18 De [rättfärdiga, vers 16] ropar och Herren (Jahveh) hör,

och räddar dem (rycker bort; för dem ut) ur all deras nöd (alla deras trångmål och svårigheter).

[Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok eller en man som böjt sig i ödmjukhet och symboliserar ofta rättfärdighet. Ordet för "ropar" (hebr. tsaaq) börjar med denna bokstav och förstärker de rättfärdigas rop på Gud.]

17 Herre (Adonai) öppna du mina läppar

och min mun ska berätta (förkunna) ditt lov.

3 Han helar (botar, reparerar; syr ihop) de brutnas [dem som har ett brustet och förkrossat] hjärta,

och förbinder deras sår [dem som har smärta och sorg].

26 När mitt kött (kropp) och mitt hjärta ger (har gett) upp,

är Gud (Elohim) mitt hjärtas klippa och min del (min lott som tilldelats mig) för evigt.

15 Så säger den höge och upphöjde, han som tronar i evighet och vars namn är heligt:

Jag bor i det höga och heliga,

men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande,

för att ge liv åt de ödmjukas ande,

för att ge liv åt de förkrossades hjärtan.

2 Alla dessa ting har min hand gjort

och så har alla dessa ting blivit till,

förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

Men på denne vill jag se,

den som är ödmjuk och har en förkrossad (bruten, ångerfull) ande,

som darrar över mitt ord.

1 Herrarnas Herres (Adonai Jahvehs) Ande är över mig,

för Herren (Jahveh) har smort (utvalt) mig

att uppmuntra (förkunna glada nyheter för) de fattiga (ödmjuka).

Han har sänt mig att hjälpa (läka, binda upp såren på) dem som har brustna hjärtan,

proklamera (utropa) befrielse för de fångna,

och frihet (öppnade fängelsedörrar) för de bundna,

2 proklamera ett nådens (villkorad nåd – hebr. ratson) år från Herren (Jahveh),

och en Guds dag av hämnd.

[Domen ska ske när Jesus kommer tillbaka för att upprätta tusenårsriket, se 2 Thess 1:6-10.]

För att trösta alla som sörjer,

3 stärka dem som sörjer i Sion,

ge dem en huvudklädnad [vacker utsmyckad huvudbonad för fest och glädje]

i stället för aska [som kastades på huvudet i tider av sorg],

glädjens olja

i stället för sorg,

högtidskläder för lovprisning

i stället för missmod (en tung ande).

De ska kallas rättfärdighetens terebinter [kraftigt tåligt träslag],

planterade av Herren (Jahveh) för att förhärliga honom.

[I hebreiskan är det en ordlek mellan huvudklädnad (hebr. peer) och aska (hebr. efer). Båda orden har samma konsonanter men olika följd, och därmed olika vokaler. Ordet för huvudklädnad kommer från roten paar som betyder att ära.]

3 "Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda – "rika") är de som är fattiga (de fattiga) i anden ["de andliga tiggarna"]

– för dem tillhör (deras är) himmelriket (himlarnas kungarike).

[Här och i vers 10 används presens – Guds rike tillhör just nu den som ödmjukar sig inför Gud och den som blir förföljd på grund av tron, se Ps 40:18. Det finns två ord för fattig i grekiskan: penes och ptochos. Penes beskriver en daglönare som var dag sliter för att försörja sin familj. Ptochos, som är det ord som används här, innebär att någon är totalt utblottad och saknar all förmåga att hjälpa sig själv. Det enda som återstår är att tigga. Jesus söker alltså "andliga tiggare" som i tro och ödmjukhet sträcker ut en hand för att ta emot Guds nåd – helt beroende av Guds kraft för en dag i taget!]

4 Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som sörjer [gråter över synd, orättfärdighet och hjärtats bedrövliga tillstånd]

– för de ska bli tröstade (uppmuntrade, styrkta; få glädje). [Jes 25:8; 61:2-3; Ps 119:136; Upp 21:4]

5 Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de milda (tålmodiga, ödmjuka; de som kan förmedla Guds styrka och makt med mildhet)

– för de ska ärva jorden (landet) [Israel, se Ps 37:11].

10 För den bedrövelse (sorg) som är efter Guds vilja (ordagrant: enligt Gud), åstadkommer (producerar) en omvändelse [ett förvandlat tänkesätt som leder] till frälsning (en räddning/befrielse) som man inte ångrar. Men världens bedrövelse [då man sörjer över det straff synden ger, istället för att känna sorg över att man har syndat] åstadkommer (producerar) [däremot en avgjord och slutgiltig] död.

[Bedrövelse, sorg och tårar är i sig själva inga dygder. Världens bedrövelse är självcentrerad och sörjer något den själv vill ha. Den tänker varken på Gud eller på andra människor som blivit skadade, och den leder till självömkan, hopplöshet, förtvivlan och slutligen till död. Ett exempel är de köpmän som sörjer över att de inte längre kan sälja mänskliga slavar när Babylon straffas, se Upp 18:9-11, 13. Den bedrövelse som Gud däremot tillåter en människa att drabbas av leder till omvändelse, gottgörelse för synder och en förnyad vilja att leva för Gud.]

11 Tänk vad mycket gott det kommit från att Gud tillät er att känna bedrövelse:

Vilken hängivenhet (iver) har det inte fört med sig bland er [till skillnad från er tidigare apati].

Vilket försvar [gr. apologia – hur de nu argumenterar mot synden].

Vilken upprördhet [över synden, och att ni tillåtit den få pågå].

Vilken fruktan [för Gud och kanske att Paulus skulle besöka dem].

Vilken längtan [efter Gud, ett besök av Paulus och att synden skulle konfronteras].

Vilken iver [efter Guds härlighet och upprättelse av syndaren].

Vilken bestraffning [gjorde upp med synden].

På allt sätt har ni visat att ni är oskyldiga i den här saken.

9 Men han har svarat mig:

"Tillräcklig

för dig

är min nåd (favör),

för kraften [min styrka]

genom [din] svaghet

fullkomnas [för kraften fullkomnas i din bräcklighet]."

[Ordföljden i grekiskan formar en kiasm som ramas in av orden tillräcklig och fullkomnas. Ordet "dig" och "genom/i svaghet" (Paulus otillräcklighet) leder in till de två centrala orden nåd och kraft! Frasen "han har svarat" är i perfekt indikativ, vilket betyder att uttalandet fortfarande står fast och gäller. Detta är det enda citatet från Jesu ord i Paulus brev.]

Därför vill jag, mer än gärna, hellre berömma mig av mina svagheter, för att den Smordes (Messias, Kristi) kraft ska vila (tälta, "tabernakla") över mig.