22 Men Andens frukt [resultatet av Andens verk] är:

kärlek [som är utgivande, osjälvisk och rättfärdig],

glädje [gr. chara – här finns roten char från det grekiska ordet för nåd (charis) med – dvs. en glädje "som lutar sig mot" nåden, se 1 Pet 4:13],

frid (ro, stillhet, vila, harmoni, helhet, endräkt) [Joh 14:27],

tålamod (tålighet, långmodighet, fördragsamhet, överseende, skonsamhet),

vänlighet (godhet, välvilja) [som på ett milt sätt bistår verkliga behov],

godhet (dygd, välgörenhet) [inneboende godhet och karaktärsfasthet som verkar i generositet gentemot andra],

trofasthet (tro, tillit, förtröstan, övertygelse),

23 mildhet (saktmod) [balanserad och kontrollerad styrka som är fri från hämndlystnad och bitterhet],

självbehärskning (avhållsamhet, återhållsamhet, måttlighet, nykterhet) [förmågan att behärska sina känslor och impulser].

[Det grekiska ordet för frukt (karpos) står i singular. Den helige Ande producerar bara en sorts frukt och den presenteras här med nio komponenter där kärleken står främst. De tre första bor i den troendes hjärta, de följande tre har mer att göra med förhållandet till andra människor och de tre sista är generella inre kvaliteter för att möjliggöra ett liv i helgelse. Precis som vid uppräkningen av köttets gärningar finns inte heller här konjunktionen "och" mellan punkterna. Detta skrivsätt (som kallas asyndeton) betonar därför slutsatsen:]

Mot [allting] sådant [alla dessa egenskaper och kvaliteter i Andens frukt] finns ingen lag (är inte lagen).

[Däremot är Moseböckernas undervisning emot varje köttslig gärning. Den som bryter mot ett enda bud är skyldig i allt, se Jak 2:10.]

11 Guds nåd (kraft, favör) har uppenbarats till frälsning för alla människor. 12 Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och i stället leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tidsålder som nu är, 13 medan vi väntar på det saliga (lyckliga, välsignade) hoppet: att vår store Gud och Frälsare Jesus den Smorde (Messias, Kristus) ska träda fram i härlighet.

7 För Gud gav oss inte (har inte gett oss) modlöshetens (feghetens, försagdhetens, osäkerhetens, skygghetens, uppskrämdhetens, rädslans) ande,

utan kraftens (förmågans, möjlighetens)

och kärlekens

och det sunda (välbalanserade) sinnets [Ande].

[Istället för modlöshet ger Guds Ande kraft, kärlek och ett klartänkt sinne. Guds osjälviska, utgivande och rättfärdiga kärlek (gr. agape) står i centrum av de tre sista substantiven i genitiv. Det första är grekiskans dynamis som beskriver hur nådegåvan har "sprängkraft". Det sista, sophronismos (som bara förekommer här i NT), härrör från sozo (att frälsa, befria, hela och bevara) och phren (insikt och urskillningsförmåga). Det handlar om ett varsamt och kontrollerat sinne som är utrustat med rationellt tänkande och gott omdöme. Ett sinne som i varje situation har förmågan att se helheten – den större bilden – från Guds perspektiv, och då även hans vilja att just frälsa, befria och hela (gr. sozo). Självbehärskning och urskiljningsförmåga behövs också för att kunna undervisa och tillrättavisa på ett frimodigt och lämpligt sätt, se 2 Tim 4:2.]

5 Men också av just denna anledning [tack vare löftena och relationen med Jesus som ger ära och helighet, se vers 3-4], då ni [samtidigt] gjort allt ni kan [med all iver ansträngt er till det yttersta]:

Förse er tro med (ge riklig näring till er förtröstan genom; klä er trofasthet i)

godhet (dygd) [hög moral vars karaktär visar sig i praktisk handling] –

genom (i) godheten [utvecklas ju]

kunskap [den personliga erfarenheten av Jesus],

6 genom (i) kunskapen [som kommer i en levande relation med Jesus utvecklas sedan]

självbehärskning (självkontroll),

genom (i) självbehärskningen [utvecklas]

uthållighet (ståndaktighet) [så att ni kan stå fasta och stanna kvar även under prövningar],

genom (i) [utövandet av] uthålligheten [utvecklas]

gudsfruktan (fromhet) [ett liv i helgelse som behagar Gud],

7 genom gudsfruktan [i den levande relationen med Gud utvecklas]

syskonkärlek [gr. philadelphia – broderskärleken som består av tillgiven vänskap, se Rom 12:10; 1 Pet 3:8],

genom (i) syskonkärleken [utvecklas till sist osjälvisk och utgivande]

kärlek (gr. agape) [till alla människor].

