7 Herren (Jahveh) är min styrka (starkhet)

och min sköld,

mitt hjärta förtröstar [har alltid litat] på honom

och jag får [har alltid fått] hjälp.

Därför jublar mitt hjärta,

och med min sång vill jag tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] honom.

7 Herren (Jahveh) är min styrka (starkhet)

och min sköld,

mitt hjärta förtröstar [har alltid litat] på honom

och jag får [har alltid fått] hjälp.

Därför jublar mitt hjärta,

och med min sång vill jag tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] honom.

7 Herren (Jahveh) är min styrka (starkhet)

och min sköld,

mitt hjärta förtröstar [har alltid litat] på honom

och jag får [har alltid fått] hjälp.

Därför jublar mitt hjärta,

och med min sång vill jag tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] honom.

8 Herren är deras [sitt folks] styrka,

och ett frälsningens (räddningens) värn (en säker tillflykt, ett skydd, försvar, en säker fästning)

för sin smorde (utvalde, kung).

1 Av David.

[På samma sätt som Psalm 25 och 26, inleds även denna psalm med bara Davids namn. Den grekiska översättningen Septuaginta tillägger här att David blev smord till kung innan han skrev denna psalm. Detta finns dock inte med i den hebreiska texten, men det är tydligt att dessa tankegångar och tolkningar fanns omkring 200 f.Kr. då den hebreiska texten översattes till grekiska.]

______

Herren (Jahveh) är mitt ljus [Joh 1:4] och min frälsning (befrielse, räddning, trygghet)!

Vem skulle jag frukta (vara rädd för)?

Herren (Jahveh) är mitt livs värn (skydd, tillflykt, säkra fästning – den som försvarar mig)!

Vem skulle jag förskräckas (fasa, skaka) inför?

[Det hebreiska ordet för frälsning som används sextio gånger i Psaltaren är jeshua – det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på att vår frälsning finns hos Gud. Han är lik en säker fästning där jag snabbt kan söka skydd vid fara. I psalmen finns ofta uppräkningar i par och tripletter. Herren nämns två gånger i första versen och beskrivs med tre ord: "ljus, frälsning och tillflykt". David beskriver dem som kommer emot honom i vers 2 med tre ord: "onda människor, motståndare och fiender".]

13 Hade jag inte trott (om jag inte varit viss om) att [jag skulle] få se Herrens (Jahvehs) godhet i de levandes land …

[ja, då skulle jag kanske gett upp, inte vetat vad jag skulle ta mig till, tappat tron, osv.]

[Meningen avslutas inte, den är en s.k. aposiopesis. Istället för att uttryckligen redogöra för några olika alternativ för vad som skulle hända om David inte hade tro på att han skulle få se Guds godhet, lämnas dessa tankar till läsaren. Berättelsen stannar upp och lyssnaren får tänka sig in i den känslomässigt laddade frågan. Vad skulle hända om Gud inte grep in nu och visade sin godhet? Vad skulle ske om falska vittnen som andades våld fick sin vilja igenom? Uttrycket "de levandes land" syftar troligtvis på livet här på jorden bland de människor som lever och inte har dött.]

14 Vänta på (sätt ditt hopp till; bind dig samman med) Herren (Jahveh)

– var stark (övervinn)!

Då ska han ge ditt hjärta frimodighet (inge mod och styrka i ditt hjärta)

– ja, vänta på Herren (Jahveh).

[Psalmen avslutas med tre imperativ som formar en kiasm (vänta på – var stark – vänta på). Uppmaningarna, som både är en vädjan och ett tecken på förtröstan, riktar sig först och främst till psalmisten själv. Mod och frimodighet följer på styrkan som ges när han "knyter sig samman" med Herren genom att fokusera på honom. Det är samma ord som Gud upprepade gånger talar till Josua innan israeliterna ska inta det utlovade landet, se Jos 1:6, 7, 9, 18. Ordvalet "de levandes land" i versen innan förstärker denna koppling, se vers 13. Genom att återupprepa qavah betonar David vikten av att aldrig sluta hoppas på Herren (Jahveh). Det hebreiska ordet är rikt och kan även innebära att tvinna sig samman som en tråd – en bild på en aktiv väntan där den som riktar sig mot Gud blir sammanflätad med honom.]

14 Vänta på (sätt ditt hopp till; bind dig samman med) Herren (Jahveh)

– var stark (övervinn)!

Då ska han ge ditt hjärta frimodighet (inge mod och styrka i ditt hjärta)

– ja, vänta på Herren (Jahveh).

[Psalmen avslutas med tre imperativ som formar en kiasm (vänta på – var stark – vänta på). Uppmaningarna, som både är en vädjan och ett tecken på förtröstan, riktar sig först och främst till psalmisten själv. Mod och frimodighet följer på styrkan som ges när han "knyter sig samman" med Herren genom att fokusera på honom. Det är samma ord som Gud upprepade gånger talar till Josua innan israeliterna ska inta det utlovade landet, se Jos 1:6, 7, 9, 18. Ordvalet "de levandes land" i versen innan förstärker denna koppling, se vers 13. Genom att återupprepa qavah betonar David vikten av att aldrig sluta hoppas på Herren (Jahveh). Det hebreiska ordet är rikt och kan även innebära att tvinna sig samman som en tråd – en bild på en aktiv väntan där den som riktar sig mot Gud blir sammanflätad med honom.]

14 Herren (Jah) är min styrka (starkhet) och min lovsång,

och han blev mig till frälsning (räddning, befrielse – hebr. jeshua). [2 Mos 15:2; Jes 12:2]

1 Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Av Herrens (Jahvehs) tjänare David, som talade [sjöng] orden av denna sång, den dagen då Herren (Jahveh) räddat (ryckt bort) honom ur greppet (handen, dvs. makten) av alla hans fiender och ur Sauls hand.

[David var kung när han skrev denna psalm, ändå väljer han att beskriva sig som "Herrens tjänare" vilket visar på hans ödmjuka inställning.]

