Amor

Gud är kärlek

7 Mina älskade!

Låt oss (vi borde) älska varandra [osjälviskt och utgivande],

för kärleken kommer från Gud.

Den [var och en] som älskar är född av Gud

och känner [har en personlig relation med] Gud.

8 Den som inte älskar [osjälviskt och utgivande]

känner inte [har inte personligen lärt känna] Gud,

för Gud är kärlek [osjälvisk, utgivande och rättfärdig kärlek – gr. agape].

[Denna fras av Johannes – "kärlekens apostel" – återfinns bara här och i vers 16.]

Gud är kärlek

7 Mina älskade!

Låt oss (vi borde) älska varandra [osjälviskt och utgivande],

för kärleken kommer från Gud.

Den [var och en] som älskar är född av Gud

och känner [har en personlig relation med] Gud.

8 Den som inte älskar [osjälviskt och utgivande]

känner inte [har inte personligen lärt känna] Gud,

för Gud är kärlek [osjälvisk, utgivande och rättfärdig kärlek – gr. agape].

[Denna fras av Johannes – "kärlekens apostel" – återfinns bara här och i vers 16.]

16 Och vi har [personligen] lärt känna och trott (kommit till tro; förtröstat) på den kärlek Gud har till (i, inom) oss.

Gud är kärlek [se vers 8]

och den som förblir (är kvar) [ständigt lever] i kärleken [som är osjälvisk och utgivande], han förblir i Gud och Gud förblir i honom.

17 I detta [att vi är förenade med honom, se vers 16] har [den osjälviskt utgivande] kärleken fullkomnats [steg för steg nått sin fulla mognad och sitt mål, se vers 12] hos oss, så att vi kan ha frimodighet [vara rättframma och möta honom med tillförsikt] på domens dag – för precis [så] som han [Jesus] är, [så] är också vi i den här världen. [1 Joh 3:21; Heb 10:19]

18 Rädsla (fruktan) finns inte i [kan inte samexistera med] kärleken [som är osjälvisk och utgivande], istället kastar (driver) den fullkomliga (mogna) kärleken ut rädslan, eftersom rädslan har att göra med straff (plåga). Men den som fruktar [är rädd för domens dag, se vers 17] har inte fullkomnats (nått sin fulla mognad) i kärleken.

[Jesu efterföljare tillhör honom och behöver inte vara rädda för att möta honom på domens dag, se Joh 5:24. Jesus, som nu sitter på Faderns högra sida i himlen, har redan tagit all synd på sig när han betalade priset på Golgata. Vi blir förlåtna genom att ta emot frälsningens gåva redan nu, här på jorden, se Joh 3:16-17; Apg 2:38; Rom 10:9. Denna förlåtelse och kärlek påverkar också relationerna till människor omkring oss, se 2 Kor 2:14.]

16 Och vi har [personligen] lärt känna och trott (kommit till tro; förtröstat) på den kärlek Gud har till (i, inom) oss.

Gud är kärlek [se vers 8]

och den som förblir (är kvar) [ständigt lever] i kärleken [som är osjälvisk och utgivande], han förblir i Gud och Gud förblir i honom.

19 Vi älskar [osjälviskt och utgivande – Gud själv, människor och hela hans skapelse, se vers 11 och 20]

därför att han först har älskat oss.

19 Vi älskar [osjälviskt och utgivande – Gud själv, människor och hela hans skapelse, se vers 11 och 20]

därför att han först har älskat oss.

20 Om någon säger (skulle säga): "Jag älskar Gud",

men hatar (skulle avsky) sin broder, då är han en lögnare.

För den som inte [osjälviskt och utgivande] älskar sin broder som han har sett,

kan inte älska Gud som han inte har sett.

11 Mina älskade!

Om Gud har älskat oss så [högt],

då är vi skyldiga att älska varandra [med samma osjälviska och utgivande kärlek].

12 Ingen har någonsin [ännu] sett (skådat; uppmärksamt studerat) Gud!

Om vi älskar (skulle älska) varandra, då förblir (bor) [lever] Gud i oss,

och hans kärlek är fullkomnad [har steg för steg nått sin fulla mognad och sitt mål] i oss.

