amor de Deus

16 För så (på samma sätt) älskade [så högt värdesatte] Gud världen

att han utgav sin ende Son (ordagrant: att han gav Sonen – den Enfödde),

för att var och en som tror (litar, förtröstar) på honom

inte ska gå under (inte skulle gå förlorad), utan ha (skulle äga) evigt liv.

8 Men Gud demonstrerar (visar, bevisar, anförtror) [står gång på gång där med] sin egen kärlek [den rättfärdiga, osjälviska och utgivande kärleken] för oss genom att den Smorde (Messias, Kristus) dog för oss medan vi ännu var syndare.

38 Jag är helt övertygad (förvissad) om att:

[Nu räknar Paulus upp tio saker som finns i Guds universum. Ofta är det motpoler. Denna lista tar vid där uppräkningen av sju lidanden slutade – martyrdöden av svärd, se vers 35.]

varken död [med all sin skräck och plåga],

eller liv (ett överflödande liv) [med sina lockelser],

varken änglar,

eller andefurstar [demoniska furstar],

eller auktoriteter (makter) [både mänskliga tyranner och demoniska krafter],

varken vad som sker just nu,

eller vad som kommer att hända,

39 varken någonting upphöjt [världen ovanför, något övernaturligt],

eller något djup [makter i den mörka och onda världen, helvetets krafter],

eller något annat skapat [djur, människor, universum, eller mänskliga skapade myndigheter, ordningar, strukturer]

[inget av detta] ska kunna skilja oss från Guds [utgivande] kärlek i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, vår Herre.

3 Från fjärran uppenbarade sig Herren (Jahveh) för mig:

Med evig kärlek har jag älskat dig,

därför har jag omgärdat (byggt ett staket runt) dig med min nåd (kärleksfulla omsorg).

Psalm 136 – Tacka Herren för hans nåd

1 Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahveh), för han är god,

för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).

8 Herren (Jahveh) är barmhärtig (ger oändlig nåd; är förlåtande, känner medlidande) och nådefull,

sen till vrede och stor i (överflödande rik på) nåd (kärlek, omsorg) [han är trofast och trogen sina löften].

[Denna vers innehåller tre olika ord som alla betyder nåd, med lite skilda aspekter.]

15 Men du, Herre (Adonai), är en Gud (El) som är

barmhärtig (är nådig och har ett starkt känslomässigt band till oss) och ger favör (generös i nåd),

sen till vrede

och överflödar i (är rik på) nåd (omsorgsfull kärlek) och sanning.

[I denna vers finns 3 olika ord för nåd för att beskriva den så mångsidigt som möjligt. Herren både är nåd och ger nåd på alla upptänkliga sätt. Nåd och sanning (hebr. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]

3 Ja, jag har sett dig i helgedomen,

och sett din makt och ära (härlighet).

Gud är kärlek

7 Mina älskade!

Låt oss (vi borde) älska varandra [osjälviskt och utgivande],

för kärleken kommer från Gud.

Den [var och en] som älskar är född av Gud

och känner [har en personlig relation med] Gud.

8 Den som inte älskar [osjälviskt och utgivande]

känner inte [har inte personligen lärt känna] Gud,

för Gud är kärlek [osjälvisk, utgivande och rättfärdig kärlek – gr. agape].

[Denna fras av Johannes – "kärlekens apostel" – återfinns bara här och i vers 16.]

9 Så (genom/i detta) uppenbarades Guds kärlek till oss:

att Gud sände (ordagrant: har sänt) sin ende (sin enfödde) [helt unike] Son till (in i) världen för att vi skulle leva genom honom.

10 Detta är kärleken (kärleken finns i detta):

inte att vi har älskat Gud, utan att han har älskat oss

och sänt sin Son som försoning för våra synder.

[Guds kärlek (gr. agape) – som är osjälvisk, utgivande och rättfärdig – har sitt ursprung i Gud själv och visar sig konkret genom att han gav sin ende Son, se Joh 3:16.]

11 Mina älskade!

Om Gud har älskat oss så [högt],

då är vi skyldiga att älska varandra [med samma osjälviska och utgivande kärlek].

16 Och vi har [personligen] lärt känna och trott (kommit till tro; förtröstat) på den kärlek Gud har till (i, inom) oss.

Gud är kärlek [se vers 8]

och den som förblir (är kvar) [ständigt lever] i kärleken [som är osjälvisk och utgivande], han förblir i Gud och Gud förblir i honom.

19 Vi älskar [osjälviskt och utgivande – Gud själv, människor och hela hans skapelse, se vers 11 och 20]

därför att han först har älskat oss.

1 Se vilken annorlunda kärlek (för oss människor en helt främmande kärlek som är utgivande och osjälvisk) som Fadern har skänkt oss, att vi kallas (får räknas som) Guds barn – och det är vi verkligen! Anledningen till att världen inte känner oss [förstår sig på oss] är att den inte känner (har en personlig erfarenhet av) honom [varken Fadern eller Jesus].

7 Mina älskade!

Jag skriver inte ett nytt bud till er,

utan ett gammalt bud som ni haft från början.

Det gamla budet är ordet (budskapet) ni hörde från början.