______

2 Han [David] sa [inleder denna frihetssång med följande ord, se vers 1]:

Jag vill älska dig innerligt (omfamna mig som ditt barn, jag behöver känna din närhet)!

[David använder inte det vanliga hebreiska ordet för att älska ahav, utan racham, som annars alltid används för att beskriva hur Gud älskar människan genom att han visar medlidande och nåd. Första gången racham används är i 2 Mos 33:19, där Mose får se Guds härlighet och Gud förbarmar sig över honom. Hur kan David förbarma sig över Gud? En djupare förståelse får vi då ordet också används för att beskriva den innerliga kärlek och omsorg en mor har för sitt barn, se Jes 49:15, dvs. genom den samhörighet och de band som växer fram då en förälder ger sitt barn fysisk närhet. Med detta ord beskriver David sin inre längtan och sitt djupa behov av att få komma nära sin himmelske Fader.]

Herre (Jahveh),

min styrka (källa till kraft).

29 För du tänder min lampa [ger mig liv], Herre (Jahveh)

– min Gud (Elohim) lyser upp mitt mörker.

[Lampa betecknar ofta fysiskt och andligt liv, se Job 18:5-6; 21:17; Ords 13:9; 20:20; 24:20. David kallas också "Israels ljus", se 2 Sam 21:17. I templet lyste den sjuarmade ljusstakens ljus hela natten, se 2 Mos 25:37. Sann ödmjukhet handlar om att villigt böja sig inför Gud, se Ps 37:11. Här i vers 28 används hebreiska ordet sapal som har betydelsen att tvingas ner lågt.]

31 [Nu kommer fem verser som beskriver Herren:]

Vad gäller Gud (El) [den ende sanne Guden]

– hans väg (sätt att agera) är utan brist (har integritet),

Herrens (Jahvehs) löftesord (tal) är rent (prövat, luttrat som metall utan slagg) [Ps 12:7],

han är en sköld för alla som tar sin tillflykt i honom.

31 Men de som [uthålligt] väntar (hoppas) på Herren (Jahveh)

ska förnya sin styrka ("glida fram" – fortsätta med kraft):

De ska lyfta på vingar (höja vingen/fjädern)

som örnar.

De ska springa (rusa fram)

utan att bli trötta (dra efter andan; flämta).

De ska vandra (fortsätta, gå)

utan att mattas (tappa modet; segna ner; svimma).

[Örnen symboliserar styrka och frihet. Den flyger på hög höjd och har perspektivseende. Uttrycket "förnya sin styrka" kan syfta på den process då örnen ruggar sin fjäderdräkt – nya fjädrar växer ut och den blir ung på nytt, se Ps 103:5. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter "utan att mattas" med "utan att hungra".]

31 Men de som [uthålligt] väntar (hoppas) på Herren (Jahveh)

ska förnya sin styrka ("glida fram" – fortsätta med kraft):

De ska lyfta på vingar (höja vingen/fjädern)

som örnar.

De ska springa (rusa fram)

utan att bli trötta (dra efter andan; flämta).

De ska vandra (fortsätta, gå)

utan att mattas (tappa modet; segna ner; svimma).

[Örnen symboliserar styrka och frihet. Den flyger på hög höjd och har perspektivseende. Uttrycket "förnya sin styrka" kan syfta på den process då örnen ruggar sin fjäderdräkt – nya fjädrar växer ut och den blir ung på nytt, se Ps 103:5. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter "utan att mattas" med "utan att hungra".]

31 Men de som [uthålligt] väntar (hoppas) på Herren (Jahveh)

ska förnya sin styrka ("glida fram" – fortsätta med kraft):

De ska lyfta på vingar (höja vingen/fjädern)

som örnar.

De ska springa (rusa fram)

utan att bli trötta (dra efter andan; flämta).

De ska vandra (fortsätta, gå)

utan att mattas (tappa modet; segna ner; svimma).

[Örnen symboliserar styrka och frihet. Den flyger på hög höjd och har perspektivseende. Uttrycket "förnya sin styrka" kan syfta på den process då örnen ruggar sin fjäderdräkt – nya fjädrar växer ut och den blir ung på nytt, se Ps 103:5. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter "utan att mattas" med "utan att hungra".]

29 Han [blir inte trött, se vers 28, istället är det han som] ger den trötte (fysiskt utmattade; utslitne) kraft

och för den maktlöse (den utan livskrafter; den som saknar vigör och reproducerande, livsalstrande förmågor)

förökar (multiplicerar) han styrkan.

[Det är Herren som ger kraften som behövs för att utföra uppdraget, se även 2 Kor 12:9-10; Fil 4:13. Följande exempel visar dock att ren mänsklig fysisk styrka inte räcker i långa loppet:]

29 Han [blir inte trött, se vers 28, istället är det han som] ger den trötte (fysiskt utmattade; utslitne) kraft

och för den maktlöse (den utan livskrafter; den som saknar vigör och reproducerande, livsalstrande förmågor)

förökar (multiplicerar) han styrkan.

[Det är Herren som ger kraften som behövs för att utföra uppdraget, se även 2 Kor 12:9-10; Fil 4:13. Följande exempel visar dock att ren mänsklig fysisk styrka inte räcker i långa loppet:]

29 Han [blir inte trött, se vers 28, istället är det han som] ger den trötte (fysiskt utmattade; utslitne) kraft

och för den maktlöse (den utan livskrafter; den som saknar vigör och reproducerande, livsalstrande förmågor)

förökar (multiplicerar) han styrkan.

[Det är Herren som ger kraften som behövs för att utföra uppdraget, se även 2 Kor 12:9-10; Fil 4:13. Följande exempel visar dock att ren mänsklig fysisk styrka inte räcker i långa loppet:]

10 Var inte rädd (frukta inte),

för jag är med dig;

förfäras inte [se dig inte hela tiden ängsligt om],

för jag är din Gud (Elohim).

