Arca da aliança
A Arca da Aliança era o símbolo mais sagrado de Israel — representava a presença de Deus no meio do seu povo. Sobre ela brilhava a glória do Senhor entre os querubins.
De ska göra en ark av akaciaträ, dess längd ska vara 2,5 alnar [1,1 meter], dess bredd 1,5 aln [0,7 meter] och dess höjd 1,5 aln [0,7 meter]. [Arken är en öppen låda, man ska kunna se dess innehåll.] Du ska klä in den i rent guld, invändigt och utvändigt ska du klä in den och ovanpå den ska du göra en krona av guld runtom.
[Arken är en bild på Jesus, sann Gud (guldet), och sann människa (akaciaträ). Den är också en bild på Jesus som kung, kronan av guld runtom.]
Du ska gjuta fyra ringar av guld för den och sätta dem ovanpå de fyra fötterna, två ringar på den ena sidan och två ringar på den andra sidan. Du ska göra stavar av akaciaträ och klä in dem i guld. Du ska sätta stavarna i ringarna på sidorna av arken, med dem ska du bära arken. [Ringarna är en bild på spikarna på korset som visar att Jesus varit korsfäst, se Upp 5:6. Vi måste bära vår korsmärkta Jesus med oss och även ut till alla omkring oss.] Stavarna ska vara kvar (förbli) i ringarna på arken, du ska inte ta bort dem därifrån. [På samma sätt som stavarna behövs för att bära arken, blir vi burna av Jesus när vi förblir i honom som grenarna på vinrankan, se Joh 15:5.]
I arken ska du lägga vittnesbördet som jag ska ge dig.
[De två stentavlorna med de tio budorden. Att budorden ligger i Jesus visar att han är vår profet. Jesus kom inte för att upphäva utan för att fullborda dessa budord. Jesus var ställd under lagen, se Gal 4:4 och uppfyllde den. Lagen är helig, rättfärdig och god och undervisar oss om Guds vilja. Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig, säger Jesus i Joh 4:34.]
Du ska göra ett lock till arken (nådastol, en försoningsplats – hebr. kapporet) av rent guld. Dess längd ska vara 2,5 alnar [1,1 meter], dess bredd ska vara 1,5 aln [0,7 meter]. [Locket har samma dimensioner som arken, se vers 10. Detta lock brukar även kallas för nådastolen.]
Du ska göra två keruber av guld, av drivet arbete ska du göra dem, på de båda kortsidorna av locket till arken. Gör en kerub på den ena sidan och en kerub på den andra sidan, i ett stycke med locket till arken ska du göra keruberna på de två kortsidorna av locket. Keruberna ska sprida ut sina vingar på höjden och täcka locket till arken med dem, de ska vända sina ansikten mot varandra, mot locket på arken ska de vända sina ansikten. Du ska sätta locket ovanpå arken, och i arken ska du lägga vittnesbördet som jag ska ge dig.
Jag ska möta dig där, ovanför locket till arken mellan de två [bevingade] keruberna som är ovanpå vittnesbördets ark. Där ska jag tala med dig om allt som jag vill ge dig instruktioner om till Israels söner.
[Nådastolen, eller arkens lock, är ett självständigt föremål som dock hör intimt ihop med arken. Arken var en öppen låda utan lock men nådastolen som görs med samma mått som arken läggs ovanpå denna och blir därmed som ett lock till arken. Lägg märke till att nådastolen inte på något sätt fästs ihop med arken utan ligger löst ovanpå. En annan detalj i sammanhanget är det faktum att om man räknar de olika föremålen i tabernaklet blir det 6 stycken, om man betraktar arken och nådastolen som ett föremål, men 7 stycken om de behandlas som de separata föremål de faktiskt är.]
Och Betsalel gjorde arken av akaciaträ, 2,5 alnar [1,1 meter] var dess längd och 1,5 aln [0,7 meter] var dess bredd och 1,5 aln [0,7 meter] var dess höjd.
Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:
"På den första dagen i den första månaden [aviv/nisan] ska du sätta upp mötestältets tabernakel. Där ska du ställa in vittnesbördets ark och du ska skärma av (dölja) arken med förhänget (draperiet).
Han tog och lade vittnesbördet i arken och satte stängerna på arken och lade arkens täckning (nådastolen, locket) ovanpå arken. Sedan förde han in arken i tabernaklet och satte upp förhänget (draperiet) och skärmade av vittnesbördets ark, som Herren (Jahveh) hade befallt Mose.
Och när Mose gick in i mötestältet (hebr. ohel moed), för att han skulle tala med honom [Herren], då hörde han rösten tala till honom från ovanför locket på arken (nådastolen) som var ovanpå vittnesbördets ark, från mellan de två keruberna, och han talade till honom.
De bröt upp från Herrens (Jahvehs) berg och vandrade i tre dagar. Herrens (Jahvehs) ark gick före dem under de tre dagarna, för att utforska (söka efter – hebr. tor) [hitta en lämplig och bra] viloplats för dem. [Det hebreiska ordet tor har innebörden att utforska för att hitta något bra, se 4 Mos 13:2. Viloplats (hebr. menocha) är samma ord som i Ps 23:2.] Herrens (Jahvehs) moln gick före dem på dagen när de lämnade sin lägerplats.
– ׆ –
Och det hände, varje gång arken bröt upp, att Mose ropade:
"Stå upp (hebr. kumah, jfr Mark 5:41), Herre (Jahveh)!
Må dina fiender förskingras,
och må dina motståndare fly för dig!"
[De tre verben är desamma som i Ps 68:2.]
Och när arken sattes ner, sa han:
"Vänd tillbaka (hebr. shov), Herre (Jahveh),
till Israels oräkneliga (myriader) tusenden!"
[Kan också översättas i betydelsen "för tillbaka, Herre, de myriader av tusenden av Israel" – tillbaka till landet från exilen. Den grekiska översättningen använder ordet "omvänd" och betydelsen blir då som i Rom 11:26 att Israel ska bli frälst.]
– ׆ –
[Här är första gången just den här böjningen av orden kumah och sjuvah används. Den hebreiska texten har en markering i marginalen före vers 35 och efter vers 36. Det finns olika teorier om vad dessa två inverterade nun (׆) indikerar. Den spegelvända 14:e bokstaven nun ser ut som en hakklammer och var troligtvis en markering som de som kopierade textrullarna använde för att visa att det var något speciellt med texten här. I grekiska skrifter användes ett inverterat sigma (Ͻ) på liknande sätt av skrivare. En del rabbiner tolkar tecknet som en avgränsare, vilket delar upp Tredje Moseboken i boken i tre delar. Det blir då totalt sju (inte fem) böcker av Mose, vilket då motsvarar de sju pelarna av vishet, se Ords 9:1. Det verkar vara en markering att texten inte riktigt hör hemma där den står och borde flyttas till en annan plats. Det finns ett citat från Simeon Gamaliel (son till den Gamaliel som nämns i Apg 5:34) om att när Messias kommer tillbaka kommer dessa verser få sin rätta uppfyllelse och flyttas till sin rätta plats. Att denna tolkning fanns samtidigt som Johannes skriver sitt evangelium, gör att uttalandet om att Ordet "tabernaklade" (bodde) bland oss får ännu djupare innebörd, se Joh 1:14.
Totalt finns nio inverterade nun i den hebreiska texten, de övriga sju finns i Ps 107:23-28, 40. Båda dessa sektioner har att göra med ökenvandringen, och i stycket i Psalm 107 finns det också Messianska kopplingar till Jona tecken.]
Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:
Tala till Israels söner och ta av dem stavar, en för varje fars hus av alla deras ledare efter deras fäders hus, 12 stavar. Du ska skriva varje mans namn på hans stav. Och du ska skriva Arons namn på Levis stav, för det ska vara en stav för huvudet över deras fars hus. Och du ska lägga dem i mötestältet framför vittnesbördet [2 Mos 25:10] där jag möter (träffar, umgås med) dig. Och det ska ske att den man som jag ska välja, hans stav ska grönska och jag ska göra slut från mig på knotandet från Israels söner som de knotar mot dig."
