8 Gud talade till Noa och hans söner som var med honom och sa: 9 Och jag, se, jag vill göra ett förbund med er och med era efterkommande* efter er, 10 och med alla levande djur som finns hos er, både fåglar, boskapsdjur och alla vilda djur på jorden, som är hos er, alla som har gått ut ur arken, alla djur på jorden. 11 ✝Jag ska upprätta mitt förbund med er: Aldrig mer ska allt kött bli utrotat av flodens vatten, aldrig mer ska en flod komma och fördärva jorden. 12 Gud sa: Detta är tecknet på mitt förbund, som jag sluter mellan mig och er och alla levande varelser hos er för alla kommande släktled: 13 Min regnbåge sätter jag i skyn, och den ska vara tecknet på förbundet mellan mig och jorden.

11 ✝Jag ska upprätta mitt förbund med er: Aldrig mer ska allt kött bli utrotat av flodens vatten, aldrig mer ska en flod komma och fördärva jorden.

13 Min regnbåge sätter jag i skyn, och den ska vara tecknet på förbundet mellan mig och jorden.

18 ✝På den dagen slöt HERREN ett förbund med Abram och sa: Åt din säd har jag gett detta land, från Egyptens flod ända till den stora floden, floden Eufrat, 19 keniternas, kenisiternas, kadmoneernas, 20 hetiternas, perisseernas, rafaeernas, 21 amoreernas, kananeernas, girgaseernas och jebusiternas land.

3 Då föll Abram ner på sitt ansikte, och Gud talade till honom och sa: 4 ✝Se, mitt förbund är med dig, och du ska bli far till många folk. 5 Därför ska du inte mer heta Abram, utan ditt namn ska vara Abraham*, för jag har gjort dig till far för många folk. 6 Jag ska göra dig mycket fruktsam och låta folkslag komma från dig och kungar ska utgå från dig. 7 Och jag ska upprätta mitt förbund mellan mig och dig och din säd efter dig i släktled efter släktled, ett evigt förbund, så att jag ska vara en Gud för dig och för din säd efter dig. 8 ✝Jag ska ge dig och din säd efter dig det land, i vilket du nu är en främling, hela Kanaans land, till evig egendom. Och jag ska vara deras Gud. 9 Gud sa till Abraham: Mitt förbund ska du hålla, du och din säd efter dig i kommande generationer. 10 ✝Detta är mitt förbund mellan mig och dig och din säd som ni ska hålla: Alla av manligt kön bland er ska omskäras. 11 Ni ska omskära er förhud, och detta ska vara ett tecken på förbundet mellan mig och er.

5 Och i det fjortonde året kom Kedorlaomer och de kungar, som var med honom, och slog rafaeerna i Asterot-Karnajim och suseerna i Ham och emeerna i Save-Kirjatajim

5 ✝Om ni nu hör* min röst och håller mitt förbund, då ska ni vara min dyrbara egendom framför alla folk, för hela jorden är min.

31 ✝Och jag ska fastställa ditt lands gränser från Röda havet till filisteernas hav, och från öknen till floden, för jag ska ge landets invånare i din hand och du ska driva bort dem från dig. 32 ✝Du ska inte sluta något förbund med dem eller med deras gudar.

10 HERREN svarade: Se, jag sluter ett förbund. Inför hela ditt folk ska jag göra under, sådana som aldrig har gjorts på jorden och inte heller hos något folk. Och hela det folk som du är mitt ibland ska se HERRENS verk, för dessa gärningar ska inge fruktan som jag ska göra med dig.

28 ✝Och han blev kvar där hos HERREN i fyrtio dagar och fyrtio nätter. Han varken åt bröd eller drack vatten. Och han skrev på tavlorna förbundets ord, de tio budorden.

28 ✝Och han blev kvar där hos HERREN i fyrtio dagar och fyrtio nätter. Han varken åt bröd eller drack vatten. Och han skrev på tavlorna förbundets ord, de tio budorden.

13 ✝Han förkunnade för er sitt förbund, som han befallde er att hålla, de tio budorden, och han skrev dem på två stentavlor.

9 ✝Därför ska du veta att HERREN, din Gud, är Gud, den trofaste Guden som håller sitt förbund och sin nåd i tusen släktled med dem som älskar honom och håller hans bud.