21 Och detta bud har vi fått från honom: att den som älskar Gud, han ska (borde) också älska sin broder [Joh 13:34].

16 Genom (i) detta har vi lärt känna (personligen fått vetskap om) kärleken [den som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande]:

att han [Jesus] lade ner (gav upp) sitt liv (sig själv) för oss.

Därför är vi skyldiga att lägga ner våra liv för syskonen [bröderna och systrarna i tron] [Joh 15:12].

17 Men om någon skulle ha (den som har) världsliga resurser (denna världens goda; ett fysiskt gott liv) och ser (skulle se) sin broder (sitt syskon i tron) lida nöd [brist], men [ändå] stänger av sina känslor (förhärdar sitt hjärta; ordagrant: tillsluter sina inre organ) för honom – hur förblir [då] Guds [rättfärdiga, osjälviska och utgivande] kärlek i honom? 18 Kära barn [älskade unga familjemedlemmar i tron], låt oss inte (vi borde inte) [bara] älska med ord eller tal (ordagrant: inte heller med tungan), utan [också] i handling och sanning.

[Grekiskans logos (ord) innefattar även tanke, motiv och resonemang och står liksom de tre övriga substantiven som följer i singular. Det är viktigt med balans – att inte bara älska i teorin, utan att även praktiskt agera och oförtröttligt arbeta i enlighet med sanningen. I nästa kapitel varnar författaren för falska profeter och påminner om nödvändigheten att pröva vilken ande som är verksam. En troende förväntas vara välkomnande och generös, men inte säga ja till varje förfrågan om stöd och lojalitet. I nästa brev varnar Johannes för bedragare som de troende uppmanas att inte ta emot, se 2 Joh 1:10-11.]

[Förmaningen i vers 18 väcker frågan: "Älskar jag verkligen som jag bör?", och kan leda till att vårt hjärta fördömer oss. Då kommer följande uppmuntran:]

16 Genom (i) detta har vi lärt känna (personligen fått vetskap om) kärleken [den som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande]:

att han [Jesus] lade ner (gav upp) sitt liv (sig själv) för oss.

Därför är vi skyldiga att lägga ner våra liv för syskonen [bröderna och systrarna i tron] [Joh 15:12].

17 Men om någon skulle ha (den som har) världsliga resurser (denna världens goda; ett fysiskt gott liv) och ser (skulle se) sin broder (sitt syskon i tron) lida nöd [brist], men [ändå] stänger av sina känslor (förhärdar sitt hjärta; ordagrant: tillsluter sina inre organ) för honom – hur förblir [då] Guds [rättfärdiga, osjälviska och utgivande] kärlek i honom? 18 Kära barn [älskade unga familjemedlemmar i tron], låt oss inte (vi borde inte) [bara] älska med ord eller tal (ordagrant: inte heller med tungan), utan [också] i handling och sanning.

[Grekiskans logos (ord) innefattar även tanke, motiv och resonemang och står liksom de tre övriga substantiven som följer i singular. Det är viktigt med balans – att inte bara älska i teorin, utan att även praktiskt agera och oförtröttligt arbeta i enlighet med sanningen. I nästa kapitel varnar författaren för falska profeter och påminner om nödvändigheten att pröva vilken ande som är verksam. En troende förväntas vara välkomnande och generös, men inte säga ja till varje förfrågan om stöd och lojalitet. I nästa brev varnar Johannes för bedragare som de troende uppmanas att inte ta emot, se 2 Joh 1:10-11.]

[Förmaningen i vers 18 väcker frågan: "Älskar jag verkligen som jag bör?", och kan leda till att vårt hjärta fördömer oss. Då kommer följande uppmuntran:]

14 Vi vet att vi har gått ut ur döden in i livet (har övergått från döden till livet) [fått ta del av Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet] eftersom vi älskar syskonen (bröderna och systrarna i tron).

Den som inte älskar förblir i döden. [Den som inte älskar andra med Guds osjälviskt utgivande kärlek är andligt död.]

GUD ÄR KÄRLEK

Älska varandra

11 För detta är budskapet (proklamationen, den apostoliska undervisningen) som ni har hört från början:

Att vi ska älska varandra [osjälviskt och utgivande].

[Detta lärde Jesus, se Joh 13:34-35; 15:12.]

