Confiar no Senhor

Förtrösta på Herren i allt

5 Förtrösta på (luta dig mot; lita på) Herren (Jahveh) av hela ditt hjärta,

och förlita (stöd) dig inte på ditt eget förstånd (din egen kompetens/bedömningsförmåga).

6 På alla dina vägar [på din färd genom livet]

– erkänn (bli intimt förtrogen med; sök lära känna) honom

så ska han jämna (räta ut)

dina stigar [dina välkända, upptrampade gångvägar].

[Verbet för att jämna (hebr. jashar) har betydelsen att räta ut, dvs. det leder till att något blir rätt och välbehagligt.]

Psalm 91 – Gud är fortfarande min sköld

1 Den som sitter (vistas, bor) i den Högstes (Elions) gömställe

förblir [ska få vila och dröja kvar] i (under) den Allsmäktiges (El Shaddajs) skugga.

[Verbet "förblir" är i formen hitpael och beskriver en personlig plats. Det används ofta om att stanna över natten, se Job 39:12.]

2 Jag ska (vill) säga om Herren (Jahveh):

"Min tillflykt och min borg (mitt starka fäste), min Gud (Elohim)

– jag vill lita (kommer att förtrösta) på honom!"

3 För han räddar (utan tvekan ska han rycka bort) dig från fågelfångarens snara (jägarens nät),

från dödlig pest (förödande farsot). [Ps 78:50]

4 Han ska betäcka dig med sina fjädrar,

och under hans vingar finner du (ska du söka) tillflykt. [4 Mos 32:11; Jes 31:5; Matt 23:37; Luk 13:34]

Hans sanning (trofasthet, tillförlitlighet) är [ska vara din] sköld och skärm [en stor rektangulär täckande stridssköld].

Psalm 125 – Som Sions berg

1 En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]

______

De som förtröstar på (litar, sätter sitt hopp till) Herren (Jahveh)

är som Sions berg [tempelberget i Jerusalem]

som inte kan rubbas (skakas) utan står fast (stadigt, stabilt) för evigt.

2 Som bergen omger Jerusalem,

så omger Herren sitt folk både nu och för evigt.

[Vers 1-2 formar en kiasm där centralt en bild av Sion och Jerusalem används för att illustrera Guds beskydd. Jerusalem ligger på 800 meters höjd över havet i Judeens bergsområde. Runt hela staden reser sig bergen något högre än själva Jerusalem, särskilt österut. Jerusalem själv är också en kuperad stad eftersom den ligger på flera berg. Här i psalmen kan vi föreställa oss pilgrimen som firar en högtid i Jerusalem och som blickar ut över de omgivande bergen och liknar dem med Guds beskydd som omringar Guds folk. Bergen, och särskilt Sions berg, står för något fast och stadigt.]

מ – mem, נ – nun

7 Han fruktar inte ett ont budskap,

fast förankrat (fixerat) är hans hjärta, det förtröstar på Herren (Jahveh).

[Ordet "budskap" börjar på bokstaven mem och "fast förankrat" på nun.]

ב – bet

3 Förtrösta på (lita på; luta dig emot) Herren (Jahveh)

och gör det goda;

bo (bosätt dig; var kvar) i landet

och föd [följ efter – vaka som en herde över; livnär dig på] trofasthet (sanning, integritet).

4 Och ha din lust (njut och känn välbehag; var ömsint, mild och mjuk) i Herren (Jahveh) –

då ska han ge dig ditt hjärtas önskningar (böner, planer – hebr. mishalah).

[Den andra hebreiska bokstaven är: ב – bet. Tecknet avbildar ett tält eller ett hus. Bokstaven symboliserar den plats man bor på, eller dem som är i huset – familjen. Ordet "Förtrösta" börjar med bet och förstärker uppmaningen att sätta sin tilltro till Herren, han som låter den trofaste bo i landet, se även vers 9b. Det ovanliga hebreiska ordet anag – att ha sin lust, njuta och uppleva välbehag, återfinns även i vers 11b, där det tematiskt knyter an till vers 3-4. Det ovanliga ordet mishalah kommer från verbet fråga, be och önska (hebr. shaal), se även Ps 20:6.]

ג – gimel

5 Överlämna (anförtro, rulla över) din väg (din framtid) till Herren (Jahveh),

förtrösta på (lita på, luta dig emot) honom och han ska agera [i ditt ställe].

6 Och han ska låta din rättfärdighet (ditt försvar) komma fram som ljuset [efter nattens mörker],

och din rätt som middagssolen [då den lyser som starkast, lika öppet och tydligt kommer din rätt fram].

[Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – gimel. Tecknet avbildar en kamel. Bokstaven symboliserar rikedom och storhet. Kamelen vandrar långa sträckor utan vatten genom torra landskap och når fram till målet. Här är det ordet "Överlämna" som börjar med denna bokstav vilket förstärker att Herren strider för den som överlämnar sitt liv i hans hand, se 2 Mos 14:14; Ps 34:20; Ords 16:3.]

10 Och Herren (Jahveh) är ett försvarstorn (värn; en fästning, säker höjd) för den förtryckte,

ett försvarstorn (värn; en fästning, säker höjd) i tider av brist (torka, nöd).

7 [Som kontrast till vers 5-6:]

Välsignad är den tappre stridsman (modige hjälte, mäktige krigare)

som förtröstar (sätter sitt hopp till, litar) på Herren (Jahveh),

och vars förtröstan (hopp, beskydd, säkerhet) är Herren (Jahveh).

