3 Ge akt (lyssna uppmärksamt)

på mitt rop på hjälp,

min kung och min Gud (Elohim),

för det är till dig

jag vädjar (faller ner på mina knän, förtröstar på att du för min talan – hebr. palal).

[Psalmens tre första verb står i imperativ där psalmisten önskar att Gud ska lyssna, förstå och ge akt på psalmistens rop på hjälp. Det fjärde verbet vädjar (hebr. palal) bryter mönstret och förstärker förtröstan på att Gud hör bön och kommer gripa in. Ordet är ovanligt och har betydelsen att falla ner, be och att vädja inför en auktoritet att skipa rättvisa, se Ps 106:30; Luk 18:1-5.]

13 Ska dina under (förunderliga gärningar, mirakler) bli kända i det mörka?

Och din rättfärdighet i de glömdas land?

8 Mitt hjärta är redo (jag är förvissad, förtröstansfull), Gud (Elohim),

mitt hjärta är redo (jag är förvissad, förtröstansfull).

Jag vill sjunga och lova,

16 De vankar hit och dit efter mat.

Blir de inte mätta stannar de uppe (hela natten).

[Psalmen avslutas med två verser som uttrycker förtröstan på Gud. Vers 17 inleds med ett men och är en kontrast till de två föregående verserna. Skillnaden förstärks även av de olika tidsangivelserna. I verserna 7 och 15 diktar och sjunger David om hur han under kvällen hör sina fiender yla som hundar i staden; nu på morgonen riktar han sin tacksamhet och sitt förnyade hopp till Gud.]

16 De vankar hit och dit efter mat.

Blir de inte mätta stannar de uppe (hela natten).

[Psalmen avslutas med två verser som uttrycker förtröstan på Gud. Vers 17 inleds med ett men och är en kontrast till de två föregående verserna. Skillnaden förstärks även av de olika tidsangivelserna. I verserna 7 och 15 diktar och sjunger David om hur han under kvällen hör sina fiender yla som hundar i staden; nu på morgonen riktar han sin tacksamhet och sitt förnyade hopp till Gud.]

17 Men jag ska (vill) sjunga om din makt (styrka, starkhet),

ja, var morgon (vid soluppgången) ska jag jubla (vill jag sjunga) högt i glädje (höjer jag höga triumferande glädjerop)

över din nåd (kärleksfulla omsorg – hebr. chesed).

För du är (har varit/kommer alltid vara) mitt försvarstorn (värn; mina murars höga fäste/säkra höjd)

och min tillflykt i tider av nöd (på min nöds dag – hebr. tsar) [är trängd och står inför svårigheter, oro och bekymmer].

8 Låt mig få höra om (hörsamma, förstå) [möta; uppmärksamt få erfara] din nåd (omsorgsfulla kärlek) på morgonen,

för på dig förtröstar (litar) jag.

Låt mig [personligen] få veta (lära känna) [visa mig] den väg jag ska gå,

för till dig lyfter jag upp min själ (mig själv, hela mitt liv, min inre människa). [Ps 25:1]

[En ny dag gryr – David längtar efter nådens gryningsljus efter en tid i själens mörka natt, se vers 3.]

15 Jag för min del, i rättfärdighet [till skillnad från de orättfärdigt rika]

ska jag få skåda ditt ansikte (vara i din närhet) [Ps 11:7],

när jag vaknar blir jag mättad i din gestalt (avbild).

[Vaknar kan tolkas som att vakna från fysisk sömn, se vers 3, bildligt från natten och mörkret till en ny ljus dag, eller vakna upp efter döden till en evighet tillsammans med Gud.]

22 Herrens (Jahvehs) nåd (omsorgsfulla kärlek, trofasthet – hebr. chesed) är det

att det inte är ute med oss (att vi inte är förbrukade),

att det inte är slut med

hans [stora] barmhärtighet (oändliga nåd – hebr. rachamim).

[Både nåd och barmhärtighet är plural i grundtexten. Orden står först och sist och ramar in hela versen.]