Jag styrker dig [gör dig ståndaktig, frimodig och alert],

ja, jag hjälper (bistår, undsätter, omger) dig,

ja, jag uppehåller (stödjer) dig med min rättfärdighets högra hand (ordagrant: min rättfärdighets högra)!

[Ordet för hand eller arm finns inte med i den hebreiska grundtexten, se även vers 13. I denna typ av kontext syftar "min högra" på höger arm eller hand. Ett annat exempel är då Jakob välsignar och sträcker ut sina händer, se 1 Mos 48:14. Guds högra hand är ett uttryck för Guds mäktiga kraft, dvs. hur han griper in, beskyddar och bevarar, se 2 Mos 15:6; Ps 63:9.]

10 Var inte rädd (frukta inte),

för jag är med dig;

förfäras inte [se dig inte hela tiden ängsligt om],

för jag är din Gud (Elohim).

Jag styrker dig [gör dig ståndaktig, frimodig och alert],

ja, jag hjälper (bistår, undsätter, omger) dig,

ja, jag uppehåller (stödjer) dig med min rättfärdighets högra hand (ordagrant: min rättfärdighets högra)!

[Ordet för hand eller arm finns inte med i den hebreiska grundtexten, se även vers 13. I denna typ av kontext syftar "min högra" på höger arm eller hand. Ett annat exempel är då Jakob välsignar och sträcker ut sina händer, se 1 Mos 48:14. Guds högra hand är ett uttryck för Guds mäktiga kraft, dvs. hur han griper in, beskyddar och bevarar, se 2 Mos 15:6; Ps 63:9.]

10 Var inte rädd (frukta inte),

för jag är med dig;

förfäras inte [se dig inte hela tiden ängsligt om],

för jag är din Gud (Elohim).

Jag styrker dig [gör dig ståndaktig, frimodig och alert],

ja, jag hjälper (bistår, undsätter, omger) dig,

ja, jag uppehåller (stödjer) dig med min rättfärdighets högra hand (ordagrant: min rättfärdighets högra)!

[Ordet för hand eller arm finns inte med i den hebreiska grundtexten, se även vers 13. I denna typ av kontext syftar "min högra" på höger arm eller hand. Ett annat exempel är då Jakob välsignar och sträcker ut sina händer, se 1 Mos 48:14. Guds högra hand är ett uttryck för Guds mäktiga kraft, dvs. hur han griper in, beskyddar och bevarar, se 2 Mos 15:6; Ps 63:9.]

17 De fattiga och behövande söker efter vatten

men där finns inget

och deras tunga förgås av törst.

Jag, Herren (Jahveh), ska svara dem.

Jag, Israels Gud (Elohim), ska aldrig överge dem.

4 För du har varit ett värn (skydd; en tillflykt) för den svage [Ps 27:1],

ett värn för den fattige i hans nöd (fara, trångmål),

en tillflykt undan storm (mot störtskur/slagregn),

ett skydd mot [solens] hetta.

Ja, de skoningslösas (grymmas, våldsammas) andedräkt,

är som en storm (störtskur) mot en vägg [piskar som en vinterstorm mot en sidovägg/skyddsvall],

3 stärka dem som sörjer i Sion,

ge dem en huvudklädnad [vacker utsmyckad huvudbonad för fest och glädje]

i stället för aska [som kastades på huvudet i tider av sorg],

glädjens olja

i stället för sorg,

högtidskläder för lovprisning

i stället för missmod (en tung ande).

De ska kallas rättfärdighetens terebinter [kraftigt tåligt träslag],

planterade av Herren (Jahveh) för att förhärliga honom.

[I hebreiskan är det en ordlek mellan huvudklädnad (hebr. peer) och aska (hebr. efer). Båda orden har samma konsonanter men olika följd, och därmed olika vokaler. Ordet för huvudklädnad kommer från roten paar som betyder att ära.]

13 Allt förmår jag (kan jag övervinna; klarar jag av) [har jag nödvändig kraft – omedelbar och tvingande styrka – att bemöta och besegra] i honom [den Smorde] som ger mig kraft (genom honom som styrker mig – gr. endynamounti me).

[Jesus både förökar styrkan och bemyndigar Paulus och ger honom auktoritet och fullmakt så att han kan klara av alla omständigheter, se vers 12. Det grekiska ordet för att förmå (ischuo) innebär att besegra och strida med omedelbar och tvingande styrka, se Jak 5:16.]

13 Allt förmår jag (kan jag övervinna; klarar jag av) [har jag nödvändig kraft – omedelbar och tvingande styrka – att bemöta och besegra] i honom [den Smorde] som ger mig kraft (genom honom som styrker mig – gr. endynamounti me).

[Jesus både förökar styrkan och bemyndigar Paulus och ger honom auktoritet och fullmakt så att han kan klara av alla omständigheter, se vers 12. Det grekiska ordet för att förmå (ischuo) innebär att besegra och strida med omedelbar och tvingande styrka, se Jak 5:16.]

13 Allt förmår jag (kan jag övervinna; klarar jag av) [har jag nödvändig kraft – omedelbar och tvingande styrka – att bemöta och besegra] i honom [den Smorde] som ger mig kraft (genom honom som styrker mig – gr. endynamounti me).

[Jesus både förökar styrkan och bemyndigar Paulus och ger honom auktoritet och fullmakt så att han kan klara av alla omständigheter, se vers 12. Det grekiska ordet för att förmå (ischuo) innebär att besegra och strida med omedelbar och tvingande styrka, se Jak 5:16.]

6 Och jag är övertygad om just detta, att han som har börjat (påbörjat, inlett) ett gott verk (arbete) i (inom; bland, hos) er, [också] ska (kommer att) fullborda (slutföra) det fram till den Smordes (Messias, Kristi) Jesu dag [då han kommer tillbaka]. [Joh 6:29]

9 Men han har svarat mig:

"Tillräcklig

för dig

är min nåd (favör),

för kraften [min styrka]

genom [din] svaghet

fullkomnas [för kraften fullkomnas i din bräcklighet]."

