Amor verdadeiro
O amor verdadeiro vem de Deus. Não é emoção passageira — é decisão, sacrifício e compromisso eterno. O perfeito amor lança fora o medo e nunca deixará de existir.
För så (på samma sätt) älskade [så högt värdesatte] Gud världen
att han utgav sin ende Son (ordagrant: att han gav Sonen – den Enfödde),
för att var och en som tror (litar, förtröstar) på honom
inte ska gå under (inte skulle gå förlorad), utan ha (skulle äga) evigt liv.
Ett nytt bud (ett annat slags bud) ger jag er: att ni [alltid aktivt] ska (skulle) älska varandra [osjälviskt och utgivande] – precis som jag [aktivt] har älskat (älskade) er, för att också ni ska (så att även ni skulle) älska varandra. [Joh 15:12, 17; 1 Joh 3:11; 4:21] Genom detta ska alla förstå [av egen personlig erfarenhet veta] att ni är mina lärjungar, om ni har kärlek till varandra (skulle ha inbördes kärlek)."
[I 3 Mos 19:18 finns grunden för detta bud: "älska din nästa som dig själv". Det nya här är "precis som jag älskade er" (se vers 34) istället för "som dig själv". Mänskligt sett är detta omöjligt, men Jesus ger en ny ande i det förnyade förbundet, se Hes 36:26; 37:14; Jer 31:32-33. Se även Rom 12:9-10; Ef 5:1-2; 1 Thess 4:9; Heb 13:1; 1 Pet 1:22.]
Men Gud demonstrerar (visar, bevisar, anförtror) [står gång på gång där med] sin egen kärlek [den rättfärdiga, osjälviska och utgivande kärleken] för oss genom att den Smorde (Messias, Kristus) dog för oss medan vi ännu var syndare.
Jag är helt övertygad (förvissad) om att:
[Nu räknar Paulus upp tio saker som finns i Guds universum. Ofta är det motpoler. Denna lista tar vid där uppräkningen av sju lidanden slutade – martyrdöden av svärd, se vers 35.]
varken död [med all sin skräck och plåga],
eller liv (ett överflödande liv) [med sina lockelser],
varken änglar,
eller andefurstar [demoniska furstar],
eller auktoriteter (makter) [både mänskliga tyranner och demoniska krafter],
varken vad som sker just nu,
eller vad som kommer att hända,
varken någonting upphöjt [världen ovanför, något övernaturligt],
eller något djup [makter i den mörka och onda världen, helvetets krafter],
eller något annat skapat [djur, människor, universum, eller mänskliga skapade myndigheter, ordningar, strukturer]
[inget av detta] ska kunna skilja oss från Guds [utgivande] kärlek i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, vår Herre.
Kärleken [den osjälviska, utgivande och rättfärdiga] gör inget ont mot sin nästa (skadar inte sin medmänniska). Lagens uppfyllelse utgörs därför av (är alltså) kärleken. [Kärleken uppfyller och fullbordar Guds alla budord och instruktioner, se vers 8.]
Kärlekens lov
Kärleken [den osjälviska, utgivande och rättfärdiga] är
tålmodig ("den sträcker sig långt"; är långlivad, fördragsam, överseende) och
mild (vänlig; visar hjälpsamhet; agerar i godhet) – [sådan är]
kärleken.
Inte avundsjuk (missunnsam; har inte en iver att tävla, jämföra; kokar inte av ilska) –
[sådan är] kärleken.
Den skryter inte (upphöjer inte sig själv; smickrar inte) [förskönar och överdriver inte].
Den är inte uppblåst (visar sig inte stolt; uppträder inte arrogant).
Den agerar inte opassande (osmakligt, utmanande, oförskämt).
Den söker inte sitt eget (är inte självisk).
[Insisterar inte på sin väg och sina rättigheter – kiasmens centrum.]
Den brusar inte upp (blir inte irriterad och ilsken; är inte lättstött och överkänslig).
Den kommer inte ihåg (gr. logizomai) det onda (för inte loggbok över den oförrätt och orättvisa den fått utstå).
