3 Se, barn (hebr. banim) är ett arv från Herren (Jahveh),

livmoderns frukt är en belöning.

4 Som pilar i en mäktig mans (krigsmans) hand

är barn som man får när man är ung.

5 Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den man (stridsman – hebr. gever) [en man i sin krafts dagar]

som har sitt koger fyllt av dem.

De ska inte komma på skam

när de talar med sina fiender i porten.

[Stadsporten var den plats där man möttes när man hade något som behövde avgöras inför domstol. Fiende här bör kanske i första hand ses som en motpart i ett rättsfall, men har också en utvidgad betydelse.]

1 En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]

______

Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är alla som fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahveh) [Ords 1:7],

som går (vandrar) på hans vägar (gör det som är rätt och behagar Gud),

2 för han ska äta frukten av sin hands arbete.

Du ska vara välsignad (salig, mycket lycklig) och det ska gå väl för dig.

3 Din hustru ska vara som en vinstock

som bär riklig frukt i ditt hem.

Dina barn ska vara som olivplantor

runt ditt bord.

[Bordet, eller matbordet, är en viktig symbol för familjens sammanhållning i Bibeln. Att ha ett bord där alla samlas och där det alltid finns en plats för änkan, den faderlöse och främlingen, är att ha en familj som lever i enlighet med Guds intentioner för vårt liv på jorden. Där fattas det aldrig mat eftersom Gud alltid välsignar den som lever enligt hans förordningar.]

4 Se, den man (stridsman) [en man i sina bästa år]

som fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahveh) ska verkligen (sannerligen) bli (vara) välsignad.

1 En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]

______

Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är alla som fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahveh) [Ords 1:7],

som går (vandrar) på hans vägar (gör det som är rätt och behagar Gud),

2 för han ska äta frukten av sin hands arbete.

Du ska vara välsignad (salig, mycket lycklig) och det ska gå väl för dig.

3 Din hustru ska vara som en vinstock

som bär riklig frukt i ditt hem.

Dina barn ska vara som olivplantor

runt ditt bord.

[Bordet, eller matbordet, är en viktig symbol för familjens sammanhållning i Bibeln. Att ha ett bord där alla samlas och där det alltid finns en plats för änkan, den faderlöse och främlingen, är att ha en familj som lever i enlighet med Guds intentioner för vårt liv på jorden. Där fattas det aldrig mat eftersom Gud alltid välsignar den som lever enligt hans förordningar.]

12 [Nu växlar formen från jag/mig till vi:]

Vi, vars söner är som groende plantor som växer upp i sin ungdom,

vars döttrar är som hörnpelare, utsnidade för att passa i ett palats.

2 Mäktiga (väldiga hjältar) ska hans barn bli på jorden,

de rättsinnigas (med ärliga och rena hjärtan, rakhjärtades) släkte (generation) ska bli välsignat.

[Ordet "Mäktiga" börjar på bokstaven dalet och "släkte" med gimel.]

28 Och Gud (Elohim) välsignade dem. Ja, Gud (Elohim) sa till dem: "Var fruktsamma, föröka er och uppfyll jorden. Lägg den under er [använd dess resurser för att tjäna Gud och människor] och råd (ha auktoritet)

över havets fiskar och

över himmelens flygande varelser och

över allt levande som rör sig på jorden [torra land]."

4 Välsignad ska din livmoders frukt vara [dina barn],

och din marks frukt

och din boskaps frukt, nötboskapens mångfald (tillväxt i antal)

och de unga i din flock (det blir många lamm och killingar).

14 Du ska vara välsignad mer än alla folk. Ingen man eller kvinna ska vara ofruktsam bland er eller bland er boskap.

6 Fostra (invig, initiera, träna, instruera) ynglingen (hebr. naar) med din mun [dvs. genom att samtala] om hans [individuella] vägval

[resonera tillsammans med den unge om vikten av goda vanor och att gå på Guds "smala" vägar]

så viker han inte av från det (det goda sättet) när han är gammal (vuxen, äldre).

[Ordet för yngling (hebr. naar) kan syfta på ett litet barn (1 Sam 1:24), men den vanliga betydelsen är en yngling i åldern 14-17 år, se 1 Mos 22:12; 37:2; 34:19. Ordet kommer från en rot med innebörden att "skaka sig fri" och beskriver tonårstiden då ett barn blir en egen individ. Ordet för fostra, vänja och träna är ovanligt och används också om att inviga ett hus, se 5 Mos 20:5; 1 Kung 8:63. Här blir betydelsen att tidigt inviga den unge i det Gud initierat och förberett för honom. Väg (hebr. derech) är i singular, vilket också visar på att visa den unge på sin egen unika livsväg. Versens inledning kan även översättas: "Gör vägen smal för ynglingen". Den nyansen ger ännu ett djup i betydelsen, med tanke på Jesu undervisning om den breda vägen till fördärvet och den smala vägen som leder till livet, se Matt 7:14.]

