31 *Men de som hoppas på Herren

får ny kraft,

de lyfter med vingar som örnar.

De springer utan att mattas,

de vandrar utan att bli trötta.

18 *Därför väntar Herren

på att få visa er nåd,

därför är han upphöjd

för att visa er barmhärtighet,

för Herren är en domens Gud.

Saliga är alla som väntar

på honom.

14 *Hoppas på Herren,

var stark och modig i ditt hjärta

och hoppas på Herren!

13 *Jag är viss om att få se

Herrens godhet

i de levandes land.

14 *Hoppas på Herren,

var stark och modig i ditt hjärta

och hoppas på Herren!

1 *Av David.

Herren är mitt ljus

och min frälsning.

Vem skulle jag frukta?

Herren försvarar mitt liv.

Vem skulle jag vara rädd för?

2 När de onda kommer emot mig

för att sluka mig,

mina motståndare och fiender,

då ska de själva snava och falla.

3 *Om en här belägrar mig

räds inte mitt hjärta,

om krig bryter ut mot mig

är jag ändå trygg.

4 *Ett har jag begärt av Herren,

detta söker jag:

att få bo i Herrens hus

i alla mina livsdagar,

för att se Herrens ljuvlighet

och söka honom i* hans tempel.

5 *Han gömmer mig i sin hydda

på olyckans dag,

han beskyddar mig i sitt tält,

han för mig upp på klippan.

6 Nu är mitt huvud högt

över mina fiender omkring mig.

Jag vill offra jublets offer i hans tält,

jag vill sjunga och spela

till Herren.

7 Herre, hör min röst när jag ropar,

förbarma dig över mig

och svara mig!

8 *Mitt hjärta tänker på ditt ord:

"Sök mitt ansikte!"*

Ditt ansikte, Herre, söker jag.

9 *Dölj inte ditt ansikte för mig,

avvisa inte din tjänare i vrede,

du som har varit min hjälp.

Släpp mig inte, överge mig inte,

du min frälsnings Gud.

10 Om min far och min mor

överger mig,

tar Herren emot mig.

11 *Visa mig, Herre, din väg,

led mig på en jämn stig

för mina förföljares skull.

12 *Utlämna mig inte

åt mina fienders vilja,

för falska vittnen stiger fram

mot mig och andas våld.

13 *Jag är viss om att få se

Herrens godhet

i de levandes land.

14 *Hoppas på Herren,

var stark och modig i ditt hjärta

och hoppas på Herren!

1 För körledaren. En psalm av David.

2 *Jag väntade och väntade på Herren,

och han böjde sig till mig

och hörde mitt rop.

3 *Han drog mig upp ur fördärvets grop,

upp ur den djupa dyn.

Han ställde mina fötter på klippan

och gjorde mina steg fasta,

4 han lade en ny sång i min mun,

en lovsång till vår Gud.

Många ska se det och frukta

och förtrösta på Herren.

5 *Salig är den som har Herren

till sin trygghet*

och inte vänder sig till de stolta,

de som viker av till lögn.

6 *Herre min Gud,

många är undren du gjort

och tankarna du tänkt för oss.

Inget kan liknas vid dig.

Jag vill förkunna

och berätta om dem,

de är fler än man kan räkna.

7 *Slaktoffer och matoffer

vill du inte ha

– du har öppnat mina öron* –

brännoffer och syndoffer

begär du inte.

8 *Därför säger jag:

"Se, jag kommer,

i bokrullen står det skrivet om mig.

9 *Att göra din vilja, min Gud,

är min glädje.

Din lag är i mitt hjärta."*

10 *Jag förkunnar glädjebudet

om rättfärdighet

i den stora församlingen,

jag sluter inte mina läppar.

Du, Herre, vet det.

11 Jag döljer inte din rättfärdighet

i mitt hjärta,

jag talar om din trofasthet

och din frälsning.

