Colheita: o princípio bíblico da semeadura e do sustento
O princípio da colheita espiritual
A colheita na Bíblia representa o resultado inevitável das escolhas humanas e da soberania de Deus sobre a história. O princípio central é simples: o que uma pessoa semeia com as próprias atitudes, isso mesmo ela irá colher mais adiante.
O apóstolo Paulo utiliza a agricultura para ilustrar que ninguém engana a Deus com aparências, pois a vida invariavelmente revela o que foi plantado:
Bedra inte er själva, Gud lurar man inte: det människan sår ska hon också skörda.(Galaterbrevet 6:7)
Den som sår i sitt kött får av köttet skörda undergång, men den som sår i Anden får av Anden skörda evigt liv.(Galaterbrevet 6:8)
A semeadura exige paciência. Ao contrário do esforço imediato, a colheita espiritual costuma levar tempo, e o desânimo é o maior obstáculo antes do resultado:
Låt oss inte tröttna på att göra gott, för när tiden är inne får vi skörda om vi inte ger upp.(Galaterbrevet 6:9)
O texto bíblico também esclarece que o ser humano não produz virtude sozinho. Deus é quem supre os recursos tanto para o plantio quanto para a colheita da justiça:
Han som ger såningsmannen säd till att så och bröd till att äta, han ska ge er utsäde och mångdubbla det och låta er rättfärdighet ge god skörd.(Andra Korintierbrevet 9:10)
Esse fruto espiritual se consolida em paz, retidão e maturidade gerada pela disciplina:
Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid.(Jakobs brev 3:18)
För stunden verkar ingen fostran vara till glädje utan snarare till sorg, men för dem som har tränats genom fostran ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt.(Hebreerbrevet 12:11)
Abundância, sustento e escassez
No contexto bíblico, a colheita dos campos era o sustento direto das famílias. Nas leis de Israel, a fertilidade da terra e a chuva na estação própria estavam ligadas à aliança e à obediência ao Senhor:
Om ni vandrar efter mina stadgar och håller mina bud och följer dem, ska jag ge er regn i rätt tid så att jorden ger sin gröda och träden på marken bär sin frukt.(Tredje Moseboken 26:3,4)
Entregar as primícias — os primeiros frutos recolhidos — era a demonstração prática de que a terra e a provisão pertencem a Deus, antes de pertencerem a quem plantou:
Bär in fullt tionde i förrådshuset
så att det finns mat i mitt hus.
Pröva mig nu i det här,
säger Herren Sebaot,
om jag inte kommer att öppna
himlens fönster för er
och ösa ut välsignelse
över er i rikt mått.(Malaki 3:10)
A Bíblia, contudo, não promete que as colheitas materiais nunca serão frustradas. Períodos de seca, pragas e perdas atingem a existência humana, como relatou o profeta Joel:
Vinstocken är förtorkad
och fikonträdet vissnat.
Granatäppelträdet, dadelpalmen
och äppelträdet –
markens alla träd har torkat bort,
glädjen har vissnat
från människors barn.(Joel 1:12)
Quando o resultado esperado na lavoura ou no trabalho falha, o cristão é chamado a lembrar que o sustento não depende unicamente das circunstâncias, mas do Criador:
Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Far dem. Är inte ni värda mycket mer än de?(Matteusevangeliet 6:26)
Mesmo quando a terra seca e o celeiro permanece vazio, a fé bíblica repousa em Deus, e não apenas no produto dos campos:
Fikonträdet blomstrar inte mer,
och vinstocken ger ingen skörd.
Olivträdets frukt slår fel,
och fälten ger ingen föda.
Fåren rycks bort ur fållorna,
och ingen boskap finns i stallen.
Men jag vill jubla i Herren
och glädja mig i min frälsnings Gud.(Habackuk 3:17,18)
Este artigo te tocou? Faça uma oração!
+581 estão orando agora.
Junte-se à corrente de oração.