Como participar da marcha para Jesus: guia completo

20 För där två eller tre är församlade i (in mot) [har samlats med syftet att ära] mitt namn, där är jag mitt ibland dem."

[Frasen "i mitt namn" har på grekiska med den något ovanligare prepositionen eis (in, in i, till, mot, för). Innebörden blir då att om så bara två trossyskon gemensamt vill nå fram till Jesus – målet för deras hjärtans enhet – står löftet om hans närvaro fast. Här bör det först och främst tolkas utifrån sammanhanget före (vers 15-18) och efter (vers 21). Uttrycket "två eller tre" upprepas från vers 16, där det andra steget i konflikthanteringen beskrivs (efter Skriftens princip om vittnesmål, se 5 Mos 19:15). I vers 19 används ordet pragma, vilket pekar på att det handlar om en sakfråga/tvistefråga (1 Kor 6:1). Det är som om Jesus verkligen vill understryka möjligheten till detta nådesteg – att han genom sin närvaro vill bekräfta och välsigna när troende reder ut en konflikt, redan innan det eskalerar till att behöva involvera hela församlingen.]

12 "Därför ska jag behandla dig på detta sätt [låta domen drabba dig], Israel [eftersom alla försök att få dig att omvända dig har misslyckats, se vers 4-11].

Eftersom jag ska göra detta med dig,

förbered dig på att möta din Gud, Israel."

Psalm 133 – Kärleken bland Guds folk

1 En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]

Av (för) David.

______

Se hur gott och ljuvligt (vackert) det är

för bröder (släktingar, landsmän) som bor (lever tillsammans; ordagrant: sitter – hebr. shevet)

i endräkt (förenade) [som är överens; inte har några inbördes tvister].

[Bröder är hebr. achim, ordagrant blodsbröder (används första gången om Kain och Abel, se 1 Mos 4:2), men används även för släktingar, storfamilj, och i förlängningen också byar och samhällen. I 1 Mos 13:5-8 finns det första exemplet där knappa resurser håller på att orsaka konflikt i en familj. Abraham utbrister då till sin brorsson Lot: "Inte ska det råda osämja mellan mig och dig eller mellan mina herdar och dina. Vi är ju av samma släkt (achim)", se 1 Mos 13:8. En liknande konflikt uppstår också i 1 Mos 36:6-7.]

Jag kommer med offer

13 Jag kommer till ditt hus med brännoffer [3 Mos 1:1-17],

jag infriar mina löften till dig,

8 Men ni ska få (ta emot) kraft (styrka, förmåga) när den helige Ande kommer över er. Ni ska bli mina vittnen

både i Jerusalem [staden där de nu befann sig]

och i hela Judeen och Samarien [de närliggande regionerna] –

ända till jordens yttersta gräns."

[Versen ger både en sammanfattande arbetsbeskrivning av missionsuppdraget och utgör en summering av hela bokens struktur och innehåll.

- Jerusalem ligger i Judeen, den södra regionen av Israel som hade en stor judisk befolkning. Hur de vittnade där beskrivs i Apg 1-7.

- Norr om Jerusalem ligger regionen Samarien. Här bodde de illa ansedda samarierna, ett folk med blandad etnisk bakgrund som judarna inte ville kännas vid. Hur apostlarna vittnade i båda dessa områden beskrivs i Apg 8:1-11:18.

- Hur de vittnade i hela den då kända världen beskrivs i Apg 11:19-28:31.

Två världsbilder flyter här samman – den judiska och den grekisk-romerska. För juden var Jerusalem världens mittpunkt, medan Rom var romarens centrum. Lukas inleder sitt evangelium med förordningen som utgår från kejsaren i Rom, se Luk 2:1. Här i hans andra skrift, Apostlagärningarna, läser vi om den uppståndne Herrens befallningar som utgår från Jerusalem, se vers 1-8.

Den judiska världsbilden utgår från släkttavlan i 1 Mos 10:32, där Noas tre söner, Sem, Ham och Jafet, blir stamfäder till alla folk. Sems ättlingar rör sig österut till Arabien och Mesopotamien, Hams ättlingar söderut till Afrika och Jafets ättlingar norr- och västerut till Mindre Asien och Europa. Sems ättlingar motsvaras av Samarien. Hams ättlingar i Afrika nås via Filippus möte med den etiopiske hovmannen. Slutligen kommer evangeliet till Jafets ättlingar via Paulus resor norr- och västerut. Enligt judarnas synsätt var Etiopien och Spanien världens yttersta utposter. Kanske var det därför Paulus ville till Spanien? Det är inte uteslutet att han kom dit, se Rom 15:24. Jesu löfte både här och i missionsbefallningen (Matt 28:19-20; Mark 16:15-16) visar att uppdraget gäller än och involverar alla som är hans lärjungar även idag: att med hjälp av den kraft Anden ger, och med utgångspunkt från vår egen plats – "vårt Jerusalem" – föra ut budskapet om frälsning till alla folk utöver hela vår jord.]