41 Ni måste vaka (vara vakna, alerta), och be, så att ni inte kommer i frestelse! Anden är villig, men köttet är svagt [den syndfulla naturen kan lätt bli frestad]."

3 "Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda – "rika") är de som är fattiga (de fattiga) i anden ["de andliga tiggarna"]

– för dem tillhör (deras är) himmelriket (himlarnas kungarike).

[Här och i vers 10 används presens – Guds rike tillhör just nu den som ödmjukar sig inför Gud och den som blir förföljd på grund av tron, se Ps 40:18. Det finns två ord för fattig i grekiskan: penes och ptochos. Penes beskriver en daglönare som var dag sliter för att försörja sin familj. Ptochos, som är det ord som används här, innebär att någon är totalt utblottad och saknar all förmåga att hjälpa sig själv. Det enda som återstår är att tigga. Jesus söker alltså "andliga tiggare" som i tro och ödmjukhet sträcker ut en hand för att ta emot Guds nåd – helt beroende av Guds kraft för en dag i taget!]

17 För köttet [den fallna mänskliga naturen] har [ständigt] en stark längtan att undertrycka Anden, och Anden [har ständigt en stark längtan] att undertrycka köttet. De står emot varandra [motarbetar varandra och ligger i konstant konflikt] så att ni inte kan göra de saker ni skulle vilja.

16 Jag säger er: vandra (gr. peripateo) hela tiden [lev ständigt] i Anden, så kommer ni [absolut] inte att ge efter för (så skulle ni aldrig vilja uppfylla) köttets begär (lust, åtrå) [tillfredsställa den fallna människans fokuserade längtan och passionerade lust].

22 Men Andens frukt [resultatet av Andens verk] är:

kärlek [som är utgivande, osjälvisk och rättfärdig],

glädje [gr. chara – här finns roten char från det grekiska ordet för nåd (charis) med – dvs. en glädje "som lutar sig mot" nåden, se 1 Pet 4:13],

frid (ro, stillhet, vila, harmoni, helhet, endräkt) [Joh 14:27],

tålamod (tålighet, långmodighet, fördragsamhet, överseende, skonsamhet),

vänlighet (godhet, välvilja) [som på ett milt sätt bistår verkliga behov],

godhet (dygd, välgörenhet) [inneboende godhet och karaktärsfasthet som verkar i generositet gentemot andra],

trofasthet (tro, tillit, förtröstan, övertygelse),

23 mildhet (saktmod) [balanserad och kontrollerad styrka som är fri från hämndlystnad och bitterhet],

självbehärskning (avhållsamhet, återhållsamhet, måttlighet, nykterhet) [förmågan att behärska sina känslor och impulser].

[Det grekiska ordet för frukt (karpos) står i singular. Den helige Ande producerar bara en sorts frukt och den presenteras här med nio komponenter där kärleken står främst. De tre första bor i den troendes hjärta, de följande tre har mer att göra med förhållandet till andra människor och de tre sista är generella inre kvaliteter för att möjliggöra ett liv i helgelse. Precis som vid uppräkningen av köttets gärningar finns inte heller här konjunktionen "och" mellan punkterna. Detta skrivsätt (som kallas asyndeton) betonar därför slutsatsen:]

Mot [allting] sådant [alla dessa egenskaper och kvaliteter i Andens frukt] finns ingen lag (är inte lagen).

[Däremot är Moseböckernas undervisning emot varje köttslig gärning. Den som bryter mot ett enda bud är skyldig i allt, se Jak 2:10.]

25 Om vi lever [Guds rika liv] genom Anden, ska (skulle, borde) vi också marschera (följa; vandra i linje) [vara synkroniserade] med Anden.

[Här används ett annat ord för att vandra än i vers 16. Grekiskans stoicheo härstammar från ordet för "rad" och är en militär term för att marschera i takt på raka led. Varje steg är aldrig kortare, aldrig längre, utan alltid exakt anpassat till personen framför. På samma sätt ska den troende följa den helige Ande i jämn takt. Ordet beskriver ett lärjungaskap och ett liv som rättar sig efter Jesus, under Andens ledning.]

6 Köttets sinne är [för med sig] död,

men Andens sinne är [leder till] liv och frid.

19 Vet ni inte att er kropp är ett tempel för den helige Ande som bor i er och som ni har fått av Gud?

Ni tillhör inte er själva,

20 ni är köpta till ett högt pris.