32 Den som kontrollerar sitt temperament är bättre än en krigshjälte,

och den som kontrollerar sin [egen] ande är bättre än den som intar en hel stad.

28 Den människa som inte kan styra över (behärska) sitt sinne (hjärta)

är som en stad med nedbrutna murar.

[En person utan självkontroll är som en oskyddad stad, utan försvar och öppen för inkräktare som kan gå och komma som de vill (2 Krön 32:5; Neh 2:13). Den som inte kan behärska sina begär och känslor är alltid i fara att ryckas med av dem och dras in i synd och fördärv; hon har inget försvar när frestelsen överfaller henne, eftersom hon har förlorat självbehärskningen (Ords 16:32; Gal 5:23).]

11 En [självgod högfärdig] dåre ventilerar alla sina känslor (har ingen självkontroll),

men den vise behärskar sig [stillar sina känslor].

19

Där det talas många ord [i upprört tillstånd], där saknas inte synd,

men den som håller tillbaka (lägger band på, tyglar) sina läppar är vis.

24 Vet ni inte att de som springer (löper – gr. trecho) på löparbanan [den ca 185 meter långa sprinterbanan på stadion i Isthmia] – alla springer de verkligen [allesammans kämpar de ju för att först komma över mållinjen], men bara en får ta emot segerpriset?

Spring så att ni vinner (verkligen kan lägga beslag på) det [och göra det till ert].

25 Men var och en [varje atlet, löpare, boxare och gladiator]

som tävlar (kämpar) [i de grekiska spelen]

utövar självkontroll (praktiserar återhållsamhet; underlägger sig hård träning) i allt.

Dessa [gör ju allt detta] för att vinna (ta emot) en segerkrans

som snart vissnar (en förgänglig lagerkrans),

men vi för [att vinna] en

som aldrig vissnar (en oförgänglig) [2 Tim 4:7-8].

[Den träning som man måste genomgå för att få tävla i dessa spel var tio månader lång. Man tränade hårt och avstod från ohälsosam mat, alkohol och fysisk intimitet. Segraren kröntes med en olivkvistkrans.]

26 Jag [själv] springer (löper) därför inte planlöst (osäkert; på ett tveksamt sätt; på måfå – utan ett tydligt mål i sikte) [Fil 3:14],

jag boxas inte likt en som slår i tomma luften. [Det är en verklig kamp och en verklig motståndare.]

27 I stället är jag [likt en boxare som ger ett förödande slag i ansiktet] hård mot min kropp och tvingar den till lydnad (underkastelse; bemästrar den genom att föra bort/göra den till slav), för att jag, efter att ha predikat för andra, inte själv [på något sätt] skulle bli diskvalificerad (komma till korta).

9 Men kan de inte leva avhållsamt ska de gifta sig,

för det är bättre att gifta sig än att brinna av begär.

[Nu tar Paulus upp lite mer komplicerade frågor som rör skilsmässa, se även Rom 7:1-3]

13 Ingen frestelse (prövning, påfrestning) har drabbat (gripit, fångat) er utom de vanliga mänskliga. Och Gud är trofast – han ska inte tillåta att ni frestas (prövas) över er förmåga (mer än ni mäktar med/orkar/klarar av), utan [samtidigt] med frestelsen (tillsammans med prövningen) kommer han också att bereda utvägen [den som ges åt er] för att kunna (så att ni orkar) härda ut.

