31 Och Gud (Elohim) betraktade allt som han hade gjort (hebr. asah) [undersökte allt noggrant]. Och se [hebr. vehinneh – perspektivbyte, vi får betrakta skapelsen från Guds perspektiv]: Mycket gott (helt perfekt, färdigt, komplett och fullbordat)! [Detta är den enda dagen då något är mycket gott (hebr. tóv meód), jfr vers 10, 12, 18 och 21.]

Det blev kväll och det blev morgon – den sjätte dagen (hebr. jom ha-shishi).

[De första fem dagarna står i obestämd form: dag ett (vers 5), en andra dag (vers 8), en tredje dag (vers 13), en fjärde dag (vers 19), en femte dag (vers 23). Sedan bryts mönstret och bestämd artikel används: den sjätte dagen (vers 31) och den sjunde dagen (1 Mos 2:2, 3). Även på detta sätt sticker de två sista dagarna ut som speciella dagar.]

8 Herren (Jahveh) är både god (glad, hjälpsam, vill mänskligheten väl) och rättfärdig (dömer rättvist),

därför lär (visar, påpekar) han syndare hur man ska leva (visar han den rätta vägen).

[Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. I den här versen börjar ordet "god" med denna bokstav, och förstärker här att Gud är god.]

28 Men när det gäller mig så är det gott (hebr. tóv) att vara nära (dra mig nära; närma mig) Gud (Elohim).

Jag har gjort Herren Gud (Adonai Jahveh) till min tillflykt [jag sätter mig hopp och min förtröstan till honom].

Jag ska förkunna (återge, resonera, uttala mig) [se vers 15] om alla dina verk.

[Frasen "vad gäller mig" (hebr. va ani) är identisk med inledningen i vers 2 och återfinns även i vers 22 och 23.]

1 En psalm, en sång för sabbatsdagen. [2 Mos 20:8-11; 4 Mos 5:12-15]

______

2 Det är gott (en god sak) att tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahveh),

och att sjunga lovsång till ditt namn, du den Högste (Elion).

3 Att berätta om din nåd (omsorgsfulla kärlek) på morgonen,

och din trofasthet (sanning) under nattimmarna.

5 För Herren (Jahveh) är god [han har den bästa välviljan],

i evighet [varar]

hans nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed)

och från släkte till släkte (från generation till generation) [varar]

hans trofasthet (sanning, fasthet – hebr. emonah).

[Versen formar en kiasm där Guds nåd står centralt och ramas in av "tidsangivelserna" evighet och släkte till släkte. Den yttre ramen utgörs av Herrens godhet och trofasthet/sanning. Den hebreiska texten har ki-tov JHVH (ordagrant: "för god Jahveh"). Här finns inget ord för är med. Enligt det grekiska tänkesättet – som påverkat oss i väst – kan godhet existera oberoende av Gud. Godhet anses alltså inte som ett av Guds attribut. I den judiska världsbilden hör dock dessa två begrepp oskiljaktigt ihop. Det går inte att se godhet utan att se Gud. Att förneka Guds godhet är att förneka Gud själv. Det finns ingen godhet skild från Gud – Gud och godhet hör ihop. Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se 2 Sam 15:20; Ords 3:4; 16:6; Ps 85:11; Joh 1:14. Första gången dessa ord står tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden nämns alltid först.]

1 En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]

Av (för) David.

______

Se hur gott och ljuvligt (vackert) det är

för bröder (släktingar, landsmän) som bor (lever tillsammans; ordagrant: sitter – hebr. shevet)

i endräkt (förenade) [som är överens; inte har några inbördes tvister].

[Bröder är hebr. achim, ordagrant blodsbröder (används första gången om Kain och Abel, se 1 Mos 4:2), men används även för släktingar, storfamilj, och i förlängningen också byar och samhällen. I 1 Mos 13:5-8 finns det första exemplet där knappa resurser håller på att orsaka konflikt i en familj. Abraham utbrister då till sin brorsson Lot: "Inte ska det råda osämja mellan mig och dig eller mellan mina herdar och dina. Vi är ju av samma släkt (achim)", se 1 Mos 13:8. En liknande konflikt uppstår också i 1 Mos 36:6-7.]