Ära då Gud med er kropp!

[Kroppen är ett tempel för den helige Ande. Det finns en intressant koppling till tabernaklet. Utifrån sett så såg man bara skinn (från djur), men inuti fanns förbundsarken. Vi kan även läsa om att de samlade tre färger av garn: blått, purpur och scharlakansrött (2 Mos 38:23). På liknande sätt är våra blodådror i kroppen ser blåa ut när de är syrefattiga, mörkt röda när de är fulla av syre och violetta däremellan.]

17 Men den som är förenad med Herren

är en ande med honom.

[Hör tematisk ihop med vers 16, se orden "förenad" och "är en".]

11 För vem bland människor vet (förstår, känner till) vad som finns i människan [djupen – hos andra eller ens sig själv, se vers 10], utom människans egen ande inom henne (ordagrant: honom)? På samma sätt vet ingen vad som finns i Gud, utom Guds Ande.

15 Vad innebär då detta?

Jag vill be i anden,

men jag vill också be med förståndet.

Jag vill lovsjunga i anden,

men jag vill också lovsjunga med förståndet.

[Efter en introduktion kommer en kiasm där vers 16-17 hör ihop med vers 24-25. Temat är att det som sägs i en gudstjänst måste vara begripligt.]

16 Jag ber att han, från sin härlighets rikedom, ska ge er kraft så att ni blir styrkta i er inre människa genom hans Ande, 17 så att den Smorde (Messias, Kristus) genom tron kan bo (bosätta sig; ha ett permanent hem) i era hjärtan när ni blivit [djupt] rotade och [stadigt] grundade i kärlek [Guds rättfärdiga, osjälviska och utgivande kärlek].

17 Jag ber att vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) Gud, härlighetens Fader, ska ge er en ande av

vishet (insikt, gudomlig kunskap) och

uppenbarelse (att synliggöra något som varit dolt), så att ni får full kunskap om honom.

15 För ni fick inte (tog inte emot) slaveriets ande för att falla tillbaka in i fruktan (vilket återigen leder till rädsla), utan ni tog emot barnaskapets Ande [som ger söners rätt], i vilken vi [ständigt] ropar [högt; vädjande efter hjälp]: "Abba (pappa)! Fader!"

[Den som tagit emot Jesus har blivit adopterad in i Guds familj, vilket innebär full rätt och fri tillgång till allt som föräldern äger. Abba betyder pappa på arameiska, vardagsspråket på Jesu tid. De första ord ett litet barn lärde sig var pappa (aram. abba) och mamma (aram. immah). Uttrycket "Abba Fader" visar att vi får vara Guds barn och ha en nära familjerelation till vår himmelske Fader.]

16 Anden själv vittnar med (tillsammans med) vår ande att vi är Guds barn,

16 Anden själv vittnar med (tillsammans med) vår ande att vi är Guds barn,

15 För ni fick inte (tog inte emot) slaveriets ande för att falla tillbaka in i fruktan (vilket återigen leder till rädsla), utan ni tog emot barnaskapets Ande [som ger söners rätt], i vilken vi [ständigt] ropar [högt; vädjande efter hjälp]: "Abba (pappa)! Fader!"

[Den som tagit emot Jesus har blivit adopterad in i Guds familj, vilket innebär full rätt och fri tillgång till allt som föräldern äger. Abba betyder pappa på arameiska, vardagsspråket på Jesu tid. De första ord ett litet barn lärde sig var pappa (aram. abba) och mamma (aram. immah). Uttrycket "Abba Fader" visar att vi får vara Guds barn och ha en nära familjerelation till vår himmelske Fader.]

10 Om den Smorde (Messias, Kristus) bor i er är visserligen kroppen död på grund av synden, men Anden är (har och ger) liv på grund av rättfärdigheten.

14 För alla som leds (drivs) av Guds Ande är Guds söner (barn).

26 På samma sätt [som både skapelsen och vi suckar, se vers 22-23] hjälper (undsätter) ju också Anden oss [när han går med och stöttar precis där det behövs] i vår svaghet (bräcklighet, skörhet). För vi vet inte (har inte vetat) exakt vad vi borde be om (hur vi lämpligast bör be). Men Anden själv [träder in och] ber (går i förbön; vädjar, medlar) för oss med outsägliga suckar [som inga ord kan uttrycka].