[Grekiskans peirasmos betyder både prövning och frestelse. Den nyansskillnad vi har i det svenska språket, finns inte i grekiskan, se även Matt 6:13; Jak 1:2. Under prövningar kan man frestas att lämna Gud. Även köttet, den mänskliga syndiga naturen, har en fallenhet att locka människan bort från Gud, något Satan utnyttjar. Gud prövar, men frestar inte, se 1 Mos 22:1; Job 1:12; Matt 4:1; Jak 1:13; 4:7. Det grekiska ordet för utväg är ekbasis. Det förekommer bara här och i Heb 13:7, där det översätts med "resultat". Ordet används i sekulär grekiska för en flods utlopp i havet. Samtidigt med frestelsen/prövningen finns alltid en specifik utväg för ett gott slutresultat, se Rom 8:28.]

[Nu kommer Paulus till det tredje och sista stycket som har att göra med hur mycket en kristen ska anpassa sig till sin kultur. Han började med att "för alla har jag blivit allt" se 1 Kor 9:22. Sedan reflekterade han över de judiska sakramenten som har en fortsättning i dopet och nattvarden. Detta stycke handlar om hedniska traditioner som har religiös innebörd. Enskilt hemma hos någon behöver det inte nödvändigtvis vara något problem att äta kött offrat till avgudar, men tillsammans med andra troende är det annorlunda. Ha inget med det att göra. Här gäller inte "allt för alla", utan "inget för alla"!]

8 Var nyktra (balanserade, alerta i sinnet, ha självkontroll) och var uppmärksamma (redo, vaksamma), för er motståndare, djävulen, går ständigt omkring som ett rytande lejon och söker någon att sluka (förgöra). 9 Stå emot honom, fasta (orubbliga) i tron! Ni vet att era syskon (hela den kristna kroppen) runt om i hela världen utstår (tar sig segrande igenom) samma sorts lidanden.

7 Alltings slut är nu nära (men slutet på alla ting har närmat sig). Var därför självdisciplinerade (sunda, klartänkta, måttliga) och nyktra (sansade, alerta, vaksamma) så att ni kan be [ordagrant: när det kommer till bönerna, se 1 Tim 2:1].

1 När nu den Smorde (Messias, Kristus) har fått lida till kroppen (köttet – gr. sarx) ska också ni beväpna er med samma sinne [tanke, intention och attityd som Jesus], för den som har fått lida till kroppen (köttet) har slutat med att synda [har inte längre något att göra med synd], 2 så att han resten av tiden [den återstående tid som är kvar här] i kroppen (köttet) inte längre lever efter människors begär [som är fokuserade på lust och stark längtan] utan efter Guds vilja [gr. thelema – det som Gud längtar efter, har tänkt ut och mest av allt vill]. 3 För länge nog har ni levt som hedningarna vill (ordagrant: den tid som förflutit har varit tillräcklig för hedningarnas vilja att bli helt utförd när de vandrat) i:

orgier (gr. aselgeiais – trotsiga, fräcka, lustfyllda, lättsinniga och ohämmade utsvävningar) [i total frånvaro av avhållsamhet],

begär [gr. epithymiais – som bygger på känslor av lust och passionerad längtan, ofta efter det förbjudna],

fyllerier (gr. oinophlygiais – "vinöverflöd") [som gör att man "bubblar över" och pratar för mycket],

supkalas [gr. komois där frossare vid vinskörden levde om i brutalt festande och omoraliskt ursinne – i antikens Grekland syftar dessa på sena och vilda utomhusprocessioner där man med musik och facklor ärade Bacchus och andra avgudar],

vilda fester [gr. potois – dryckesfester, fylleskivor; drickande (i plural) från gr. potos (dryck) – har troligen en koppling till grekiska eller romerska dryckeslag (gr. symposion) som hölls i de rika hemmen för bildade män och där man ofta hyrde in ogifta kvinnliga intellektuella underhållare],

och förbjudna avgudakulter (gr. athemitois eidololatriais – otillåtna, lagstridiga, skamliga, avskyvärda, opassande).

[De ofrälsta hedningarnas vilja, uppsåt och beslutsamhet uttrycks här med det grekiska ordet boulema som även förekommer i Apg 27:43 och Rom 9:19.]