[Ordföljden i grekiskan formar en kiasm som ramas in av orden tillräcklig och fullkomnas. Ordet "dig" och "genom/i svaghet" (Paulus otillräcklighet) leder in till de två centrala orden nåd och kraft! Frasen "han har svarat" är i perfekt indikativ, vilket betyder att uttalandet fortfarande står fast och gäller. Detta är det enda citatet från Jesu ord i Paulus brev.]

Därför vill jag, mer än gärna, hellre berömma mig av mina svagheter, för att den Smordes (Messias, Kristi) kraft ska vila (tälta, "tabernakla") över mig.

10 Därför gläder jag mig

i svaghet (svagheter),

i förolämpningar (förakt),

i nöd (tvingande omständigheter),

i förföljelser och svårigheter (trångmål, ångest, begränsningar, "smala passager")

för den Smordes (Kristi) skull.

[Paulus svagheter var svårigheter som han utsattes för på grund av att han predikade evangelium. Denna uppräkning, där varje ord står i plural, är en sammanfattning av den mer detaljerade beskrivningen i 2 Kor 11:23-30.]

[Jag är vid gott mod i allt detta:] För när jag är svag,

då är jag stark [när jag egentligen skulle vara svag, då – vid det tillfället – orkar jag alltid med].

9 Men han har svarat mig:

"Tillräcklig

för dig

är min nåd (favör),

för kraften [min styrka]

genom [din] svaghet

fullkomnas [för kraften fullkomnas i din bräcklighet]."

[Ordföljden i grekiskan formar en kiasm som ramas in av orden tillräcklig och fullkomnas. Ordet "dig" och "genom/i svaghet" (Paulus otillräcklighet) leder in till de två centrala orden nåd och kraft! Frasen "han har svarat" är i perfekt indikativ, vilket betyder att uttalandet fortfarande står fast och gäller. Detta är det enda citatet från Jesu ord i Paulus brev.]

Därför vill jag, mer än gärna, hellre berömma mig av mina svagheter, för att den Smordes (Messias, Kristi) kraft ska vila (tälta, "tabernakla") över mig.

10 Därför gläder jag mig

i svaghet (svagheter),

i förolämpningar (förakt),

i nöd (tvingande omständigheter),

i förföljelser och svårigheter (trångmål, ångest, begränsningar, "smala passager")

för den Smordes (Kristi) skull.

[Paulus svagheter var svårigheter som han utsattes för på grund av att han predikade evangelium. Denna uppräkning, där varje ord står i plural, är en sammanfattning av den mer detaljerade beskrivningen i 2 Kor 11:23-30.]

[Jag är vid gott mod i allt detta:] För när jag är svag,

då är jag stark [när jag egentligen skulle vara svag, då – vid det tillfället – orkar jag alltid med].

10 Därför gläder jag mig

i svaghet (svagheter),

i förolämpningar (förakt),

i nöd (tvingande omständigheter),

i förföljelser och svårigheter (trångmål, ångest, begränsningar, "smala passager")

för den Smordes (Kristi) skull.

[Paulus svagheter var svårigheter som han utsattes för på grund av att han predikade evangelium. Denna uppräkning, där varje ord står i plural, är en sammanfattning av den mer detaljerade beskrivningen i 2 Kor 11:23-30.]

[Jag är vid gott mod i allt detta:] För när jag är svag,

då är jag stark [när jag egentligen skulle vara svag, då – vid det tillfället – orkar jag alltid med].

4 För våra stridsvapen är inte köttsliga [av denna världen], utan kraftfulla (starka) inför Gud till att bryta (riva) ner fästen.

5 inte så att vi på egen hand är kvalificerade (dugliga) att hävda att någonting kommer från oss själva. Vår förmåga (kvalifikation) kommer i stället från Gud,

8 Men ni ska få (ta emot) kraft (styrka, förmåga) när den helige Ande kommer över er. Ni ska bli mina vittnen

både i Jerusalem [staden där de nu befann sig]

och i hela Judeen och Samarien [de närliggande regionerna] –

ända till jordens yttersta gräns."

[Versen ger både en sammanfattande arbetsbeskrivning av missionsuppdraget och utgör en summering av hela bokens struktur och innehåll.

- Jerusalem ligger i Judeen, den södra regionen av Israel som hade en stor judisk befolkning. Hur de vittnade där beskrivs i Apg 1-7.

- Norr om Jerusalem ligger regionen Samarien. Här bodde de illa ansedda samarierna, ett folk med blandad etnisk bakgrund som judarna inte ville kännas vid. Hur apostlarna vittnade i båda dessa områden beskrivs i Apg 8:1-11:18.

- Hur de vittnade i hela den då kända världen beskrivs i Apg 11:19-28:31.

Två världsbilder flyter här samman – den judiska och den grekisk-romerska. För juden var Jerusalem världens mittpunkt, medan Rom var romarens centrum. Lukas inleder sitt evangelium med förordningen som utgår från kejsaren i Rom, se Luk 2:1. Här i hans andra skrift, Apostlagärningarna, läser vi om den uppståndne Herrens befallningar som utgår från Jerusalem, se vers 1-8.

Den judiska världsbilden utgår från släkttavlan i 1 Mos 10:32, där Noas tre söner, Sem, Ham och Jafet, blir stamfäder till alla folk. Sems ättlingar rör sig österut till Arabien och Mesopotamien, Hams ättlingar söderut till Afrika och Jafets ättlingar norr- och västerut till Mindre Asien och Europa. Sems ättlingar motsvaras av Samarien. Hams ättlingar i Afrika nås via Filippus möte med den etiopiske hovmannen. Slutligen kommer evangeliet till Jafets ättlingar via Paulus resor norr- och västerut. Enligt judarnas synsätt var Etiopien och Spanien världens yttersta utposter. Kanske var det därför Paulus ville till Spanien? Det är inte uteslutet att han kom dit, se Rom 15:24. Jesu löfte både här och i missionsbefallningen (Matt 28:19-20; Mark 16:15-16) visar att uppdraget gäller än och involverar alla som är hans lärjungar även idag: att med hjälp av den kraft Anden ger, och med utgångspunkt från vår egen plats – "vårt Jerusalem" – föra ut budskapet om frälsning till alla folk utöver hela vår jord.]

