19 Ångra (omvänd) er därför [tänk alltså annorlunda från och med nu, se Apg 2:38] och vänd tillbaka [till Gud], så att era synder blir utplånade (utsuddade; fullständigt borttagna),

38 Petrus upplyste (förklarade då för) dem:

"Omvänd er (ångra er) [tänk annorlunda från och med nu] och låt döpa er [låt er nedsänkas i vatten, gr. baptizo] – var och en av er – i Jesu den Smordes (Messias, Kristi) namn [på den grund hans namn utgör] till (in i) era synders förlåtelse [så att ni kan bli lösta/fria från era skulder/missgärningar]. Då ska ni få den helige Andes gåva (då kommer ni att ta emot gåvan – den helige Ande).

30 Gud har hittills haft överseende med människans tidigare okunnighet om detta (medvetet låtit den passera), men nu befaller han alla människor överallt att omvända sig (förändra sitt tänkesätt),

17 Från och med nu började Jesus predika [och fortsatte på samma tema som Johannes Döparen, se Matt 3:2] och sa:

"Omvänd er (förändra ert sätt att tänka, och agera),

för himmelriket (himlarnas kungarike) är nära."

[Frasen "Från och med nu började Jesus" återfinns även i Matt 16:21 och markerar ett skifte i Jesu liv. Här i kapitel fyra startar hans publika tjänst. I kapitel 16 sker en vändpunkt och vandringen mot korset och uppståndelsen påbörjas.]

8 Bär (producera) då [sådan] frukt som tillhör (är värdig; överensstämmer med) omvändelsen (det förändrade tänkesättet) [hos ett hjärta som inte längre älskar synd].

15 och sa:

"Tiden är inne (fylld, fullbordad)! Guds rike är nära!

[En tidsepok är fullbordad. Nu börjar en ny tid då Guds rike är nära.]

Omvänd er (förändra ert sätt att tänka och agera)

och tro (lita på, ha förtröstan på) evangeliet (de glada nyheterna, segerbudskapet)!"

[Ordet evangelium betyder "glädjebud" eller "segerbudskap". Ordet användes i den romerska världen om det glada budskapet kurirerna från fronten kom och läste upp i Rom efter stora segrar.]

7 Jag säger er, det blir mer glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig (totalt förändrar sitt sätt att tänka och agera), än över nittionio rättfärdiga som inte behöver omvändelse."

[Jesus använder exempel från både kvinnors och mäns vardag för att förklara andliga sanningar. Direkt efter liknelsen om mannen med det förlorade fåret kommer nu en liknelse om en kvinna som söker och finner något hon förlorat. Lukas skriver för grekisktalande och använder det grekiska silvermyntet "drachmer". Det motsvarade den romerska denaren som var en arbetares dagslön.]

10 Jag säger er att på samma sätt blir det glädje inför Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig (totalt förändrar sitt sätt att tänka och agera)."

32 Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse, utan syndare."

32 Jag har ingen glädje i någons död, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), så vänd om och lev!

21 Men om en ond omvänder sig från all sin ondska som han har gjort och håller (vaktar, skyddar, bevarar) alla mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och gör det som är rätt och rättfärdigt ska han leva och inte dö.

1 Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:

2 Vad menar ni med att använda detta ordspråk i Israels land och säga:

Fäderna har ätit sura (omogna) druvor

och sönernas tänder blir dåliga (är på kant, nötta, trubbiga – hebr. qahah) [och därmed ömma]?

[Jeremia har använt samma ordspråk tidigare (Jer 31:29-30 och även i liknande form i Klag 5:7). Ordspråket har troligtvis sitt ursprung i hur Adam åt av den förbjudna frukten, se 1 Mos 3:12. Även Jeremia visar att detta ordspråk inte gäller (smaken i någons mun kan inte gå i arv). Det är fel att skylla på tidigare generationer för sin synd. Ordspråket visar på människans fallenhet att vilja vara ett oskyldigt offer inför en orättvis Gud och inte ta ansvar för sin egen synd, se vers 25.]

