3  Akta på mitt klagorop,      du min konung och min Gud;  ty till dig vill jag ställa min bön.

13  Känner man i mörkret dina under,  och din rättfärdighet i glömskans land?

8  Mitt hjärta är frimodigt, o Gud,  mitt hjärta är frimodigt;      jag vill sjunga och lova.

16  De driva omkring efter rov;  om de icke bliva mätta, så stanna de kvar över natten.

16  De driva omkring efter rov;  om de icke bliva mätta, så stanna de kvar över natten. 17  Men jag vill sjunga om din makt  och jubla var morgon över din nåd;  ty du var för mig en borg  och en tillflykt, när jag var i nöd. [ (Psalms 59:18)  Min starkhet, dig vill jag lovsjunga,  ty Gud är min borg,      min nåderike Gud. ]

8  Låt mig bittida förnimma din nåd,      ty jag förtröstar på dig.  Kungör mig den väg som jag bör vandra,  ty till dig upplyfter jag min själ.

15  Men jag skall skåda      ditt ansikte i rättfärdighet;  när jag uppvaknar,      vill jag mätta mig av din åsyn.

22  HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss,      ty det är icke slut med hans barmhärtighet. 23  Den är var morgon ny,      ja, stor är din trofasthet. 24  HERREN är min del, det säger min själ mig;      därför vill jag hoppas på honom.Ps. 16,

22  HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss,      ty det är icke slut med hans barmhärtighet. 23  Den är var morgon ny,      ja, stor är din trofasthet.

24  Detta är den dag som HERREN har gjort;  låtom oss på den fröjdas och vara glada.

4  HERRE, du förde min själ upp ur dödsriket,  du tog mig levande ut från dem som foro ned i graven. 5  Lovsjungen HERREN, I hans fromme,  och prisen hans heliga namn.

5  Lovsjungen HERREN, I hans fromme,  och prisen hans heliga namn.

8  du som stillar havens brus,      deras böljors brus      och folkens larm.

14  Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr,  så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.

1

En lovsång av David.  Jag vill upphöja dig, min Gud, du konung,  och lova ditt namn alltid och evinnerligen. 2  Jag vill dagligen lova dig  och prisa ditt namn alltid och evinnerligen.

1

En psalm, en sång för sabbatsdagen. 2  Det är gott att tacka HERREN  och att lovsjunga ditt namn, du den Högste,

1

Sjungen till HERRENS ära      en ny sång,  sjungen till HERRENS ära,      alla länder. 2  Sjungen till HERRENS ära,      loven hans namn.  Båden glädje var dag,      förkunnen hans frälsning. 3  Förtäljen bland hedningarna hans ära,  bland alla folk hans under.

97  Huru kär har jag icke din lag!  Hela dagen begrundar jag den.

8  Djup ropar till djup,      vid dånet av dina vattenfall;  alla dina svallande böljor      gå fram över mig.

2  HERRE, var oss nådig,      dig förbida vi.  Var dessas arm var morgon;  ja, var vår frälsning i nödens tid.

4  Herren, HERREN har givit mig      en tunga med lärdom,  så att jag förstår att genom mina ord      hugsvala den trötte;  han väcker var morgon mitt öra,      han väcker det      till att höra på lärjungesätt.

24 HERREN välsigne dig och bevare dig. 25 HERREN låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. 26 HERREN vände sitt ansikte till dig och give dig frid.

6  Så ut om morgonen din säd,  och underlåt det ej heller om aftonen,  ty du vet icke vilketdera som är gagneligast,  eller om det ena jämte det andra är bäst.

15  Medan det ännu är natt, står hon upp  och sätter fram mat åt sitt husfolk,  åt tjänarinnorna deras bestämda del.

13  Älska icke sömn, på det att du icke må bliva fattig;  håll dina ögon öppna, så får du bröd till fyllest.Ords. 6,9 f. 19,15. 24,30 f.

4 Och Gud såg att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset från mörkret. 5 Och Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det vart afton, och det vart morgon, den första dagen.

19 Så mycket fastare står nu också för oss det profetiska ordet; och I gören väl, om I akten därpå, såsom på ett ljus som lyser i en dyster vildmark, till dess att dagen gryr, och morgonstjärnan går upp i edra hjärtan.Ps. 119,

10 som har dött för oss, på det att vi må leva tillika med honom, vare sig vi ännu äro vakna eller vi äro avsomnade.