8 Han är som ett träd planterat vid vatten,

vars rötter sträcker sig mot floden.

Det har inget att frukta när hettan kommer,

dess löv är alltid gröna.

Det blir inte förskräckt om ett torrt år kommer,

och det upphör aldrig att bära frukt. [Ps 1:3]

4 Förtrösta på (lita på; var trygg/frimodig i) Herren (Jahveh) för evigt (för alltid) [ta din tillflykt till honom],

för i Herren Herren (Jah Jahveh) finns en evig klippa (är evig styrka – hebr. tsor).

[I hebreiskan står två ord för Herren i den andra strofen: kortformen Jah följt av hela gudsnamnet Jahveh. Upprepningen betonar Guds oföränderlighet. Grundtextens tsor är ett massivt berg som bildligt talar om styrka och en fast punkt, se Matt 7:24.]

2 Se, Gud (El) är min frälsning (räddning, befrielse – hebr. jeshua),

jag förtröstar [på honom] (är trygg/frimodig) och fruktar inte,

för Herren Herren (Jah Jahveh) är min styrka (starkhet) och min lovsång,

ja, han har blivit min frälsning.

[Mose lovar Herren med samma ord i 2 Mos 15:2 och frasen används även i Ps 118:14. I hebreiskan upprepas ordet för Herren: kortformen Jah, följt av gudsnamnet Jahveh (JHVH), något som betonar Guds oföränderlighet.]

12 För Herren Gud (Jahveh Elohim) är som en sol och sköld,

Herren (Jahveh) ger oförtjänt nåd (favör – hebr. chen) och ära.

Han håller inte tillbaka något gott,

från dem som vandrar (lever sitt liv) uppriktigt (helhjärtat, har integritet).

7 Nu vet jag att Herren (Jahveh) räddar sin smorde (utvalde, kung) [Messias].

Han kommer att svara honom från sin heliga himmel [himlarnas helgedom – sitt himmelska tronrum],

genom sin högra hands mäktiga frälsningsgärningar (väldiga styrka/kraft) [stordåd och segrar].

8 Vissa (somliga) [har sin förtröstan] i vagnar och andra (somliga) i hästar [det har dessa som inte känner Gud],

men vi [Guds folk har satt vårt hopp] i Herrens (Jahvehs), i vår Guds (Elohims), namn

– det åberopar vi (kommer vi ihåg; berömmer vi oss av; prisar vi).

[Hebreiska konstruktionen är ovanlig där meningens enda verb "åberopa" (hebr. zachar) är placerat sist. Ordet har en rik innebörd av att åberopa, komma ihåg, uppmärksamma, tänka på, nämna, hänvisa till och berömma sig av något. Frånvaron av ett verb i versens inledning förstärker också tomheten och det lönlösa i att prisa sin egna militära förmåga jämfört med att påminna sig om Guds mäktiga ingripanden och räddningsaktioner bland dem som sätter sitt hopp till honom.]

8 Bättre att ta sin tillflykt till (söka skydd hos) Herren (Jahveh),

än att förlita sig på människor (hebr. adam).

9 Bättre att ta sin tillflykt till (söka skydd hos) Herren (Jahveh),

än att förlita sig på furstar (gåvor).

[Ordet furste (hebr. nadiv) kommer från verbet "att ge". Det är lätt att sätta sin förhoppning till människor och deras gåvor. Ett exempel finns i Esra bok där Kyros gav gåvor, men hur andra ledare senare vill hindra bygget, se Esra 1:4-5; 3:7; 4:1-24.]

10 Sedan ska mina fiender komma tillbaka

den dag jag ropar [höjer min röst i bön].

Det vet jag, att Gud (Elohim) är för mig. [Rom 8:31]

11 I Gud (Elohim) – jag vill prisa hans ord –

i Herren (Jahveh) – jag vill prisa hans ord –

5 Då skulle min fiende säga:

"Jag har besegrat (övermannat) honom!"

Då skulle mina motståndare glädja sig

över mitt fall (när jag vacklar och blir omkullkastad).

14 För jag hör mig förtalas av många

– skräck (orsak att frukta) från alla håll (runt omkring mig)!

De konspirerar tillsammans mot mig,

de planerar att ta mitt liv.

[Uttrycket "skräck från alla håll" är en vanligt återkommande fras i Jeremia, se Jer 20:10; 46:5; 49:29; Klag 2:22.]

[Vers 15-19 bildar en enhet och följer ett mönster med små avsnitt som alla har tre rader.]

4 Han lade i min mun en ny sång,

en lovsång till vår Gud (Elohim).

Många ska se och frukta (vörda, ära),

och förtrösta (lita) på Herren (Jahveh).

[Orden för att se (som det är böjt i verbformen här) är jiro och frukta är snarlika jirao och följer varandra naturligt. Här uttrycker David en bön och önskan att många ska se vad Gud har gjort, och själva få tro och förtröstan på att Herren vill göra samma sak för dem.]

Var inte oroliga

1 "Låt inte ert hjärta oroas (förfäras). [Hjärta i singular poängterar vars och ens hjärta individuellt, men pekar också på de elvas enhet. Jesus manar dem att inte låta sig skrämmas av situationen.] Tro (lita, förtrösta) på Gud, tro (lita, förtrösta) också på mig. [Kan också översättas: ’Ni tror på Gud, tro också på mig.’]