3 Jag lever förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), ni ska inte längre ha anledning att använda detta ordspråk i Israel. 4 Se, allt människoliv (själar – hebr. nefesh) tillhör mig – faderns liv (själ), likaväl som sonens liv (själ) tillhör mig. Den som syndar (den själ som syndar), ska själv dö. [Rom 6:23]

[Nu följer tre exempel: En rättfärdig person som gör det som är rätt (vers 5-9), en orättfärdig son till en rättfärdig (vers 10-13) och en rättfärdig son till en orättfärdig far (vers 14-20). Det går att se tre generationer här där den andra vänder sig bort från Gud men den tredje vänder om!]

[Det första exemplet tar upp en rättfärdig man. Han gör det som är rätt (vers 5 och 9), tillber Herren (inte avgudar, se vers 6a), är trogen i sitt äktenskap (vers 6b), behandlar sin medmänniska väl (vers 7-8). Uppräkningen börjar och slutar med generella uttalanden (vers 5 och 9), däremellan kommer tolv punkter (vers 6-8), tio av dem är negationer. Här finns en koppling till tio Guds ord, se 2 Mos 20.]

5 Om nu en man som är rättfärdig

och gör det som är rätt och rättfärdigt,

6 och inte [offrar och] äter [kött till avgudar] på bergen [en del av köttet offrades till avgudar på dessa höga platser, resten åts av tillbedjaren eller prästen, se Jes 57:7; Hes 16:20; Hos 4:13; 1 Kor 8:4]

och inte lyfter upp sina ögon till Israels hus avgudar

och inte orenar sin grannes hustru [3 Mos 18:20]

och inte kommer nära en kvinna i hennes orenhet [3 Mos 18:19],

7 och den man som inte gör fel mot någon

utan betalar sina skulder [2 Mos 22:25]

och inte rövar (tar med våld; rånar och skapar skräck) [5 Mos 5:21, 22; Jes 3:14; 10:2; Mika 2:2; 3:2],

han ger sitt bröd till den hungrige

och täcker den nakne med en mantel.

8 Han tar inte ut ockerräntor

på det han lånar ut. [2 Mos 22:25; 3 Mos 25:36; Ps 15:5]

Han som håller tillbaka sin hand från det som är orätt,

fäller sanna domar mellan människor.

9 Den som vandrar i mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och mina påbud (bindande juridiska beslut)

och håller (vaktar, skyddar, bevarar) dem till att göra dem,

han är sann, han är rättfärdig,

han får verkligen leva (ordagrant: "leva i liv")

förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).

10 Men om han föder en son som är en våldsverkare (rånare; ordagrant: "sönderbrytare" – hebr. paris) som utgjuter blod. Ve! Över en sådan.

[Detta Ve! finns bara i Hesekiel, se Hes 6:11; 21:15. Denna våldsverkare är någon som bryter både Guds och människor bud; här främst i betydelsen någon som öppet rånar och vandaliserar och även dräper människor för att ta vad han vill ha.]

11 Och han själv har inte gjort alla dessa ting,

för även han har [offrat till avgudar och] ätit på bergen

och orenat sin grannes hustru,

12 har gjort fel mot den fattige och behövande,

har stulit och inte betalat tillbaka sin skuld

och har lyft upp sina ögon till avgudarna

och gjort styggelser,

13 tagit ockerränta på det som han lånar [i det som borde varit ett lån i välvilja för att hjälpa en utsatt broder].

Ska han [den sonen] få leva? Nej, han ska inte få leva. Han har gjort alla dessa avskyvärdheter, därför ska han förvisso dö. Hans blod ska komma över honom.

14 Och se, han föder en son som ser alla sin fars synder som han har gjort och överväger att inte göra likadant,

15 inte [offrar kött till avgudar och] äter på bergen, inte lyfter upp sina ögon till Israels hus avgudar,

inte orenar sin grannes hustru,

16 inte gör fel mot någon

och tar inte ränta på ett lån

och stjäl inte

utan ger sitt bröd till den hungrige

och täcker den nakne med en mantel,

17 och drar inte undan sin hand från den fattige

och tar inte emot mutor,

han har utfört mina påbud (bindande juridiska beslut) och har vandrat i mina förordningar (ordagrant "saker inristat").