15 Dårskapen (viljan att trotsa och göra uppror) är fastbunden i en ynglings (tonårings) hjärta,

men tillrättavisning och disciplin (uppfostran) driver bort den.

[Upproriskhet är en konsekvens av syndafallet, och kommer därför naturligt hos barnet.]

24 Den som spar på riset hatar sin son,

men den som älskar honom är noga med att tillrättavisa (disciplinera) honom tidigt (i unga år).

15 Bestraffning och tillrättavisning ger vishet,

men en yngling (tonåring) lämnat till sig själv [utan uppfostran och tillsyn] drar skam över sin mor.

13 Undanhåll inte tillrättavisning (korrigering, disciplinering) från en yngling (tonåring);

om du bestraffar [olydighet] med riset (spöstraff) ska han inte dö [han kommer inte att ta fysik skada].

1 Lyssna, mina söner (barn, vänner), till er fars förmaning (instruktion),

lyssna uppmärksamt så att ni kan lära er insikt (förstånd, urskillningsförmåga i andliga frågor).

1 Salomos ordspråk. [Det numeriska värdet av de hebreiska bokstäverna i ordet Salomo är totalt 375 (300 + 30 + 40 + 5) – det exakta antalet verser i Ords 10:1-22:16. Sektionen består av korta ordspråk som handlar om rätt och fel, ibland grupperade, men oftast fristående.]

En vis son (barn) är en glädje för sin far,

men en självsäker dåre till son (barn) är en sorg (bedrövelse, smärta, tyngd) för sin mor.

6 Dessa ord som jag i dag befaller dig ska du [först] lägga på ditt hjärta. 7 Du ska [sedan] inpränta (vässa – hebr. shanan) dem [som en spets som vässas, se 5 Mos 32:41] i dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du är ute och går på vägen [på resa], när du lägger dig [på kvällen] och när du stiger upp [på morgonen].

14 När Jesus såg detta [inifrån huset där han befann sig, se Mark 10:10] blev han upprörd (kände en djup smärta och ilska därför att något orätt skedde), och sa till dem: "Hindra inte barnen att komma till mig, för Guds kungarike tillhör sådana som de.

11 Om nu ni som är onda (dåliga, korrupta; moraliskt fördärvade) [är fulla av själslig smärta och press – som följer på all möda] förstår (har förstått) att ge era barn goda (bra) [nyttiga och glädjefyllda] gåvor, hur mycket mer ska då inte er Fader i himlarna ge det som är gott åt dem som [ständigt, gång på gång] ber (frågar) honom!

52 Jesus fortsatte att växa i visdom och ålder (mentalt och fysiskt) och i nåd (favör, välbehag) inför Gud och människor (andligt och socialt).

13 Som en far förbarmar sig över (visar kärleksfull ömhet mot) barnen,

så förbarmar sig Herren (Jahveh) över dem som [i vördnadsfull tillbedjan] fruktar honom.

1 Se vilken annorlunda kärlek (för oss människor en helt främmande kärlek som är utgivande och osjälvisk) som Fadern har skänkt oss, att vi kallas (får räknas som) Guds barn – och det är vi verkligen! Anledningen till att världen inte känner oss [förstår sig på oss] är att den inte känner (har en personlig erfarenhet av) honom [varken Fadern eller Jesus].

24 Må Herren (Jahveh) välsigna dig

och bevara (beskydda) dig.

25 Må Herren (Jahveh) låta sitt ansikte lysa över (mot) dig [komma med sin närvaro]

och visa dig sin nåd (välvilja; trösta dig och ge dig sin oförtjänta kärlek).

26 Må Herren (Jahveh) vända (upplyfta) sitt ansikte till dig

och ge dig frid (fred; fullständig harmoni; helhet – hebr. shalom).

______

28 Må Gud (Elohim) ge dig himlarnas dagg

och jordens feta [rika/välsignade] platser,

och överflöd av säd och vin.

29 Låt folken (hebr. am) tjäna dig

och folkgrupper (etniska grupper – hebr. leom) böja sig inför dig [i respekt och vördnad].

Var en herre över dina bröder,

och låt din mors son böja sig inför dig.

Förbannad (hebr. arar) är var och en som förbannar (arar) dig,

och välsignad är var och en som välsignar dig. [1 Mos 12:3]"

3 [Som en varsam trädgårdsmästare som sköter om sin trädgård:]

Jag ska utgjuta vatten över törstande mark,

och strömmar över torrt land.

