5 momentos em que Jesus mostrou como amar ao próximo

44 Men jag säger er [och fullkomnar betydelsen]: Älska era fiender [visa alltid dem som är öppet fientliga osjälvisk och utgivande kärlek] och be för dem som förföljer er. [Ords 25:21; Luk 6:27; Rom 12:14, 20]

30 Jesus tog upp diskussionen [skiftar fokus från att bli utfrågad till att i stället leda samtalet] och svarade:

"En man [en jude] var på väg från Jerusalem ner till Jeriko. Han råkade ut för rånare som tog hans kläder och misshandlade honom, sedan försvann de och lämnade honom där halvdöd. [Jeriko är en stad 3 mil nordost om Jerusalem. Vägen mellan dessa städer sträcker sig genom berg och öken med en höjdskillnad på över 1 000 meter. Det var inte ovanligt att rånarligor höll till i dessa trakter.]

31 Av en händelse kom en präst ner [mot Jeriko] samma väg, och när han fick se honom gick han förbi på andra sidan av vägen. 32 På samma sätt kom en levit till platsen. Han såg honom, men gick förbi på andra sidan av vägen.

[I Jeriko bodde tusentals präster och leviter. Prästerna ansvarade för offren och leviterna tjänade under prästerna i templet som assistenter, dörrvakter, musiker och sångare. En präst eller levit tjänstgjorde fem gånger per år i templet. Det står att de ’passerade samma väg’, vilket innebär att de var på väg hem från Jerusalem efter en sådan tjänstgöringsperiod. De hade just ’tjänat Gud’ i templet under en vecka, men det verkar bara varit en yttre plikt. De hade ingen speciell tid att passa, de är på väg hem, ändå väljer de att medvetet se åt andra hållet och gå förbi en medmänniska i nöd.]

33 Men en samaritan (gr. samarites) [samarier och utövare av den samaritiska trosriktningen] som var på resa kom och fick se honom ligga där, och han fylldes av medlidande. [Judarna ville inte ha något samröre med de illa ansedda samaritianerna, se Joh 4:9.] 34 Samariern gick fram till honom, förband hans sår och hällde olja och vin i dem [tvättade dem rena och desinfekterade dem]. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna och förde honom till ett värdshus och skötte om honom. 35 Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värden och sa: ’Sköt om honom, och alla ytterligare utgifter betalar jag dig när jag kommer tillbaka.’ [Två denarer motsvarade två dagslöner, vilket räckte för två månaders vistelse för en person på ett värdshus.]

36 Vem av dessa tre har enligt din mening visat sig vara en verklig medmänniska?"

37 Han [den skriftlärde, se vers 25] svarade: "Den som visade barmhärtighet (nåd) mot honom." Då sa Jesus till honom: "Gå och gör likadant (agera på samma sätt)."

3 Då förde de skriftlärda [översteprästerna] och fariséerna fram en kvinna till honom som [just] blivit gripen för äktenskapsbrott, och när de ställt henne i mitten, 4 säger de till honom: "Lärare, denna kvinna blev gripen just då hon begick äktenskapsbrott. 5 I lagen [5 Mos 22:22] befaller Mose att en sådan kvinna ska stenas. [Där står även att mannen ska straffas, vilket de skriftlärda verkar ha glömt.] Vad säger du?" 6 Detta sa de för att pröva (snärja) honom för att kunna få något att anklaga honom för. Men Jesus som böjt sig ner, började skriva (rita) på marken med sitt finger.

[Golvet i kvinnornas förgård var stenbelagt. Kanske skrev Jesus verkliga bokstäver i dammet på golvet, eller bara ritade i luften och anspelade på Jer 17:13 där "De som avfaller från mig liknar en skrift i sanden." Detta i kontrast till att få ett namn inristat för evigt i klippan, se Job 19:24. Kanske skrev han på två golvstenar, och fick de närvarande att tänka på hur Gud skrev lagen på två stentavlor, se 2 Mos 31:18.]

7 Men när de envisades med sin fråga och han nu ställt sig upp (rätat på sig) sa han till dem: "Låt den av er som är syndfri (utan skuld) kasta första stenen på henne." 8 Sedan böjde han sig ner igen och fortsatte att skriva på marken.

[Jesus hade nyligen undervisat om hur Mose gett dem budorden, men de höll dem inte, se Joh 7:19. Att Jesus nu på nytt skriver på stenplattorna kan vara för att få de som anklagade kvinnan att tänka tillbaka på hur Gud visade israeliterna nåd och skrev en ny uppsättning stentavlor, se 2 Mos 34:1.]

9 När de hörde detta lämnade de platsen en efter en [vissa manuskript har här tillägget: överbevisade av samvetet], de äldste (äldsta) först [vissa handskrifter lägger till: först de äldste – ända till den siste] och Jesus blev lämnad ensam kvar med kvinnan som [fortfarande] stod kvar framför [honom]. 10 När Jesus ställt sig upp sa han till henne: "Kvinna, var är de [de som är dina anklagare]? Har ingen dömt dig?"

11 Hon svarade: "Nej, Herre."

Jesus sa till henne: "Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer." [Vissa handskrifter lägger till: från och med nu.]

2 (av 3) En officers tjänare botas

5 När Jesus var på väg in i Kapernaum, kom en romersk officer (centurion, ledare för åttio soldater) fram till honom och bad om hjälp: 6 "Herre, min tjänare ligger förlamad hemma i huset och har enorma (olidliga) smärtor."

7 Jesus sa till honom: "Jag kommer och helar honom."

8 Den romerska officeren svarade: "Herre, jag är inte värdig att du kommer under mitt tak, men säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk (helt fri, återställd). 9 Jag är själv en man som [dagligen] står under andras befäl och har soldater under mig. Om jag säger: ’Gå!’ till en av dem så går han, eller till en annan: ’Kom!’ så kommer han, och om jag säger till min tjänare: ’Gör detta!’ så gör han det."

10 När Jesus hörde detta förundrade han sig [Jesus förvånas och slås med häpnad] och sa till dem som följde honom: "Jag säger er sanningen (sannerligen, amen), jag har inte funnit (mött/träffat på) [en] sådan stor (omfattande) tro hos (nära intill – gr. para) någon i Israel. 11 Jag säger er: Många ska komma från öster och väster [hedningar från jordens alla hörn] och sitta ner med Abraham, Isak och Jakob i himmelriket (himlarnas kungarike). 12 Men kungens barn ska bli utkastade i mörkret utanför. Där ska man gråta ljudligt och skära tänder (där råder ångest, hat och ondska, ordet beskriver att man rent fysiskt skakar av smärta)."

13 Jesus sa till den romerska officeren: "Gå, det ska bli som du tror." I samma ögonblick blev hans tjänare helt frisk (fri, botad).

[Följande händelse utspelar sig en lördag, efter gudstjänsten i synagogan, se Mark 1:29. Jesus hade sin bas i Petrus hus i Kapernaum under sin verksamma tid i Galileen. I huset bodde även Petrus fru, hans svärmor och hans bror Andreas. Petrus hustru följde med på hans senare resor, se 1 Kor 9:5. Det hebreiska namnet på Kapernaum är Kfar Nachum. Det är samma namn som profeten Nahum. Betydelsen är "Nahums by" eller mer ordagrant "tröstens by".]

13 Ingen har större kärlek än denna [detta exempel på utgivande kärlek]: att man lägger ner (att någon skulle ge/offra) sitt liv för sina vänner. [Jes 53:10; Joh 10:11; Rom 5:7-8]