11 Den [utgivande kärleken, se vers 9] gör att ni inte slappnar av i er iver

när ni brinnande i anden [hela tiden] tjänar Herren,

13 Må nu hoppets Gud fylla er med all glädje [över nåden] och frid (helhet, harmoni) i tron [när ni förtröstar på honom], så att ni överflödar i hoppet i den helige Andes kraft.

24 Gud är Ande (till sin natur en andlig varelse) och de som tillber honom måste tillbe honom i ande och sanning (äkthet)."

23 Men den tid kommer, och den är redan här, då sanna (äkta, genuina) tillbedjare ska tillbe Fadern (böja sig ner i ödmjukhet, falla på knä; bildligt kyssa hans hand i vördnad) i ande och sanning, för det är sådana tillbedjare som Fadern söker (letar efter, vill ha). [Gud är mer intresserad av att vi tillber honom än av platsen där vi tillber.] 24 Gud är Ande (till sin natur en andlig varelse) och de som tillber honom måste tillbe honom i ande och sanning (äkthet)."

18 Och alla vi som har fått slöjan för ansiktet borttagen reflekterar [nu] Herrens härlighet (ser – skådar själv – Herrens härlighet som i en spegel), vi förvandlas (genomgår en metamorfos) [Rom 12:2] till en och samma bild (avbild, spegelbild) [i hans likhet] – från härlighet till härlighet – som just på detta sätt (som just så) kommer från Herren, [som är] Anden.

1 När vi nu har dessa löften [från GT, att vi är Guds tempel], mina älskade, så låt oss rena oss från allt som befläckar kropp (kött) och ande och fullborda vår helgelse i fruktan för (vördnadsfull tillbedjan av) Gud.

[Den som vördar och respekterar Gud tar inte lätt på synden och ondskan, se även Matt 5:29-30; 10:28. Det som orenar kroppen är yttre handlingar som sexuella synder, dryckenskap, tungans missbruk, se Jak 3:6. Det som orenar människans inre är onda tankar, högmod, irrläror, se 2 Kor 11:4.]

7 För Gud gav oss inte (har inte gett oss) modlöshetens (feghetens, försagdhetens, osäkerhetens, skygghetens, uppskrämdhetens, rädslans) ande,

utan kraftens (förmågans, möjlighetens)

och kärlekens

och det sunda (välbalanserade) sinnets [Ande].

[Istället för modlöshet ger Guds Ande kraft, kärlek och ett klartänkt sinne. Guds osjälviska, utgivande och rättfärdiga kärlek (gr. agape) står i centrum av de tre sista substantiven i genitiv. Det första är grekiskans dynamis som beskriver hur nådegåvan har "sprängkraft". Det sista, sophronismos (som bara förekommer här i NT), härrör från sozo (att frälsa, befria, hela och bevara) och phren (insikt och urskillningsförmåga). Det handlar om ett varsamt och kontrollerat sinne som är utrustat med rationellt tänkande och gott omdöme. Ett sinne som i varje situation har förmågan att se helheten – den större bilden – från Guds perspektiv, och då även hans vilja att just frälsa, befria och hela (gr. sozo). Självbehärskning och urskiljningsförmåga behövs också för att kunna undervisa och tillrättavisa på ett frimodigt och lämpligt sätt, se 2 Tim 4:2.]

7 För Gud gav oss inte (har inte gett oss) modlöshetens (feghetens, försagdhetens, osäkerhetens, skygghetens, uppskrämdhetens, rädslans) ande,

utan kraftens (förmågans, möjlighetens)

och kärlekens

och det sunda (välbalanserade) sinnets [Ande].

[Istället för modlöshet ger Guds Ande kraft, kärlek och ett klartänkt sinne. Guds osjälviska, utgivande och rättfärdiga kärlek (gr. agape) står i centrum av de tre sista substantiven i genitiv. Det första är grekiskans dynamis som beskriver hur nådegåvan har "sprängkraft". Det sista, sophronismos (som bara förekommer här i NT), härrör från sozo (att frälsa, befria, hela och bevara) och phren (insikt och urskillningsförmåga). Det handlar om ett varsamt och kontrollerat sinne som är utrustat med rationellt tänkande och gott omdöme. Ett sinne som i varje situation har förmågan att se helheten – den större bilden – från Guds perspektiv, och då även hans vilja att just frälsa, befria och hela (gr. sozo). Självbehärskning och urskiljningsförmåga behövs också för att kunna undervisa och tillrättavisa på ett frimodigt och lämpligt sätt, se 2 Tim 4:2.]

