Amigo

24 En man med [många] bekanta [en som försöker vara vän med hela världen] blir splittrad (bryts sönder),

men det finns [verkligen] kärlek som är trofast (nära, tätt intill) [som liksom klänger sig fast] från en broder.

[Vänskapskretsen, dvs. de som hör till de "bekanta" (hebr. reaim; i pluralis) jämförs här med en verklig vän (maskulinum singularis). Hebreiskan har i andra strofen ordagrant verbet för att älska (ahav), dvs. någon som älskar eller har kärlek, men översätts här lite mer som ett verbalsubstantiv (kärlek kräver ju att någon älskar). Den vän som alltid älskar är Jesus, se Joh 15:14-15.]

17 En vän (medmänniska – hebr. rea) älskar alltid (visar hela tiden tillgivenhet) [är trofast, hjälpsam och självuppoffrande],

en broder finns med (föddes för att hjälpa) i motgång (nöd, trångmål – hebr. tsarah) [i en svår tid].

[Här kan "en broder" även åsyfta någon som står nära, oavsett blodsband, se Ords 18:24.]

9 Olja och parfym gör hjärtat glatt,

på samma sätt fördjupas vänskapen när en vän ger uppriktiga råd från sitt hjärta (de ger god eftersmak).

Järn skärper järn

17 Som järn skärper järn,

så skärper en människa sin väns karaktär (uppsyn; ordagrant: ansikte).

[Järn skärper järn, den ena människan skärper den andra.]

En sann vän säger sanningen

5 Bättre med öppen tillrättavisning,

än dold kärlek.

[Välmenad konstruktiv kritik tillhör äkta kärlek, men när någon är för försiktig, eller för rädd för att säga ifrån, visar sig aldrig kärleken och den förblir dold.]

6 Såren orsakade av en vän är utförda med ett syfte (de är välmenande, har ett syfte och går att lita på),

men kyssarna av en ovän är många och vilseledande.

[Om man bara hör komplimanger, som här liknas vid kyssar, så är de inte äkta, en vän säger alltid sanningen.]

10 Överge inte din och din fars vän. [De har varit trogna länge, lämna inte dem om de behöver din hjälp.]

Gå inte till din broders hus (familj) när du drabbas av olycka.

Bättre med en nära granne

än en broder som är långt borta.

[De släktmässiga banden mellan människor kan ibland vara mindre pålitliga än genuin vänskap.]

Rätt umgänge

20 Den som vandrar med (umgås och är förtrolig med; går i samma riktning som) de visa, blir själv vis [lär av de visa],

men den som slår sig ihop (associerar sig; blir kompanjon) med dårar kommer att ta skada (bli fördärvad; drabbas av olycka).

[Som en konsekvens av att man rör sig bland dårar blir man själv en dåre och får lida för sitt val.]

2) Umgås inte med lättretade personer

24 Umgås inte (associera dig inte, var inte vän) med arga (lättretade) personer,

vandra inte [ha ingenting att göra] med en hetlevrad person.

25 Om du gör det, så kan du lära dig (ta efter) hans stigar (välkända upptrampade gångvägar)

och gillra en fälla för dig själv.

6 Många människor ropar ut hur nådefulla de är (säger sig ha kärleksfull omsorg – hebr. chesed),

men en trofast (pålitlig) person – vem kan finna en sådan?

4 Rikedom ger många vänner (bekantskaper),

men den fattige undviks av sin granne.

13 Ingen har större kärlek än denna [detta exempel på utgivande kärlek]: att man lägger ner (att någon skulle ge/offra) sitt liv för sina vänner. [Jes 53:10; Joh 10:11; Rom 5:7-8]

14 Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er (följer mina instruktioner).

15 Jag kallar er inte längre tjänare (slavar),

för en tjänare vet inte (har ingen klar förståelse av) vad hans herre gör.

Jag kallar er vänner,

för allt vad jag hört från Fadern har jag uppenbarat (gjort synligt, klargjort) för er.

Älska varandra

12 Detta är mitt bud: Att ni [alltid aktivt] ska (skulle) älska varandra [osjälviskt och utgivande],

precis som jag [aktivt] har älskat (älskade) er. [Joh 13:34]

13 Ingen har större kärlek än denna [detta exempel på utgivande kärlek]: att man lägger ner (att någon skulle ge/offra) sitt liv för sina vänner. [Jes 53:10; Joh 10:11; Rom 5:7-8]

11 Mina älskade!

Om Gud har älskat oss så [högt],

då är vi skyldiga att älska varandra [med samma osjälviska och utgivande kärlek].

12 Ingen har någonsin [ännu] sett (skådat; uppmärksamt studerat) Gud!

Om vi älskar (skulle älska) varandra, då förblir (bor) [lever] Gud i oss,

och hans kärlek är fullkomnad [har steg för steg nått sin fulla mognad och sitt mål] i oss.

16 Genom (i) detta har vi lärt känna (personligen fått vetskap om) kärleken [den som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande]:

att han [Jesus] lade ner (gav upp) sitt liv (sig själv) för oss.

Därför är vi skyldiga att lägga ner våra liv för syskonen [bröderna och systrarna i tron] [Joh 15:12].