Han ska inte dö för sin fars synder, han ska med säkerhet leva. 18 Hans far, eftersom han grymt har förtryckt och stulit från sin bror och inte gjort det som är gott bland sitt folk, se han ska dö för sin synd.

19 Och ni frågar: Varför bär inte sonen sin fars synder med honom? Men sonen har gjort det som är rätt och rättfärdigt, alla mina förordningar (ordagrant "saker inristat") har han hållit (vaktat, skyddat, bevarat) och gjort, han ska leva. 20 Den person (själ – hebr. nefesh) som syndar är den som ska dö. En son ska inte bära [få lida för] sin fars synder och en far ska inte bära [få lida för] sin sons synder. Rättfärdigheten hos den rättfärdige ska vara över honom och ondskan hos den onde ska vara över honom. [5 Mos 24:16]

21 Men om en ond omvänder sig från all sin ondska som han har gjort och håller (vaktar, skyddar, bevarar) alla mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och gör det som är rätt och rättfärdigt ska han leva och inte dö. 22 Ingen av hans överträdelser som han har begått ska kommas ihåg mot honom, för hans rättfärdighet som han har gjort ska han leva. 23 Skulle jag över huvud taget ha någon tillfredsställelse i att den onde dör? Förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), och inte snarare i det att han omvänder sig från sina vägar och lever? [Underförstått självklart är min stora tillfredsställelse att han omvänder sig.]

24 Men när den rättfärdige vänder bort från sin rättfärdighet och begår synd och gör efter alla styggelser som den onde mannen gör, ska han då leva? Ingen av de rättfärdiga gärningar som han har gjort ska bli ihågkomna, för överträdelserna som han har överträtt och synderna som han har syndat, för dem ska han dö.

25 Och ni säger: Herrens (Jahvehs) väg är inte rättvis. Hör (lyssna) nu Israels hus: Är det mina vägar som inte är rättvisa? Är det inte era vägar som är orättvisa? 26 När den rättfärdige vänder bort från sin rättfärdighet och begår synd ska han dö av den, för den synd han begår ska han dö. 27 Och när den onde vänder bort från den ondska han har begått och gör det som är rätt och rättfärdigt ska han rädda sin själ levande. 28 Eftersom han betänker och vänder om från alla sina överträdelser som han har gjort, ska han leva och inte dö. 29 Men Israels hus säger: Herrens (Jahvehs) väg är inte rättvis. Ni Israels hus, är det mina vägar som inte är rättvisa? Är det inte era vägar som är orättvisa?

30 Därför ska jag döma er, ni Israels hus, var och en efter hans gärningar, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk). Vänd om (kom tillbaka)! Vänd er bort från era brott, så att de inte får er på fall. 31 Kasta bort alla era överträdelser som ni har begått mot mig. Skapa er ett nytt hjärta och en ny ande. Varför skulle ni välja att dö, ni Israels hus? 32 Jag har ingen glädje i någons död, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), så vänd om och lev!

9 Herren dröjer inte (är inte sen) med [att uppfylla] löftet [om sin återkomst/ankomst, se vers 4] som några menar [enligt vissa människors förståelse av vad som menas med långsamhet och att dröja]. I stället är han tålmodig (mild; sen till vrede) mot er, eftersom han inte vill [inte har en inställning] att någon ska gå förlorad, utan [vill] att alla ska [få tid att] omvända sig (förändra sitt tänkesätt; ordagrant: att alla når fram till att bereda plats för eftertanke).

7 Den ogudaktige måste överge sin väg [lämna sin gamla livsstil]

och den syndfulle (den som gör orätt och utövar falsk tomhet) sina tankar (planer).

När de vänder om till Herren (Jahveh) ska han visa kärlek (förbarmande, nåd),

när de vänder om till Gud (Elohim) ska han ge stor förlåtelse. [5 Mos 4:25-31; 30:1-10]

22 Jag har utplånat, som ett tjockt moln, dina överträdelser,

och som ett moln dina synder.

Återvänd till mig,

för jag har återlöst dig.

