3 Se, barn äro en HERRENS gåva, livsfrukt en lön.

12 När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser;

13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.

9 Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord.

9 Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord.

11 Unga lejon lida nöd och hungra, men de som söka HERREN hava icke brist på något gott.

6 Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån, när han bliver gammal.

6 Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån, när han bliver gammal.

6 Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån, när han bliver gammal.

15 Oförnuft låder vid barnets hjärta, men tuktans ris driver det bort.

15 Oförnuft låder vid barnets hjärta, men tuktans ris driver det bort.

24 Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid.

1 En vis son hör på sin faders tuktan, men en bespottare hör icke på någon näpst.

1 Min son, förgät icke min undervisning, och låt ditt hjärta bevara mina bud.2 Ty långt liv och många levnadsår och frid, mer och mer, skola de bereda dig.

1 Min son, förgät icke min undervisning, och låt ditt hjärta bevara mina bud.

12 Ty den HERREN älskar, den agar han, likasom en fader sin son, som han har kär.

4 Då undervisade han mig och sade till mig: Låt ditt hjärta hålla fast vid mina ord; bevara mina bud, så får du leva.5 Sök förvärva vishet, sök förvärva förstånd, förgät icke min muns tal och vik icke därifrån.

15 Ris och tillrättavisning giver vishet, men ett oupptuktat barn drager skam över sin moder.

13 Låt icke gossen vara utan aga; ty om du slår honom med riset, så bevaras han från döden;

22 Hör din fader, som har fött dig, och förakta icke din moder, när hon varder gammal.23 Sök förvärva sanning, och avhänd dig henne icke, sök vishet och tukt och förstånd.

26 Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.

1 Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre.

7 Den som vandrar i ostrafflighet såsom en rättfärdig man, hans barn går det val efter honom.

11 Redan barnet röjer sig i sina gärningar, om dess vandel är rättskaffens och redlig.

25 En dåraktig son är sin faders grämelse och en bitter sorg för henne som har fött honom.

6 De gamlas krona äro barnbarn, och barnens ära äro deras fäder.

6 De gamlas krona äro barnbarn, och barnens ära äro deras fäder.

5 Den oförnuftige föraktar sin faders tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han varder klok.

20 En vis son gör sin fader glädje, och en dåraktig människa är den som föraktar sin moder.

7 Den yngling är förståndig, som tager lagen i akt; men som giver sig i sällskap med slösare gör sin fader skam.

8 Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.9 Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.

32 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.33 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.

1 I barn, varen edra föräldrar lydiga i Herren, ty detta är rätt och tillbörligt.2 »Hedra din fader och din moder.» Det är ju först detta bud som har ett löfte med sig:3 »för att det må gå dig väl och du må länge leva på jorden».

4 Och I fäder, reten icke edra barn till vrede, utan fostren dem i Herrens tukt och förmaning.

4 Och I fäder, reten icke edra barn till vrede, utan fostren dem i Herrens tukt och förmaning.

1 Bliven alltså Guds efterföljare, såsom hans älskade barn,

20 I barn, varen edra föräldrar lydiga i allt, ty detta är välbehagligt i Herren.

21 I fäder, reten icke edra barn, på det att de icke må bliva klenmodiga.

6 Dessa ord som jag i dag giver dig skall du lägga på ditt hjärta.7 Och du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om för dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du står upp.

7 Och du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om för dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du står upp.

40 och du skall hålla hans stadgar och bud, som jag i dag giver dig, på det att det må gå dig väl och dina barn efter dig, och på det att du må länge leva i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig för all tid.

28 Alla dessa bud som jag giver dig skall du hålla och höra, för att det må gå dig väl och dina barn efter dig, till evig tid, när du gör var gott och rätt är i HERRENS, din Guds, ögon.

46 sade han till dem: »Akten på alla de ord som jag i dag gör till vittnen mot eder, så att I given edra barn befallning om dem, att de skola hålla alla denna lags ord och göra efter dem.47 Ty det är icke ett tomt ord, som ej angår eder, utan det gäller edert liv; och genom detta ord skolen I länge leva i det land dit I nu dragen över Jordan, för att taga det i besittning.»

14 Då sade Jesus: »Låten barnen vara, och förmenen dem icke att komma till mig; ty himmelriket hör sådana till.»

14 Då sade Jesus: »Låten barnen vara, och förmenen dem icke att komma till mig; ty himmelriket hör sådana till.»

1 I samma stund trädde lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Vilken är den störste i himmelriket?»2 Då kallade han fram ett barn och ställde det mitt ibland dem3 och sade: »Sannerligen säger jag eder: Om I icke omvänden eder och bliven såsom barn, skolen I icke komma in i himmelriket.4 Den som nu så ödmjukar sig, att han bliver såsom detta barn, han är den störste i himmelriket.

3 och sade: »Sannerligen säger jag eder: Om I icke omvänden eder och bliven såsom barn, skolen I icke komma in i himmelriket.4 Den som nu så ödmjukar sig, att han bliver såsom detta barn, han är den störste i himmelriket.5 Och den som tager emot ett sådant barn I mitt namn, han tager emot mig.