4 De blir förvånade angående detta (tycker det är konstigt) när ni inte [längre] följer (rusar, springer) med [och kastar er ut] i samma ström av utsvävande liv (gr. asotia – "ofrälsthet"; i samma utgjutande flöde av oförbätterlighet/slösaktighet) [destruktiva leverne utan räddning och beskydd, se Luk 15:13]. De hånar (hädar) [talar illa om er], 5 de som ska stå till svars inför honom som är redo att döma levande och döda.

4 Att ni var och en vet hur ni ska kontrollera (äga, vinna) ert eget kärl (er egen kropp, redskap, hustru)

på ett helgat och hedervärt sätt.

5 Det får inte ske i lidelser och begär som bland hedningarna som inte känner Gud.

[Ordet "kärl" används troligen bildligt för kroppen, så använder Paulus det i 2 Kor 4:7. Den som syndar på det sexuella området syndar mot sin egen kropp, se 1 Kor 6:19-20. Kärl kan i rabbinskt språkbruk också syfta på hustrun. Petrus använder ordet så, se 1 Pet 3:7. Det kan också vara en eufemism, dvs. en omskrivning för de sexuella organen.]

22 Välsigna (prisa; böj er ner inför) Herren (Jahveh),

alla hans verk,

överallt (på alla områden) i hans välde.

Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahveh)

min själ (hela min varelse).

13 Ditt kungarike är ett evigt rike (ett rike för alla tider),

och ditt herradöme består från generation till generation.

[Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – mem. Bokstaven står för vatten, folk, nationer och språk. Ordet "kungarike" börjar med denna bokstav, och förstärker att Guds rike består från generation till generation.]

[Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ – nun. Tecknet avbildar en fisk och kan betyda arvtagare, avkomma eller avfall och symboliserar syndafallet. Här borde en vers som börjat med bokstaven Nun kommit, men ingen av de hebreiska handskrifterna har någon sådan vers. Däremot den grekiska översättningen Septuaginta och i Dödahavsrullarna (Qumran-rullarna) finns följande text: "Gud håller sina löften, kärleksfull i allt han gör". En del svenska översättningar har med denna extra vers, andra inte. Versen motsäger inte Guds karaktär, och liknar väldigt mycket vers 17. SKB väljer att inte ta med denna vers av följande anledningar:

1. Versen saknas i alla hebreiska handskrifter.

2. I Dödahavsrullarna, där den finns med, saknas i stället vers tolv helt. Dessutom är texten "Välsignad är Herren och välsignat är hans namn för evigt och alltid" tillagd i slutet på varje vers.

3. Enligt judisk tradition tog David inte med nun avsiktligt för att representera Israels avfall från Gud. Han vill påminna om att Gud har makt att helt förgöra och ta bort. Bokstaven nun representerar ofta "de fallna". Bokstaven ingår i det hebreiska ordet nephalim som översätts till "jättar" i 1 Mos 6:4. Det var denna synd och avfallet som orsakade att Gud sände syndafloden, se 1 Mos 6:13.

4. Det finns även exempel på andra brutna alfabetiska psalmer som inte har med alla bokstäver, t.ex. Ps 9; 10; 25; 35.

Det är ett väldigt effektfullt sätt att medvetet bryta mönstret i psalmen och helt utesluta bokstaven nun. Det totala utplånandet förtydligar konsekvensen att medvetet gå emot Gud.]

13 I synerna på natten såg jag något annat:

Jag tittade och fick se en människoson,

som kom med himlens skyar.

Han närmade sig den Gamle av dagar [Gud den evige Fadern bortom all tid],

och fördes (eskorterades) fram inför hans närvaro.

14 Åt honom [Messias] gavs makt och ära och herravälde (ett rike, konungslig auktoritet att regera),

och alla folk och stammar och språk ska tjäna (tillbe) honom.

Hans välde är ett evigt välde som inte ska ta slut,

och hans rike (kungavälde) ska aldrig gå under.

2 [Plötsligt skakades Nebukadnessars bekymmersfria liv.] Jag hade en dröm som skrämde mig. Tankarna jag fick när jag låg på min bädd, och synen jag hade i mitt huvud, skrämde mig. 3 Jag beordrade alla Babylons visa män att komma inför mig och ge mig uttydningen av drömmen.

