Família

15 Och om det verkar ont för er att tjäna Herren (Jahveh), välj idag vem ni vill tjäna, om det är gudarna som era fäder tjänade som var på andra sidan floden (Eufrat) eller amoréernas gudar, i vars land ni bor. Och vi, jag och mitt hus (min familj), ska tjäna Herren (Jahveh)."

15 Och om det verkar ont för er att tjäna Herren (Jahveh), välj idag vem ni vill tjäna, om det är gudarna som era fäder tjänade som var på andra sidan floden (Eufrat) eller amoréernas gudar, i vars land ni bor. Och vi, jag och mitt hus (min familj), ska tjäna Herren (Jahveh)."

31 De svarade: "Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj."

57 Herren vår Gud (Jahveh Elohim) är med oss, som han var med våra fäder, låt honom inte lämna oss och inte överge oss,

6 Fostra (invig, initiera, träna, instruera) ynglingen (hebr. naar) med din mun [dvs. genom att samtala] om hans [individuella] vägval

[resonera tillsammans med den unge om vikten av goda vanor och att gå på Guds "smala" vägar]

så viker han inte av från det (det goda sättet) när han är gammal (vuxen, äldre).

[Ordet för yngling (hebr. naar) kan syfta på ett litet barn (1 Sam 1:24), men den vanliga betydelsen är en yngling i åldern 14-17 år, se 1 Mos 22:12; 37:2; 34:19. Ordet kommer från en rot med innebörden att "skaka sig fri" och beskriver tonårstiden då ett barn blir en egen individ. Ordet för fostra, vänja och träna är ovanligt och används också om att inviga ett hus, se 5 Mos 20:5; 1 Kung 8:63. Här blir betydelsen att tidigt inviga den unge i det Gud initierat och förberett för honom. Väg (hebr. derech) är i singular, vilket också visar på att visa den unge på sin egen unika livsväg. Versens inledning kan även översättas: "Gör vägen smal för ynglingen". Den nyansen ger ännu ett djup i betydelsen, med tanke på Jesu undervisning om den breda vägen till fördärvet och den smala vägen som leder till livet, se Matt 7:14.]

6 Fostra (invig, initiera, träna, instruera) ynglingen (hebr. naar) med din mun [dvs. genom att samtala] om hans [individuella] vägval

[resonera tillsammans med den unge om vikten av goda vanor och att gå på Guds "smala" vägar]

så viker han inte av från det (det goda sättet) när han är gammal (vuxen, äldre).

[Ordet för yngling (hebr. naar) kan syfta på ett litet barn (1 Sam 1:24), men den vanliga betydelsen är en yngling i åldern 14-17 år, se 1 Mos 22:12; 37:2; 34:19. Ordet kommer från en rot med innebörden att "skaka sig fri" och beskriver tonårstiden då ett barn blir en egen individ. Ordet för fostra, vänja och träna är ovanligt och används också om att inviga ett hus, se 5 Mos 20:5; 1 Kung 8:63. Här blir betydelsen att tidigt inviga den unge i det Gud initierat och förberett för honom. Väg (hebr. derech) är i singular, vilket också visar på att visa den unge på sin egen unika livsväg. Versens inledning kan även översättas: "Gör vägen smal för ynglingen". Den nyansen ger ännu ett djup i betydelsen, med tanke på Jesu undervisning om den breda vägen till fördärvet och den smala vägen som leder till livet, se Matt 7:14.]

Lyssna på undervisning

8 Min son (mitt barn, min vän), lyssna på tillrättavisning från din far,

förkasta (överge) inte din mors undervisning (instruktioner – hebr. Torah).

9 För de är som en skön krans (ordagrant: "krans nåd/favör" – hebr. livja chen) på ditt huvud [Ords 4:9],

och som en kedja runt din hals [symbol på ära och framgång].