23 Nya är de [plural – nåden/kärleken och barmhärtigheten] varje morgon,

stor (överflödande; numerärt överlägsen) är din trofasthet (stabilitet, oföränderlighet – hebr. emonah).

24 Herren (Jahveh) är min del (portion), säger min själ (mitt inre – hebr. nefesh),

därför vill jag troget vänta (ha en förväntan) på honom.

[Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I dessa verser är det orden "nåd", "Nya" och "del" som börjar med den bokstaven. Tillsammans förstärker dessa ord tillförsikten om Guds kärlek till mänskligheten och att det i slutändan är Herrens nåd som tar mig vidare från sorgen.]

22 Herrens (Jahvehs) nåd (omsorgsfulla kärlek, trofasthet – hebr. chesed) är det

att det inte är ute med oss (att vi inte är förbrukade),

att det inte är slut med

hans [stora] barmhärtighet (oändliga nåd – hebr. rachamim).

[Både nåd och barmhärtighet är plural i grundtexten. Orden står först och sist och ramar in hela versen.]

23 Nya är de [plural – nåden/kärleken och barmhärtigheten] varje morgon,

stor (överflödande; numerärt överlägsen) är din trofasthet (stabilitet, oföränderlighet – hebr. emonah).

24 Detta är dagen som Herren (Jahveh) har gjort (då han grep in),

låt oss jubla och vara glada.

4 Herre (Jahveh), du förde mig upp från Sheol (graven, underjorden – de dödas plats),

du räddade mitt liv (höll mig vid liv), bevarade mig från att fara ner i graven (cisternen, brunnen).

5 Lovsjung (sjung och spela till) Herren (Jahveh), ni hans trogna följare,

tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] hans heliga hågkomst (omnämnande, minne – hebr. zecher) [heliga namn].

[Hur han räddat folket från slaveriet, gett dem undervisningen, fört dem in i landet, osv. Se även Ps 97:12; Luk 22:19; 1 Kor 11:24-26.]

5 Lovsjung (sjung och spela till) Herren (Jahveh), ni hans trogna följare,

tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] hans heliga hågkomst (omnämnande, minne – hebr. zecher) [heliga namn].

[Hur han räddat folket från slaveriet, gett dem undervisningen, fört dem in i landet, osv. Se även Ps 97:12; Luk 22:19; 1 Kor 11:24-26.]

8 Du som stillar havens brus,

vågornas brus, ja, folkens larm (tumult).

14 Gör oss tillfredsställda (mätta oss) på morgonen med din nåd (omsorgsfulla kärlek),

så att vi kan jubla (höja gälla triumferande jubelrop) och vara glada alla våra dagar.

1 En lovsång av (för) David.

______

Jag vill upphöja dig, min Gud (Elohim), du Konung,

och jag vill prisa (välsigna, böja mig inför, tala väl om) ditt namn, alltid och för evigt.

[Den första hebreiska bokstaven är: א – alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det orden "Jag vill upphöja" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det första och viktigaste beslutet vi kan göra är att prisa och böja oss inför Gud.]

2 Varje dag vill jag prisa (välsigna, böja mig inför, tala väl om) ditt namn,

alltid och för evigt.

[Den andra hebreiska bokstaven är: ב – bet. Tecknet avbildar ett tält eller ett hus. Bokstaven symboliserar den plats man bor på, eller de som är i huset – familjen. I den här versen är det ordet "Varje dag" som börjar med denna bokstav, och förstärker att jag vill leva och bo i dig, Gud, för alltid.]

1 En psalm, en sång för sabbatsdagen. [2 Mos 20:8-11; 4 Mos 5:12-15]

______

2 Det är gott (en god sak) att tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahveh),

och att sjunga lovsång till ditt namn, du den Högste (Elion).

1 [Stycket inleds med tre uppmaningar att sjunga.]

Sjung till Herren (Jahveh), en ny sång.

Sjung till Herren (Jahveh), hela jorden.

2 Sjung till Herren (Jahveh), välsigna hans namn.

Ropa ut hans frälsning (räddning – hebr. jesha), dag efter dag.