6 För ett barn har fötts åt oss,

en son är oss given,

och herradömet (ansvaret att regera)

vilar (ska vila) på hans skuldra (axlar, rygg) [singular];

och hans namn [singular] är (ska vara):

Under (mirakel, underbar),

Rådgivare (en som ger råd, vägleder, planerar och hjälper),

Gud den Mäktige (El Gibbor),

Evig Fader,

Fridsfurste.

[I hebreiskan står ordet för namn i singular. Namnet som sedan följer består av åtta hebreiska ord (pele jaats el-gibbor avi-ad sar-shalom). Innebörden skulle kunna formuleras: Han som hjälper på ett underbart och mirakulöst sätt – vår mäktige Gud, evige Fader och Fridsfurste. De sex sista orden bildar tre sammansatta par, medan de två första (under och rådgivare) antingen kan stå åtskilda eller också bilda en enhet. Slår man ihop betydelsen av under (som är ett substantiv i singular) och rådgivare (som i den hebreiska texten egentligen utgörs av ett verb) blir det: under-rådgivare eller extraordinär strateg! Delar man upp i två ord blir det totalt fem komponenter i namnet som i sin helhet består av åtta ord. Talet åtta står för en ny begynnelse och talet fem står för nåd! Det hebreiska ordet för furste (sar) kommer från verben för att strida och att regera som kung, dvs. "en stridande prins/furste". Sarah, den feminina formen av sar, kan översättas "en stridande prinsessa". Här kombineras ordet för stridande furste med shalom – frid, fred, helhet och fullkomlig harmoni på alla livets områden. Gud liknas även vid flera tillfällen vid en stridsman, se Ps 45:4-7. Benämningen El Gibbor återfinns bara här och i Jes 10:21.]

7 Hans herradöme ska vara stort (enormt, växande)

och ha oändlig frid (fred, välgång, framgång, hälsa – hebr. shalom).

Han ska regera från Davids tron

och över hans rike.

Han ska befästa och stödja det genom rättvisa och rättfärdighet,

från nu och till evig tid.

Det är Härskarornas Herres (Jahveh Sebaots) intensiva kärlek (starka längtan, åtrå) [till sitt folk]

som ska göra detta.

[I Jes 7:14 introduceras löftet om ett barn och här i vers 6 fortsätter det temat. Det finns en språklig detalj i den hebreiska texten i denna vers som pekar på jungfrufödseln. I frasen "hans herradöme ska vara stort" (hebr. le-marbeh ha-misrah) används inte den öppna formen för bokstaven mem (מ), istället är det den slutna formen (ם) som normalt sett används när bokstaven avslutar ett ord. Enligt rabbinerna så handlar denna vers om kung Hiskia. Eftersom han inte prisade Gud efter segern mot Sanheribs armé stängdes det öppna mem till ett slutet. Den kungliga linjen stängdes fram till dess att den sanne Messias skulle komma. Intressant är att just detta avsnitt är en tydlig referens till Jesus, lejonet från Juda stam.

Bokstaven mem står för vatten och liv. Vår bokstav M har kvar den ursprungliga grafiska formen och avspeglar vattnets vågor. Rabbiner förknippar också bokstaven med moderlivet. Den hebreiska bokstaven ser ut som en mage och ett barn är i vatten innan det föds. En stängd bokstav mem är då ett stängt moderliv. Något som rabbiner undervisar står för en jungfrufödsel. Det är också intressant att Jesu mor Marias hebreiska namn är Mirjam, ett ord som börjar och slutar med den hebreiska bokstaven mem.]

13 Han [Fadern] räddade oss (ryckte/drog in oss till sig; befriade oss) från mörkrets makt (välde, styre, kontroll)

och förde oss in i (förflyttade oss till) sin älskade Sons rike (kungarike).

14 I honom [Sonen] har vi [äger vi nu alltid] befrielsen (förlossningen, återlösningen; är vi friköpta) [en juridisk term för att avskriva och befria från något bindande] – syndernas förlåtelse.