19 för jag vet att detta kommer att leda till min befrielse (bevarande, helande och upprättelse), tack vare era förböner och all generös hjälp från Jesu den Smordes (Messias, Kristi) Ande (som försörjer alla mina behov). [Ordet befrielse, gr. soteria, används inte bara för den eviga frälsningen som Gud ger, utan också om kroppsligt helande och välmående, se Matt 9:21-22; Mark 15:30-31. I så fall syftar det på att Paulus är säker på att han kommer att bli frisläppt. Hela detta stycke har också en parallell i Job 13:13-18. Paulus kommer också en dag att stå inför Gud och bli förklarad rättfärdig.]

23 Herren Jesu den Smordes (Kristi) nåd vare med er ande.

23 Om ni vänder om [ångrar er] och lyssnar till min tillrättavisning,

då ska jag [visheten personifierad] låta min ande komma över er;

jag ska låta mina ord bli kända för er.

2 Alla människans vägar är rena (rätta) i hennes egna ögon,

men Herren (Jahveh) prövar (mäter, väger, bedömer) anden (inre tankar, hjärtats motiv).

18 Stolthet går före undergång,

och en arrogant (högmodig) ande före fall (olycka).

19 Bättre att vara bland de fattiga och ha en ödmjuk ande,

än att dela byte [från orätt vinning] med de stolta (högmodiga).

32 Den som kontrollerar sitt temperament är bättre än en krigshjälte,

och den som kontrollerar sin [egen] ande är bättre än den som intar en hel stad.

27 Anden i människan är en Herrens (Jahvehs) lykta

som utforskar varje del av vårt inre.

6 Då svarade han och talade till mig och sa: "Detta är Herrens (Jahvehs) ord till Serubbabel (hebr. Zerobavel) [som betyder: en som är utspridd/sådd i Babylon, se även Esra 2:2; Hag 1:1]: Inte med makt, inte med styrka, men med min Ande, säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).

1 Herrarnas Herres (Adonai Jahvehs) Ande är över mig,

för Herren (Jahveh) har smort (utvalt) mig

att uppmuntra (förkunna glada nyheter för) de fattiga (ödmjuka).

Han har sänt mig att hjälpa (läka, binda upp såren på) dem som har brustna hjärtan,

proklamera (utropa) befrielse för de fångna,

och frihet (öppnade fängelsedörrar) för de bundna,

19 Jag ska ge dem ett odelat (nytt) hjärta [som inte är splittrat mellan avgudadyrkan och sann gudstillbedjan] och fylla dem med en ny ande. Jag ska ta bort stenhjärtat ur deras kropp och ge dem ett hjärta av kött, 20 så att de följer mina bud och håller sig till (vaktar, skyddar, bevarar) mina stadgar och lever efter dem. Så ska de vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud (Elohim).

5 Detta är vad Herrarnas Herre säger till dessa ben. Se på detta, jag ska göra så att ande (anda) kommer in i dig och du ska leva.

10 Låt mig höra fröjd och glädje,

så att benen som du har krossat (tillintetgjort) kan bli glada igen. [Benen används symboliskt för människans innersta.]

11 Göm ditt ansikte från mina synder

och utplåna (radera, omintetgör) all min skuld (alla mina synder och dess konsekvenser) [plural].

12 Skapa [1 Mos 1:1] ett rent hjärta i mig, Gud (Elohim),

och förnya en ståndaktig (upprätt, stark) ande i mig. [Gör min ande motståndskraftig mot synd.]

17 Herre (Adonai) öppna du mina läppar

och min mun ska berätta (förkunna) ditt lov.

18 De [rättfärdiga, vers 16] ropar och Herren (Jahveh) hör,

och räddar dem (rycker bort; för dem ut) ur all deras nöd (alla deras trångmål och svårigheter).

[Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok eller en man som böjt sig i ödmjukhet och symboliserar ofta rättfärdighet. Ordet för "ropar" (hebr. tsaaq) börjar med denna bokstav och förstärker de rättfärdigas rop på Gud.]