3 Återberätta om hans ära bland hednafolken,

hans under bland alla folk.

97 Hur jag älskar din undervisning (Torah)!

Hela dagen är den min begrundan (det jag ständigt reflekterar över).

8 Djup (hebr. tehom) ropar (höjer sin röst i bön) till djup,

i dånet (som rösten) av dina vattenfall (kanaler – hebr. tsinor),

Alla dina bränningar och vågor,

har sköljt över mig.

[Djup (hebr. tehom) används om vatten från djupen i 1 Mos 7:11. Där forsar också vatten fram från himmelens fönster. Frasen "djup ropar till djup" kan förstås som den mänskliga själens djup i all sin torrhet som ropar efter att bli fylld av Guds djupa fullhet. Referensen till Hermon och Jordanfloden i föregående vers, kan höra ihop med bilderna med forsande vatten och vågor i denna vers. Jordanflodens källflöden kommer från Hermon och forsar ner genom flera dånande vattenfall. Bilden som målas upp är hur psalmisten är på väg att drunkna. Det finns också ett tema med vatten från vers 2-3, där var det brist på vatten, i vers 4 droppar tårar för att här bli stora vatten som är en dödlig kraft. Ordet för djup är samma ord som används om de väldiga djupa vattenmassorna som täckte jorden i begynnelsen, se 1 Mos 1:2. Beskrivningen med djup och vågor är samma ord Jona använder, se Jona 2:3. Psalmen har messianska undertoner, se vers 1. Dessa kopplingar syns i erfarenheten Jona hade i valens buk, som också liknas vid Jesu död, se Matt 12:40. Jesus använder fraser från vers 6-7 i sin kvalfyllda bön i Getsemane, och utifrån den bakgrunden kan språket här i vers 8 beskriva hur världens synd sköljdes över Jesus, se Matt 26:39, 42.]

2 Herre (Jahveh), var nådig (visa oförtjänt kärlek – hebr. chanan) mot oss,

vi har väntat på dig.

Var vår arm (styrka) [som lyfter oss] varje morgon,

vår frälsning i tider av motgångar (bekymmer, orostider).

4 Herren Gud (Adonai Jahveh) har gett mig de lärdas tunga [att höra som en lärjunge – villigt, lydigt och glatt, se Joh 8:28],

så att jag ska veta hur jag ska upprätthålla den utmattade med ord (vad jag ska säga för att uppmuntra den trötte).

Han väcker [mig, mitt öra, min längtan] morgon efter morgon [Mark 1:35; Luk 4:42],

han väcker mitt öra till att höra som den som får undervisning.

24 Må Herren (Jahveh) välsigna dig

och bevara (beskydda) dig.

25 Må Herren (Jahveh) låta sitt ansikte lysa över (mot) dig [komma med sin närvaro]

och visa dig sin nåd (välvilja; trösta dig och ge dig sin oförtjänta kärlek).

26 Må Herren (Jahveh) vända (upplyfta) sitt ansikte till dig

och ge dig frid (fred; fullständig harmoni; helhet – hebr. shalom).

______

6 Så din säd på morgonen,

och avhåll inte din hand (från att så) på eftermiddagen [då det ofta blåser],

för du vet inte vilket som har framgång,

om det är det ena eller det andra

eller om båda ska bli lika bra.

15 Och hon går upp tidigt på morgonen,

och förbereder mat [även andlig mat] till familjen

och ger de anställda (tjänsteflickorna) sina portioner (delegerar arbetsuppgifterna).

[Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller en hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. Orden "och", "men", "alltså" osv. börjar med vav. I denna vers är det ordet "och" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker sambandet med versen innan. Att hon både tänker på andra och på familjens behov.]

13 Älska inte sömn för då blir du fattig.

Öppna dina ögon [vakna upp från slumrandet] och du får mat i överflöd.

4 Och Gud (Elohim) betraktade ljuset: Ja [emfas], det var gott (ändamålsenligt, vackert)!

Och Gud skilde (separerade) ljuset från mörkret [jordens rotation kom igång]. 5 Gud (Elohim) kallade ljuset dag och mörkret kallade han natt.