12 Och även nu förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh) [som en bekräftelse på att Herrens dag är nära, se vers 1-11]:

Vänd om [vänd/omvänd er] till mig av (i) hela ert hjärta, i fasta, och i gråt, och i klagan (sorg; jämrande klagosång).

13 Riv sönder ert hjärta,

inte [bara] era kläder,

och vänd om till Herren (Jahveh) er Gud (Elohim),

för han är nådig och barmhärtig,

sen till vrede och stor i (överflödande av) nåd (omsorgsfull kärlek) –

och han avstår från (sorg-tröstar – hebr. nacham) det onda.

[Citat från 2 Mos 34:6, efter händelserna med guldkalven.]

14 men om [då] mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn (som mitt namn har utropats över)

ödmjukar sig (böjer sina knän),

och ber (bönfaller; medlar) [står i gapet mellan Gud och folket]

och söker mitt ansikte (vädjar/frågar efter min närvaro)

och vänder om från sina onda vägar,

då ska jag

höra det [lyssna till deras bön] från himlarna [som var tillslutna, se vers 13],

och förlåta deras synd,

och hela (bota, läka; hebr. rafa – laga/sy ihop) deras land.

[Budskapet riktas till Guds eget folk. De som tillhör honom måste först böja sig inför honom. Den hebreiska formen nifal ger den passiva betydelsen att de ska låta sig ödmjukas. De behöver också be (verbet står i formen hitpael – dualt, dvs. något som kräver två för att kunna göras). Sedan kommer uppmaningen att söka Guds ansikte – här används formen piel som betonar och intensifierar sökandet. Till sist krävs att de omvänder sig och inte fortsätter att synda (verbet står i den vanliga formen qal). Gör de dessa fyra saker lovar Gud att lyssna och agera utifrån sin nåd till försoning och läkedom för deras land.]

1 Hiskia sände ut bud till hela Israel och Juda och skrev också brev till Efraim och Manasse att de skulle komma till Herrens (Jahvehs) hus i Jerusalem för att fira Herrens, Israels Guds, påsk. 2 Kungen och hans furstar och hela församlingen i Jerusalem enades om att hålla påskhögtiden i 2:a månaden [ijar – april/maj]. 3 De kunde nämligen inte fira den genast, eftersom prästerna ännu inte hade helgat sig i tillräckligt antal och folket inte var samlat i Jerusalem. 4 Därför tycktes det kungen och hela församlingen rätt att göra på det sättet. 5 Och de beslöt att ropa ut i hela Israel, från Beer-Sheva ända till Dan, att man skulle komma och fira Herrens, Israels Guds, påsk i Jerusalem. De flesta hade nämligen inte firat den så som det var föreskrivet.

6 Ilbuden gav sig av med breven från kungen och hans furstar, och de drog genom hela Israel och Juda enligt kungens befallning. De sa:

"Ni Israels barn, vänd om till Herren (Jahveh), Abrahams, Isaks och Israels Gud. Då ska han vända om till den rest av er som har räddats från de assyriska kungarnas hand. 7 Och var inte som era fäder och bröder, som var trolösa mot Herren (Jahveh), sina fäders Gud, så att han utlämnade dem åt ödeläggelse, som ni själva har sett. 8 Var alltså nu inte hårdnackade som era fäder, utan räck Herren (Jahveh) er hand och kom till hans helgedom som han har helgat för evig tid, och tjäna Herren (Jahveh) er Gud (Elohim), så ska hans brinnande vrede vändas från er. 9 För om ni vänder om till Herren (Jahveh) ska era bröder och era barn finna barmhärtighet hos dem som håller dem fångna, så att de får vända tillbaka till detta land. Herren (Jahveh) er Gud (Elohim), är nådig och barmhärtig, och han ska inte vända sitt ansikte från er när ni vänder om till honom."

10 Ilbuden for från stad till stad i Efraims och Manasses land och ända till Sebulon. Men man skrattade åt dem och hånade dem. 11 Men det fanns några i Asher, Manasse och Sebulon som ödmjukade sig och kom till Jerusalem. 12 Också i Juda verkade Guds hand, så att han gav dem alla ett enigt hjärta till att göra vad kungen och furstarna hade befallt i kraft av Herrens ord.