Den gläder sig inte över orättfärdigheten [andra människors synd och misslyckanden],
utan gläder sig med sanningen [är en glad anhängare av det som är rätt och riktigt].
Allt fördrar den [allting täcker den, skyler och finner sig kärleksfullt i].
Allt tror den [i allting är den förtröstansfull].
Allt hoppas den [allting väntar den på förväntansfullt – oavsett omständigheter].
Allt uthärdar den (under allting stannar den uthålligt kvar).
[Alla dessa fyra sista verb är aktiva, vilket talar om en livsstil. De tidigare negationerna har här sin motsats. Betydelsen blir "inget av detta" (vers 4b-6a) och nu "allt av detta"!
Det grekiska verbet stego (att fördra) kommer från ordet för tak eller båtdäck. Betydelsen är att täcka och skydda på insidan, men också att hålla ut i detta. Just innebörden "att hålla ut" finns också i det sista ordet, hypomeno (att uthärda; ordagrant: att förbli under). Detta gör att även vers 7 formar en slags kiasm. I vers 6 beskrevs hur kärleken gläder sig i sanningen, men utan att för den skull skvallra och skadeglatt exponera andras svagheter. Sanning utan nåd kan bli hård och obarmhärtig. Kärleken skyddar inte synden, men betäcker omsorgsfullt syndaren, se Ords 16:6.]
Kärleken och de andliga gåvorna
Kärleken [den rättfärdiga, osjälviska och utgivande]
upphör (sviker, misslyckas; faller) aldrig [den blir inte uttömd eller ger upp – den har alltid mer att ge].
Däremot ska profetiorna
försvinna (förgå; fullt ut avskaffas) [profetians gåva ska helt och hållet tas ur funktion],
tungomålen [gåvan att tala i tungor] ta slut (tystna)
och kunskapen försvinna (förgå; fullt ut avskaffas).
Den som inte älskar [osjälviskt och utgivande]
känner inte [har inte personligen lärt känna] Gud,
för Gud är kärlek [osjälvisk, utgivande och rättfärdig kärlek – gr. agape].
[Denna fras av Johannes – "kärlekens apostel" – återfinns bara här och i vers 16.]
Rädsla (fruktan) finns inte i [kan inte samexistera med] kärleken [som är osjälvisk och utgivande], istället kastar (driver) den fullkomliga (mogna) kärleken ut rädslan, eftersom rädslan har att göra med straff (plåga). Men den som fruktar [är rädd för domens dag, se vers 17] har inte fullkomnats (nått sin fulla mognad) i kärleken.
[Jesu efterföljare tillhör honom och behöver inte vara rädda för att möta honom på domens dag, se Joh 5:24. Jesus, som nu sitter på Faderns högra sida i himlen, har redan tagit all synd på sig när han betalade priset på Golgata. Vi blir förlåtna genom att ta emot frälsningens gåva redan nu, här på jorden, se Joh 3:16-17; Apg 2:38; Rom 10:9. Denna förlåtelse och kärlek påverkar också relationerna till människor omkring oss, se 2 Kor 2:14.]
För detta är att älska Gud – att vi håller hans bud.
Hans bud är inte tunga (ingen börda, tynger inte ner) [Matt 11:30],
Andens frukt
Men Andens frukt [resultatet av Andens verk] är:
kärlek [som är utgivande, osjälvisk och rättfärdig],
glädje [gr. chara – här finns roten char från det grekiska ordet för nåd (charis) med – dvs. en glädje "som lutar sig mot" nåden, se 1 Pet 4:13],
frid (ro, stillhet, vila, harmoni, helhet, endräkt) [Joh 14:27],
tålamod (tålighet, långmodighet, fördragsamhet, överseende, skonsamhet),
vänlighet (godhet, välvilja) [som på ett milt sätt bistår verkliga behov],
godhet (dygd, välgörenhet) [inneboende godhet och karaktärsfasthet som verkar i generositet gentemot andra],
trofasthet (tro, tillit, förtröstan, övertygelse),