Och Mose talade till Israels söner och alla deras ledare gav honom stavar, en för varje ledare efter deras fäders hus, 12 stavar och Arons stav var bland dem. Och Mose lade upp stavarna inför Herrens (Jahvehs) ansikte i vittnesbördets tält.
Och det hände nästa morgon att Mose gick in i vittnesbördets tält och se, Arons stav för Levi hus hade grönskat och hade fått knoppar, utslagna blommor och mogna mandlar. Och Mose förde ut alla stavarna från Herrens (Jahvehs) ansikte till Israels söner och de såg och tog varje man sin stav.
Och Herren (Jahveh) sa till Mose: "Lägg tillbaka Arons stav framför vittnesbördet, den ska bevaras (vaktas, skyddas) där som ett tecken till de rebelliska sönerna, för att det ska bli slut på deras knotande mot mig och de inte dör." Så gjorde Mose, som Herren (Jahveh) befallt honom så gjorde han.
Och det hände när folket tog ner sina tält för att gå över Jordan, att prästerna som bar förbundsarken var framför folket, och när de som bar arken kom till Jordan och prästernas fötter rörde vid vattenytan – för Jordan svämmade över alla sina bräddar under hela skördetiden – att vattnet som kom uppströms ifrån stod still och reste sig som en hög (vall, mur) långt bort vid staden Adam [3 mil norr om Jeriko], staden bredvid Tsaretan, och så var det ända ner till Aravahavet, Salthavet (Döda havet). Det (vattnet) var helt avskuret och folket gick över mitt emot Jeriko. Och prästerna som bar Herrens förbundsark stod stadigt på torr mark mitt i Jordan, medan hela Israel passerade över på torr mark, till dess att hela folket hade passerat torrskodda över Jordan.
[Jordandalen är ett jordbävningsdrabbat område eftersom det utgör gränsen mellan två kontinentalplattor. Just kring området i Adam så slingar sig Jordanfloden runt fördämningar som orsakats av tidigare jordbävningar. Den senaste stora jordbävningen i detta område var 1927. Då dämdes Jordanfloden upp i 20 timmar.]
Och det hände att prästerna som bar Herrens (Jahvehs) förbundsark kom upp från Jordans mitt. Och så snart fotsulorna på prästernas fötter hade kommit upp på torr mark, återvände Jordans vatten till sin plats och svämmade över alla sina bräddar som tidigare.
Nu var Jeriko helt stängt på grund av Israels söner. Ingen gick ut och ingen kom in. Herren (Jahveh) sa till Josua: "Se, jag har gett Jeriko i din hand med dess kung, liksom dess tappra stridsmän. Och ni ska omringa staden, alla stridsmän ska gå runt staden ett varv. Det ska ni göra i sex dagar. Och sju präster ska bära sju jubelbasuner (hebr. shofar jovel) framför arken. Och den sjunde dagen ska ni gå sju gånger runt staden och prästerna ska blåsa i shofarerna. [Totalt går man 13 gånger runt staden.] Och det ska ske att när de blåser en lång signal i hornet (hebr. qeren) och ni hör ljudet av shofarerna, då ska hela folket ropa högt (uppge ett härskri), och stadens murar ska rasa samman (ordagrant: "komma ned och bli under") och folket ska gå upp, var och en rakt fram – framför sig."
Och Josua, Nuns son, kallade på prästerna och sa till dem: "Ta upp förbundsarken och låt sju präster bära sju jubelbasuner (hebr. shofar jovel) framför Herrens (Jahvehs) ark." Och han sa till folket: "Gå vidare, och gå runt staden och låt de beväpnade dra fram framför Herrens (Jahvehs) ark."
Så folket ropade och (prästerna) blåste i shofarerna. Och det skedde när folket hörde ljudet av shofarerna att folket ropade med ett starkt (stort) rop (ett härskri) och murarna kom ner platt (ordagrant: murarna föll under sig själva), så att folket gick upp [vilket bekräftats av arkeologin], in i staden, varje man rakt framför sig, och de intog staden.