3 Förtrösta inte på furstar [politiker och ledare i samhället, på deras generositet och rikedom],

eller någon annan människoson [någon enskild människa], som inte kan befria (frälsa, rädda).

4 I samma ögonblick de ger upp andan (när anden lämnar kroppen),

och de [deras kropp] återvänder till jorden,

då försvinner alla deras planer (tankar, projekt).

12 För Guds ord (gr. logos) är levande och verksamt (aktivt, effektivt, kraftfullt – gr. energes) och skarpare [mer genomträngande och hjälper långt mer] än något tveeggat svärd. Det tränger till och med igenom så långt att det delar (skiljer, särar) [orsakar en separation av]

själ och ande,

både leder och märg [i plural: "märgmassor"],

och urskiljer (kritiskt granskar; urskiljande kan döma mellan) hjärtats

tankar (känslosamma överväganden; reflektioner)

och uppsåt (intentioner; moraliska insikter) [där idéer och uppfattningar föds].

[Grekiskans ordagranna innebörd av ett tveeggat svärd är "ett svärd med två mynningar/munnar/kanter" ("mynning" som i ordet "flodmynning" från grekiskans distomos; dis som betyder dubbel och stoma som betyder mun/mynning – används bl. a om kanten på något). Ordet som utgår från Guds mun utgör den ena sidan av svärdet och när vi med vår mun talar ut Guds ord utgör det den andra sidan. Versen har tre ordpar: själ/ande, leder/märg och hjärtats tankar/uppsåt. I centrum står det som har att göra med kroppens skelett – det är osynligt för ögat, men påverkar ändå hela kroppen. Ordningen i varje par visar att leden illustrerar själ och tankar och märgen i det inre ande och uppsåt. På samma sätt som leden är rörlig är själen ombytlig och de känslosamma tankarna föränderliga. Och liksom märgen producerar blodkroppar inuti den fasta benstommen och är källan till liv, se 3 Mos 17:11, så utgör människans ande hennes inre liv. En människas innersta inställning och djupa övertygelse föder hjärtats uppsåt.]

26 Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

1 Mina älskade!

Tro inte (lita inte på) varje ande,

utan pröva (testa) om andarna kommer från Gud [undersök om de är äkta],

för många falska profeter har gått ut i (in i) världen.

13 Så (genom/i detta) vet vi [genom personlig erfarenhet] att vi förblir i honom och han i oss:

att han har gett oss av sin Ande [som bor i oss och har sitt ursprung i honom].

13 Om nu ni som är onda [ni som började under ondskan – den syndfulla naturen – medvetet] har sett till att ge era barn goda gåvor – hur mycket mer ska då inte er Fader i (utifrån; som är från) himlen [dvs. er himmelske Fader] ge den helige Ande åt dem som frågar [och fortsätter att fråga] honom?"

3 Tungor som av eld syntes, de fördelade sig och satte sig på var och en av dem. 4 De blev alla uppfyllda av den helige Ande och började tala andra språk (tungor, andra språk än sitt modersmål), allteftersom Anden gav dem ord för ord (klart och tydligt uttal, ord inspirerade av Gud).

[Platsen där de var samlade specificeras inte mer än att "huset" anges i vers 2. Jesus hade sagt till dem att inte lämna Jerusalem, se Apg 1:4, så de var någonstans i staden. De hade för vana att träffas i den övre salen, se Apg 1:13. I GT är "huset" en vanlig benämning på templet i Jerusalem, se Jos 6:24; 1 Sam 1:7; 1 Kung 6:1; Ps 23:6. Senare i Apg 7:47 används också termen så. Om de inte var i templet så var de i alla fall nära, eftersom folket var samlade där under högtiden klockan nio på morgonen för den första bönen, se Apg 2:6, 15. Utgrävningar vid södra ingången av templet visar hur det fanns en stor mängd stora bassänger, miqveh på hebreiska. Innan en pilgrim gick in i templet krävdes ett reningsbad i en sådan dopgrav. Om platsen är i någon av pelarhallarna eller vid någon av templets ingångar förklarar det praktiskt hur 3 000 personer kunde höra Petrus predika och senare bli döpta, se Apg 2:41.]