1 Se vilken annorlunda kärlek (för oss människor en helt främmande kärlek som är utgivande och osjälvisk) som Fadern har skänkt oss, att vi kallas (får räknas som) Guds barn – och det är vi verkligen! Anledningen till att världen inte känner oss [förstår sig på oss] är att den inte känner (har en personlig erfarenhet av) honom [varken Fadern eller Jesus].

3 För detta är att älska Gud – att vi håller hans bud.

Hans bud är inte tunga (ingen börda, tynger inte ner) [Matt 11:30],

8 Men Gud demonstrerar (visar, bevisar, anförtror) [står gång på gång där med] sin egen kärlek [den rättfärdiga, osjälviska och utgivande kärleken] för oss genom att den Smorde (Messias, Kristus) dog för oss medan vi ännu var syndare.

16 För så (på samma sätt) älskade [så högt värdesatte] Gud världen

att han utgav sin ende Son (ordagrant: att han gav Sonen – den Enfödde),

för att var och en som tror (litar, förtröstar) på honom

inte ska gå under (inte skulle gå förlorad), utan ha (skulle äga) evigt liv.

16 För så (på samma sätt) älskade [så högt värdesatte] Gud världen

att han utgav sin ende Son (ordagrant: att han gav Sonen – den Enfödde),

för att var och en som tror (litar, förtröstar) på honom

inte ska gå under (inte skulle gå förlorad), utan ha (skulle äga) evigt liv.

13 Ingen har större kärlek än denna [detta exempel på utgivande kärlek]: att man lägger ner (att någon skulle ge/offra) sitt liv för sina vänner. [Jes 53:10; Joh 10:11; Rom 5:7-8]

13 Ingen har större kärlek än denna [detta exempel på utgivande kärlek]: att man lägger ner (att någon skulle ge/offra) sitt liv för sina vänner. [Jes 53:10; Joh 10:11; Rom 5:7-8]

9 Precis som Fadern älskade mig, så älskade jag också er [osjälviskt utgivande]. Förbli (var kvar) [lev] i min kärlek! 10 Om ni håller mina bud [vill följa mina instruktioner] så kommer ni att förbli (vara kvar) [leva] i min kärlek, på samma sätt som jag har hållit min Faders bud och förblir (är kvar) [alltid lever] i hans kärlek [gr. agape – som är en osjälvisk, utgivande och rättfärdig kärlek].

Älska varandra

12 Detta är mitt bud: Att ni [alltid aktivt] ska (skulle) älska varandra [osjälviskt och utgivande],

precis som jag [aktivt] har älskat (älskade) er. [Joh 13:34]

15 Om ni älskar mig [osjälviskt utgivande], så kommer ni att hålla mina bud.

21 Den som har mina budord och håller dem [den som bär dem i sitt hjärta och därför ser till att följa dem], han är den som [verkligen] älskar mig [osjälviskt och utgivande]. Och den som älskar mig ska (kommer att) bli älskad av min Fader, och jag ska älska honom och visa mig själv [personligen uppenbara mig] för honom."

[De två verben gr. echon (har, äger; håller fast vid; bär på) och teron (håller, bevarar, beaktar; vaktar, vakar över), visar att det inte handlar om att bara kunna recitera budord, utan förstärker att det handlar om lydnad och ett helöverlåtet liv efter Guds vilja, se även vers 15.]

Judas undrar hur de men inte världen ska se Jesus

[Jesu svar till Filippus att världen inte skulle se honom, men att de skulle göra det, se Joh 14:19, förbryllade lärjungarna. Nu kommer den fjärde frågan sedan Petrus började diskussionen i Joh 13:36. Hela detta kapitel visar hur det rådde en öppen gemenskap kring Jesus där lärjungarna inte var rädda att ställa frågor.]

22 Judas, inte Iskariot [som lämnat dem (Joh 13:30), utan troligtvis Judas Taddeus, se Matt 10:3], sa till honom: "Herre, vad har hänt som gör att du ska visa (uppenbara) dig för oss men inte för världen?"

23 Jesus svarade honom: "Om någon älskar mig så håller han mitt ord (min undervisning) och min Fader ska älska honom, och vi ska komma till honom och bo (ta vår boning, låta vårt hem bli) i honom. 24 Den som inte älskar mig håller inte mina ord. Ordet ni hör är inte mitt, det kommer från min Fader som har sänt mig.