13 Mycket folk, en stor församling, kom samman i Jerusalem för att fira det osyrade brödets högtid i 2:a månaden [ijar – april/maj]. 14 De stod upp och röjde bort de altaren som fanns i Jerusalem. De tog också bort alla rökelsealtaren och kastade dem i Kidrons dal.

15 Och på 14:e dagen i 2:a månaden [ijar – april/maj] slaktade de påskalammet.

Prästerna och leviterna, som nu skämdes och därför hade helgat sig, förde vid högtiden fram brännoffer till Herrens (Jahvehs) hus. 16 De inställde sig till tjänstgöring på sina platser, så som det var föreskrivet för dem i gudsmannen Moses undervisning (hebr. Torah). Prästerna stänkte med blodet, som de hade tagit emot av leviterna. 17 Det fanns nämligen många i församlingen som inte hade helgat sig. Därför måste leviterna slakta påskalammen för alla som inte var rena så att de kunde helga dem åt Herren (Jahveh). 18 Det var en stor del av folket, många från Efraim och Manasse, Isaskar och Sebulon, som inte hade renat sig utan åt påskalammet på annat sätt än som var föreskrivet. Men Hiskia hade bett för dem och sagt: "Må Herren (Jahveh), den gode, förlåta var och en 19 som har vänt sitt hjärta till att söka Herren Gud, sina fäders Gud, även om han inte är ren efter helgedomens ordning." 20 Och Herren hörde Hiskia och helade folket.

21 De av Israels barn som befann sig i Jerusalem firade så det osyrade brödets högtid med stor glädje i sju dagar. Varje dag prisade leviterna och prästerna Herren med mäktigt ljudande instrument till Herrens ära.

22 Hiskia talade vänligt till alla de leviter som hade god insikt i Herrens (Jahvehs) tjänst. Och de åt av högtidsoffren under de sju dagarna, samtidigt som de offrade shalomoffer (gemenskapsoffer) och tackade Herren (Jahveh), sina fäders Gud (Elohim).

23 Hela församlingen enades om att fira högtid i ytterligare sju dagar, och man firade högtid med glädje också under de sju dagarna. 24 Hiskia, Juda kung, hade som offergåva gett församlingen 1 000 tjurar och 7 000 djur av småboskapen, och furstarna hade som offergåva gett 1 000 tjurar och 10 000 djur av småboskapen. Och ett stort antal präster helgade sig. 25 Hela Juda församling gladde sig med prästerna och leviterna, och det gjorde också hela den församling som hade kommit från Israel, liksom de främlingar som hade kommit från Israels land eller som bodde i Juda. 26 Glädjen var stor i Jerusalem, för sedan Israels kung Salomos, Davids sons, tid hade inget liknande hänt i Jerusalem. 27 Prästerna och leviterna stod upp och välsignade folket, och deras röst blev hörd, och deras bön kom till hans heliga boning, till himlen.

1 I 8:e månaden [cheshvan – okt/nov] av kung Darejavesh 2:a regeringsår [år 520 f.Kr., han var persisk kung 522-486 f.Kr.] kom Herrens (Jahvehs) ord till profeten Sakarja [hebr. Zecharja – betyder: Gud kommer ihåg], son till Berechjah [betyder: Herren välsignar], son till Iddo [betyder: Hans vittne].

[Sakarjas farfar Iddo hade återvänt från Babylon 16 år tidigare (538 f.Kr.) under Serubbabels ledning, se Neh 12:1, 4. Sakarja var från en prästfamilj, se Neh 12:12, 16. Hans tjänst börjar en månad innan Haggai får sin sista vision, se Hag 2:10, 20. Händelserna i Sak 1-6 sker samtidigt som händelserna i Esra 4:24-6:13]

Han [Sakarja] sa: 2 Herren (Jahveh) har varit mycket vred på dina fäder (förfäder), mycket vred. [Israeliternas synd hade lett till hur templet i Jerusalem förstörts och exilen till Babylon.]