Varning för äktenskapsbrott

20 Min son (mitt barn, min vän), bevara din fars bud (tydliga befallningar – hebr. mitsvah) [givna från Gud]

och förkasta (lämna, överge) inte din mors undervisning (hebr. Torah) [från Guds ord].

6 Dessa ord som jag i dag befaller dig ska du [först] lägga på ditt hjärta. 7 Du ska [sedan] inpränta (vässa – hebr. shanan) dem [som en spets som vässas, se 5 Mos 32:41] i dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du är ute och går på vägen [på resa], när du lägger dig [på kvällen] och när du stiger upp [på morgonen].

6 Dessa ord som jag i dag befaller dig ska du [först] lägga på ditt hjärta. 7 Du ska [sedan] inpränta (vässa – hebr. shanan) dem [som en spets som vässas, se 5 Mos 32:41] i dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du är ute och går på vägen [på resa], när du lägger dig [på kvällen] och när du stiger upp [på morgonen].

4 Och fäder [föräldrar, pluralformen syftar ibland på båda föräldrarna, se Heb 11:23], reta inte upp (provocera inte) era barn [så att de rasar inombords], utan uppfostra dem i stället i Herrens disciplin (träning, tuktan) och förmaning (tillrättavisning) [så att de mognar och tränas att ta emot råd och vägledning.]

[Paulus uppmanar föräldrar att inte provocera fram känslor av agg eller vrede (gr. parorgizo) hos sina barn. En förälder ska inte hyckla, agera orimligt eller falskt. Allt sådant kan krossa barnets hjärta, se Kol 3:21.]

[Slaveriet var utbrett i Romarriket. Vid den tiden Paulus skriver sina brev var troligtvis hälften av befolkningen slavar. I församlingen fanns slavar och välbärgade familjer som hade slavar. Ett sådant exempel är Filemon i Kolossai. I Filemonbrevet, som skrevs och skickades samtidigt med detta brev, uppmanar Paulus honom att ta emot en förrymd slav som kommit till tro. Han är inte bara en slav, utan nu också en älskad broder, se Filemon 1:16. I Kolosserbrevet, som även det skrivs samtidigt som Efesierbrevet, skriver Paulus att i den nya skapelsen finns inte längre slav eller fri, se Kol 3:11. Vad innebar det uttalandet i en församling som växte och bestod av både slavar och fria? Även om tiderna har förändrats gäller principerna i detta stycke även arbetstagare och arbetsgivare i vårt västerländska samhälle.

Det är anmärkningsvärt att det inte finns något uttryckligt förbud mot slaveri i Bibeln. Paulus uppmanar slavar att bli fria på laglig väg om den möjligheten ges, se 1 Kor 7:21-24. Evangeliet omkullkastar inte sociala institutioner genom revolution, däremot har slaveriet avskaffats överallt där evangeliet har gått fram. Evangeliet förändrar människors hjärtan, vilket i sin tur förändrar samhället.]

4 Och fäder [föräldrar, pluralformen syftar ibland på båda föräldrarna, se Heb 11:23], reta inte upp (provocera inte) era barn [så att de rasar inombords], utan uppfostra dem i stället i Herrens disciplin (träning, tuktan) och förmaning (tillrättavisning) [så att de mognar och tränas att ta emot råd och vägledning.]

[Paulus uppmanar föräldrar att inte provocera fram känslor av agg eller vrede (gr. parorgizo) hos sina barn. En förälder ska inte hyckla, agera orimligt eller falskt. Allt sådant kan krossa barnets hjärta, se Kol 3:21.]

[Slaveriet var utbrett i Romarriket. Vid den tiden Paulus skriver sina brev var troligtvis hälften av befolkningen slavar. I församlingen fanns slavar och välbärgade familjer som hade slavar. Ett sådant exempel är Filemon i Kolossai. I Filemonbrevet, som skrevs och skickades samtidigt med detta brev, uppmanar Paulus honom att ta emot en förrymd slav som kommit till tro. Han är inte bara en slav, utan nu också en älskad broder, se Filemon 1:16. I Kolosserbrevet, som även det skrivs samtidigt som Efesierbrevet, skriver Paulus att i den nya skapelsen finns inte längre slav eller fri, se Kol 3:11. Vad innebar det uttalandet i en församling som växte och bestod av både slavar och fria? Även om tiderna har förändrats gäller principerna i detta stycke även arbetstagare och arbetsgivare i vårt västerländska samhälle.