34 Ett nytt bud (ett annat slags bud) ger jag er: att ni [alltid aktivt] ska (skulle) älska varandra [osjälviskt och utgivande] – precis som jag [aktivt] har älskat (älskade) er, för att också ni ska (så att även ni skulle) älska varandra. [Joh 15:12, 17; 1 Joh 3:11; 4:21] 35 Genom detta ska alla förstå [av egen personlig erfarenhet veta] att ni är mina lärjungar, om ni har kärlek till varandra (skulle ha inbördes kärlek)."

[I 3 Mos 19:18 finns grunden för detta bud: "älska din nästa som dig själv". Det nya här är "precis som jag älskade er" (se vers 34) istället för "som dig själv". Mänskligt sett är detta omöjligt, men Jesus ger en ny ande i det förnyade förbundet, se Hes 36:26; 37:14; Jer 31:32-33. Se även Rom 12:9-10; Ef 5:1-2; 1 Thess 4:9; Heb 13:1; 1 Pet 1:22.]

37 Då svarade han honom:

" ’Du ska [osjälviskt och utgivande] älska Herren, din Gud,

av hela ditt hjärta,

av hela din själ

och av hela ditt förstånd (intellekt – gr. dianoia).’

[Citatet är från 5 Mos 6:5. Budet involverar hela personen. Den hebreiska texten som citeras innehåller en rad substantiv och avslutas med ett adverb (som preciserar grundtextens och versens enda adjektiv) – således kan ’din kraft’ därför ordagrant även betyda ditt överflödiga eller ditt passionerade. Matteus och Lukas översätter med det grekiska ordet för förstånd, se Luk 10:27, medan Markus använder de grekiska orden för både förstånd och kraft, se Mark 12:30, 33.]

38 Detta är det stora [det största] och första (främsta, viktigaste) budet. 39 Det andra [det som kommer därnäst] liknar det:

’Du ska [osjälviskt och utgivande] älska din nästa (din medmänniska) som dig själv.’ [3 Mos 19:18]

37 Då svarade han honom:

" ’Du ska [osjälviskt och utgivande] älska Herren, din Gud,

av hela ditt hjärta,

av hela din själ

och av hela ditt förstånd (intellekt – gr. dianoia).’

[Citatet är från 5 Mos 6:5. Budet involverar hela personen. Den hebreiska texten som citeras innehåller en rad substantiv och avslutas med ett adverb (som preciserar grundtextens och versens enda adjektiv) – således kan ’din kraft’ därför ordagrant även betyda ditt överflödiga eller ditt passionerade. Matteus och Lukas översätter med det grekiska ordet för förstånd, se Luk 10:27, medan Markus använder de grekiska orden för både förstånd och kraft, se Mark 12:30, 33.]

38 Detta är det stora [det största] och första (främsta, viktigaste) budet. 39 Det andra [det som kommer därnäst] liknar det:

’Du ska [osjälviskt och utgivande] älska din nästa (din medmänniska) som dig själv.’ [3 Mos 19:18]

40 På dessa två budord hänger (vilar) hela undervisningen [allt i Moseböckerna] och profeterna."

[Allt har sin utgångspunkt i dessa två bud (hebr. mitzvot) från Tredje och Femte Mosebok. Dessa två budord summerar hela Skriften. Nomos är ett brett ord som betyder lära, norm, lag och kan syfta på hela Bibelns undervisning eller bara Moseböckerna, vilket är fallet här. Genomgående i den grekiska översättningen av GT (Septuaginta) används gr. nomos för hebr. torah. Den grekiska ordföljden är: holon ho nomos (hela undervisningen) – kremamai (hänger) – kai hoi prophetai (och profeterna). Rent bokstavligt illustreras hur Moseböckerna och profeterna balanserar på var sin sida av verbet "hänger"!]

[Innan fariséerna hann gå undan, efter tre försök att snärja Jesus med frågor, tar Jesus initiativet och tar upp själva kärnfrågan: Vem är Messias? Kristus är den grekiska transkriberingen av hebreiskans Messias, som betyder "den Smorde".]

40 När Kungen då svarar ska han säga till dem: ’Jag säger er sanningen: eftersom (i den mån) ni gjorde det för en av dessa mina minsta bröder (syskon), gjorde ni det för mig.’