1 I begynnelsen (som en början/startpunkt) skapade (hebr. bara) Gud (Elohim) himlarna och jorden [hela universum]. 2 Jorden var ännu öde och tom (obebodd, ogästvänlig – hebr. tóho vabóho) med mörker över djupet, men Guds Ande hovrade (var i rörelse, svävade) över vattnen.

[Uttrycket "himlar och jord" beskriver all materia som existerar – hela universum, det är en så kallad merism (ett uttryck med kontraster som beskriver en helhet). Vers 1-2 är en introduktion som ger förutsättningarna innan Gud börjar göra jorden beboelig och fylla den med liv i och med vers 3. Då inleds den första av skapelsedagarna på samma sätt som alla andra dagar med "Och Gud sa". Även om universum är skapat så är jorden ännu obeboelig och olämplig för liv, enbart mörker vilar över jordens vattentäckta yta.

Ordet hovra (hebr. rachaf) används bara här och i 5 Mos 32:11 där det beskriver en örn som svävar över sitt bo och lockar sina ungar till att pröva sina vingar. Samma rot återfinns även i Jer 23:9 där hans ben "darrar". Här beskriver det nu hur Guds Ande är i rörelse, manifesterad på ett dallrande, vibrerande sätt – redo för nästa steg.]

[ Jesus i skapelsen

Det första ordet i Bibeln (hebr. bereshit) inleds med prefixet be- som kan betyda i, men också med eller genom (t.ex. som att man skriver med hjälp av pennan eller genom någons insats är det möjligt). Sedan följer reshit som betyder begynnelsen och det första, men även det bästa, förnämsta eller finaste. Det är antagligen detta första ord som Paulus anspelar på när han i Kol 1:16 säger:

För i honom skapades allt i himlarna och på jorden, det synliga liksom det osynliga.

Frasen "i honom" kan man härleda just från bereshit som även kan tolkas som "genom/i den förste, den bäste" – den enfödde Sonen Jesus – skapade Gud himlar och jord.

Bibelns första vers är matematiskt fulländad i flera nivåer. Den består av 7 hebreiska ord och 28 (4 x 7) bokstäver:

bereshit bara Elohim et hashamaijm veet haarets.

Det mittersta ordet et består av två bokstäver, alef–tav, den första och sista bokstaven i det hebreiska alfabetet. Ordet et är en objektpartikel som indikerar att nästföljande ord, som är "himlarna", är objekt i satsen. I Upp 1:8 säger Jesus att han är alfa och omega, den första och sista bokstaven i det grekiska alfabetet, alltså motsvarigheten till alef–tav på hebreiska. Även om detta bara är en språklig grammatisk detalj i hebreiskan går det att göra tolkningen att Jesus även finns representerad mitt i Bibelns första vers, dessutom vid Guds sida – et följer direkt på Elohim (Gud). Intressant nog skrevs bokstaven alef ursprungligen som en bild av huvudet av en oxe. Oxen användes till syndoffer för hela folket. Offerdjuret (oxen) kombineras sedan med ett kors (ett kryss), det var så bokstaven tav ursprungligen skrevs.

Man kan se detta som tillfälligheter. Objektpartikeln förekommer otaliga gånger och tanken är inte att varje gång den används representeras Jesus. Men i Nya testamentets ljus kan man ana att det redan i Bibelns första vers, centralt placerad, finns en antydan om "den förste och den siste" som en dag ska dö en försoningsdöd på korset. ]

8 Men det beror på anden i människan (hebr. enosh),

den Allsmäktiges (Shaddajs) livsande (hebr. neshamah) [1 Mos 2:7] ger henne förstånd.

6 Innan silvertråden slits av [nervsystemet slutar fungera],

eller guldskålen brister [hjärnan slutar fungera],

eller krukan krossas vid källan [hjärtats högra kammare brister],

eller brunnshjulet går i bitar vid brunnen [hjärtats vänstra kammare brister].

7 Då stoftet [kroppen] återvänder till jorden

som den en gång kom från,

och anden [livsanden som Gud blåste in i människan, se 1 Mos 2:7]

återvänder till Gud (Elohim) som gav den.

2 [Plötsligt skakades Nebukadnessars bekymmersfria liv.] Jag hade en dröm som skrämde mig. Tankarna jag fick när jag låg på min bädd, och synen jag hade i mitt huvud, skrämde mig. 3 Jag beordrade alla Babylons visa män att komma inför mig och ge mig uttydningen av drömmen.