Och filistéerna ställde upp sig mot Israel och när striden pågick slog de Israel framför filistéerna, och de slog av deras armé på fältet omkring 4 000 män. Och när folket kom till lägret sa Israels äldste: "Varför har Herren (Jahveh) slagit oss idag framför filistéerna? Låt oss hämta Herrens (Jahvehs) förbundsark från Shilo till oss, så att han kan vara ibland oss och rädda (frälsa) oss ur fiendens hand."
Så folket sände [män med bud] till Shilo och de hämtade Härskarornas Herres (Jahveh Sebaots) som sitter på keruberna, förbundsark därifrån. Och Elis två söner – Chofni och Pinchas – följde med Guds (Elohims) förbundsark. [1 Sam 2:33-34]
Och när Herrens (Jahvehs) förbundsark kom in i lägret, ropade hela Israel med en stark röst, så att marken skakade (vibrerade av ljudet). Och när filistéerna hörde ljudet av ropet sa de: "Vad betyder ljudet av detta stora rop i hebréernas läger?"
När de fick reda på att Herrens (Jahvehs) ark hade kommit in i lägret, då blev filistéerna rädda och sa: "Gud (Elohim) har kommit in i lägret!" och de sa: "Ve oss! Något sådant fanns inte igår och inte dagen innan. Ve oss! Vem ska befria oss ur dessa mäktiga gudars hand? Detta är de gudar som slog egyptierna med alla slags plågor och i öknen.
[I denna vers talar filistéerna utifrån sin egen polyteistiska uppfattning om många gudar och förstår inte att Israel bara har en Gud.]
Var starka och bete er som män, ni filistéer, så att ni inte blir slavar till hebréerna som de har varit åt er. Samla ihop er själva som män och kriga!"
Och filistéerna stred och Israel blev slaget och de flydde varje man till sitt tält. Och där var ett stort slag (en stor slakt), för 30 000 från Israels fotfolk föll. Och Guds (Elohims) ark blev tagen, och Elis två söner Chofni och Pinchas blev slagna.
Men Herrens (Jahvehs) hand var tung över dem i Ashdod och han fördärvade dem och slog dem med hemorrojder (bölder, tumörer – hebr. ófel), Ashdod och dess omnejd. Och när Ashdods män såg att det var så, sa de: "Israels Guds (Elohims) ark ska inte vistas hos oss, för hans hand är tung över oss och över vår gud Dagon." De sände därför och samlade ihop alla filistéernas ledare till sig och sa: "Vad ska vi göra med Israels Guds (Elohims) ark?"
De svarade: "Låt Israels Guds (Elohims) ark bäras till Gat." Och de bar Israels Guds (Elohims) ark dit.
Och det skedde att när de hade burit den dit, var Herrens (Jahvehs) hand mot staden med stora nederlag, och han slog stadens män både små och stora, och hemorrojder visade sig på dem. Så de skickade Guds (Elohims) ark till Ekron. Och det skedde när Guds (Elohims) ark kom till Ekron att invånarna ropade och sa: "De har fört Israels Guds (Elohims) ark till oss för att slakta oss och vårt folk." De sände därför efter och samlade ihop filistéernas ledare och de sa: "Sänd bort Israels Guds (Elohims) ark och låt den gå tillbaka till sin plats, så att den inte slaktar oss och vårt folk", för en dödlig pest rådde över hela staden, Guds (Elohims) hand var mycket tung där.
När Herrens (Jahvehs) ark hade varit i filistéernas land i 7 månader, så kallade filistéerna på prästerna och siarna och sa: "Vad ska vi göra med Herrens (Jahvehs) ark? Tala om för oss hur vi ska skicka tillbaka den till sin plats."
Och de svarade: "Om ni sänder bort Israels Guds (Elohims) ark, sänd den inte tom utan sänd honom på något sätt ett skuldoffer, sedan ska ni bli botade, och det ska bli känt för er varför hans hand inte har tagits bort från er."