Det är anmärkningsvärt att det inte finns något uttryckligt förbud mot slaveri i Bibeln. Paulus uppmanar slavar att bli fria på laglig väg om den möjligheten ges, se 1 Kor 7:21-24. Evangeliet omkullkastar inte sociala institutioner genom revolution, däremot har slaveriet avskaffats överallt där evangeliet har gått fram. Evangeliet förändrar människors hjärtan, vilket i sin tur förändrar samhället.]

Barn och föräldrar

1 Barn, lyd era föräldrar i Herren, för detta är rätt.

2 "Hedra (värdesätt, högakta, respektera) din far och din mor."

[Citat från 2 Mos 20:12 och 5 Mos 5:16.]

Detta är det första (främsta, viktigaste) budet med ett löfte:

5) Hedra din far och din mor

12 Hedra (värdera högt, visa vördnad och respekt för) din far och din mor. Då ska du få leva länge i det land som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) ska ge dig.

[Detta bud har både att göra med vördnad för Gud och vördnad för människor. För små barn är föräldrarna deras "gud". Ett barn lär sig att vörda Gud genom att vörda sina föräldrar. Genom livet förändras betydelsen av att "vörda sina föräldrar". För ett litet barn är att vörda att lyda, som vuxen att ha en jämlik relation och när föräldrarna blir äldre att ta hand om dem.]

5) Hedra din far och din mor

12 Hedra (värdera högt, visa vördnad och respekt för) din far och din mor. Då ska du få leva länge i det land som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) ska ge dig.

[Detta bud har både att göra med vördnad för Gud och vördnad för människor. För små barn är föräldrarna deras "gud". Ett barn lär sig att vörda Gud genom att vörda sina föräldrar. Genom livet förändras betydelsen av att "vörda sina föräldrar". För ett litet barn är att vörda att lyda, som vuxen att ha en jämlik relation och när föräldrarna blir äldre att ta hand om dem.]

19 hedra (visa respekt för) din far och din mor [2 Mos 20:12]

och du ska älska din nästa (din medmänniska) som dig själv [3 Mos 19:18]."

På väg mot Jerusalem

1 När Jesus hade avslutat detta tal [om förlåtelse, se föregående kapitel] bröt han upp från Galileen och kom in i Judeen från andra [östra] sidan Jordan. 2 Stora skaror följde honom, och han helade dem där.

[Jesus har nu påbörjat sin sista vandring mot Jerusalem. Om ett par månader kommer han att möta korset och döden, men också uppståndelsen och segern över döden. Lukas beskriver fler detaljer från den här perioden, se Luk 9:51-18:30.

Både Galileen och Judeen låg väster om Jordanfloden med Samarien mitt emellan. Samariens variant av judendom ansågs vara hädisk och oren. Av den anledningen undvek judarna området, trots att det innebar en längre resa att vandra öster om Jordanfloden via Pereen för de tre årliga högtiderna i Jerusalem. Resan tog en vecka och man färdades ofta tillsammans i grupper som skydd mot rövare och vilda djur. Här beskrivs hur Jesus följde den traditionella rutten, men det finns tillfällen då han tog vägen via Samarien, se Joh 4:3-4; Luk 9:52.]

Om äktenskap och skilsmässa

[I Matteus tematiska sammanställning följer naturligt Jesu undervisning om skilsmässa direkt efter att han talat om ödmjukhet och förlåtelse. Den placeringen visar tydligt att Gud alltid först och främst vill se återupprättelse och försoning, en skilsmässa är den sista utvägen. Synen på skilsmässa varierade bland de olika judiska grupperingarna:

- De strikta esséerna som levde i öknen förbjöd skilsmässa helt och hållet.