10 Sen till, att I icke förakten någon av dessa små; ty jag säger eder att deras änglar i himmelen alltid se min himmelske Faders ansikte.

25 Vid den tiden talade Jesus och sade: »Jag prisar dig, Fader, du himmelens och jordens Herre, för att du väl har dolt detta för de visa och kloka, men uppenbarat det för de enfaldiga.

9 Saliga äro de fridsamma, ty de skola kallas Guds barn.

13 Och man bar fram barn till honom, för att han skulle röra vid dem; men lärjungarna visade bort dem.14 När Jesus såg detta, blev han misslynt och sade till dem: »Låten barnen komma till mig, och förmenen dem det icke; ty Guds rike hör sådana till.

36 Och han tog ett barn och ställde det mitt ibland dem; sedan tog han det upp i famnen och sade till dem:37 »Den som tager emot ett sådant barn i mitt namn, han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager icke emot mig, utan honom som har sänt mig.»

52 Och Jesus växte till i ålder och vishet och nåd inför Gud och människor.

15 När de hade ätit, sade Jesus till Simon Petrus: »Simon, Johannes' son, älskar du mig mer än dessa göra?» Han svarade honom: »Ja, Herre; du vet att jag har dig kär.» Då sade han till honom: »Föd mina lamm.»

12 Men åt alla dem som togo emot honom gav han makt att bliva Guds barn, åt dem som tro på hans namn;

14 Ty alla de som drivas av Guds Ande, de äro Guds barn.

15 I haven ju icke fått en träldomens ande, så att I åter skullen känna fruktan; I haven fått en barnaskapets ande, i vilken vi ropa: »Abba! Fader!»

16 Anden själv vittnar med vår ande att vi äro Guds barn.

19 Ty skapelsens trängtan sträcker sig efter Guds barns uppenbarelse.

26 Alla ären I Guds barn genom tron, i Kristus Jesus;27 ty I alla, som haven blivit döpta till Kristus, haven iklätt eder Kristus.

4 Han bör väl förestå sitt eget hus och hålla sina barn i lydnad, med all värdighet;

8 Men om någon icke drager försorg om sina egna, först och främst om sina närmaste, så har denne förnekat sin tro och är värre än en otrogen.

5 Och I haven alldeles förgätit den förmaningens röst som talar med eder, såsom man talar med söner: »Min son, förkasta icke Herrens aga, och giv dig icke över, när du tuktas av honom.6 Ty den Herren älskar, den agar han, och han straffar med riset var son som han har kär.»7 Det är till eder fostran som I fån utstå lidande; Gud handlar med eder såsom med söner. Ty var finnes den son som icke bliver agad av sin fader?8 Om I lämnadens utan aga, medan alla andra finge sin del därav, så voren I oäkta söner och icke äkta.9 Vidare: vi hava haft köttsliga fäder, som agade oss, och vi visade försyn för dem; skola vi då icke mycket mer vara underdåniga andarnas Fader, så att vi få leva?

11 Väl synes alla aga för tillfället vara icke till glädje, utan till sorg; men efteråt bär den, för dem som hava blivit fostrade därmed, en fridsfrukt som är rättfärdighet.

31 De svarade: »Tro på Herren Jesus, så bliver du med ditt hus frälst.»

22 Fly ungdomens onda begärelser, och far efter rättfärdighet, tro och kärlek, och frid med dem som av rent hjärta åkalla Herren.

2 Och vad du har hört av mig och fått betygat av många vittnen, det må du betro åt män som äro förtroende värda, och som kunna bliva skickliga att i sin ordning undervisa andra.

13 Och dina barn skola alla bliva HERRENS lärjungar, och stor frid skola dina barn då hava.

13 Och dina barn skola alla bliva HERRENS lärjungar, och stor frid skola dina barn då hava.

19 De som leva, de som leva, de tacka dig, såsom ock jag nu gör; och fäderna göra din trofasthet kunnig för barnen.

15 Kan då en moder förgäta sitt barn, så att hon icke har förbarmande med sin livsfrukt? Och om hon än kunde förgäta sitt barn, så skulle dock jag icke förgäta dig.16 Se, på mina händer har jag upptecknat dig; dina murar stå alltid inför mina ögon.

14 Och sedan jag hade besett allt, stod jag upp och sade till ädlingarna och föreståndarna och det övriga folket: »Frukten icke för dem; tänken på Herren, den store och fruktansvärde, och striden för edra bröder, edra söner och döttrar, edra hustrur och edra hus.»

1 Så gjorde nu den unge Samuel tjänst inför HERREN under Eli. Och HERRENS ord var sällsynt på den tiden, profetsyner voro icke vanliga.

4 Och låten ståndaktigheten hava med sig fullkomlighet i gärning, så att I ären fullkomliga, utan fel och utan brist i något stycke.

4 Och låten ståndaktigheten hava med sig fullkomlighet i gärning, så att I ären fullkomliga, utan fel och utan brist i något stycke.

4 det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.5 Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.6 Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.7 Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.