Och männen gjorde så och tog två kor som diade och band dem till vagnen och stängde in deras kalvar hemma. Och de ställde Herrens (Jahvehs) ark på vagnen och lådan med möss av guld och avbilderna av deras bölder (hebr. techór) [ett annat ord, mer generellt än ófel i vers 4 och 5, se även 1 Sam 5:6, 9, 12]. Och korna gick raka vägen längs vägen till Beit-Shemesh, de gick längs huvudvägen, och råmade när de gick, och vände inte till sidan åt höger eller åt vänster, och filistéernas ledare följde efter dem till gränsen mot Beit-Shemesh.
Och invånarna i Beit-Shemesh höll på att skörda sitt vete i dalen, och de lyfte upp sina ögon och såg arken och var glada att se den. Och vagnen kom till betshemiten Josuas fält och stod där, där fanns en stor sten, och de högg upp vagnens trä och offrade korna som brännoffer till Herren (Jahveh). Och leviterna tog ner Herrens (Jahvehs) ark och lådan som var med den, där guldsakerna låg och ställde dem på den stora stenen. Och Beit-Shemeshs män offrade brännoffer och offrade offer till Herren (Jahveh) samma dag.
Och Kirjat-Jearims män kom och hämtade upp Herrens (Jahvehs) ark och förde in den i Avinadavs hus på kullen (hebr. givah), och helgade hans son Elazar till att vakta (skydda, bevara) Herrens (Jahvehs) ark.
Och det hände från den dagen att arken bodde i Kirjat-Jearim under en lång tid, det var 20 år, och hela Israels hus längtade efter Herren (Jahveh).
Och man berättade för kung David och sa: "Herren (Jahveh) har välsignat Oved-Edoms hus och alla som vistas hos honom på grund av Guds (Elohims) ark." Och David gick och hämtade Guds (Elohims) ark från Oved-Edoms hus till Davids stad med glädje. Och det skedde att när de som bar Herrens (Jahvehs) ark hade gått sex steg offrade han en oxe och en gödkalv. David dansade med hela sin kraft inför Herren (Jahveh), och David var iklädd en linneefod. [David hade tagit av sig sin kungliga mantel, och var klädd som alla andra präster.] Och David och hela Israels hus förde upp Herrens (Jahvehs) ark med rop och med ljudet av shofarer.
Vid den tiden (sedan) samlade Salomo Israels äldste och alla stammarnas huvuden (ledare), furstarna för Israels fäders hus, till kung Salomo i Jerusalem för att föra upp Herrens (Jahvehs) förbundsark ut från Davids stad som är Sion. Och alla Israels män samlades till kung Salomo vid festen [lövhyddohögtiden] i månaden (hebr. jerach) etanim [i den kanaaneiska kalendern], som är [motsvarar] den 7:e månaden (hebr. chodesh) [tishri – sept/okt]. [Invigningen sker 11 månader efter att templet färdigställts. Detta sker under lövhyddohögtiden (sukkot) som är den mest glädjefyllda högtiden av alla, se 3 Mos 23:33-44.]
Och alla Israels äldste kom och prästerna tog upp (lyfte) arken. Och de förde upp Herrens (Jahvehs) ark och mötestältet och alla de heliga redskapen som var i tältet, och de bar upp detta, prästerna och leviterna. [Davids stad ligger precis söder om tempelberget och det är en ganska stor höjdskillnad upp till tempelberget i norr.] Och kung Salomo och hela Israels församling som var samlade hos honom, var med honom framför arken och offrade får och oxar som inte gick att räkna för det var så många. Och prästerna förde in Herrens (Jahvehs) förbundsark till sin plats, in i husets helgedom, till det allra heligaste, under kerubernas vingar, för keruberna spred ut sina vingar över arkens plats och keruberna täckte arken och dess stavar ovanför den. Och stavarna var så långa att ändarna av dem syntes från det heliga framför det allra heligaste, men de kunde inte ses utifrån, och där är de till denna dag. Det fanns ingenting kvar i arken förutom de två stentavlorna som Mose lade dit vid Horeb (hebr. Chorev) [Sinai berg], när Herren (Jahveh) skar förbund med Israels söner, när de kom ut från Egyptens land. [Det hebreiska ordet för Horeb delar rot med cherev som betyder svärd.] Och det skedde när prästerna kom ut från det allra heligaste att molnet fyllde Herrens (Jahvehs) hus, så att prästerna inte kunde stå och tjäna på grund av molnet, för Herrens (Jahvehs) härlighet fyllde Herrens (Jahvehs) hus.