Jag ska utgjuta min Ande över dina barn,

min välsignelse över dina avkomlingar.

4 De ska växa upp mitt ibland det gröna gräset,

som popplar (pilträd) vid vattenbäckar.

13 Alla dina söner (barn) ska undervisas av Herren (Jahveh),

och dina söner (barn) ska ha stor frid (stor ro, stillhet, vila; fullständig harmoni – hebr. rav shalom).

5 "Innan jag formade dig i moderlivet [Ps 139:13],

utvalde jag dig.

Innan du kom fram ur modersskötet,

avskilde (helgade) jag dig [till tjänst].

Till en profet för folken,

satte jag dig."

38 och de ska vara mitt folk och jag ska vara deras Gud (Elohim). 39 Och jag ska ge dem ett hjärta och en väg så att de vördar mig för alltid, för att det ska gå väl för dem (deras bästa; ordagrant: för deras goda) och deras barn efter dem.

13 För du har skapat mina njurar [mitt inre],

du sammanvävde (hebr. sachach) mig i min mors livmoder. [Job 10:11; Ps 119:73; Jes 44:24]

[Njurarna representerar det mest känsliga med livsavgörande funktion inombords. Det hebreiska ordet för att väva, vira och fläta ihop innebär att skapa ett avskärmande och täckande skydd. Betydelsen blir därför också att omgärda, inhägna, avskärma, stänga in, täcka och skydda.]

14 Jag tackar dig [med öppna händer prisar, hyllar och erkänner jag dig] för att jag med stor vördnad (innerlig respekt)

är (blev) en underbar (unik och separat) skapelse [exklusiv och särbehandlad som Guds avbild].

Underbara är dina verk,

och det vet min själ mycket väl (känner jag i högsta grad själv till; är jag verkligen intimt förtrogen med).

15 Min kropp (skelett) var inte dold för dig

när jag formades i det fördolda.

När jag flätades samman (som ett tyg broderas med olika färger) i jordens djup,

16 såg dina ögon min oformade kropp (ihoprullad, hopvikt) [inte ännu utvecklad, dvs. när jag bara var ett embryo].

Alla mina dagar var uppskrivna i din bok [livets bok, se Ps 69:29]

innan de tog form, innan någon av dem hade kommit.

10 Ja, det var du som drog mig ut ur min mors liv,

du lät mig vara trygg vid min moders bröst.

25 Jag har varit ung och nu är jag gammal,

men jag har ännu inte sett den rättfärdige övergiven (utan stöd)

eller deras barn (avkomma) behöva tigga bröd.

26 Han visar alltid (alla dagar) oförtjänt nåd (är generös) och lånar ut [utan ränta],

och hans barn (avkomma) är välsignade.

[Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ – nun. Tecknet avbildar ett sädeskorn som börjat gro och beskriver ofta avkomma och kontinuitet. Ibland förknippas det också med en fisk eller en orm. Det används ofta för att beskriva en fortsättning och kontinuitet. I denna vers börjar ordet "ung" med denna bokstav. Användandet i detta stycke förstärker hur Gud är trofast i generation efter generation. Enligt lagen ska inte ränta tas ut för lån, se Ps 15:5; 2 Mos 22:25. Att låna ut pengar kan ses mindre generöst än att ge, men det är inte alltid sant. Ett lån ger större värdighet för mottagaren, se även Matt 5:42; Luk 6:35.]

4 Vi ska inte dölja det för våra söner (våra barn),

vi ska berätta för nästa generation

om att prisa Herren (Jahveh), hans styrka

och hans märkliga och underbara gärningar som han har gjort.

6 Gamla mäns krona (stolthet) är deras barnbarn,

och barnens krona är deras fäder.

7 Den rättfärdige vandrar (lever sitt liv) med integritet (hederlighet, fasthet, redbarhet)

– välsignade är [hur lyckliga och avundsvärda är inte] hans barn [när de tar] efter honom!

1 Barn, lyd era föräldrar i Herren, för detta är rätt.

2 "Hedra (värdesätt, högakta, respektera) din far och din mor."

[Citat från 2 Mos 20:12 och 5 Mos 5:16.]

Detta är det första (främsta, viktigaste) budet med ett löfte:

3 "så att det går dig väl (ska gå bra för dig),

och du får leva länge på jorden." [2 Mos 20:12; 5 Mos 5:16]

4 Och fäder [föräldrar, pluralformen syftar ibland på båda föräldrarna, se Heb 11:23], reta inte upp (provocera inte) era barn [så att de rasar inombords], utan uppfostra dem i stället i Herrens disciplin (träning, tuktan) och förmaning (tillrättavisning) [så att de mognar och tränas att ta emot råd och vägledning.]

