Dia dos pais
O Dia dos Pais celebra o amor e o sacrifício paterno. A Bíblia honra os pais como provedores, protetores e guias espirituais que moldam as próximas gerações.
O pai que educa
Instrui a criança no caminho em que deve andar. O pai justo educa com amor, firmeza e o exemplo de uma vida íntegra.
Fostra (invig, initiera, träna, instruera) ynglingen (hebr. naar) med din mun [dvs. genom att samtala] om hans [individuella] vägval
[resonera tillsammans med den unge om vikten av goda vanor och att gå på Guds "smala" vägar]
så viker han inte av från det (det goda sättet) när han är gammal (vuxen, äldre).
[Ordet för yngling (hebr. naar) kan syfta på ett litet barn (1 Sam 1:24), men den vanliga betydelsen är en yngling i åldern 14-17 år, se 1 Mos 22:12; 37:2; 34:19. Ordet kommer från en rot med innebörden att "skaka sig fri" och beskriver tonårstiden då ett barn blir en egen individ. Ordet för fostra, vänja och träna är ovanligt och används också om att inviga ett hus, se 5 Mos 20:5; 1 Kung 8:63. Här blir betydelsen att tidigt inviga den unge i det Gud initierat och förberett för honom. Väg (hebr. derech) är i singular, vilket också visar på att visa den unge på sin egen unika livsväg. Versens inledning kan även översättas: "Gör vägen smal för ynglingen". Den nyansen ger ännu ett djup i betydelsen, med tanke på Jesu undervisning om den breda vägen till fördärvet och den smala vägen som leder till livet, se Matt 7:14.]
Den som spar på riset hatar sin son,
men den som älskar honom är noga med att tillrättavisa (disciplinera) honom tidigt (i unga år).
Den rättfärdige vandrar (lever sitt liv) med integritet (hederlighet, fasthet, redbarhet)
– välsignade är [hur lyckliga och avundsvärda är inte] hans barn [när de tar] efter honom!
Den rättfärdiges far får fröjda sig [under dans och jubel].
Den som föder ett vist (klokt) barn, ska ha sin glädje (njutning, behag) i det.
Den som fruktar (vördar, respekterar, ärar) Herren (Jahveh) har stor trygghet (frimodighet, säkerhet),
hans barn har alltid en säker tillflyktsplats.
Honra e alegria
Honra a teu pai e tua mãe. Os filhos são herança do Senhor, e a família que serve a Deus junta é inabalável.
5) Hedra din far och din mor
Hedra (värdera högt, visa vördnad och respekt för) din far och din mor. Då ska du få leva länge i det land som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) ska ge dig.
[Detta bud har både att göra med vördnad för Gud och vördnad för människor. För små barn är föräldrarna deras "gud". Ett barn lär sig att vörda Gud genom att vörda sina föräldrar. Genom livet förändras betydelsen av att "vörda sina föräldrar". För ett litet barn är att vörda att lyda, som vuxen att ha en jämlik relation och när föräldrarna blir äldre att ta hand om dem.]
Se, barn (hebr. banim) är ett arv från Herren (Jahveh),
livmoderns frukt är en belöning.
Som pilar i en mäktig mans (krigsmans) hand
är barn som man får när man är ung.
Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den man (stridsman – hebr. gever) [en man i sin krafts dagar]
som har sitt koger fyllt av dem.
De ska inte komma på skam
när de talar med sina fiender i porten.
[Stadsporten var den plats där man möttes när man hade något som behövde avgöras inför domstol. Fiende här bör kanske i första hand ses som en motpart i ett rättsfall, men har också en utvidgad betydelse.]
Och om det verkar ont för er att tjäna Herren (Jahveh), välj idag vem ni vill tjäna, om det är gudarna som era fäder tjänade som var på andra sidan floden (Eufrat) eller amoréernas gudar, i vars land ni bor. Och vi, jag och mitt hus (min familj), ska tjäna Herren (Jahveh)."
Vaka (håll er vakna), stå fasta i tron, uppträd (agera) som [fullvuxna modiga] män – var starka!
Så han bröt upp och gick till sin egen far.
Medan han fortfarande var långt borta fick hans far se honom [vilket antyder att fadern väntade och tittade efter sin son]. Fadern blev djupt rörd (kände stort medlidande) och sprang emot honom och omfamnade honom och kysste honom gång på gång.
[I den här kulturen sprang aldrig en äldre judisk man. Anledningen var att för att springa måste han fästa upp manteln, vilket gjorde att han exponerade sina bara ben, vilket var skamfyllt. Vad motiverade då fadern att bära den skammen? Enligt Talmud (en judisk skrift som sammanfattar och kommenterar Gamla testamentet) finns det en ceremoni som heter kezazah. Den praktiserades om en judisk son lämnat det judiska samhället, levt med hedningar och sedan vände tillbaka hem. Stadens äldste mötte honom i stadsporten, krossade en kruka framför mannen – vilket symboliserade den brutna relationen med familjen, den judiska tron och samhället. Han var inte välkommen tillbaka.
Anledningen att fadern springer kan vara att han vill möta sonen innan de äldste i samhället hinner utföra denna ceremoni. Fadern var villig att bära skammen för att upprätta sin son!]
Men sonen sa till honom: ’Far, jag har syndat mot himlen och mot dig (inför dig), jag förtjänar inte längre att kallas din son.’
Men fadern sa till sina tjänare: ’Skynda er att ta fram (ut) den finaste (den mest ärofyllda) dräkten och klä honom i den och ta fram [ge honom] en ring för hans hand och sandaler för hans fötter. [Både ringen och sandalerna var tecken på att han nu var en fri man, slavar var barfota.] Hämta den gödda kalven [som var avsedd för något speciellt festligt tillfälle] och slakta den, så ska vi äta och fira,