Confissão
A confissão é caminho de libertação e restauração. Quando confessamos nossos pecados, Deus é fiel e justo para nos perdoar e nos purificar de toda injustiça.
Confessar e receber perdão
Se confessarmos os nossos pecados, Ele é fiel e justo para nos perdoar. A confissão abre a porta da graça restauradora.
Om vi bekänner (skulle erkänna) våra synder [vår skuld; våra överträdelser, felsteg och misstag – framför allt inför Gud, men också inför människor, se Jak 5:16], är han trofast [trogen sin egen natur och sina löften] och rättfärdig [5 Mos 32:4] så att han förlåter oss våra synder och renar oss (skulle förlåta oss synderna och rena oss) från all orättfärdighet (missgärning; allt felaktigt handlande).
Då bekände jag (lät jag dig veta – bli intimt förtrogen med) min synd
jag dolde inte [längre] min missgärning (skuld).
Jag sa: "Jag vill erkänna (med öppna händer lyfta upp)
mina överträdelser (mina rebelliska handlingar) inför Herren",
och då (på en gång) förlät du mig min syndaskuld.
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
När jag var tyst [och vägrade att bekänna min rebelliskhet, inre skuld, synd och mina onda tankar]
förtorkade mina ben när jag jämrade mig (som ett lejons rytande) hela dagen lång.
Den som bekänner och lämnar sina synder får nåd
Den som gömmer (täcker över, döljer) sina synder har ingen framgång (lycka, välgång, ekonomisk välsignelse),
men den som bekänner och ångrar sina synder (lämnar dem) får nåd.
Vi har
syndat (ordagrant ’missat målet’) [Israel hade misslyckats att vara ett heligt folk],
gjort fel (ordagrant ’böjt, svängt’, vikit av från den rätta vägen, handlat förvrängt, förvridet),
varit gudlösa och
vikit av från dina bud och befallningar.
Och det ska ske när han är skyldig i en av dessa saker att han ska bekänna att han har syndat i detta.
Confissão como fé
Se com a boca confessares que Jesus é Senhor e creres, serás salvo. A confissão de fé é alicerce da vida cristã.
För om du bekänner Herren Jesus
med din mun [öppet skulle tillkännage att Jesus är Herre]
och i ditt hjärta tror (skulle sätta din tillit till) att Gud uppväckte (har rest upp) honom från de döda,
ska du bli frälst (räddad, befriad, helad).
[Kommer du att bli bevarad till evig gemenskap med Gud, se Apg 16:31.]
För med hjärtat tror man,
vilket leder till rättfärdighet [att man får ett rätt förhållande med Gud, se Rom 5:1]
och med munnen
bekänner man [öppet sin tro],
vilket leder till frälsning (räddning, befrielse, helande – gr. soteria) [som även innefattar en pågående helgelseprocess, se Fil 2:12].
[Bekännelsen innebär att säga samma sak (gr. homolegeo) som Guds ord gör – att tillsammans med Ordet komma fram till slutsatsen om Herren Jesus (gr. Kyrios Iesous). Gr. kyrios (herre) definierar en ägare med rätt att råda. Det Paulus så frimodigt och klargörande proklamerar, orsakade förföljelse både från judar (som ansåg denna förkunnelse vara hädisk) och från hedningar (som i den romerska kejsarkulten upphöjde sin regent till en gud och kallade honom för kyrios). Även i vers 13 används Kyrios och refererar då (liksom i Mark 12:29-30) direkt till det personliga gudsnamnet JHVH (Jahveh), se Joel 2:32.]
Alla har ju syndat (missat målet) och saknar (går miste om) härligheten från Gud (Guds härlighet) [1 Kung 8:46; Pred 7:20; Jes 64:6], och [alla som tror, se vers 22] blir [nu] rättfärdiggjorda (förklaras rättfärdiga) av hans nåd (välvilja, godhet, favör), [helt] fritt (utan att ha förtjänat det), genom den återlösning (befrielse, förlossning, räddning, återupprättelse) som finns i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus. [Han har friköpt dem genom att helt och fullt lösa dem från deras skuld.]
[Det grekiska ordet för att synda, hamartano, härstammar troligen från a-meros (ingen del) och innebär "att vara utan del i" eller "att missa målet". I antiken användes det för att beskriva när en bågskytt missade att träffa sitt mål. Konsekvensen blev då att man inte heller kunde ta del av segerpriset. Ord som därför mycket väl beskriver synd är missgärning och misstag.]
Kämpa (fajtas) [var ständigt delaktig i]
trons goda (ärbara) kamp (fajt) [som på ett slagfält eller i en tävling på en olympisk arena]!
Håll fast vid (fånga; grip tag i, få tag på) [sök verkligen vinna] det eviga livet som du blev kallad till (ut i) och som du också bekände dig till genom att avge den goda bekännelsen inför [ögonen på] många vittnen. [Syftar troligen på Timoteus dop eller ordination till tjänst.]
Ångra (omvänd) er därför [tänk alltså annorlunda från och med nu, se Apg 2:38] och vänd tillbaka [till Gud], så att era synder blir utplånade (utsuddade; fullständigt borttagna),
Bekänn därför era synder (överträdelser, felsteg) [fullt ut – helhjärtat och öppet] för varandra,
och be [också] för varandra så [på ett sådant sätt] att ni kan bli helade (botade, förnyade – gr. iaomai).
Mycket förmår (besegrar) [Fil 4:13] en rättfärdigs [vädjande och behovsinriktade] bön när den verkar i kraft.
[Det grekiska verbet för att bekänna, exomologeo, har prepositionen ex med som prefix, vilket intensifierar dess betydelse. En person som har det rätt ställt med Gud och människor har möjlighet att ständigt och aktivt strida mäktigt och segerrikt (gr. ischuo) i bön. Det sista verbet, gr. energeo (att verka i kraft), står i formen medium, vilket innebär att det är en samverkan mellan den som aktivt ber och Gud som låter bönen ge resultat. Den passiva formen av gr. iaomai (att göra hel) fokuserar på den store Läkarens ingripande till både kropp, själ och ande.]
Närma er Gud,
så ska han (kommer han att) närma sig er. [Matt 7:7]
[Innebörden är att reflexmässigt dra sig alldeles nära intill. Här har grekiskan en aktivt pågående verbform.]
Rengör era händer [handlingar], ni syndare,
och rena era hjärtan [rena ert inre liv, helga ert sätt att tänka] ni splittrade (tvehågsna, kluvna – ordagrant: "två-själade") [som älskar Gud och samtidigt följer era egna begär].
[När ni drar er närmare Gud:]