Återvänd, avfälliga söner, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), eftersom jag är er Herre (Adonai) och jag ska ta er, en från varje stad och två från varje familj och ska föra er till Sion. Och jag ska ge er herdar efter mitt hjärta som ska föda er med kunskap och förståelse. Och det ska ske när jag förökar dig och låter er bära frukt i landet, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), då ska man inte längre säga: Herrens (Jahvehs) förbundsark och den ska inte stiga upp över hjärtat (komma i sinnet) och den ska inte kommas ihåg och inte saknas (besökas) och inte tillverkas igen.
Det första förbundet hade sina regler för gudstjänsten och sin jordiska helgedom.
[Mose fick noggranna instruktioner för hur tabernaklet skulle utformas. Den andra halvan av Andra Moseboken ägnas åt dessa detaljer. Ett annat namn på tabernaklet var "uppenbarelsetältet" eller mer ordagrant översatt "mötestältet", se t.ex. 2 Mos 33:7. Ordet beskriver tältets funktion att vara en mötesplats mellan Gud och människa. Det är denna ursprungliga mötesplats som beskrivs. Senare byggdes templet i Jerusalem, men det är inte det författaren skildrar. Där fanns varken Arons stav eller krukan med mannat eller lagens tavlor, som för länge sedan hade gått förlorade.]
Ett tabernakel [en Guds boning – ett tält där Gud uppenbarar sig och möter människan] inreddes med ett första rum som kallades det heliga. Där stod:
ljushållaren [menoran – den sjuarmade ljusstaken, se 2 Mos 25:31-39]
och bordet [2 Mos 25:23-30]
med skådebröden [2 Mos 25:30; 3 Mos 24:5-8].
Men bakom det andra förhänget (draperiet) [det som även kallas förlåten] fanns ett rum som kallades det allra heligaste [2 Mos 26:31-34]. Dit hörde:
det förgyllda rökelsealtaret
[2 Mos 30:1-6. Rökelsealtaret, som var helt klätt i guld, stod vid förhänget i det heliga rummet, men förknippas med det allra heligaste, eftersom det användes på försoningsdagen då översteprästen gick in i det allra heligaste, se 3 Mos 16:13.]
och förbundsarken,
som var överdragen med guld på alla sidor [2 Mos 25:10-22].
I arken fanns:
en guldkruka med mannat [2 Mos 16:33-34],
Arons stav som hade grönskat [4 Mos 17:1-11]
och förbundets tavlor [2 Mos 25:16; 40:20].
Ovanpå den [arken] stod härlighetens keruber [änglar med vingar som representerade Guds närvaro, se Hes 9:3] som överskuggade nådastolen [det guldbeklädda locket på förbundsarken].
[Det var här översteprästen stänkte blod för att försona synden en gång per år under försoningsdagen – jom kippur, se Rom 3:25; 2 Mos 25:18-22.]
Men vi kan inte gå in på alla detaljer runt detta nu.
Guds tempel i himlen öppnades, och hans förbundsark blev synlig i hans tempel, och det kom blixtar, dån, åska, jordbävning och stora hagel.
[I vers 15-17 beskrivs vad som sker i himlen när den sjunde basunen ljuder. Vad som sker på jorden beskrivs när berättelsen återupptas i kapitel 16. Johannes hör en "stark röst från templet" säga vad som ska ske på jorden, se Upp 16:1. I kapitel 12-17 presenteras och beskrivs huvudaktörerna som finns med i den slutgiltiga upplösningen från ett annat perspektiv.]