Välj livets väg!

12 Därför [eftersom er Fader i himlarna är god och generös, se vers 11]:

Allt vad ni vill att människorna ska göra för er,

det ska ni också göra för dem.

För detta är [summan av] undervisningen [Moseböckerna – Torah] och profeterna.

[Denna vers har kommit att kallas ’den gyllene regeln’ och är en parafras av 3 Mos 19:18 som Jesus kallar det näst största budet, se Matt 22:39. De som lyssnade till Jesu Bergspredikan måste ha känt till den store rabbinen Hillel som en generation före Jesu tid sammanfattat Moseböckernas undervisning med orden: ’Gör inte mot din nästa vad du själv hatar. Detta är hela Torah – resten är kommentarer.’ Till skillnad från Hillels, Isokrates (436-338 f.Kr.) och andra grekiska retorikers versioner av den gyllene regeln, innehåller Jesu uppmaning inte något förbud. Det är stor skillnad mellan att undvika att göra ont och att aktivt sätta sig in i en annan människas situation och göra gott! Den gyllene regeln tvingar oss att handla och ställa oss frågan: ’Hur skulle jag själv vilja bli bemött?’]

44 Men jag säger er [och fullkomnar betydelsen]: Älska era fiender [visa alltid dem som är öppet fientliga osjälvisk och utgivande kärlek] och be för dem som förföljer er. [Ords 25:21; Luk 6:27; Rom 12:14, 20]

30 Du ska älska [osjälviskt och utgivande] Herren din Gud

av hela ditt hjärta,

av hela din själ,

av hela ditt förstånd (intellekt – gr. dianoia)

och av hela din kraft.’

[Citatet är från 5 Mos 6:4-5. Detta är också öppningsfrasen i den judiska trosbekännelsen, shema, som varje from jude ber varje morgon och kväll. Till de tre komponenterna (hjärta, själ och kraft) lägger Jesus till en fjärde – förståndet! Alla fyra fraser börjar med den grekiska prepositionen ex, som inte bara innebär att älska Gud ’med hjärtat’ och ’av hjärtat’ utan också ’från det innersta av hjärtat som utgångspunkt’.]

31 Det andra är detta:

’Du ska älska [osjälviskt och utgivande] din nästa (din medmänniska) som dig själv.’ [3 Mos 19:18]

Det finns inga andra bud som är större än dessa."

Kärlekens lov

4 Kärleken [den osjälviska, utgivande och rättfärdiga] är

tålmodig ("den sträcker sig långt"; är långlivad, fördragsam, överseende) och

mild (vänlig; visar hjälpsamhet; agerar i godhet) – [sådan är]

kärleken.

Inte avundsjuk (missunnsam; har inte en iver att tävla, jämföra; kokar inte av ilska) –

[sådan är] kärleken.

Den skryter inte (upphöjer inte sig själv; smickrar inte) [förskönar och överdriver inte].

Den är inte uppblåst (visar sig inte stolt; uppträder inte arrogant).

5 Den agerar inte opassande (osmakligt, utmanande, oförskämt).

Den söker inte sitt eget (är inte självisk).

[Insisterar inte på sin väg och sina rättigheter – kiasmens centrum.]

Den brusar inte upp (blir inte irriterad och ilsken; är inte lättstött och överkänslig).

Den kommer inte ihåg (gr. logizomai) det onda (för inte loggbok över den oförrätt och orättvisa den fått utstå).

Kärlekens lov

4 Kärleken [den osjälviska, utgivande och rättfärdiga] är

tålmodig ("den sträcker sig långt"; är långlivad, fördragsam, överseende) och

mild (vänlig; visar hjälpsamhet; agerar i godhet) – [sådan är]

kärleken.

Inte avundsjuk (missunnsam; har inte en iver att tävla, jämföra; kokar inte av ilska) –

[sådan är] kärleken.

Den skryter inte (upphöjer inte sig själv; smickrar inte) [förskönar och överdriver inte].

Den är inte uppblåst (visar sig inte stolt; uppträder inte arrogant).

5 Den agerar inte opassande (osmakligt, utmanande, oförskämt).

Den söker inte sitt eget (är inte självisk).

[Insisterar inte på sin väg och sina rättigheter – kiasmens centrum.]