8 Ändå (å andra sidan) skriver jag ett nytt bud (ett annat slags bud) till er – ett som är verkligt [dess sanning kan ses] i honom och i er,

eftersom mörkret [okunnigheten om de andliga tingen] skingras (försvinner)

och det sanna ljuset [som inte kan döljas] redan lyser.

3 För detta är att älska Gud – att vi håller hans bud.

Hans bud är inte tunga (ingen börda, tynger inte ner) [Matt 11:30],

Kärlekens lov

4 Kärleken [den osjälviska, utgivande och rättfärdiga] är

tålmodig ("den sträcker sig långt"; är långlivad, fördragsam, överseende) och

mild (vänlig; visar hjälpsamhet; agerar i godhet) – [sådan är]

kärleken.

Inte avundsjuk (missunnsam; har inte en iver att tävla, jämföra; kokar inte av ilska) –

[sådan är] kärleken.

Den skryter inte (upphöjer inte sig själv; smickrar inte) [förskönar och överdriver inte].

Den är inte uppblåst (visar sig inte stolt; uppträder inte arrogant).

17 Herren (Jahveh), din Gud (Elohim) är mitt ibland (nära intill) dig,

en mäktig hjälte (krigare) som frälser (räddar, befriar).

Han jublar över dig i översvallande glädje [känner alltid stor lycka och tillfredsställelse i dig],

han är tyst [planerar] i sin kärlek,

han fröjdar sig över dig med [dans och] jubelsång (jubelrop)."

[Det hebreiska ordet charech (i den näst sista strofen) betyder att vara tyst och döv, men även att gravera in, utforma eller tänka ut. Nästa ord är be-ahavah (i sin kärlek) och den sammansatta betydelsen är inte självklar. Varför blir han tyst i sin kärlek? Skapar han något nytt som han tänker ut? Ordet för att jubla används även i Jes 12:3 (om att ösa vatten med fröjd ur frälsningens källor) och i Jer 33:11 (tillsammans med glädje, följt av rop för brudgum och brud). Båda dessa hebreiska ord handlar alltså även om bröllopsglädje!]

17 Jag älskar dem som älskar mig,

och de som söker mig tidigt (som första prioritet, med ett ärligt hjärta, intensivt) finner mig.

4 Eftersom du är dyrbar i mina ögon,

eftersom jag ärar dig och älskar dig,

därför ger jag människor i utbyte för dig,

och andra nationer i utbyte mot ditt liv."

Gud bevarar sin stad!

9 Det vi har hört, det fick vi se

i Härskarornas Herres (Jahveh Sebaots) stad,

i vår Guds (Elohims) stad,

som Gud bevarar till evig tid.

Selah.

[Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Vad var det fienderna såg i vers 6 som fick dem att fly? Det är inte Jerusalems murar, utan Guds närvaro som beskyddar staden, se även Hes 10.]

[På nytt skiftar psalmen till en bön. På samma sätt som kungarna som flydde beskrevs med fyra adjektiv, beskrivs fyra av Guds egenskaper som beskyddar staden: Hans nåd, hur hans namn och lov når hela världen, hans rättfärdighet och hans domar.]

10 För hos dig är livets källa (livets ursprung, källflöde),

i ditt ljus ser vi ljus.

20 nu (dessutom) lever inte längre jag [gr. ego – här betonar Paulus med eftertryck sitt eget jag, precis som i början av vers 19], utan den Smorde (Messias, Kristus) lever i mig. Och det [liv] som jag nu lever i köttet (i kroppen), lever jag genom tron från [på] Guds Son (det lever jag i Guds Sons tro) [jag får ta del av hans förtröstan], han som [osjälviskt] älskade mig och utgav sig själv för mig. [Fil 3:10; Gal 5:24; 6:14]

4 Men Gud – som är rik på barmhärtighet (full av medkänsla; överflödande i nåd) (gr. eleos) på grund av sin stora (obegränsade) kärlek som han älskade oss [så mycket] med, 5 fast vi var [andligt] döda genom [våra] överträdelser (snedsteg, felsteg) – gjorde oss levande tillsammans med den Smorde (Messias, Kristus). Av nåd (gr. charis) är ni frälsta!

[Gud älskar oss med en kärlek (gr. agape) som är osjälvisk, utgivande och rättfärdig och han ger sina barn av samma liv som uppväckte Jesus från de döda. På grund av Guds godhet och favör (som inte kan förtjänas), är vi räddade (befriade, helade och bevarade till ett evigt liv med honom). De grekiska verbformerna uttrycker en fullbordad handling "ni är som har blivit frälsta", se även vers 8.]

5 Må nu Herren leda era hjärtan

in i Guds kärlek [den som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande]

och in i den Smordes (Messias, Kristi) uthållighet [den ståndaktighet som han hade när han härdade ut och förblev kvar under sin börda].

[Bildspråket med löpning och steg fortsätter från vers 1 – ordet "leda" används om "väg" (Luk 1:79) och "fötter" (1 Thess 3:11). Grekiskan har här den ovanligare optativa verbformen i önskan om att Gud ska leda: "Herren styre". En önskan om att kunna förstå Guds kärlek, men också att det skulle resultera i kärlek gentemot andra människor. Sista frasen skulle även kunna tolkas som en önskan om uthållighet i väntan på Jesu återkomst. I denna vers kan man läsa in treenigheten: den helige Ande leder oss in i Faderns kärlek och in i Sonens uthållighet.]