14 ✝Och det skedde, då folket bröt upp från sina tält för att gå över Jordan, och prästerna bar förbundsarken före folket, 15 ✝och då de som bar arken kom till Jordan, och prästerna som bar arken doppade fötterna i vattenbrynet, för Jordan svämmar över alla sina bräddar under hela skördetiden, 16 att vattnet stannade som flöt uppifrån och det reste sig som en hög vall långt borta från staden Adam, som ligger bredvid Saretan. Och det som flöt ner mot Hedmarkshavet, Salthavet*, blev helt avskuret. Och folket gick över mitt emot Jeriko. 17 Och prästerna som bar HERRENS förbundsark stod stilla på torr mark mitt i Jordan. Och alla israeliter gick över på torr mark, ända tills allt folket helt och hållet hade kommit över Jordan.

17 Och Jojada gjorde ett förbund mellan HERREN och kungen och folket, att de skulle vara HERRENS folk, även mellan kungen och folket.

3 ✝Kungen ställde sig sedan vid pelaren och slöt inför HERREN ett förbund, att de skulle vandra efter HERREN och hålla hans bud och hans vittnesbörd och hans stadgar av hela sitt hjärta och av hela sin själ och fullgöra detta förbunds ord, som var skrivna i denna bok. Och allt folket trädde in i förbundet.

6 Och vid samma tid drog kung Joram ut från Samaria och mönstrade hela Israel. 7 ✝Och han sände bud till Josafat, kungen i Juda, och lät säga: Moabs kung har gjort uppror mot mig. Vill du gå med mig för att strida mot Moab? Och han svarade: Jag vill dra dit upp, jag som du, mitt folk som ditt folk, och mina hästar som dina hästar.

16 Så Jonatan slöt ett förbund med Davids hus och sa: Låt HERREN till och med utkräva det av Davids fienders hand. 17 ✝Och Jonatan fick David att på nytt ge sin ed, eftersom han älskade honom, för han älskade honom som han älskade sitt eget liv.

10 HERREN talade till Mose och sa: 11 Pinehas, son till Eleasar, son till prästen Aron, har vänt bort min vrede från Israels barn, genom att han har nitälskat bland dem för min skull, så att jag i min nitälskan inte skulle göra slut på Israels barn. 12 Säg därför: Se, jag ger honom mitt fridsförbund, 13 ett förbund om ett evigt prästadöme för honom och hans efterkommande efter honom, därför att han har nitälskat för sin Gud och bringat försoning för Israels barn.

89 ✝Och när Mose gick in i uppenbarelsetältet för att tala med honom, hörde han rösten av en som talade till honom från nådastolen, som var ovanpå vittnesbördets ark, mellan de två keruberna. Och han talade till honom.

1 HERREN talade till Mose och sa: 2 Tala till Israels barn och ta av dem en stav från varje fädernehus, från alla deras ledare enligt deras fädernehus, tolv stavar. Skriv vars och ens namn på hans stav. 3 Arons namn ska du skriva på Levis stav, för det ska finnas en stav för huvudmannen i varje fädernehus. 4 Och dessa ska du lägga in i uppenbarelsetältet framför vittnesbördet, där jag ska möta er. 5 Och det ska ske att staven till den man som jag utväljer ska grönska. Så ska jag få ett slut på Israels barns klagande, varmed de klagar mot er. 6 Mose talade till Israels barn, och varje ledare gav honom en stav, en för varje ledare i sitt fädernehus, tolv stavar. Arons stav var med bland deras stavar. 7 Och Mose lade stavarna inför HERREN i vittnesbördets tält. 8 ✝Och det hände dagen därpå att Mose gick in i vittnesbördets tält, och se, Arons stav för Levis hus hade skjutit skott, fått knoppar och utslagna blommor och bar mogna mandlar. 9 Mose bar alla stavarna som låg inför HERREN ut till alla Israels barn, och de såg detta och var och en tog sin stav. 10 Och HERREN sa till Mose: Lägg tillbaka Arons stav framför vittnesbördet. Den ska förvaras som ett tecken mot de upproriska, så att du kan få ett slut på deras klagande mot mig, så att de inte dör. 11 Mose gjorde det. Såsom HERREN hade befallt honom, så gjorde han.

12 ✝Men Israels barn gjorde åter det som var ont i HERRENS ögon. Då gav HERREN styrka åt Eglon, kungen i Moab, mot Israel, eftersom de hade gjort det som var ont i HERRENS ögon. 13 ✝Och han församlade till sig Ammons barn och Amalek och drog ut och slog Israel och intog Palmstaden.