[Paulus uppmanar föräldrar att inte provocera fram känslor av agg eller vrede (gr. parorgizo) hos sina barn. En förälder ska inte hyckla, agera orimligt eller falskt. Allt sådant kan krossa barnets hjärta, se Kol 3:21.]

[Slaveriet var utbrett i Romarriket. Vid den tiden Paulus skriver sina brev var troligtvis hälften av befolkningen slavar. I församlingen fanns slavar och välbärgade familjer som hade slavar. Ett sådant exempel är Filemon i Kolossai. I Filemonbrevet, som skrevs och skickades samtidigt med detta brev, uppmanar Paulus honom att ta emot en förrymd slav som kommit till tro. Han är inte bara en slav, utan nu också en älskad broder, se Filemon 1:16. I Kolosserbrevet, som även det skrivs samtidigt som Efesierbrevet, skriver Paulus att i den nya skapelsen finns inte längre slav eller fri, se Kol 3:11. Vad innebar det uttalandet i en församling som växte och bestod av både slavar och fria? Även om tiderna har förändrats gäller principerna i detta stycke även arbetstagare och arbetsgivare i vårt västerländska samhälle.

Det är anmärkningsvärt att det inte finns något uttryckligt förbud mot slaveri i Bibeln. Paulus uppmanar slavar att bli fria på laglig väg om den möjligheten ges, se 1 Kor 7:21-24. Evangeliet omkullkastar inte sociala institutioner genom revolution, däremot har slaveriet avskaffats överallt där evangeliet har gått fram. Evangeliet förändrar människors hjärtan, vilket i sin tur förändrar samhället.]

20 Barn, lyd era föräldrar i allt, för det är behagligt i Herren.

[Frasen "i Herren", som också finns i vers 18, är viktig och indikerar att ett barn inte blint ska lyda i allt om det går emot Herrens ord, se Apg 5:29.]

21 Fäder (föräldrar) [pluralformen kan också syfta på båda föräldrarna, se Heb 11:23], reta inte upp (irritera inte) era barn, så att de tappar modet.

[Paulus uppmanar till att inte röra upp (gr. erethizo) ett barns känslor så att det blir helt förtvivlat eller omotiverat. En förälder ska inte hyckla, agera orimligt eller falskt. Allt sådant kan krossa barnets hjärta, se Ef 6:4.]

[Anledningen till de många detaljerna kring förhållandet mellan herrar och slavar kan bero på Onesimus som omnämns i detta brev, se Kol 4:9. Onesimus var slav och hade rymt från sin herre Filemon. I Rom hade han kommit till tro och träffat Paulus. Paulus sänder nu tillbaka Onesimus till Filemon som också är en kristen. Tillsammans med Tychikus reser Onesimus till Kolossai. De har med sig detta brev, se Kol 4:7-9. De har troligen också med Paulus brev till Filemon där han vädjar till Filemon att ta emot Onesimus väl. Enligt romersk lag kunde en slavägare piska och avrätta en slav som rymt.]

12 Hedra (värdera högt, visa vördnad och respekt för) din far och din mor. Då ska du få leva länge i det land som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) ska ge dig.

[Detta bud har både att göra med vördnad för Gud och vördnad för människor. För små barn är föräldrarna deras "gud". Ett barn lär sig att vörda Gud genom att vörda sina föräldrar. Genom livet förändras betydelsen av att "vörda sina föräldrar". För ett litet barn är att vörda att lyda, som vuxen att ha en jämlik relation och när föräldrarna blir äldre att ta hand om dem.]

7 När [andra handskrifter: om – i grekiskan skiljer bara en bokstav] ni håller ut [ända fram till slutmålet] under fostran (disciplinering, tuktan) – [tänk på att] Gud behandlar er som söner. För vilken son blir inte fostrad av sin far? 8 Får ni inte fostran (disciplinering, tuktan) – något som alla de andra har fått [sin] del av – då är ni oäkta barn och inga riktiga söner.

4 Men om en änka har barn eller barnbarn, ska dessa först och främst lära sig att visa respekt för sin egen familj och ge tillbaka vad de är skyldiga sina föräldrar, för detta är [gott, rätt och] välbehagligt inför Gud.

21 När en kvinna ska föda (frambringa – gr. tikto) känner hon smärta för hennes tid har kommit,

men när hon har fött (gr. gennao) sitt barn kommer hon inte längre ihåg sitt lidande

i glädjen över att en människa har fötts till världen.

39 Era små som ni sa skulle bli ett byte och era söner som inte känner (har intim kunskap om) gott och ont idag, de ska komma till platsen och till dem ska jag ge den och de ska besitta den.