Det blev kväll och det blev morgon – en [hel] dag (dag ett – hebr. jom echad).

[Den första dagen beskrivs annorlunda än de övriga dagarna (som benämns en andra, en tredje, en fjärde, osv). I stället för ordningstalet "första" används grundtalet "ett" (hebr. echad). Ordet beskriver en enhet som utgörs av olika delar. En man och en kvinna är två enheter som tillsammans bildar ett kött (1 Mos 2:24). Uttrycket jom echad beskriver alltså en hel dag, ett dygn, som består av en period ljus och en period mörker. Det är samtidigt den första "hela dagen" som beskrivs (från jordens perspektiv). Precis som på svenska kan ordet "dag" (hebr. jom) betyda den ljusa delen av dygnet, ett helt dygn eller en del av en dag (t.ex. arbetsdag).

Frasen "det blev kväll och det blev morgon" återkommer som en avslutning av de första sex dagarna, se vers 8, 13, 19, 23, 31. Att kvällen nämns före morgonen menar många ligger till grund för att en ny dag inom judendomen inleds på kvällen. I skapelseberättelsen inleder dock ljuset varje dag (förutom den första). Gud verkar när det är ljust, först därefter blir det mörkt (kväll) och dagen är fullkomnad när ljuset bryter fram (morgon) nästa dag.]

[ Skapelsedagarna

Inget tidsintervall anges från det att universum skapas i begynnelsen i vers 1 fram till den första dagen, då Gud låter det bli ljus (vers 3). Solen och månen, som har uppgiften att markera dagar och tid, får den uppgiften den fjärde dagen, se vers 14.

Det finns åtminstone tre sätt som de sex skapelsedagarna kan förstås utifrån hebreiskan:

• Sex 24-timmars dygn som följer direkt efter varandra.

• Sex 24-timmars dygn, men dagarna följer inte varandra. Först kommer dag ett, en okänd tid passerar, sedan kommer en andra dag, osv.

• De sex dagarna är ett litterärt vackert sätt att beskriva det Gud gör i sex distinkta skeden och i en speciell ordning, men dagarna ska inte förstås som bokstavliga dygn även om de litterärt beskrivs som sådana.

Utöver dessa tre sätt förekommer också tanken att ordet dag (hebr. jom) avser en period av obestämd längd. När jom kombineras med prefixet be (bejom) finns den betydelsen ibland. Den vanligaste betydelsen är "den dag" (138 ggr) och syftar på något som sker inom ramen av ett dygn (Jos 8:25). Vid ett trettiotal tillfällen är betydelsen en obestämd längd och inte en specifik dag, t.ex. en tid av nöd (Ps 77:3). Utöver det är bejom det uttryck som hebreiskan använder för "när" eller "om" (1 Mos 2:16, 17; 2 Mos 10:28; 3 Mos 14:57; Ps 20:10). Det är sammanhanget som avgör betydelsen. I skapelseberättelsen används inte bejom, utan endast jom och dessutom i kombination med morgon och kväll. Den naturliga tolkningen är därför att författarens avsikt var att beskriva vanliga dagar. Den sjunde dagen beskrivs som att den inte har ett slut (ingen kväll eller morgon) och skulle kunna fortsätta ännu. Det är korrekt, men de sex skapelsedagarna avslutas alla med "det blev kväll och det blev morgon" vilket gör något av de tre alternativen ovan mer troligt.]

19 Och vi har också profeternas mycket pålitliga ord. [Förutom Petrus ögonvittnesberättelse på förklaringsberget har vi alla profetiorna i Gamla testamentet som vittnar om att Jesus skulle komma.] Ni gör helt rätt i att ständigt undersöka (ta fasta på, ge akt på) profetiorna, de lyser som en lampa på en mörk (moraliskt förmörkad) plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan [Jesus, se Upp 22:16] går upp i era hjärtan.

10 Han dog för oss för att vi ska leva tillsammans med honom, vare sig vi nu är vakna (levande) eller insomnade (döda) [när Jesus kommer tillbaka].