2 För jag ger er god lärdom (goda doktriner),

lämna (överge) inte min undervisning (instruktioner – hebr. Torah).

23 Det ger glädje att kunna ge [ett bra konstruktivt, hjälpande] svar,

och ett ord talat i rätt tid (tillfälle) – det är välsignat.

[Ett gott råd i rätt tid välsignar både den som får och den som ger det.]

13 Min son, ät honung, för det är gott,

självrunnen honung smälter i munnen.

14 På samma sätt ska du veta att vishet är ljuvligt för din själ (ditt liv),

om du tar till dig den så finns en framtid för dig,

och det du hoppas på (längtar efter) är inte förgäves.

11 Säg inte: "Hur kommer det sig att forna dagar var bättre än dessa?",

för det är inte av vishet som du ställer dig sådana frågor (har sådana funderingar eller bekymmer).

25 Herren är god mot dem som väntar (aktivt väntar, förväntar sig ett svar, binder sig samman med) honom,

mot den som söker honom.

26 Det är gott att tålmodigt vänta (vänta i stillhet)

på Herrens befrielse (frälsning).

8 Han har berättat för dig (förklarat; gjort känt) [speciellt sådant som varit oklart och dolt, se Heb 9:23; 10:1], du människa,

vad som är gott (behagligt, vackert, bättre, bäst; etiskt rätt).

Och vad begär Herren (Jahveh) av dig [efterfrågar och söker hos dig], annat än att [du ska/vill]

göra [det som är] rätt (fastställt, värdigt; förespråka rättvisa),

älska (önska; sträva efter) nåd (omsorgsfull och trofast kärlek; barmhärtighet – hebr. chesed)

och ödmjukt vandra [leva ditt liv] med din Gud (Elohim)?

[Här får profeten Mika svaret på de frågor han just ställt, se vers 6 och 7. Gud ser inte bara till yttre offer, utan till något som är långt viktigare, nämligen hjärtats inställning och ett liv som reflekterar hans kärlek. Det första är att göra det som är rätt och förespråka rättvisa domar, se Jak 1:27. Det andra är att älska Guds nåd. De hebreiska orden som används är ahava chesed. Ordet chesed används oftast om Guds omsorgsfulla och trofasta kärlek mot människan, se 2 Mos 34:7; Klag 3:22. Här handlar det om att se med Guds nåd på andra människor. Det tredje är att vara ödmjuk i sin vandring (hebr. tsana) inför Gud. Det hebreiska verbet används som ett adjektiv och förekommer bara här och i Ords 11:2 och handlar om att hålla en låg profil, dvs. att frivilligt inta en anspråkslös blygsamhet. Välsignelsen som följer då man handlar på denna insikt resulterar i att man vill leva sitt liv efter Guds vilja, söka hans närvaro och umgås med honom. Jesus utgår från detta sammanhang i Mika när han talar till fariséerna och de skriftlärda. Han ställer tre små "lätta" kryddor mot dessa tre långt "tyngre" delar av Moseböckernas undervisning och använder orden: rättvisa, barmhärtighet och trohet (tro), se Matt 23:23. Lukas sammanfattar med två ord: rättvisan och kärleken till Gud, se Luk 11:42.]

12 Alltså är lagen helig och budordet heligt, rätt och gott.

2 Och anpassa er inte (låt er inte formas)

efter den här tidsåldern [identifiera er inte med detta världssystems yttre uttryck, mönster och ideologier],

utan låt er förvandlas (förnyas inifrån; inta en helt ny form)

genom sinnets (era tankars) förnyelse [Ef 4:22-24],

så att ni kan pröva (undersöka, analysera, urskilja och sedan avgöra) vad som är Guds vilja [fullständiga önskan, plan och syfte]:

det som är gott

och välbehagligt

och fullkomligt.

