Amor de casal
O amor de casal é celebrado na Bíblia como dom sagrado. O Cântico dos Cânticos exalta a beleza do amor conjugal — íntimo, exclusivo e forte como a morte.
Brudens ord
[Bruden till sin älskade:]
Sätt mig som en signetring (ett sigill) över ditt hjärta,
som en signetring på din arm.
[En signetring användes för att plombera dokument. Det var det värdefullaste föremålet och ägaren hade den ständigt runt sin hals eller arm.]
För kärleken är stark som döden,
passionen (svartsjuka kärleken) är lika omedgörlig (hård, grym) som Sheol (graven, underjorden, de dödas plats) [Sheol kommer från hebr. shaal – fråga efter].
Dess lågor är som eldslågor,
det är en våldsam eldsflamma.
Mäktiga vatten kan inte släcka kärleken,
floder kan inte svepa bort den.
Om en man erbjöd allt han ägde för att köpa kärleken,
skulle hans erbjudande bli helt föraktat.
[Sann kärlek kan inte köpas.]
[När familjen och bröllopsgästerna är samlade hos brudens mor, säger bruden till sina styvbröder: När jag var en liten flicka sa ni:]
Du har fångat mitt hjärta, min syster, min brud,
du har fångat mitt hjärta
med en enda blick (ordagrant "med ett av dina ögon"),
med en pärla av ditt halsband.
A – Ömsesidig kärlek (1:2-2:7)
Brudens ord
Låt honom kyssa mig
med kyssarna från sin mun.
För din kärlek (passionerade känslor – hebr. dod) [plural] är bättre än vin,
bättre än doften av dina väldoftande salvor.
Ditt namn är som utgjuten olja,
därför är du älskad av de unga kvinnorna.
Brudgummens ord
[Detta är den centrala versen i den första sektionen:]
Se, du är vacker, min älskade,
se, du är så underbar,
dina ögon är som duvor.
Brudens ord
Se, du är så ljuvlig, min älskade (raring),
ja, välbehaglig,
också vår dagbädd är lövrik.
Mannen är ensam
Herren Gud (Jahveh Elohim) sa: "Det är inte gott [ändamålsenligt, optimalt, som sig bör] att mannen ska vara ensam, jag vill göra (hebr. asah) en hjälpare (hebr. ezer) anpassad för honom."
[Sista frasen (hebr. ezer kenegdo) beskriver en hjälpare vid hans sida. Hebr. ezer har innebörden att komma till någons hjälp och att assistera. Det behöver inte beskriva hierarki, Gud själv kallas Israels hjälpare i Hos 13:9, se även 5 Mos 33:7. Här beskrivs ett partnerskap mellan en man och en kvinna. Samma fras återkommer i vers 20.]
Och Herren Gud (Jahveh Elohim) byggde upp (modellerade skickligt – hebr. bana) sidan som han tagit från mannen till en kvinna, och han förde henne till mannen.
[Fyra olika hebreiska ord används kring skapandet av människan: asah (1 Mos 1:26), bara (1 Mos 1:27), jatsar (1 Mos 2:7, 19) och bana här. Både man och kvinna är Guds avbild, se 1 Mos 1:27.] Då sa mannen (hebr. ha-Adam):
"Denna (hon) – äntligen (till sist)!
Ben av mina ben,
kött (kropp) från mitt kött (min kropp).
Hon (denna) ska kallas kvinna (hebr. ishah) [det hebreiska ordet för man/make är ish],
för av man (hebr. ish) är hon (denna) tagen."
[För första gången beskrivs vad en människa säger i Bibeln, och det är ett utrop i glädje över gemenskapen mellan en man och en kvinna! Det hebreiska ordet för man/make beskriver med sin maskulina form en individ av mankön, medan ishah beskriver en individ av honkön, och då också kan avse en hustru. Själva ordet ish avser en individ.]
Därför ska en man lämna sin far och sin mor ["lösa upp" sitt känslomässiga (och även ekonomiska) beroende av dem] och hålla sig till (ansluta sig till, bli sammanförd med) sin hustru (kvinna), och de ska bli ett kött (hebr. basar echad) [en förenad kropp – en ny familjeenhet].
[Jesus citerar denna vers när han talar om Guds plan för äktenskapet, se Matt 19:4-5. Äktenskapet är av Gud ämnat för en man och en kvinna – från två olika familjer – för hela livet. Texten beskriver något som upplöses, förenas och får publikt erkännande. Att lämna (hebr. azab) och att hålla fast (hebr. dabaq) är termer som ofta används vid förbund, se 5 Mos 28:20; Hos 4:10. Äktenskapet är inte bara en privat angelägenhet utan en institution som också involverar omgivningen. Ceremonier, ringar och löften inför vittnen är viktiga beståndsdelar i ett bröllop.
I denna kultur var det, liksom i de flesta andra genom historien, kvinnan som lämnade sin familj och rent fysiskt flyttade till mannens hus (ofta i anslutning till hans familj och hans släktingar). Denna bibeltext visar på Guds sätt att se på ansvarstagande. Mannen, som historiskt sett ofta haft fördelar och privilegier i samhället, uppmanas här därför att lämna det som varit bakom – hans fru ska bli hans närmaste släkting och de ska bilda en helt ny familj.]
Den som finner (träffar, lär känna) en god hustru har fått något gott,
och har vunnit Herrens (Jahvehs) välsignelse (fått en förmån given från Gud)
Låt ditt intima samliv med din hustru vara välsignat,
henne som du gifte dig med som ung, gläd er tillsammans.