- Rabbinen Shammai tillät skilsmässa i specialfall.

- Rabbinen Hillel hade en liberal syn och tillät skilsmässa av en mängd orsaker, t.o.m. något så banalt som vidbränd mat.

- Rabbinen Akiba gick så långt så att en man kunde skilja sig om han hittade en mer attraktiv fru.

Det är möjligt att man ville att rabbinen Jesus skulle ta ställning i frågan och på så vis alltid göra någon grupp besviken. Det kan också ha funnits en bakomliggande tanke på att få Jesus att säga något som retade upp de romerska ledarna. Johannes Döparens avrättning var en direkt följd av hans kritiska uttalanden om Herodes Antipas skilsmässa och omgifte, se Matt 14:3-4.]

3 Några fariséer kom fram till Jesus för att sätta honom på prov (fresta och fälla honom) och frågade: "Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru av vilken anledning som helst (finns det något lagligt skäl för skilsmässa)?" 4 Han svarade:

"Har ni inte läst att Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna?" [1 Mos 1:27]

5 Och han fortsatte:

"Därför ska en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru,

och de två ska bli ett (vara förenade, oskiljbara) kött (gr. sarx). [Citat från 1 Mos 2:24.]

6 De är inte längre två utan ett kött.

Det Gud har fogat (limmat, fäst) samman ska människan alltså inte skilja åt (separera)."

7 De frågade: "Varför har då Mose befallt mannen [i 5 Mos 24:1-4] att ge henne ett skilsmässobrev och skilja sig (skicka i väg henne)?"

[Det är inte helt tydligt vad "motbjudande" i 5 Mos 24:1-4 syftar på. Vissa ansåg att vad som helst hos hustrun som orsakade mannen obehag var "motbjudande" och skäl nog för skilsmässa, medan de striktare menade att det handlade om sexuell otrohet. Andra hävdade att ordvalet, tillsammans med 3 Mos 20:10 gör att det inte kan syfta på otrohet i äktenskapet, eftersom detta ju bestraffades med stening, se t.ex. Joh 8:2-11 där man vill stena en kvinna som begått äktenskapsbrott. I så fall handlar skilsmässobrevet som Mose syftar på om sexuell synd före äktenskapet under trolovningen, vilket var fallet i Matt 1:19 när Josef trodde att Maria varit otrogen.]

8 Han svarade: "Därför att era hjärtan är så hårda tillät Mose er att skiljas från era hustrur, men från begynnelsen var det inte så. 9 Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av annat skäl än otukt och gifter sig med en annan, begår äktenskapsbrott."

[Guds originalplan var att människor inte skulle skiljas, och därför är tanken att inte heller de som blir pånyttfödda – Jesu efterföljare – ska skilja sig. Äktenskapet gäller "tills döden skiljer dem åt", se Rom 7:1-3; 1 Kor 7:39. På samma sätt som i Bergspredikan sätter Jesus en högre standard än Moses lag. Det enda skälet till skilsmässa för troende par är otrohet. Paulus tar även upp att ifall den ena blir frälst och den andra då vill skiljas, då kan man inte hindra det, se 1 Kor 7:15. Gud hatar skilsmässa, se Mal 2:16, för han vet personligen vilken djup smärta det medför, se Jer 3:8. Hela frågan är ett dilemma då det å ena sidan är fel att alls skilja sig och å andra sidan blir fel om man tillämpar idealbilden av ett äktenskap på ett lagiskt sätt, se Jesu svar till äktenskapsbryterskan i Joh 8:2-11. Det är intressant att i nästa stycke lyfter Jesus fram och välsignar barnen, de som ofta far illa vid en skilsmässa, se Matt 19:13-15.]