Den brusar inte upp (blir inte irriterad och ilsken; är inte lättstött och överkänslig).

Den kommer inte ihåg (gr. logizomai) det onda (för inte loggbok över den oförrätt och orättvisa den fått utstå).

6 Den gläder sig inte över orättfärdigheten [andra människors synd och misslyckanden],

utan gläder sig med sanningen [är en glad anhängare av det som är rätt och riktigt].

7 Allt fördrar den [allting täcker den, skyler och finner sig kärleksfullt i].

Allt tror den [i allting är den förtröstansfull].

Allt hoppas den [allting väntar den på förväntansfullt – oavsett omständigheter].

Allt uthärdar den (under allting stannar den uthålligt kvar).

[Alla dessa fyra sista verb är aktiva, vilket talar om en livsstil. De tidigare negationerna har här sin motsats. Betydelsen blir "inget av detta" (vers 4b-6a) och nu "allt av detta"!

Det grekiska verbet stego (att fördra) kommer från ordet för tak eller båtdäck. Betydelsen är att täcka och skydda på insidan, men också att hålla ut i detta. Just innebörden "att hålla ut" finns också i det sista ordet, hypomeno (att uthärda; ordagrant: att förbli under). Detta gör att även vers 7 formar en slags kiasm. I vers 6 beskrevs hur kärleken gläder sig i sanningen, men utan att för den skull skvallra och skadeglatt exponera andras svagheter. Sanning utan nåd kan bli hård och obarmhärtig. Kärleken skyddar inte synden, men betäcker omsorgsfullt syndaren, se Ords 16:6.]

13 Men nu består (så förblir nu):

tro, hopp, kärlek

– dessa tre –

men störst (mest framstående) bland dem (ordagrant: av dessa) är kärleken.

[Kärleken är Guds rättfärdiga, osjälviska och utgivande "agape-kärlek". Tillsammans med tron (som kännetecknas av en trofast tillit och förtröstan) och hoppet (som kommer med en glädjerik och trosviss förväntan om evig frälsning) förblir kärleken hos Gud för all framtid.]

13 Men nu består (så förblir nu):

tro, hopp, kärlek

– dessa tre –

men störst (mest framstående) bland dem (ordagrant: av dessa) är kärleken.

[Kärleken är Guds rättfärdiga, osjälviska och utgivande "agape-kärlek". Tillsammans med tron (som kännetecknas av en trofast tillit och förtröstan) och hoppet (som kommer med en glädjerik och trosviss förväntan om evig frälsning) förblir kärleken hos Gud för all framtid.]

13 Men nu består (så förblir nu):

tro, hopp, kärlek

– dessa tre –

men störst (mest framstående) bland dem (ordagrant: av dessa) är kärleken.

[Kärleken är Guds rättfärdiga, osjälviska och utgivande "agape-kärlek". Tillsammans med tron (som kännetecknas av en trofast tillit och förtröstan) och hoppet (som kommer med en glädjerik och trosviss förväntan om evig frälsning) förblir kärleken hos Gud för all framtid.]

2 Om jag har profetians gåva,

förstår alla Guds dolda planer (mysterier),

har all kunskap,

och om jag har all tro så jag kunde flytta berg,

men saknar kärlek [som är osjälvisk och utgivande],

så är jag ingenting [värd].

9 Utan som Skriften säger:

"Det inget öga har sett,

det inget öra hört,

vad inget hjärta drömt om (vad någon kunnat tänka),

allt det har Gud berett (utjämnat vägen, betalt för)

åt dem som ständigt älskar honom."

[Paulus citerar fritt från Jes 64:4 och Jes 65:17.]

14 Låt allt hos er ske i [osjälvisk och utgivande] kärlek.

14 Låt allt hos er ske i [osjälvisk och utgivande] kärlek.

38 Jag är helt övertygad (förvissad) om att:

[Nu räknar Paulus upp tio saker som finns i Guds universum. Ofta är det motpoler. Denna lista tar vid där uppräkningen av sju lidanden slutade – martyrdöden av svärd, se vers 35.]

varken död [med all sin skräck och plåga],

eller liv (ett överflödande liv) [med sina lockelser],

varken änglar,

eller andefurstar [demoniska furstar],

eller auktoriteter (makter) [både mänskliga tyranner och demoniska krafter],

varken vad som sker just nu,

eller vad som kommer att hända,

39 varken någonting upphöjt [världen ovanför, något övernaturligt],

eller något djup [makter i den mörka och onda världen, helvetets krafter],

eller något annat skapat [djur, människor, universum, eller mänskliga skapade myndigheter, ordningar, strukturer]

[inget av detta] ska kunna skilja oss från Guds [utgivande] kärlek i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, vår Herre.