[Här används grekiskans starkaste ord för förvandling, metamorpho. Samma ord beskriver Jesu förvandling på förklaringsberget, se Mark 9:2-3. Metamorfos är inom biologin den process som inträder när ett ägg utvecklas till en larv som förpuppas och sedan förvandlas till en fjäril. En lika stor förändring sker med våra tankar när de förnyas!]

16 Låt därför inte det goda ni fått [evangeliet, friheten som de "starka" i tron har] bli smädat. [Ge inget tillfälle för någon att kritisera er.]

1 Därför uppmanar jag dig [Timoteus] först av allt (som något mycket viktigt som måste få prioritet) till

böner (personliga specifika behov, t.o.m. under rop eller högljudd gråt, se Heb 5:7),

förtroliga böner (interaktiv tvåvägsdialog, samtal, tillbedjan och hängivenhet i förtrolighet med Gud) [det vanligaste ordet för bön i NT, se vers 8],

förböner (vädjan för andras behov och att Guds vilja ska ske i deras liv)

[Grundordet betyder att "träffa målet". Verbet används i Rom 8:26-27 där Anden hjälper oss att i bön hitta Guds vilja. Substantivet används bara här och i 1 Tim 4:5. I den apokryfiska boken Andra Mackabéerboken 4:8 används ordet om audiens inför kungen. Förbön är ett förtroligt rådslag med Gud.]

och tacksägelse [alla fyra orden är i plural i grekiskan, talar om uthållig bön],

för alla (kategorier av) människor,

2 för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan leva ett lugnt och stilla liv, på alla sätt gudfruktigt och värdigt.

[Nero var kejsare i Romarriket 54 – 68 e.Kr. Han kom till makten redan som sjuttonåring och hans liv var kantat av skandaler, se Rom 1:27. Nero anklagade de kristna för den stora branden 64 e.Kr. i Rom och en grym förföljelse bröt ut. Det är i dessa turbulenta tider, i mitten på 60-talet, som Paulus skriver detta brev och vädjar till bön och tacksägelse för bl.a. Nero.]

3 Detta [att be för alla människors frälsning, oavsett status och rang] är gott (rätt, ärbart) och välbehagligt inför Gud vår Frälsare,

4 Allt som Gud har skapat [syftar här främst på mat] är gott [1 Mos 1:31], och inget är förkastligt när det tas emot med tacksägelse [vid måltider, se Mark 6:41; 8:6]. 5 Det helgas genom Guds ord och förbön [samma ovanliga ord används också i 1 Tim 2:1].

[Dessa falska lärare som härjade i Efesos var föregångare till andra århundradets gnostiker. Redan här syns den starka dualismen där anden är god och allt mänskligt är ont. Man lärde att alla kroppens behov var onda, vilket Paulus går emot. Självklart kan människan missbruka sexualiteten och mat, men i sig självt är detta något gott om det används som Gud har tänkt det.]

17 Allt gott vi får (varje välgörande gåva; allt gott givande – gr. dosis) och varje fullkomlig gåva (gr. dorema) kommer [alltid allra först] ner ovanifrån, från ljusens [himlaljusens] Fader – han som varken förändras (är ombytlig) eller växlar mellan ljus och mörker (ordagrant: hos vilken ingen förändring eller växlande skugga finns/är närvarande).

[Allt gott har sitt ursprung i Gud. Grekiskans dosis refererar mer till givandet och gåvans syfte medan dorema pekar på själva gåvan som en frikostig välsignelse. Med hjälp av termer inom astronomi illustrerar Jakob Guds oföränderlighet och orubblighet. Universums Skapare förändras inte i intensitet som solen och månen, vars sken varierar under dygnet. Inte heller går han likt planeter (som skymmer varandra i sin omloppsbana) omväxlande in i och ut ur mörker.]

50 Salt är något bra [det bevarar mat och ger en god smak], men om saltet förlorar sin sälta, hur ska ni då få det salt igen? Ha salt i er [var salt och ljus i en mörk värld, se Matt 5:13-16] och lev i harmoni (håll fred) med varandra!"

[Jesus knyter ihop undervisningen som han började med i vers 33 om ödmjukhet och tjänande, inte positioner. Kärleken mellan de troende gör att saltet behåller sin sälta.]