10 [Det är inte bara fariséerna som blir förvånade över Jesu svar.] Lärjungarna sa: "Om detta är mannens ställning gentemot hustrun [om det är så höga krav för att tillåta en skilsmässa, se vers 3 och 9], då är det bättre att inte gifta sig alls."

11 Men Jesus sa: "Det är inte alla som kan ta emot detta ord, utan det är för dem som har fått det givet [fått gåvan av Gud att leva ogifta]. 12 [Det finns tre kategorier:]

[Medfödd:] Det finns de som är födda eunucker. [Fysiskt eller psykiskt oförmögna till äktenskap.]

[Påtvingad:] Andra har blivit eunucker (kastrerade) av människor. [Bokstavligt, men även bildligt, av olika orsaker inte gift sig.]

[Frivillig:] Andra har själva valt att bli eunucker [avstå från äktenskap] för himmelrikets (himlarnas kungarikes) skull.

Den som kan får acceptera detta."

[Jesus förutser att inte alla kan förstå att äktenskapet inte är för alla. Jesus betonar dock att det är relativt få som är kallade att leva i celibat, det är en särskild kallelse. Det var ju Gud som såg på den syndfria människan och sa att det inte var gott att vara ensam, se 1 Mos 2:18. Paulus som förespråkade att den som hade den särskilda kallelsen skulle förbli ogift i 1 Kor 7:24-28, sa också att det var en demonisk lära att förbjuda äktenskap, se 1 Tim 4:1-3.]

Jesus och barnen

[Jesus har just svarat på frågor om skilsmässa och äktenskap. Nästa ämne gäller barn som Jesus sätter stort värde på. Eftersom det är barnen som kommer i kläm när föräldrarna separerar är det fint att se hur Jesus välkomnar dem i sin famn.]

13 Sedan kom man till honom med barn (2-11 år), man ville att han skulle lägga händerna på och be [välsignelse] över dem. Lärjungarna tillrättavisade (hindrade, sa strängt till) dem. [I tron om att Jesus hade viktigare saker för sig, eller att barnen inte var betydelsefulla för honom, motade lärjungarna bort föräldrarna.] 14 Då sa Jesus: "Låt barnen vara och hindra dem inte från att komma hit till mig! Himmelriket (himlarnas kungarike) tillhör sådana som de." 15 Han lade händerna på dem [vart och ett av barnen].

Sedan gick han därifrån.

Jesus talar med en rik ung man

16 Då (plötsligt, oväntat) kom en person fram till honom och frågade: "Lärare, vad gott [vilka goda gärningar] ska jag göra för att få evigt liv?" [Mannen var ung och rik, se Matt 19:20, 22. Han var också en ledare, antagligen en föreståndare i synagogan, se Luk 18:18.]

17 Jesus svarade: "Varför frågar du mig om vad som är gott? Det finns bara en som är god [och det är Gud]. Men vill du gå in i livet [Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet], så håll (följ, vaka över) budorden."

18 Han frågade: "Vilka?"

Jesus svarade:

"Du ska inte mörda [2 Mos 20:13],

du ska inte begå äktenskapsbrott [2 Mos 20:14],

du ska inte stjäla [2 Mos 20:15],

du ska inte vittna falskt [ljuga i rättssalen] [2 Mos 20:16],

19 hedra (visa respekt för) din far och din mor [2 Mos 20:12]

och du ska älska din nästa (din medmänniska) som dig själv [3 Mos 19:18]."

20 Den unge mannen [omkring 20-40 år gammal] sa: "Jag har hållit alla dessa sedan unga år, vad saknar jag (gr. hustereo)?" [Frågan som han verkar ställa är varför han ännu inte fått frid i hjärtat, trots att han har försökt hålla buden. Det grekiska ordet hustereo användes bland annat för att hamna efter och inte nå målet i en löpartävling.]