20 Samma kraft använde (verkade) han i den Smorde (Messias, Kristus) när han uppväckte (reste upp) honom från de döda och satte honom på sin högra sida [Ps 110:1; Apg 2:34] i det himmelska (i de himmelska världarna). 21 Högt över varje:

ärkehärskare (ledare från urgamla tider, militär term för general, den högsta ledaren)

och auktoritet (militär term för delegerad auktoritet)

och makt (makt utifrån antal, militär term för kraften av en stor armé)

och härskare (herre, som har makt över en region)

och över varje namn på allt som är namngivet [över varje titel som kan ges, över varje sjukdom, ja, över allting som har ett namn, se Rom 8:38] inte bara i den här tidsåldern, utan också i den kommande.

20 Men vårt medborgarskap är (har alltid varit, och är nu fast förankrat) i himlen.

[Ordet för medborgarskap, gr. politeuma, klingade speciellt för brevets mottagare i Filippi som bodde i en romersk koloni, se Apg 16:12. Filippi var som ett "litet Rom", här kunde man äta romersk mat, romerska regler gällde osv. Det var här som Paulus använde sitt romerska medborgarskap för första gången, se Apg 16:22-39. En kristen har sitt hemland i himlen men lever här på jorden som i en "himmelsk koloni", se Heb 11:16; 13:14.]

Därifrån [med den vetskapen att vårt medborgarskap är i himlen] ser vi ivrigt fram emot (fokuserar vi helt på, väntar vi tålmodigt på) Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus), Frälsaren (den som befriar, bevarar, upprättar och helar), 21 som ska förvandla vår ömkliga kropp (mänskliga natur, yttre form som blivit förnedrad genom synd och död, den ska genomgå en permanent förändring) till att likna hans härlighetskropp med den kraft som har auktoritet att lägga allt under honom.

9 Vi vet att den Smorde (Messias, Kristus) efter att ha uppväckts från de döda aldrig mer ska dö. Döden har inte längre någon makt (auktoritet) över honom.

8 De som lever i köttet kan inte behaga Gud.

9 Ni däremot lever inte i köttet utan i Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har den Smordes (Messias, Kristi) Ande tillhör inte honom.

22 Liksom alla dör genom Adam,

på samma sätt ska alla genom den Smorde (Messias, Kristus) få liv (göras levande).

[Alla människor är släkt med Adam och har del i syndafallet. Alla kommer också att uppstå till evigt liv eller evig dom. När Paulus kvinnosyn diskuteras kan det vara värt att notera att Paulus skyller syndafallet på Adam, tvärt emot den vedertagna judiska traditionen att skylla på Eva. Några av de utombibliska skrifter som påverkade judendomen på Paulus tid var Ben Syraks skrifter från 190-talet f.Kr. där det står "Från en kvinna leder synden sitt ursprung, och för hennes skull måste vi alla dö", se Syr 25:24.]

23 Men i tur och ordning [Korint var en koloni som ursprungligen var bebodd av pensionerade romerska soldater, Paulus använder sig av den militära termen för rang]:

den Smorde (Messias, Kristus) är den förste (förstlingsfrukten). [Jesus var den förste som uppstod för att aldrig mer dö igen och fick en ny kropp. Han har den högsta rangen. Detta skedde år 30 e.Kr. på bikkurim, se Mark 16:1.]

Sedan när han kommer [tillbaka],

de som tillhör den Smorde (Messias, Kristus). [Alla kristna genom tiderna som dött, får liv och uppstår och får nya kroppar när Jesus kommer tillbaka.]

24 Därefter kommer slutet. [Den sista uppståndelsen är då alla människor uppstår och kommer att ställas inför den vita tronen och var och en får höra sin dom, se Matt 25:46.]

Då överlämnar han kungariket till Gud, sin Fader,

efter att ha avsatt allt annat styre (ärkehärskare, ledare från urgamla tider, militär term för general, den högsta ledaren) [antagligen demoner av hög rang],

och varje auktoritet (militär term för delegerad auktoritet)

och makt (kraft).

25 För han [Jesus] måste vara Kung och regera [i tusenårsriket]

tills han lagt alla sina fiender under sina fötter.

2 Makt och respekt är med honom,

han skapar frid (fred; fullständig harmoni; helhet – hebr. shalom) i sina höga platser.

[Han är till en början ospecificerad, men syftar på Gud, se vers 4.]