1 För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång.2 Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.3 Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;

2 han säger: »I HERREN har jag min tillflykt och min borg, min Gud, på vilken jag förtröstar.»

8 Hos Gud är min frälsning och min ära; min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.

9 och han skall döma jordens krets med rättfärdighet, han skall skipa lag bland folken med rättvisa.10 Så vare då HERREN en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider.

9 HERRE, härskarornas Gud, vem är dig lik? Stark är HERREN; och din trofasthet är runt omkring dig.

4 Men väldig är HERREN i höjden, mer än bruset av stora vatten, väldiga vatten, havets bränningar.

29 Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.

35 Vem skulle kunna skilja oss från Kristi kärlek? Månne bedrövelse eller ångest eller förföljelse eller hunger eller nakenhet eller fara eller svärd?36 Så är ju skrivet: »För din skull varda vi dödade hela dagen; vi hava blivit aktade såsom slaktfår.»37 Nej, i allt detta vinna vi en härlig seger genom honom som har älskat oss.38 Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andefurstar, varken något som nu är eller något som skall komma,39 varken någon makt i höjden eller någon makt i djupet, ej heller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.

16 Mjölet i krukan tog icke slut, och oljan i kruset tröt icke, i enlighet med det ord som HERREN hade talat genom Elia.

39 Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld för att lysa om natten.40 De begärde, då lät han vaktlar komma, och med bröd från himmelen mättade han dem.41 Han öppnade klippan, och vatten flödade; det gick genom öknen såsom en ström.

25 Jag har varit ung och är nu gammal, men jag har icke sett den rättfärdige övergiven eller hans barn gå efter bröd.

18 HERREN känner de frommas dagar, och deras arvedel skall bestå evinnerligen.19 De skola icke komma på skam i den onda tiden, och i hungerns dagar skola de varda mättade.

3 Ty jag skall utgjuta vatten över de törstiga och strömmar över det torra; jag skall utgjuta min Ande över din barn och min välsignelse över dina telningar,

4 Ty du har varit ett värn för den arme, ett värn för den fattige i hans nöd, en tillflykt mot störtskurar, ett skygd under hettan. Ty våldsverkarnas raseri är likasom en störtskur mot en vägg.

6 Och ett skygd skall vara däröver till skugga under dagens hetta, och till en tillflykt och ett värn mot störtskurar och regn.

2 Om du ock måste gå genom vatten, så är jag med dig, eller genom strömmar, så skola de icke fördränka dig; måste du än gå genom eld, så skall du ej bliva svedd, och lågorna skola ej förtära dig.

8 Vi äro på allt sätt i trångmål, dock icke utan utväg; vi äro rådvilla, dock icke rådlösa;9 vi äro förföljda, dock icke givna till spillo; vi äro slagna till marken, dock icke förlorade.

7 HERREN är god, ett värn i nödens tid, och han låter sig vårda om dem som förtrösta på honom.

8 Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.9 Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.10 En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.

21 När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.

26 Han sade till dem: »I klentrogne, varför rädens I?» Därefter stod han upp och näpste vindarna och sjön, och det blev alldeles lugnt.27 Och människorna förundrade sig och sade: »Vad är denne för en, eftersom både vindarna och sjön äro honom lydiga?»

30 Kläder nu Gud så gräset på marken, vilket i dag står och i morgon kastas i ugnen, skulle han då icke mycket mer kläda eder, I klentrogne?31 Så gören eder nu icke bekymmer, och sägen icke: 'Vad skola vi äta?' eller: 'Vad skola vi dricka?' eller: 'Vad skola vi kläda oss med?'

6 Och kvinnan flydde ut i öknen, där hon har en plats sig beredd av Gud, och där hon skulle få sitt uppehälle under ett tusen två hundra sextio dagar.

19 Se, jag har givit eder makt att trampa på ormar och skorpioner och att förtrampa all ovännens härsmakt, och han skall icke kunna göra eder någon skada.