Compaixão

13 Som en far förbarmar sig över (visar kärleksfull ömhet mot) barnen,

så förbarmar sig Herren (Jahveh) över dem som [i vördnadsfull tillbedjan] fruktar honom.

15 Men du, Herre (Adonai), är en Gud (El) som är

barmhärtig (är nådig och har ett starkt känslomässigt band till oss) och ger favör (generös i nåd),

sen till vrede

och överflödar i (är rik på) nåd (omsorgsfull kärlek) och sanning.

[I denna vers finns 3 olika ord för nåd för att beskriva den så mångsidigt som möjligt. Herren både är nåd och ger nåd på alla upptänkliga sätt. Nåd och sanning (hebr. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]

3 Ja, jag har sett dig i helgedomen,

och sett din makt och ära (härlighet).

ח – chet

22 Herrens (Jahvehs) nåd (omsorgsfulla kärlek, trofasthet – hebr. chesed) är det

att det inte är ute med oss (att vi inte är förbrukade),

att det inte är slut med

hans [stora] barmhärtighet (oändliga nåd – hebr. rachamim).

[Både nåd och barmhärtighet är plural i grundtexten. Orden står först och sist och ramar in hela versen.]

23 Nya är de [plural – nåden/kärleken och barmhärtigheten] varje morgon,

stor (överflödande; numerärt överlägsen) är din trofasthet (stabilitet, oföränderlighet – hebr. emonah).

15 [Herren svarade:]

Kan en kvinna glömma bort sitt spädbarn som hon ammar?

Skulle hon inte ha förbarmande över det barn hon burit (sin livsfrukt; ordagrant: son från sin livmoder)?

Även om en mor skulle glömma sina barn [2 Kung 6:28, 29],

så skulle jag aldrig glömma dig.

16 Se på mina händer, jag har graverat dig på mina handflator.

[Händerna är ständigt i vårt blickfång, det var vanligt att binda en ring runt sitt finger för att komma ihåg en nära vän, se Ords 7:3.]

Dina murar [som nu är nedrivna] är ständigt för mina ögon.

18 Därför ska Herren (Jahveh) dröja,

så att han kan visa nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chanan) mot er,

och därför ska han bli upphöjd,

så att han kan ge gränslös nåd (oändlig barmhärtighet – hebr. rachamim) till er,

för en rättvis Gud (Elohim) är Herren (Jahveh),

lyckliga (saliga) är alla de som väntar på honom.

Guds trofasta kärlek

18 Vem är en Gud (El) som du [nej, det finns ingen],

som förlåter (bär; tar bort) synd [Joh 1:29] och förbiser (inte tillräknar) överträdelse (rebelliskhet)

hos dem som är kvar bland hans folk (arvedel, egendom)?

Han är inte vred för evigt,

för han gläder sig över [att visa] nåd (kärleksfull omsorg – hebr. chesed). [Ps 103:8-10]

6 Jag ska styrka Juda hus

och jag ska frälsa Josefs hus,

och jag ska föra dem tillbaka

för jag har medlidande med dem

och de ska bli som

om jag aldrig hade kastat ut dem,

för jag är Herren (Jahveh) deras Gud (Elohim)

och jag ska lyssna till dem.

9 "Så har Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) talat, han säger: ’Döm sanna domar och visa nåd (omsorgsfull kärlek) och barmhärtighet (oändlig nåd), var och en mot sin broder. 10 Förtryck inte änkan, inte heller den faderlöse eller främlingen och inte heller den fattige. Låt ingen bland er i sitt hjärta tänka ut något ont mot sin broder.’ [2 Mos 22:21-24; 23:9; 3 Mos 19:33-34; 5 Mos 24:17-18]

Klä er i medkänsla – förlåtelsens och kärlekens roll

12 Klä er därför som Guds utvalda, heliga (avskilda) och [högt] älskade i:

innerlig medkänsla (hjärtlig barmhärtighet; ordagrant: medkänslans inre organ) [invärtes sympatier],

vänlighet (godhet) [som mjukt och beredvilligt möter reella behov],

ödmjukhet (anspråkslöshet, måttfullhet, litenhet) [som har ett sansat perspektiv på sin egen ringa betydelse],

mildhet (saktmod) [som är en balanserad och kontrollerad styrka, fri från hämndlystnad och bitterhet],

[och] tålamod (långmodig uthållighet),

32 Var i stället vänliga (goda, hjälpsamma) mot varandra, ömsinta (förstående, medkännande) –

förlåt alltid (var generösa i er attityd; visa alltid nåd mot) varandra,

precis som Gud i den Smorde (Messias, Kristus)

förlät er (visade er nåd; var generös mot er).