Jag gömmer inte

din nåd och din sanning

för den stora församlingen.

12 *Du, Herre, tar inte

din barmhärtighet ifrån mig.

Din nåd och din sanning

ska alltid bevara mig,

13 *för jag är omgiven av

otaliga onda ting.

Mina synder har hunnit ifatt mig,

jag orkar inte se dem*.

De är fler än håren på mitt huvud.

Mitt mod sviker mig.

14 Var nådig, Herre, och rädda mig!

Herre, skynda till min hjälp!

20 *Vår själ väntar på Herren,

han är vår hjälp

och vår sköld.

21 I honom gläder sig vårt hjärta,

vi förtröstar på hans heliga namn.

22 Låt din nåd vila över oss, Herre!

Vi sätter vårt hopp till dig.

5 *Jag väntar på Herren,

min själ väntar,

och jag hoppas på hans ord.

6 Min själ längtar efter Herren

mer än väktarna efter morgonen,

mer än väktarna efter morgonen.

5 *De rådslår om att störta honom

från hans höjd.

De älskar lögn,

de välsignar med sin mun

men förbannar i sitt hjärta. Sela

34 *Hoppas på Herren

och håll dig på hans väg,

så upphöjer han dig

och du får ärva landet.

Du ska se hur de gudlösa utrotas.

רResh

5 *Förtrösta på Herren

av hela ditt hjärta,

förlita dig inte på ditt förstånd.

6 Räkna med honom

på alla dina vägar,

så ska han jämna dina stigar.

3 *Men inte bara det, vi gläder oss också mitt i våra lidanden, för vi vet att lidandet ger tålamod,  4 *tålamodet fasthet och fastheten hopp.

11 *Då ska hans härlighets makt styrka er och ge er all kraft till att vara uthålliga och tåliga i allt.

7 *Ha därför tålamod, bröder, tills Herren kommer. Se hur bonden tåligt väntar på jordens dyrbara skörd tills den fått höstregn och vårregn. 8 *Ha också ni tålamod och styrk era hjärtan, för Herrens ankomst är nära.

11 *Vi kallar dem saliga som håller ut. Ni har hört om Jobs uthållighet och sett hur Herren till slut gjorde med honom. Herren är rik på kärlek och barmhärtighet.

22 *Ni har renat era själar genom att lyda sanningen i uppriktig syskonkärlek. Älska då varandra uthålligt*, av rent hjärta. 23 *Ni är ju födda på nytt, inte av en förgänglig säd utan av en oförgänglig, genom Guds levande ord som består.

24 *Allt kött är som gräs,*

och all dess härlighet

som blomman i gräset.

Gräset vissnar

och blomman faller av,

25 men Herrens ord består för evigt.

Detta är det ord som har förkunnats för er.

9 *Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon ska gå förlorad utan att alla ska få tid att omvända sig.

1 *Då ska himmelriket bli som när tio jungfrur tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen. 2 Fem av dem var oförståndiga och fem var kloka. 3 De oförståndiga tog sina lampor men tog inte med sig någon olja, 4 medan de kloka tog olja i kärlen tillsammans med sina lampor. 5 När brudgummen dröjde blev de alla dåsiga och somnade.

6 *Vid midnatt hördes ett rop: Brudgummen är här! Gå ut och möt honom! 7 Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor. 8 De oförståndiga sade till de kloka: Ge oss av er olja, våra lampor slocknar! 9 De kloka svarade: Den skulle inte räcka både till oss och till er. Gå i stället till dem som säljer och köp.

10 Men när de hade gått i väg för att köpa kom brudgummen, och de som var redo gick med honom in till bröllopsfesten. Och dörren stängdes. 11 *Till slut kom de andra jungfrurna tillbaka och sade: Herre, Herre, öppna för oss! 12 *Men han svarade: Jag säger er sanningen: Jag känner er inte. 13 *Håll er därför vakna, för ni vet inte vilken dag eller timme han kommer.