Consequências dos nossos atos

12 Därför ska var och en av oss själv stå till svars (göra räkenskap) inför Gud.

6 Han ska löna var och en efter hans gärningar. [Citat från Ps 62:13; Ords 24:12. Liknar också Jesu uttalande i Matt 16:27.]

7 Evigt liv åt dem som uthålligt (tålmodigt) gör det goda

och söker (har för vana att leva för) härlighet, ära och oförgänglighet [det som har evighetsvärde],

8 men vrede och straff åt dem som söker sitt eget (sina egna ambitioner)

och inte följer (tror eller lyder) sanningen utan [i stället följer, tror och lyder] orättfärdigheten.

9 Lidande (nöd, betryck) och ångest över varje människas själ som [fullt ut] gör det onda,

judens först (främst) men också grekens

10 men härlighet, ära (högaktning) och frid åt var och en som gör det goda,

juden först men också greken,

11 för Gud är inte partisk (gör inte skillnad på människor).

[Vers 6-11 är symmetriskt strukturerade som en kiasm. Detta innebär att temat i första stycket hör ihop med temat i det sista, temat i andra stycket med näst sista stycket, osv.]

16 Och med gåvan [ursprunget med frälsningens gåva] är det inte som med en endas synd [då Adam föll i synd].

Domen kom genom en enda

och fick påföljden av fördömelse (straff som följd av en juridisk dom).

Den fria gåvan däremot kom efter mångas överträdelser

och ledde till rättfärdighet (frikännande, ett liv som resulterar i rättfärdiga handlingar).

17 Om en enda mans överträdelse betydde

att döden började regera (utöva konungsligt envälde) genom denne ende,

hur mycket mer ska inte de som blir rättfärdiga

genom att ta emot nådens överflödande rika gåva

få regera i livet,

tack vare en enda,

Jesus den Smorde (Messias, Kristus).

Var inte för snabb att kritisera andra

1 [Jesus fortsätter att undervisa:] "Döm (kritisera, förtala) inte andra, så blir du själv inte dömd. [Döm inte över andra människors motiv och yttre sätt, hur de ger, ber och fastar som det talats om i föregående kapitel.] 2 För med den dom som ni dömer andra ska ni själva dömas, och med det mått (den standard) ni mäter med, ska det mätas upp åt er.

36 Men jag säger er, på domens dag ska människorna ge räkenskap (redovisa) för varje fruktlöst (tomt, meningslöst) ord de talat.

12 För Guds ord (gr. logos) är levande och verksamt (aktivt, effektivt, kraftfullt – gr. energes) och skarpare [mer genomträngande och hjälper långt mer] än något tveeggat svärd. Det tränger till och med igenom så långt att det delar (skiljer, särar) [orsakar en separation av]

själ och ande,

både leder och märg [i plural: "märgmassor"],

och urskiljer (kritiskt granskar; urskiljande kan döma mellan) hjärtats

tankar (känslosamma överväganden; reflektioner)

och uppsåt (intentioner; moraliska insikter) [där idéer och uppfattningar föds].

[Grekiskans ordagranna innebörd av ett tveeggat svärd är "ett svärd med två mynningar/munnar/kanter" ("mynning" som i ordet "flodmynning" från grekiskans distomos; dis som betyder dubbel och stoma som betyder mun/mynning – används bl. a om kanten på något). Ordet som utgår från Guds mun utgör den ena sidan av svärdet och när vi med vår mun talar ut Guds ord utgör det den andra sidan. Versen har tre ordpar: själ/ande, leder/märg och hjärtats tankar/uppsåt. I centrum står det som har att göra med kroppens skelett – det är osynligt för ögat, men påverkar ändå hela kroppen. Ordningen i varje par visar att leden illustrerar själ och tankar och märgen i det inre ande och uppsåt. På samma sätt som leden är rörlig är själen ombytlig och de känslosamma tankarna föränderliga. Och liksom märgen producerar blodkroppar inuti den fasta benstommen och är källan till liv, se 3 Mos 17:11, så utgör människans ande hennes inre liv. En människas innersta inställning och djupa övertygelse föder hjärtats uppsåt.]

13 Inför Gud är ingenting skapat dolt, allt är naket och exponerat (öppet) för hans ögon. Inför honom måste vi alla stå till svars (öppet redovisa räkenskap för våra liv).