[Paulus nämner två egenskaper (vänliga, ömsinta) och skriver inte "och" mellan dessa i grundtexten. Detta visar troligen att han egentligen skulle ha kunnat fortsätta med fler beskrivande ord, men att själva slutsatsen utifrån dessa egenskaper utgör tyngdpunkten: att förlåta och agera på samma sätt som Jesus. Här används inte det vanliga ordet för att förlåta, aphiemi (som har betydelsen att "släppa något", se Matt 6:12), utan charizomai, som har innebörden att generöst unna varandra frihet och favör – på samma sätt som Gud har gett oss friheten och nåden i Jesus.]

Att lida för det som är gott

8 Och till sist [som en avslutande uppmaning]:

Var alla

av samma sinne (eniga, endräktiga – gr. sympathes) [lev i harmoni med varandra],

medkännande [dela glädje och sorg],

kärleksfulla mot syskonen [visa broderskärlek],

ömsinta (förstående, medlidande, barmhärtiga, godhjärtade),

ödmjuka.

[Fem adjektiv formar här en kiasm (där det första och sista, andra och näst sista ordet tematiskt hör ihop och tillsammans ramar in den centrala höjdpunkten). Harmonisk endräkt möjliggörs bara genom att alla praktiserar ödmjukhet. Att vara medkännande och ömsint skapar även förståelse och ett innerligt engagemang. Allt detta skyddar och bevarar den inre syskonkärleken som alltid behöver vårdas och hanteras varsamt.]

17 Men om någon skulle ha (den som har) världsliga resurser (denna världens goda; ett fysiskt gott liv) och ser (skulle se) sin broder (sitt syskon i tron) lida nöd [brist], men [ändå] stänger av sina känslor (förhärdar sitt hjärta; ordagrant: tillsluter sina inre organ) för honom – hur förblir [då] Guds [rättfärdiga, osjälviska och utgivande] kärlek i honom?

Tacksägelse för Guds omsorg

3 Välsignad är vår Herre Jesu den Smordes (Messias, Kristi) Gud och Fader,

barmhärtighetens Fader [som har sympati och medlidande – det grekiska ordet oiktirmos står i plural] och all uppmuntrans Gud [källan till allt mod och all tröst],

4 han som [ständigt] uppmuntrar [kommer till vår sida och hjälper] oss i all vår nöd (vårt lidande och betryck),

för att vi ska kunna uppmuntra (hjälpa, trösta) dem som är i all slags nöd

genom den uppmuntran som vi själva blir uppmuntrade med av Gud.

15 För vi har inte en överstepräst som saknar förmåga att ha medlidande (känna, sympatisera) med våra svagheter (bräckligheter) [både själsliga och kroppsliga – mottaglighet för frestelser och följdverkningar av sjukdom], utan en som har blivit frestad på alla områden på samma sätt [som vi, men] utan synd.

15 Gläd er med dem som gläder sig

och gråt med dem som gråter.

[Det svenska ordspråket "Delad glädje är dubbel glädje, delad sorg är halv sorg" beskriver på ett fint sätt vad som sker när vi delar glädje och sorg med varandra.]

Sluthälsningar

11 Till sist, syskon (bröder och systrar i tron):

var glada,

bli upprättade (låt er upprättas, helas, som när ett trasigt nät lagas),

bli uppmuntrade (förmedla förståelse, undervisa, förmana),

var eniga (ha samma planer, mål) och

lev i fred (harmoni, frid).

Då ska kärlekens och fridens Gud vara med er.