5 Kungen i Sydlandet ska bli mäktig. Och av hans furstar ska en vara mäktigare än han, och hans herravälde ska bli stort. 6 Efter några år ska de ingå förbund med varandra och dottern till Sydlandets kung ska komma till kungen i Nordlandet för att träffa en överenskommelse. Men hon ska inte kunna behålla den makt hon vinner och hans makt ska inte heller bestå. Hon ska offras tillsammans med dem som förde henne dit, både hennes far och den man som en tid gav henne makt.

16 Nordlandets kung, som rycker emot honom, ska göra vad han vill, och ingen ska kunna stå emot honom. Han ska komma in i det härliga landet, och förstörelse ska ske genom hans hand. 17 Han ska komma med hela sitt rikes makt. Men han är villig till förlikning, och en sådan ska han åstadkomma. Han ska ge kungen av Sydlandet en av sina döttrar till hustru för att fördärva honom. Men det ska inte lyckas och inte vara till hans fördel.

1 *Jag slöt ett förbund

med mina ögon:

att aldrig se på en ung kvinna.

16 *Visheten ska rädda dig

från den främmande kvinnan,

från din nästas hustru

som talar hala ord,

17 *hon som har övergett

sin ungdoms vän

och glömt sin Guds förbund*.