21 Jesus svarade: "Vill du vara fullkomlig [och verkligen älska din nästa som dig själv som mannen hävdade att han gjorde, se vers 19], gå och sälj vad du äger och ge åt de fattiga. Då kommer du att ha en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig." [För en sådan yttre handling skulle det behövas en inre förvandling. Jesus visste var mannens hjärta och skatt fanns: i hans rikedom, se Matt 6:21.] 22 När den unge mannen hörde detta, gick han bedrövad sin väg, för han hade många ägodelar (ägde mycket jord och mark).

23 Då sa Jesus till sina lärjungar: "Sannerligen säger jag er (jag säger er sanningen), det är svårt för en rik människa att komma in i himmelriket (himlarnas kungarike). 24 Igen säger jag er, det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike."

[Jämförelsen mellan det största vanliga djuret i Mellanöstern i kontrast till den minsta öppningen i ett vanligt förekommande föremål, illustrerar att det är omöjligt mänskligt sett för en rik att ta sig in i himmelriket, om inte Gud griper in, se vers 26. Kamelen används även i liknelsen om att sila mygg och svälja kameler, se Matt 23:24. Under medeltiden uppstod en sägen att en låg och smal port i Jerusalems mur kallades "nålsögat", men det finns inga belägg för att en sådan port fanns i bruk under Jesu tid.]

25 När lärjungarna hörde detta häpnade de (blev de helt överväldigade och förvånade) och sa: "Vem kan då bli frälst [räddad från evig död]?" 26 Men Jesus såg på dem och sa [svarade sedan]: "För (nära intill; bland – gr. para) människor är detta omöjligt [mänsklig styrka kan inte frälsa, se vers 25], men för (nära intill; hos) Gud är allt möjligt (alla saker/ting möjliga)." [Den grekiska prepositionen para beskriver någon/något som är alldeles intill, hos, bland eller jämsides med. Se även Mark 10:27; Luk 1:37; 18:27.]

27 Då svarade Petrus och sa: "Se, vi har lämnat allt för att följa dig [i motsats till den rike unge mannen, se vers 22], vad kommer vi att få?"

28 Jesus svarade dem: "Jag säger er sanningen. När allt återskapas (föds på nytt) ska Människosonen sitta (ner) på sin tron av härlighet (ära, pris). Och då ska ni som har följt mig, sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar. 29 Var och en som har försakat (fått överge) hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkermark för att följa mig ska bli belönad många gånger om, och få evigt liv som arv. 30 Många som [nu] är de första ska bli de sista, och många som [nu] är de sista ska bli de första."

[Nästa stycke, Matt 20:1-16, förklarar detta påstående om "de första" och "de sista" genom en liknelse med vingårdsarbetare som alla får samma lön oavsett när på dagen de började arbeta.

Vers 29 att "försakat barn" måste ses i sitt sammanhang. Det kan betyda att man väljer att inte gifta sig och skaffa barn för himmelrikets skull, se vers 12. Är man däremot gift har Jesus nyss talat om äktenskapet och barnens höga värde, se vers 5 och 13. Ett av kraven för att bli en församlingsledare är att man tar hand om sin egen familj, se Tit 1:5-9; 1 Tim 3:1-13. Så versen kan inte tala om att lämna sina barn vind för våg för evangeliets skull! Det var Petrus som sa att han lämnat allt för att följa Jesus, till skillnad från den unge, och antagligen då också ogifte, rike mannen, se vers 27. Jesu svar riktar sig främst till Petrus. Han var antagligen den äldste av de tolv lärjungarna och den enda av dem som vi med säkerhet vet var gift. Lärjungaskapet innebar att han faktiskt under perioder kom att lämna sin familj. Samtidigt ser vi Jesu omsorg om honom. När Petrus kallas får han en väldig fiskfångst som gör att familjen är väl försörjd, se Luk 5:6. Jesus väljer också att låta Petrus hus i Kapernaum bli missionsbasen i Galileen och därigenom ge Petrus mycket tid hos sin familj. När barnen är äldre följer Petrus hustru med på missionsresorna, se 1 Kor 9:5.]