17 Men om någon skulle ha (den som har) världsliga resurser (denna världens goda; ett fysiskt gott liv) och ser (skulle se) sin broder (sitt syskon i tron) lida nöd [brist], men [ändå] stänger av sina känslor (förhärdar sitt hjärta; ordagrant: tillsluter sina inre organ) för honom – hur förblir [då] Guds [rättfärdiga, osjälviska och utgivande] kärlek i honom? 18 Kära barn [älskade unga familjemedlemmar i tron], låt oss inte (vi borde inte) [bara] älska med ord eller tal (ordagrant: inte heller med tungan), utan [också] i handling och sanning.

[Grekiskans logos (ord) innefattar även tanke, motiv och resonemang och står liksom de tre övriga substantiven som följer i singular. Det är viktigt med balans – att inte bara älska i teorin, utan att även praktiskt agera och oförtröttligt arbeta i enlighet med sanningen. I nästa kapitel varnar författaren för falska profeter och påminner om nödvändigheten att pröva vilken ande som är verksam. En troende förväntas vara välkomnande och generös, men inte säga ja till varje förfrågan om stöd och lojalitet. I nästa brev varnar Johannes för bedragare som de troende uppmanas att inte ta emot, se 2 Joh 1:10-11.]

[Förmaningen i vers 18 väcker frågan: "Älskar jag verkligen som jag bör?", och kan leda till att vårt hjärta fördömer oss. Då kommer följande uppmuntran:]

23 Så uppfylldes Skriften som säger:

Abraham trodde Gud,

och det tillräknades honom som rättfärdighet. [1 Mos 15:6]

Han kallades Guds vän. [2 Krön 20:7; Jes 41:8]

10 är tillgivna varandra i syskonkärleken (broderskärleken) [den ömma och vänskapliga kärlek som finns mellan barnen i Guds familj]

och respektfullt (med vördnad; i ära) högaktar varandra [på ett föredömligt sätt visar varandra vägen genom att överträffa varandra i ömsesidig aktning].

[För att kärleken inte ska urvattnas till att bara bli en sentimental känsla måste den vara uppriktig, hata det onda och troget hålla fast vid det som är gott.]

9 Bättre två än en,

för de får god lön för sin möda [större vinning/avkastning för sitt arbete/slit].

10 För om de faller

kan den ene lyfta upp sin vän,

men ve den som är ensam när han faller

och inte har någon som kan lyfta upp honom.

Psalm 133 – Kärleken bland Guds folk

1 En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]

Av (för) David.

______

Se hur gott och ljuvligt (vackert) det är

för bröder (släktingar, landsmän) som bor (lever tillsammans; ordagrant: sitter – hebr. shevet)

i endräkt (förenade) [som är överens; inte har några inbördes tvister].

[Bröder är hebr. achim, ordagrant blodsbröder (används första gången om Kain och Abel, se 1 Mos 4:2), men används även för släktingar, storfamilj, och i förlängningen också byar och samhällen. I 1 Mos 13:5-8 finns det första exemplet där knappa resurser håller på att orsaka konflikt i en familj. Abraham utbrister då till sin brorsson Lot: "Inte ska det råda osämja mellan mig och dig eller mellan mina herdar och dina. Vi är ju av samma släkt (achim)", se 1 Mos 13:8. En liknande konflikt uppstår också i 1 Mos 36:6-7.]

2 Som den dyrbara oljan [2 Mos 30:22-33] över huvudet

– kommer (rinner) ner över

skägget (hakan, kinderna – hebr. zaqan),

Arons skägg,

den som kommer ner

på hans färgade mantel.

[Översteprästen bar till skillnad från de övriga prästerna en dräkt med många färger. Vi tänker oss ofta ett pipskägg, men här är det troligtvis prästens sidlockar (långa polisonger, på hebreiska peijot, från ordet för hörn, se 3 Mos 19:27) som ligger mot manteln som det syftas på. Välluktande olja användes under festligheter, så bilden här är glädje och fest, se Ps 23:5; 141:5. Oljan användes även när en präst eller kung kröntes, se 2 Mos 29:7; 3 Mos 8:12.]

3 Som daggen på Hermon [i norra Israel]

– kommer ner över Sions berg [tempelberget i Jerusalem].

[I ett regnfattigt land är daggen livsavgörande för växtligheten, skörden och livet, se Jes 26:19; Sak 8:12; Hos 14:6. Kungens välvilja är lika livgivande och svalkande som daggen på gräset, se Ords 19:12. I 1 Mos 27:28 formar olja och dagg ett par, där oljan är en bild på regn.]

För därifrån befaller Herren (Jahveh) sin välsignelse – evigt liv!

[En intressant notering med regn (och dagg) är att den berör alla, rättfärdig och orättfärdig, se Matt 5:45. Att leva i förlåtelse och endräkt är en troendes aktiva beslut, se Matt 6:12, 14-15; Rom 12:18 som påverkar hela samhället. Denna psalm avslutas med ett svindlande löfte att som respons på sann enhet ska Herren befalla sin välsignelse – evigt liv.]

63 Mina vänner (de jag väljer att umgås med, mina kamrater) är de som fruktar (vördar) dig,

och de som håller dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).

3 Sedan skar Jonatan ett förbund med David eftersom han älskade honom som sin egen själ.

33 Bli inte förledd:

"Dåligt sällskap fördärvar god moral."

[Kan vara ett citat från den grekiske författaren Menander som levde på 300-talet f.Kr. Det kan också ha varit ett populärt samtida ordspråk.]