3 Säg därför till dem [det israeliska folket i Jerusalem]: Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot): Återvänd (kom tillbaka, omvänd er) till mig, förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), och jag ska komma tillbaka till er, säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot). 4 Var inte som era fäder till vilka de tidigare profeterna ropade och sa: Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot): "Kom tillbaka nu från era onda vägar och från era onda gärningar." Men de lyssnade inte och gav inte akt på mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

5 Era fäder (förfäder),

var är de?

Och profeterna,

lever de för evigt?

6 Men mitt ord och mina förordningar (ordagrant "saker inristat"), som jag har befallt mina tjänare profeterna,

har de inte hunnit ikapp era fäder?

Då ångrade de sig och sa:

Så som han beslutat har Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) också handlat med oss

i enlighet med våra vägar (som vikit av från Herren) och våra gärningar (som inte varit goda).

7 På den 24:e dagen i den 11:e månaden som är månaden shvat [den 15 februari 519 f.Kr.], i kung Darejavesh 2:a regeringsår [520-519 f.Kr.], kom Herrens (Jahvehs) ord till profeten Sakarja, son till Berechjah, son till Iddo. [Tre månader efter det profetiska tilltalet, se vers 1.] Han [Sakarja] sa:

8 På natten såg jag, och se (hebr. vehinneh)! [Perspektivbyte, vi får se med Sakarjas ögon:] En man red på en röd häst och stod bland myrtenträden som fanns i ravinen. Bakom honom var röda, brunaktiga (vinrankans skiftande grön-bruna färg) och vita hästar.

[I kapitel 6 ser Sakarja fyra vagnar som dras av röda, svarta, vita och spräckliga hästar. I Uppenbarelseboken ser Johannes en vit, eldröd, svart och grönaktig häst, se Upp 6:1-8. Ordet för vinranka används här för att beskriva den brunaktiga hästens kulör. Vinrankan är först ljusgrön när den skjuter skott och mörknar sedan, för att till sist bli brunaktig. Denna brunaktiga häst motsvarar den spräckliga hästen i Sak 6:2 och den grönaktiga i Upp 6:8.]

9 Då frågade jag: "Vad är detta, min Herre (Adon)?" Ängeln (budbäraren) som talade med mig sa till mig: "Jag ska visa dig vad detta är."

10 Mannen som stod bland myrtenträden svarade och sa: "Dessa är de som Herren (Jahveh) har sänt till att vandra omkring på [patrullera/inspektera hela] jorden (världen)."

11 De svarade Herrens (Jahvehs) ängel (budbärare) som stod bland myrtenträden och sa: "Vi har vandrat fram och tillbaka (runtomkring) jorden (världen). Och se (hebr. vehinneh) [perspektivbyte, vi får se från änglarnas ögon]: Hela jorden (världen) sitter stilla och vilar."

12 Sedan svarade Herrens (Jahvehs) ängel (budbärare) och sa: "Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), hur länge ska du dröja med att visa barmhärtighet (medkännande nåd) mot Jerusalem och Juda städer, på vilka du har varit vred i 70 år?"

13 Herren (Jahveh) svarade ängeln (budbäraren) som talade med mig med vänliga och tröstande ord. 14 Sedan sa ängeln (budbäraren) som talade med mig: "Ropa ut och säg: Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot): Jag nitälskar för Jerusalem, ja, min nitälskan är stor för Sion [tempelberget i Jerusalem]. 15 Och jag är rasande på de arroganta (bokstavligt ’lätta’) hednafolken. Jag var lite vred på dem men deras arrogans har blivit deras egen olycka.

16 Därför säger Herren (Jahveh): Jag ska återvända till Jerusalem med nåd och barmhärtighet (hebr. rachamim). Mitt hus ska byggas upp i henne (i Jerusalem), förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), och en linje (en mätlinje som en lantmätare drar upp) ska sträckas ut över Jerusalem. 17 Ropa ut igen och säg: Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot): Mina städer ska åter överflöda med välstånd och Herren (Jahveh) ska åter trösta Sion [tempelberget i Jerusalem] och ska åter utvälja Jerusalem."