13 De blev helt förundrade när de såg Petrus och Johannes frimodighet (deras tydlighet och säkerhet i talet). Samtidigt började det faktum att de var olärda män sjunka in i deras medvetande. [Petrus och Johannes hade inte gått under någon rabbin och fått en formell teologisk utbildning.] Men så klarnade det för dem att de varit med Jesus.

16 Jag ber att han, från sin härlighets rikedom, ska ge er kraft så att ni blir styrkta i er inre människa genom hans Ande,

10 Till sist: Bli starka (bemyndigade, berättigade, "möjliggjorda") i Herren, och i hans makts (förmågas) styrka (kraft, herravälde). [Genom att vara förenade med honom kan vi hämta kraft från hans mäktiga styrka.]

10 Till sist: Bli starka (bemyndigade, berättigade, "möjliggjorda") i Herren, och i hans makts (förmågas) styrka (kraft, herravälde). [Genom att vara förenade med honom kan vi hämta kraft från hans mäktiga styrka.]

10 Till sist: Bli starka (bemyndigade, berättigade, "möjliggjorda") i Herren, och i hans makts (förmågas) styrka (kraft, herravälde). [Genom att vara förenade med honom kan vi hämta kraft från hans mäktiga styrka.]

20 Nu till den som förmår [har kraft och möjlighet] att göra allt (alla saker), långt utöver (mycket mer än) vad vi kan fråga efter (be om; begära, önska) eller [ens] tänka (förstå, fatta), genom (efter; i enlighet med) den kraft som [effektivt] verkar (gr. energeo) i oss:

21 Honom tillhör äran i församlingen och i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus – genom alla generationer i evigheternas evighet (alla släktled in i tidsåldrarnas tidsålder).

Amen (låt det ske, det är sant).

7 För Gud gav oss inte (har inte gett oss) modlöshetens (feghetens, försagdhetens, osäkerhetens, skygghetens, uppskrämdhetens, rädslans) ande,

utan kraftens (förmågans, möjlighetens)

och kärlekens

och det sunda (välbalanserade) sinnets [Ande].

[Istället för modlöshet ger Guds Ande kraft, kärlek och ett klartänkt sinne. Guds osjälviska, utgivande och rättfärdiga kärlek (gr. agape) står i centrum av de tre sista substantiven i genitiv. Det första är grekiskans dynamis som beskriver hur nådegåvan har "sprängkraft". Det sista, sophronismos (som bara förekommer här i NT), härrör från sozo (att frälsa, befria, hela och bevara) och phren (insikt och urskillningsförmåga). Det handlar om ett varsamt och kontrollerat sinne som är utrustat med rationellt tänkande och gott omdöme. Ett sinne som i varje situation har förmågan att se helheten – den större bilden – från Guds perspektiv, och då även hans vilja att just frälsa, befria och hela (gr. sozo). Självbehärskning och urskiljningsförmåga behövs också för att kunna undervisa och tillrättavisa på ett frimodigt och lämpligt sätt, se 2 Tim 4:2.]

7 För Gud gav oss inte (har inte gett oss) modlöshetens (feghetens, försagdhetens, osäkerhetens, skygghetens, uppskrämdhetens, rädslans) ande,

utan kraftens (förmågans, möjlighetens)

och kärlekens

och det sunda (välbalanserade) sinnets [Ande].

[Istället för modlöshet ger Guds Ande kraft, kärlek och ett klartänkt sinne. Guds osjälviska, utgivande och rättfärdiga kärlek (gr. agape) står i centrum av de tre sista substantiven i genitiv. Det första är grekiskans dynamis som beskriver hur nådegåvan har "sprängkraft". Det sista, sophronismos (som bara förekommer här i NT), härrör från sozo (att frälsa, befria, hela och bevara) och phren (insikt och urskillningsförmåga). Det handlar om ett varsamt och kontrollerat sinne som är utrustat med rationellt tänkande och gott omdöme. Ett sinne som i varje situation har förmågan att se helheten – den större bilden – från Guds perspektiv, och då även hans vilja att just frälsa, befria och hela (gr. sozo). Självbehärskning och urskiljningsförmåga behövs också för att kunna undervisa och tillrättavisa på ett frimodigt och lämpligt sätt, se 2 Tim 4:2.]

12 Om vi står fasta (behåller fältet, blir kvar i tron, vilket vi gör),

ska vi få regera som kungar med honom.

Om vi förnekar (aktivt tar avstånd från honom, har som livsstil att förneka honom),

så ska han förneka oss. [Luk 12:8-9]

9 Har jag inte befallt dig [nu, se vers 6 och 7, men även tidigare genom Moses ord, se 5 Mos 31:6, 7, 23]:

Var stark (fast, säker, tapper) och frimodig (ståndaktig, alert, modig)!

Var inte förskräckt (rädd, uppskrämd) och var inte förfärad (bestört, modfälld, nedslagen),

för Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) är med dig vart du än går [överallt i det du gör].

[Mod är förmågan att övervinna sin fruktan och göra något man egentligen är rädd för. Fruktan förlamar medan frimodighet för med sig initiativförmåga och handlingskraft. I 4 Mos 27:16-23 utsåg Gud Josua till Moses efterträdare. Josua var en andefylld man som redan tidigare uppvisat mod (4 Mos 14:6-9), men Gud instruerade ändå Mose att styrka Josua i sitt uppdrag, se 5 Mos 1:38; 3:28. Även strax innan Mose avslutade sina jordiska dagar ingöt han mod i hela Israels folk och speciellt i Josua, se 5 Mos 31:6, 7, 23. Nu uppmanar Herren återigen Josua att vara stark och frimodig genom att stå fast och följa Guds undervisning. Styrkt av Herren befaller Josua Israels folk att göra sig redo för intåget i löfteslandet, se vers 16-18. Gud styrker och ingjuter mod hos dem som han kallar! Denna viktiga livserfarenhet förmedlar Josua även senare i sina uppmaningar till folket, se Jos 10:25; 23:6.]