Låt henne vara lika vacker (ordagrant: en älskare) som hinden och lika charmig (behaglig, hänförande, förtrollande; ordagrant "ge dig oförtjänt nåd" – hebr. chen) som gasellen,
låt hennes bröst alltid släcka din törst (behaga, tillfredsställa dig) och var alltid förlorad (berusad) av kärlek till henne.
Varför ska du, min vän, ha lust till en lösaktig kvinna (äktenskapsbrytare),
och omfamna en prostituerad?
De är inte längre två utan ett kött.
Det Gud har fogat (limmat, fäst) samman ska människan alltså inte skilja åt (separera)."
Kärlekens lov
Kärleken [den osjälviska, utgivande och rättfärdiga] är
tålmodig ("den sträcker sig långt"; är långlivad, fördragsam, överseende) och
mild (vänlig; visar hjälpsamhet; agerar i godhet) – [sådan är]
kärleken.
Inte avundsjuk (missunnsam; har inte en iver att tävla, jämföra; kokar inte av ilska) –
[sådan är] kärleken.
Den skryter inte (upphöjer inte sig själv; smickrar inte) [förskönar och överdriver inte].
Den är inte uppblåst (visar sig inte stolt; uppträder inte arrogant).
Den agerar inte opassande (osmakligt, utmanande, oförskämt).
Den söker inte sitt eget (är inte självisk).
[Insisterar inte på sin väg och sina rättigheter – kiasmens centrum.]
Den brusar inte upp (blir inte irriterad och ilsken; är inte lättstött och överkänslig).
Den kommer inte ihåg (gr. logizomai) det onda (för inte loggbok över den oförrätt och orättvisa den fått utstå).
Den gläder sig inte över orättfärdigheten [andra människors synd och misslyckanden],
utan gläder sig med sanningen [är en glad anhängare av det som är rätt och riktigt].
Allt fördrar den [allting täcker den, skyler och finner sig kärleksfullt i].
Allt tror den [i allting är den förtröstansfull].
Allt hoppas den [allting väntar den på förväntansfullt – oavsett omständigheter].
Allt uthärdar den (under allting stannar den uthålligt kvar).
[Alla dessa fyra sista verb är aktiva, vilket talar om en livsstil. De tidigare negationerna har här sin motsats. Betydelsen blir "inget av detta" (vers 4b-6a) och nu "allt av detta"!
Det grekiska verbet stego (att fördra) kommer från ordet för tak eller båtdäck. Betydelsen är att täcka och skydda på insidan, men också att hålla ut i detta. Just innebörden "att hålla ut" finns också i det sista ordet, hypomeno (att uthärda; ordagrant: att förbli under). Detta gör att även vers 7 formar en slags kiasm. I vers 6 beskrevs hur kärleken gläder sig i sanningen, men utan att för den skull skvallra och skadeglatt exponera andras svagheter. Sanning utan nåd kan bli hård och obarmhärtig. Kärleken skyddar inte synden, men betäcker omsorgsfullt syndaren, se Ords 16:6.]
Det är så männen ska [osjälviskt och utgivande] älska sina hustrur
– som sina egna kroppar.
Den som älskar sin egen hustru älskar sig själv.
För ingen har någonsin hatat sin egen kropp (sitt eget kött),
utan tar i stället hand om och sköter om den.
Så gör den Smorde (Messias, Kristus) med församlingen,
Hur som helst [låt oss inte gå in på detta mer, utan gå tillbaka till relationen mellan make och maka]. Varje man ska älska sin hustru på detta sätt [osjälviskt och utgivande, på samma sätt som Jesus älskar sin församling, se vers 25], som sig själv, så får han se att hustrun kommer att respektera (uppskatta, värdesätta, högakta) sin man. [1 Pet 3:2]
Och över allt detta [klä er i] – kärleken [den osjälviska, utgivande och rättfärdiga] som är fullkomlighetens [sammanhållande] band (ligament, ledband, länk).
[Kärleken liknas vid ett ytterplagg eller ett bälte som håller samman alla andra delar. Den verkar överskylande, men också sammanhållande inifrån och gör det möjligt för "den nya människan" att komma i funktion i Herrens kropp, se Ef 4:3; 1 Pet 4:8; Ords 10:12.]
Bättre två än en,
för de får god lön för sin möda [större vinning/avkastning för sitt arbete/slit].
För om de faller
kan den ene lyfta upp sin vän,
men ve den som är ensam när han faller
och inte har någon som kan lyfta upp honom.
Också om två ligger tillsammans, då har de värme,
men hur kan den ensamme hålla sig varm?
Och om en man övermannar honom som är ensam,
kan två stå emot honom,
och en tretvinnad tråd brister inte så snabbt (lätt).
Var inte otrogna mig
Ingen har gjort så [skilt sig], som har en kvarleva av ande (i sig) [fortfarande är vid liv]. Vad söker den ende [Gud eller Abraham, vers 10] om inte avkomma från Gud (Elohim)? [Den första delen av denna vers är svår att översätta.] Skydda och bevara din ande så att du inte är trolös mot (bedrar) din ungdoms hustru.
Fler stadgar
När en man tar sig en ny hustru ska han inte dra ut med armén, inte heller ska han vara upptagen med något slags yrkesutövande. Han ska vara fri för sitt hus (hushåll) under ett år och ska ägna sig åt sin hustru som han har tagit. [5 Mos 20:7]