13 Allt förmår jag i honom som giver mig kraft.

19 Så skall ock min Gud, efter sin rikedom, i fullt mått och på ett härligt sätt i Kristus Jesus giva eder allt vad I behöven.

6 Och jag har den tillförsikten, att han som i eder har begynt ett gott verk, han skall ock fullborda det, intill Kristi Jesu dag.

31 Vad skola vi nu säga härom? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss?

39 varken någon makt i höjden eller någon makt i djupet, ej heller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.

1 Den som sitter under den Högstes beskärm och vilar under den Allsmäktiges skugga,2 han säger: »I HERREN har jag min tillflykt och min borg, min Gud, på vilken jag förtröstar.»

7 Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall icke vackla.

3 Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.

4 Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.

19 Gud är icke en människa, så att han kan ljuga, icke en människoson, så att han kan ångra något. Skulle han säga något och icke göra det, tala något och icke fullborda det?

5 Varen i eder handel och vandel fria ifrån penningbegär; låten eder nöja med vad I haven. Ty han har själv sagt: »Jag skall icke lämna dig eller övergiva dig.»

6 Alltså kunna vi dristigt säga: »Herren är min hjälpare, jag skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?»

13 Såsom förebild i fråga om sunda ord må du, i tron och kärleken i Kristus Jesus, hava de ord som du har hört av mig.

1 Så bliv nu du, min son, allt starkare i den nåd som är i Kristus Jesus.

5 Förtrösta på HERREN av allt ditt hjärta, och förlita dig icke på ditt förstånd.6 På alla dina vägar må du akta på honom, så skall han göra dina stigar jämna.

5 Förtrösta på HERREN av allt ditt hjärta, och förlita dig icke på ditt förstånd.6 På alla dina vägar må du akta på honom, så skall han göra dina stigar jämna.

3 Befall dina verk åt HERREN, så hava dina planer framgång.

20 Den som aktar på ordet, han finner lycka, och säll är den som förtröstar på HERREN.

25 Människofruktan har med sig snaror, men den som förtröstar på HERREN, han varder beskyddad.

2 Ja, haven edert sinne vänt till det som är därovan, icke till det som är på jorden.

23 Då sade Jesus till honom: »Om jag förmår, säger du. Allt förmår den som tror.»

27 Men han svarade: »Vad som är omöjligt för människor, det är möjligt för Gud.»

26 Sen på fåglarna under himmelen: de så icke, ej heller skörda de, ej heller samla de in i lador; och likväl föder eder himmelske Fader dem. Ären I icke mycket mer än de?

33 Detta har jag talat till eder, för att I skolen hava frid i mig. I världen liden i betryck; men varen vid gott mod, jag har övervunnit världen.»

7 Men välsignad är den man som förtröstar på HERREN, den som har HERREN till sin förtröstan.8 Han är lik ett träd som är planterat vid vatten, och som sträcker ut sina rötter till bäcken; ty om än hetta kommer, så förskräckes det icke, utan bevarar sina löv grönskande; och om ett torrt år kommer, så sörjer det icke och upphör ej heller att bara frukt.

2 Om du ock måste gå genom vatten, så är jag med dig, eller genom strömmar, så skola de icke fördränka dig; måste du än gå genom eld, så skall du ej bliva svedd, och lågorna skola ej förtära dig.

18 HERREN är nära alla dem som åkalla honom, alla dem som åkalla honom uppriktigt.

8 Låt mig bittida förnimma din nåd, ty jag förtröstar på dig. Kungör mig den väg som jag bör vandra, ty till dig upplyfter jag min själ.

3 Icke skall han låta din fot vackla, icke slumrar han som bevarar dig!

3 Förtrösta på HERREN, och gör vad gott är, förbliv i landet och beflita dig om redbarhet,

19 Må lögnaktiga läppar förstummas, de som tala vad fräckt är mot den rättfärdige, med högmod och förakt.

25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.

4 till ett oförgängligt, obesmittat och ovanskligt arv, som i himmelen är förvarat åt eder,

6 Därför mån I fröjda eder, om I ock nu en liten tid, där så måste ske, liden bedrövelse under allahanda prövningar,

7 ty vi vandra här i tro och icke i åskådning.