9 Har jag inte befallt dig [nu, se vers 6 och 7, men även tidigare genom Moses ord, se 5 Mos 31:6, 7, 23]:

Var stark (fast, säker, tapper) och frimodig (ståndaktig, alert, modig)!

Var inte förskräckt (rädd, uppskrämd) och var inte förfärad (bestört, modfälld, nedslagen),

för Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) är med dig vart du än går [överallt i det du gör].

[Mod är förmågan att övervinna sin fruktan och göra något man egentligen är rädd för. Fruktan förlamar medan frimodighet för med sig initiativförmåga och handlingskraft. I 4 Mos 27:16-23 utsåg Gud Josua till Moses efterträdare. Josua var en andefylld man som redan tidigare uppvisat mod (4 Mos 14:6-9), men Gud instruerade ändå Mose att styrka Josua i sitt uppdrag, se 5 Mos 1:38; 3:28. Även strax innan Mose avslutade sina jordiska dagar ingöt han mod i hela Israels folk och speciellt i Josua, se 5 Mos 31:6, 7, 23. Nu uppmanar Herren återigen Josua att vara stark och frimodig genom att stå fast och följa Guds undervisning. Styrkt av Herren befaller Josua Israels folk att göra sig redo för intåget i löfteslandet, se vers 16-18. Gud styrker och ingjuter mod hos dem som han kallar! Denna viktiga livserfarenhet förmedlar Josua även senare i sina uppmaningar till folket, se Jos 10:25; 23:6.]

6 [Mose uppmanar nu folket:]

Var starka (fasta, säkra, tappra)

och frimodiga (ståndaktiga, alerta, modiga)!

Var inte rädda [det hebreiska ordet jare kan även användas om att frukta Herren, dvs. att vörda och respektera honom]

eller förskräckta (rädda, uppskrämda) för dem [era fiender],

för Herren (Jahveh), din Gud (Elohim),

går själv (han är den som går) med dig [Israel].

Han ska inte lämna dig (svika dig; låta dig sjunka)

eller överge (lämna; släppa taget om) dig [Heb 13:5].

4 för Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) är han som går med dig för att strida mot dina fiender för att frälsa (rädda) dig."

4 för Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) är han som går med dig för att strida mot dina fiender för att frälsa (rädda) dig."

10 Och han sa till dem: "Gå och ät er bästa mat och drick ert sötaste vin. Och skicka gåvor av mat till dem som inte har något färdigt, för denna dag är helgad åt vår Gud. Var inte bedrövade, för glädje i Herren är er styrka."

8 Med honom är en arm av kött, men med oss är Herren (Jahveh), vår Gud (Elohim), och han ska hjälpa oss och föra våra krig." Och folket fick nytt mod genom det som Juda kung Hiskia hade talat.

7 Men var nu starka och låt inte modet falla, för ert arbete ska få sin lön."

20 David sa till sin son Salomo: "Var stark och frimodig och gå till verket. Var inte rädd eller modlös, för Herren Gud, min Gud, ska vara med dig. Han ska inte lämna dig och inte överge dig, ända tills allt arbete för tjänstgöringen i Herrens (Jahvehs) hus är avslutat.

11 Herre (Jahveh), din är [ordagrant: ’till dig JHVH’]

storheten (hebr. gedullah)

och makten (styrkan, kraften – hebr. geburah)

och härligheten (äran, ståten, skönheten – hebr. tifarah)

och glansen (evigheten, segern – hebr. netsach) [den klart lysande fjärran ifrån, se Upp 22:16]

och majestätet (prakten, storslagenheten – hebr. hod).

Ja, allt [som är] i himlarna och på jorden.

Ditt är riket (dig tillhör kungariket), Herre (Jahveh),

och du är den upphöjde härskaren (han som lyfter upp sig själv till huvud) över allting.

11 Fråga efter (sök; ta er tillflykt till; träd ofta fram inför – hebr. darash) Herren (Jahveh) och hans styrka (makt) [frälsning],

sök (leta, be; längta efter – hebr. baqash) hans ansikte (närvaro) ständigt (dagligen, alltid, för evigt). [Ps 105:5]

[I hebreiskan används två olika verb (darash och baqash) som översatts "fråga efter" och "sök". Darash beskriver ett noggrant sökande och består av de tre bokstäverna dalet, resh och shin. De hebreiska piktogrammen förstärker ordens betydelse. Bokstaven dalet avbildar en dörr och har ofta att göra med val och beslut. resh beskriver framsidan av ett huvud och den sista bokstaven, shin, föreställer en tand, dvs. något som krossar. Ordet darash låter oss förstå att det handlar om ett aktivt vägval där man regelbundet söker Guds ansikte och hans kraft.

Baqash har också tre bokstäver (bet, qof och shin), där shin, som illustrerar Guds kraft (precis som i darash) står sist. Bet är en bild på ett hus och qof utgör baksidan av ett huvud. Baqash skildrar ett sökande som utgår från en hemvist och som därmed för med sig Guds perspektiv på tillvaron. Ordningen spelar roll. Det första steget är att söka efter Herren och hans styrka – hos honom finns frälsningen, se Ps 3:9. Utifrån den positionen är sedan bönen att få vara kvar i Guds närvaro. Den ursprungliga innebörden av det sista hebreiska ordet tamid kommer från verbet för "att sträcka/tänja", dvs. att konstant, ideligen, alltid och för evigt söka Gud. Herren, hans ansikte och hans styrka hör ihop. Om Gud själv vänder sitt ansikte till oss, vem kan då vara emot oss, se 4 Mos 6:26; Rom 8:31.]