[Ordet "exponerat" används endast här i Nya testamentet och betyder ordagrant "nacken böjd bakåt, öppen och exponerad". Det beskriver en brottare som tar ett avgörande grepp på sin opponent och böjer bak hans huvud och segervisst visar upp hans ansikte inför åskådarna. Det kan också beskriva hur nacken på ett djur som ska offras böjs bakåt och exponeras för kniven. Prästen som ska offra öppnar upp djuret och ser in i alla delar. Särskilt sista betydelsen passar in i sammanhanget med det tveeggade svärdet.]

[Mose ledde inte in israeliterna i det utlovade landet, då han själv blev förbjuden att gå in. Josua ledde dem in i landet, men inte in i en andlig vila, se Heb 4:8. Hur är det då med den första översteprästen Aron, kan hans tjänst med alla offer och ceremonier leda in i vilan?]

3 Den förståndige ser i förväg faran och tar skydd,

men den oförståndige går rakt fram och får sitt straff.

12 Om du är vis, hjälper visheten dig,

men om du hädar (föraktar, hånar) får du själv bära straffet [ensam bära konsekvenserna].

25 Det är farligt att alltför snabbt lova en gåva (helig tjänst),

utan att först beräkna kostnaden och tänka efter vilka konsekvenser beslutet kommer att få.

Ytterligare regler för syndoffer

1 Och om någon (en själ; en enskild individ – hebr. nefesh) syndar och hör rösten som svär (avlägger en ed) och är ett vittne som har sett eller känner till om det, om han inte berättar något, då ska han bära hans synd.

Omedveten överträdelse

17 Och om någon (en själ; en enskild individ – hebr. nefesh) syndar och begår något av dessa ting som är förbjudna att göra av Herrens (Jahvehs) budord, även om han inte kände till det är han skyldig och ska bära sin överträdelse.

4. Tillrättavisa öppet – bygg inte upp bitterhet i hjärtat

17 Du ska inte hata din broder i ditt hjärta,

tillrättavisa i stället honom så att du inte blir delaktig i hans synd.

13 Landet ska bli ödelagt för dem som bor där

på grund av frukten av deras gärningar.

49 Och era oanständigheter ska ges tillbaka över er och ni ska bära era avgudars synder och ni ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag är Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).

5 Och för ert eget blod [mänskligt liv], ska jag utkräva (begära – hebr. darash) [vedergällning],

av varje djur ska jag utkräva (begära) [vedergällning]

och från människans (hebr. adam) hand,

från varje broder, ska jag utkräva (begära) [vedergällning] för mänskligt liv.

13 Varför får den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) förakta (häda) Gud (Elohim)? [Hur kan du tillåta det?]

Han tänker (säger i sitt hjärta): "Du kommer inte ställa mig till svars (begära något, söka, efterfråga något från mig)."

[Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I den här versen är det ordet "Stå upp" som börjar på den bokstaven. Det förstärker den längtan, att efter 9 verser där den ogudaktige har beskrivits, måste Gud gripa in! Perspektivet i den andra delen av vers 13 skiftar från tredje till andra person, från "han tänker" till "du säger". Det ger extra betoning på arrogansen i uttalandet. Tillsammans med bokstaven qof, som avbildar baksidan av ett huvud, är det som den gudlöse gör detta uttalande öppet, helt hörbart, bakom ryggen på Gud. Psalmisten frågar sig hur Gud kan tillåta detta!]

ר – resh

14 Du ser (du har sett och ser) [som svar på de ogudaktigas påstående i vers 11],

ja, du lägger märke till illdåd (elakhet, smärta, det som tynger) och provokation (ilska, plåga, sorg),

för att ge (lägga) det i din hand.

[Uttrycket "ge i din hand" måste tolkas. Det kan beskriva hur Gud skriver det i sin hand för att komma ihåg. Hand står också för handling, och kan vara nästa steg, från att ha "sett" med ögonen är det nu dags att agera med "handen" och göra något åt situationen, vedergälla och döma genom sin hand.]

Den hjälplöse (svage, det olyckliga offret, se vers 8 och 10) överlämnar sin sak åt dig;

du är den faderlöses hjälpare.

[Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – resh: Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Ordet "Du ser" börjar på den bokstaven och förstärker hur Gud ser allt som sker. I versen innan nämndes de gudlösa, se vers 13. Det gör att det blir en delvis störning av antal ord i denna vers, se även Ps 9:6-7, 18.]