32 Var i stället vänliga (goda, hjälpsamma) mot varandra, ömsinta (förstående, medkännande) –

förlåt alltid (var generösa i er attityd; visa alltid nåd mot) varandra,

precis som Gud i den Smorde (Messias, Kristus)

förlät er (visade er nåd; var generös mot er).

[Paulus nämner två egenskaper (vänliga, ömsinta) och skriver inte "och" mellan dessa i grundtexten. Detta visar troligen att han egentligen skulle ha kunnat fortsätta med fler beskrivande ord, men att själva slutsatsen utifrån dessa egenskaper utgör tyngdpunkten: att förlåta och agera på samma sätt som Jesus. Här används inte det vanliga ordet för att förlåta, aphiemi (som har betydelsen att "släppa något", se Matt 6:12), utan charizomai, som har innebörden att generöst unna varandra frihet och favör – på samma sätt som Gud har gett oss friheten och nåden i Jesus.]

33 Hur som helst [låt oss inte gå in på detta mer, utan gå tillbaka till relationen mellan make och maka]. Varje man ska älska sin hustru på detta sätt [osjälviskt och utgivande, på samma sätt som Jesus älskar sin församling, se vers 25], som sig själv, så får han se att hustrun kommer att respektera (uppskatta, värdesätta, högakta) sin man. [1 Pet 3:2]

20 Om någon säger (skulle säga): "Jag älskar Gud",

men hatar (skulle avsky) sin broder, då är han en lögnare.

För den som inte [osjälviskt och utgivande] älskar sin broder som han har sett,

kan inte älska Gud som han inte har sett.

8 [Nu följer en varning till familjerna i församlingen:]

Om någon inte tar hand om (försörjer, planerar för, ordagrant "tänker på förhand om") sina närmaste, och särskilt sin egen familj, så har han förnekat tron och är värre än den som inte tror.

[Paulus hade tidigare skrivit till efesierna och särskilt uppmanat barnen att hedra sina föräldrar, se Ef 6:2. Jesus själv såg till att hans mor blev försörjd när han dog, se Joh 19:26-27.]

8 [Nu följer en varning till familjerna i församlingen:]

Om någon inte tar hand om (försörjer, planerar för, ordagrant "tänker på förhand om") sina närmaste, och särskilt sin egen familj, så har han förnekat tron och är värre än den som inte tror.

[Paulus hade tidigare skrivit till efesierna och särskilt uppmanat barnen att hedra sina föräldrar, se Ef 6:2. Jesus själv såg till att hans mor blev försörjd när han dog, se Joh 19:26-27.]

Vem är en verklig änka?

4 Men om en änka har barn eller barnbarn, ska dessa först och främst lära sig att visa respekt för sin egen familj och ge tillbaka vad de är skyldiga sina föräldrar, för detta är [gott, rätt och] välbehagligt inför Gud.

Problem – splittring i församlingen

10 Jag uppmanar er syskon (vädjar i kärlek till er mina bröder och systrar) i vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) namn att vara fullständigt eniga i allt ni säger. Låt det inte finnas några splittringar bland er, låt er i stället helas från dessa grupperingar (som när ett trasigt nät lagas) så att ni åter står enade i samma sinne (tänkesätt) [lära, doktriner] och har samma mål (beslut, är helt överens om den praktiska tillämpningen av tron).

[Fram till och med denna vers har Paulus refererat till "den Smorde" tio gånger, en gång i varje mening! Det blir uppenbart och tydligt att Paulus pekar på att Jesus är det centrala i den kristna enheten. I stället för att använda sin auktoritet som apostel vädjar Paulus i kärlek som en broder till sina syskon i Korint att vara eniga. Ordet för helas är samma ord som används i Matt 4:21 för att laga ett trasigt nät.]

3 Se, barn (hebr. banim) är ett arv från Herren (Jahveh),

livmoderns frukt är en belöning.