12 För Guds ord (gr. logos) är levande och verksamt (aktivt, effektivt, kraftfullt – gr. energes) och skarpare [mer genomträngande och hjälper långt mer] än något tveeggat svärd. Det tränger till och med igenom så långt att det delar (skiljer, särar) [orsakar en separation av]

själ och ande,

både leder och märg [i plural: "märgmassor"],

och urskiljer (kritiskt granskar; urskiljande kan döma mellan) hjärtats

tankar (känslosamma överväganden; reflektioner)

och uppsåt (intentioner; moraliska insikter) [där idéer och uppfattningar föds].

[Grekiskans ordagranna innebörd av ett tveeggat svärd är "ett svärd med två mynningar/munnar/kanter" ("mynning" som i ordet "flodmynning" från grekiskans distomos; dis som betyder dubbel och stoma som betyder mun/mynning – används bl. a om kanten på något). Ordet som utgår från Guds mun utgör den ena sidan av svärdet och när vi med vår mun talar ut Guds ord utgör det den andra sidan. Versen har tre ordpar: själ/ande, leder/märg och hjärtats tankar/uppsåt. I centrum står det som har att göra med kroppens skelett – det är osynligt för ögat, men påverkar ändå hela kroppen. Ordningen i varje par visar att leden illustrerar själ och tankar och märgen i det inre ande och uppsåt. På samma sätt som leden är rörlig är själen ombytlig och de känslosamma tankarna föränderliga. Och liksom märgen producerar blodkroppar inuti den fasta benstommen och är källan till liv, se 3 Mos 17:11, så utgör människans ande hennes inre liv. En människas innersta inställning och djupa övertygelse föder hjärtats uppsåt.]

13 Vaka (håll er vakna), stå fasta i tron, uppträd (agera) som [fullvuxna modiga] män – var starka!

13 Vaka (håll er vakna), stå fasta i tron, uppträd (agera) som [fullvuxna modiga] män – var starka!

13 Vaka (håll er vakna), stå fasta i tron, uppträd (agera) som [fullvuxna modiga] män – var starka!

4 varken mitt tal (framförande) eller mitt budskap (min predikan) byggde på övertalning (förförande argument) av "visdom", utan i överbevisning (en manifestation) i Ande och i kraft. 5 Detta för att er tro inte skulle bygga på mänsklig visdom utan på Guds kraft.

18 För talet om korset är en dårskap (absurt)

för dem som går förlorade [just nu är på väg mot evig död],

men för oss som blir frälsta [på väg mot evigt liv]

är det en Guds kraft.

[Det är talet om korset som är en dårskap, inte att de kristna ska bete sig dåraktigt! Vi ska i stället i respekt och vänlighet berätta om tron, se 1 Pet 3:15-16.]

18 För talet om korset är en dårskap (absurt)

för dem som går förlorade [just nu är på väg mot evig död],

men för oss som blir frälsta [på väg mot evigt liv]

är det en Guds kraft.

[Det är talet om korset som är en dårskap, inte att de kristna ska bete sig dåraktigt! Vi ska i stället i respekt och vänlighet berätta om tron, se 1 Pet 3:15-16.]

23 Med Herren blir stegen hos en stark man (stridsman) [en man i sina bästa år] fasta (de är förberedda),

och han [Herren] gläds över (är känslomässigt engagerad, har behag i) hans väg.

[Sista raden kan också översättas: "han, den starke mannen, gläder sig i Herrens väg."]

24 Även om han faller (misslyckas) ska han inte störta ner (ligga kvar, bli utkastad)

för Herren upprätthåller (stödjer) kontinuerligt hans hand.

[Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – mem. Tecknet avbildar vatten och står för vatten, folk, nationer och språk. I hebreiskan börjar de två första orden med mem. Först kommer "Med" Herren följt av ett ovanligt ord för "steg", det har nyansen av att marschera i takt eller en procession. Bland alla jordens folk ser Gud, och gläder sig över den som vandrar rättfärdigt, i takt med Guds vilja.]

39 Men frälsningen (segern) för de rättfärdiga kommer från Herren (Jahveh),

han är deras värn (tillflykt, beskydd, försvar) i tider av brist (torka, nöd).

18 De [rättfärdiga, vers 16] ropar och Herren (Jahveh) hör,

och räddar dem (rycker bort; för dem ut) ur all deras nöd (alla deras trångmål och svårigheter).

[Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok eller en man som böjt sig i ödmjukhet och symboliserar ofta rättfärdighet. Ordet för "ropar" (hebr. tsaaq) börjar med denna bokstav och förstärker de rättfärdigas rop på Gud.]

22 Ondska dödar den ondskefulle (gudlöse, ogudaktige),

och de som hatar den rättfärdige ska dömas skyldiga.

[Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "dödar" börjar med denna bokstav och förstärker att de gudlösa själva kommer drabbas av ondska. Det i kontrast till den rättfärdige som överlever och tar sig segrande igenom en mängd problem, se vers 20. En dag kommer också rättvisa att skipas.]

24 Älska Herren (Jahveh), alla ni hans trogna (fromma, lojala) följare!

Herren (Jahveh) bevarar de trogna,

men han lönar (kompenserar) i fullt mått den högmodige (arrogante).

[Även om betydelsen är att Gud kommer straffa den högmodige är texten svår att översätta exakt. Lönar är hebreiska salem som har samma rot som ordet shalom. Det handlar om att Gud gör något fullständigt och helt. Sedan följer hebreiska al-jeter som kan betyda "fullt mått" eller "med en bågsträng" och då blir betydelsen "med exakthet", som en pil på en bågsträng skjuts iväg och träffar sitt mål. En annan möjlig betydelse är att det väntar en "belöning" i proportion till deras högmod.]

3 då du grep in med din hand (makt).

Du fördrev hednafolken och planterade [våra förfäder],

du krossade folken som levde där, men lät dem [våra förfäder] breda ut sig [som vinrankor, se Ps 80:12].

16 De vankar hit och dit efter mat.

Blir de inte mätta stannar de uppe (hela natten).