31 ✝Se, de dagar ska komma, säger HERREN, när jag ska sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus:* 32 ✝Inte som det förbund som jag slöt med deras fäder på den dagen då jag tog dem vid handen för att föra dem ut ur Egyptens land, mitt förbund vilket de bröt, fastän jag var deras äkta man, säger HERREN. 33 ✝Nej detta är det förbund som jag ska sluta med Israels hus efter denna tid, säger HERREN. Jag ska lägga min lag i deras inre och skriva den på deras hjärtan. Och jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk. 34 ✝Och de ska inte längre behöva undervisa varandra och säga, den ene till den andre: Lär känna HERREN. För de ska alla känna mig, från den minste bland dem till den störste bland dem, säger HERREN. För jag ska förlåta dem deras missgärning och deras synd ska jag inte mer komma ihåg.

20 ✝Så säger HERREN: Om ni kan bryta mitt förbund med dagen och mitt förbund med natten, så att det inte blir dag och natt i rätt tid, 21 då kan också mitt förbund med min tjänare David brytas, så att han inte får någon son som regerar på hans tron, och med de levitiska prästerna, mina tjänare.

15 ✝Och på grund av detta är han medlare för det nya förbundet, för att de som är kallade kan få löftet om det eviga arvet, sedan han dött för att friköpa dem från överträdelserna under det första förbundet.

15 ✝Och på grund av detta är han medlare för det nya förbundet, för att de som är kallade kan få löftet om det eviga arvet, sedan han dött för att friköpa dem från överträdelserna under det första förbundet.

6 ✝Men nu har denne fått ett så mycket bättre ämbete, liksom han också är medlare för ett bättre förbund, vilket blivit grundat på bättre löften.

20 ✝Men fridens Gud, som från de döda har återfört den store Herden för fåren, vår Herre Jesus, genom ett evigt förbunds blod, 21 ✝han må fullkomna er till allt gott verk så att ni gör hans vilja. Han verkar i er* vad som är välbehagligt inför honom, genom Jesus Kristus. Honom tillhör äran i evigheternas evigheter! Amen.

6 ✝Han som också gett oss förmågan att vara tjänare åt det nya förbundet, inte bokstavens utan Andens. För bokstaven dödar, men Anden ger liv.

24 Detta har en djupare mening: För dessa är de två förbunden*, det ena från berget Sinai som föder till slaveri, vilket är Hagar, 25 för denna Hagar är Sinai berg i Arabien. Det motsvarar det nuvarande Jerusalem, och* är i slaveri med sina barn. 26 ✝Men det Jerusalem som är där ovan är fritt, och det är allas* vår moder.

17 ✝Men HERRENS nåd varar från evighet till evighet över dem som fruktar honom, och hans rättfärdighet från släkte till släkte, 18 ✝över dem som håller hans förbund och över dem som kommer ihåg hans befallningar och gör efter dem.

21 ✝När det gäller mig, så är detta mitt förbund med dem, säger HERREN: Min Ande, som är över dig, och mina ord som jag har lagt i din mun ska inte vika från din mun eller från dina barns eller från dina barnbarns mun, säger HERREN, från nu och till evig tid.

25 ✝Och jag ska sluta ett fridsförbund med dem. Och göra slut på alla vilddjur i landet, så att de i trygghet kan bo i öknen och sova i skogarna.

8 Och HERREN, han är den som går framför dig, han ska vara med dig, han ska inte svika dig och inte heller överge dig. Frukta inte och var inte heller förfärad.

27 ✝Och han ska stadfästa förbundet för de många under en vecka, och i mitten av veckan ska slaktoffer och matoffer upphöra. På styggelsens vinge* ska förödelse komma – till dess att den oåterkalleliga domen utgjuts över förödaren.

5 Och kungen i söder ska bli mäktig, och en av hans furstar ska bli mäktigare än honom och få herravälde. Hans herravälde ska vara ett stort herravälde. 6 Efter några år ska de ingå förbund med varandra och dottern till kungen i Söder ska komma till kungen i norr för att träffa en överenskommelse. Men hon ska inte kunna behålla den makt hon vinner och hans makt ska inte heller bestå. Hon ska bli utlämnad tillsammans med dem som förde henne dit, både hennes far och den man som hade stöttat henne under den tiden.

16 Utan han som kommer emot honom ska göra som han vill, och ingen ska kunna stå emot honom, och han ska etablera sig i det härliga landet, som ska förgöras genom hans makt*. 17 Han ska bestämma sig att komma med hela sitt rikes makt, och så skall han göra: han ska ge honom en av sina döttrar till hustru, vilket ska fördärva henne. Men hon ska inte stå på hans sida och inte heller vara till gagn för honom.

1 ✝Jag slöt ett förbund med mina ögon: varför skulle jag då tänka på en jungfru?

16 Visheten räddar dig från din nästas hustru, från den främmande kvinnan som förför med sina ord, 17 ✝och som överger sin ungdoms vän och glömmer sin Guds förbund.