4 Som pilar i en mäktig mans (krigsmans) hand

är barn som man får när man är ung.

5 Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den man (stridsman – hebr. gever) [en man i sin krafts dagar]

som har sitt koger fyllt av dem.

De ska inte komma på skam

när de talar med sina fiender i porten.

[Stadsporten var den plats där man möttes när man hade något som behövde avgöras inför domstol. Fiende här bör kanske i första hand ses som en motpart i ett rättsfall, men har också en utvidgad betydelse.]

Guds nåd mot hela mänskligheten

17 Men Herrens (Jahvehs) nåd (omsorgsfulla kärlek) varar från evighet till evighet

över dem som fruktar (vördar) honom,

och hans rättfärdighet till sönernas söner (från generation till generation).

18 För sådana som håller hans förbund och till dem som kommer ihåg hans föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim)

och gör efter dem [lever sina liv som Gud vill].

Guds nåd mot hela mänskligheten

17 Men Herrens (Jahvehs) nåd (omsorgsfulla kärlek) varar från evighet till evighet

över dem som fruktar (vördar) honom,

och hans rättfärdighet till sönernas söner (från generation till generation).

18 För sådana som håller hans förbund och till dem som kommer ihåg hans föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim)

och gör efter dem [lever sina liv som Gud vill].

Psalm 133 – Kärleken bland Guds folk

1 En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]

Av (för) David.

______

Se hur gott och ljuvligt (vackert) det är

för bröder (släktingar, landsmän) som bor (lever tillsammans; ordagrant: sitter – hebr. shevet)

i endräkt (förenade) [som är överens; inte har några inbördes tvister].

[Bröder är hebr. achim, ordagrant blodsbröder (används första gången om Kain och Abel, se 1 Mos 4:2), men används även för släktingar, storfamilj, och i förlängningen också byar och samhällen. I 1 Mos 13:5-8 finns det första exemplet där knappa resurser håller på att orsaka konflikt i en familj. Abraham utbrister då till sin brorsson Lot: "Inte ska det råda osämja mellan mig och dig eller mellan mina herdar och dina. Vi är ju av samma släkt (achim)", se 1 Mos 13:8. En liknande konflikt uppstår också i 1 Mos 36:6-7.]

6 Gamla mäns krona (stolthet) är deras barnbarn,

och barnens krona är deras fäder.

6 Gamla mäns krona (stolthet) är deras barnbarn,

och barnens krona är deras fäder.

17 En vän (medmänniska – hebr. rea) älskar alltid (visar hela tiden tillgivenhet) [är trofast, hjälpsam och självuppoffrande],

en broder finns med (föddes för att hjälpa) i motgång (nöd, trångmål – hebr. tsarah) [i en svår tid].

[Här kan "en broder" även åsyfta någon som står nära, oavsett blodsband, se Ords 18:24.]

24 En man med [många] bekanta [en som försöker vara vän med hela världen] blir splittrad (bryts sönder),

men det finns [verkligen] kärlek som är trofast (nära, tätt intill) [som liksom klänger sig fast] från en broder.

[Vänskapskretsen, dvs. de som hör till de "bekanta" (hebr. reaim; i pluralis) jämförs här med en verklig vän (maskulinum singularis). Hebreiskan har i andra strofen ordagrant verbet för att älska (ahav), dvs. någon som älskar eller har kärlek, men översätts här lite mer som ett verbalsubstantiv (kärlek kräver ju att någon älskar). Den vän som alltid älskar är Jesus, se Joh 15:14-15.]

10 Överge inte din och din fars vän. [De har varit trogna länge, lämna inte dem om de behöver din hjälp.]

Gå inte till din broders hus (familj) när du drabbas av olycka.

Bättre med en nära granne

än en broder som är långt borta.

[De släktmässiga banden mellan människor kan ibland vara mindre pålitliga än genuin vänskap.]