38 Jag är helt övertygad (förvissad) om att:

[Nu räknar Paulus upp tio saker som finns i Guds universum. Ofta är det motpoler. Denna lista tar vid där uppräkningen av sju lidanden slutade – martyrdöden av svärd, se vers 35.]

varken död [med all sin skräck och plåga],

eller liv (ett överflödande liv) [med sina lockelser],

varken änglar,

eller andefurstar [demoniska furstar],

eller auktoriteter (makter) [både mänskliga tyranner och demoniska krafter],

varken vad som sker just nu,

eller vad som kommer att hända,

39 varken någonting upphöjt [världen ovanför, något övernaturligt],

eller något djup [makter i den mörka och onda världen, helvetets krafter],

eller något annat skapat [djur, människor, universum, eller mänskliga skapade myndigheter, ordningar, strukturer]

[inget av detta] ska kunna skilja oss från Guds [utgivande] kärlek i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, vår Herre.

Praktisk kristendom – visa kärlek i alla relationer

9 Kärleken – den okonstlade [den äkta och uppriktiga kärleken som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande] –

gör att ni avskyr [ständigt hatar] det onda,

håller fast ("limmar er fast") vid det goda,

Praktisk kristendom – visa kärlek i alla relationer

9 Kärleken – den okonstlade [den äkta och uppriktiga kärleken som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande] –

gör att ni avskyr [ständigt hatar] det onda,

håller fast ("limmar er fast") vid det goda,

Praktisk kristendom – visa kärlek i alla relationer

9 Kärleken – den okonstlade [den äkta och uppriktiga kärleken som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande] –

gör att ni avskyr [ständigt hatar] det onda,

håller fast ("limmar er fast") vid det goda,

10 är tillgivna varandra i syskonkärleken (broderskärleken) [den ömma och vänskapliga kärlek som finns mellan barnen i Guds familj]

och respektfullt (med vördnad; i ära) högaktar varandra [på ett föredömligt sätt visar varandra vägen genom att överträffa varandra i ömsesidig aktning].

[För att kärleken inte ska urvattnas till att bara bli en sentimental känsla måste den vara uppriktig, hata det onda och troget hålla fast vid det som är gott.]

10 är tillgivna varandra i syskonkärleken (broderskärleken) [den ömma och vänskapliga kärlek som finns mellan barnen i Guds familj]

och respektfullt (med vördnad; i ära) högaktar varandra [på ett föredömligt sätt visar varandra vägen genom att överträffa varandra i ömsesidig aktning].

[För att kärleken inte ska urvattnas till att bara bli en sentimental känsla måste den vara uppriktig, hata det onda och troget hålla fast vid det som är gott.]

Motivationen är Guds kärlek

8 Var inte skyldiga någon något, utom i detta att älska varandra [med Guds osjälviska, utgivande och rättfärdiga kärlek]. För den som älskar sin nästa (sin medmänniska) har uppfyllt (fullbordat) lagen [Torah – undervisningen med dess budord och instruktioner]:

14 Och över allt detta [klä er i] – kärleken [den osjälviska, utgivande och rättfärdiga] som är fullkomlighetens [sammanhållande] band (ligament, ledband, länk).

[Kärleken liknas vid ett ytterplagg eller ett bälte som håller samman alla andra delar. Den verkar överskylande, men också sammanhållande inifrån och gör det möjligt för "den nya människan" att komma i funktion i Herrens kropp, se Ef 4:3; 1 Pet 4:8; Ords 10:12.]

13 samtidigt som ni har [ömsesidigt] överseende med varandra och förlåter varandra.

Om någon skulle ha ett klagomål mot någon [annan] – precis som Herren [helt fritt] förlät er – så ska ni också förlåta. [Innebörden av det ord som här används i grekiskan för att förlåta, är att villigt ge vidare av den nåd, befrielse och frihet som man själv redan fått av Gud.]