18 Jag [Sakarja] lyfte upp mina ögon och såg. Och se (hebr. vehinneh) [perspektivbyte, vi får se från Sakarjas ögon]: Där var fyra horn. 19 Då frågade jag ängeln (budbäraren) som talade med mig: "Vad är detta?" Han sa till mig: "Dessa är hornen [mäktiga krafter, stormakter] som har förskingrat Juda, Israel och Jerusalem." 20 Herren (Jahveh) visade mig fyra hantverkare.

[Detta är ett generellt ord för hantverkare som arbetar med material som trä och metall. Skulptörer som formar konstverk och graverar text beskrivs med detta ord. Eftersom det i detta sammanhang handlar om horn, se vers 21, som ofta var gjutna, var dessa hantverkare skickliga på att arbeta med metaller. Se även 2 Mos 28:11; 5 Mos 27:15; Hos 13:2; Esra 3:7.]

21 Sedan sa jag: "Vad har dessa kommit för att göra?" Han [ängeln] talade och sa: "Dessa, hornen som förskingrade Juda så att ingen människa kan lyfta upp sitt huvud, dessa har de [fyra hantverkarna som Gud rest upp] kommit för att förskräcka, för att kasta ner hednafolkens horn, de som har lyft sina horn mot Juda land för att förskingra det."

[Horn symboliserar makt och i denna vers står hornen för olika länders militärmakter som genom åren har kommit upp mot Juda och förskingrat.]

19 Jag tillrättavisar (överbevisar, förfinar) och tuktar (uppfostrar, vägleder, korrigerar, tränar) [kontinuerligt] alla dem som jag älskar (håller av; så många som jag skulle vara vän och umgås med – gr. phileo) [fritt citerat från Ords 3:12]. Så var [ständigt] ivriga (varma, hängivna; ordagrant: ’koka därför över’), och omvänd er (förändra ert tänkesätt)! [Apg 2:38; 2 Pet 3:9]

5 Som en konsekvens av detta, döda nu allt inom er som tillhör jorden (vägra att lyda under dessa onda begär och djuriska impulser):

olovligt sex (otukt, det grekiska ordet porneia används här och grundordet betyder "att sälja sig till slaveri". Vårt ord "pornografi" är ett sammansatt ord av just detta ord porneia och grafo, som betyder "något skrivet eller tecknat", dvs. en beskrivning antingen i text eller grafiskt av någon som säljer sig sexuellt.)

orenhet (sexuell orenhet i tanke och handling, utsvävande liv, mer fokus på den moraliska orenheten än den fysiska akten),

lusta (otyglat sexuellt begär),

ondskefullt begär (mer generellt ord än det föregående, syftar på alla oheliga önskningar),

och särskilt girigheten (en oproportionerlig självfixering, ett omåttligt begär efter mer och mer materiellt, ofta genom att kallsinnigt utnyttja andra) som är avgudadyrkan.

13 Ställ inte era kroppar i syndens tjänst som ett vapen för orättfärdigheten, utan ställ er i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era kroppar i Guds tjänst som vapen för rättfärdigheten.

1 Mina syskon (bröder och systrar i tron), även om någon skulle bli påkommen (ertappad, upptäckt, överraskad) med något felsteg (överträdelse; kan också tolkas som: råka bli överraskad eller missledd att begå något felsteg, överträdelse), ska ni som är andliga människor (har Anden), i mildhet (rätt balans av känslor, fri från hämndlystnad och bitterhet) återupprätta (återanpassa, hela) en sådan – samtidigt som du ser till att inte också du själv blir (skulle bli) frestad [och falla i samma synd]! [Återupprätta är samma ord som används i Matt 4:21 för att laga ett trasigt nät.]

21 Ni måste själva ta beslutet att ta bort (klä av) all er orenhet (smuts) och all överflödande ondska [hat och illvilja som bubblar upp, manifesteras och befläckar hela själen] från era liv [permanent ta bort och medvetet skjuta ondskan utom räckhåll för alltid på samma sätt som man skulle ta av sig smutsiga kläder]. Ta i ödmjukhet emot (var villiga och öppna för) ordet [Guds ord] som är planterat i er och som kan frälsa (bevara, hela) era själar.