[Psalmen avslutas med två verser som uttrycker förtröstan på Gud. Vers 17 inleds med ett men och är en kontrast till de två föregående verserna. Skillnaden förstärks även av de olika tidsangivelserna. I verserna 7 och 15 diktar och sjunger David om hur han under kvällen hör sina fiender yla som hundar i staden; nu på morgonen riktar han sin tacksamhet och sitt förnyade hopp till Gud.]

17 Men jag ska (vill) sjunga om din makt (styrka, starkhet),

ja, var morgon (vid soluppgången) ska jag jubla (vill jag sjunga) högt i glädje (höjer jag höga triumferande glädjerop)

över din nåd (kärleksfulla omsorg – hebr. chesed).

För du är (har varit/kommer alltid vara) mitt försvarstorn (värn; mina murars höga fäste/säkra höjd)

och min tillflykt i tider av nöd (på min nöds dag – hebr. tsar) [är trängd och står inför svårigheter, oro och bekymmer].

17 Gud (Elohim) du har undervisat mig från min ungdom

och ända tills nu [till denna dag som idag är] berättar jag om dina underbara gärningar.

18 Så även när jag blir gammal och grå [ska jag fortsätta att göra det].

Gud (Elohim), överge mig inte,

ända tills dess att jag berättat om din starka arm för nästa generation,

om din makt till alla (generationer) som kommer

20 Du lät mig se (få uppleva) många bekymmer (trånga passager, känslomässigt pressade situationer) [plural]

och mycket ondska (lidande) [plural],

du ska återuppliva oss igen,

från jordens djup ska du låta mig komma upp igen.

21 Låt min storhet öka (upprätta mig igen, ära mig stort)

och vänd dig om (omslut mig) och trösta mig (känn min smärta, agera och vänd min sorg till hopp).

[Ordet "storhet" används ofta om Guds storhet, se Ps 145:3. Det kan vara anledningen till att den grekiska översättningen Septuaginta skriver "Låt din storhet öka" och förtydliga att det inte är en högmodig bön om egen storhet utan syftar på "de stora ting Gud gjort", se vers 19. Storhet och stor har samma hebreiska rot. Denna bön om återupprättelse hör också ihop med psalmens genomgående bön att inte komma på skam, se vers 1, 13 och 24. De två sista verben är rika på innebörd. Hebreiska savav betyder att återvända, cirkla runt och omsluta. Det sista ordet nacham, som ibland översätts "ångra" betyder både att känna sorg och att trösta, och själva skeendet då man går från sorg till att ge tröst. Psalmisten ber att Gud ska känna med honom, men också komma och ge hopp, tröst och räddning, se 1 Mos 6:6; Ps 23:4.]

26 När mitt kött (kropp) och mitt hjärta ger (har gett) upp,

är Gud (Elohim) mitt hjärtas klippa och min del (min lott som tilldelats mig) för evigt.

26 När mitt kött (kropp) och mitt hjärta ger (har gett) upp,

är Gud (Elohim) mitt hjärtas klippa och min del (min lott som tilldelats mig) för evigt.

26 När mitt kött (kropp) och mitt hjärta ger (har gett) upp,

är Gud (Elohim) mitt hjärtas klippa och min del (min lott som tilldelats mig) för evigt.

31 Vad ska vi nu säga om (gentemot – gr. pros) ["i riktning mot" allt] detta [se vers 28-30, men även hela sammanhanget från vers 17]? Om Gud är för (över – gr. hyper) oss, vem kan [då] vara emot (gr. kata) oss ["dra ner" oss, dvs. få oss totalt på fall]? [Ps 118:6]

28 Vi vet (har sett/insett; är förvissade om) att

för dem som älskar Gud [dvs. de som aktivt gör hans vilja och lyder hans bud, se Joh 14:15]

samverkar allt [låter Gud ständigt och aktivt allting samverka]

till det bästa,

för dem som är kallade [har gensvarat på hans kallelse]

efter hans beslut [gr. prothesis – enligt en plan som han i förväg lagt fram och berett efter sina syften].

[Denna vers formar en kiasm som ramas in av temat insikt – vår förståelse och Guds rådslut. I nästa nivå följer två villkor som inleds "för dem". Centralt står att allting (som i grekiskan står i plural) samverkar till det bästa. Här ingår även att lida för sin tro. Paulus har just talat om den här tidens lidanden (vers 18) och lite längre fram i sammanhanget räknar han upp dessa (vers 35-36), men också den överväldigande segern mitt i allt detta (vers 37-39). Vi kan bara älska Gud eftersom han först visade oss sin kärlek (1 Joh 4:19). Gud vill använda oss och våra omständigheter för sitt rikes utbredning (Fil 1:12). Denna vers säger inte att allt som händer är gott, men däremot att allt som händer i slutändan medverkar till ett gott resultat för dem som älskar Gud och har gensvarat på hans kallelse.]

20 För hans osynliga egenskaper – både hans eviga makt (styrka, kraft, förmåga, kapacitet) och hans gudom (gudomliga natur), har från (alltsedan, men även: utifrån) världens skapelse kunnat uppfattas (observeras, förstås) genom de verk ("det utförda" i plural) man så tydligt ser (som är så uppenbara) [är så uppenbart synliga för hans intelligenta skapelser]. Därför är de utan ursäkt.

5 Hur lyckliga (glada, avundsvärda) är inte de

som bor (har sitt permanenta hem) i ditt hus

och ständigt prisar (lovsjunger, ärar) dig.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

7 När de går genom dalen med bakaträd (tåredalen),

gör de den till en vattenkälla,

regnen (de tidiga höstregnen, eller läraren) täcker dem med välsignelser (de blir till vattenreservoarer).

[Versen är mångbottnad. Hebreiska baka kan syfta på 3-4 meter höga balsamträd vars doftande kåda användes för att göra balsam. Ordet är snarlikt verbet beki som används för "att gråta" i Bibeln. Anledningen kan vara kopplingen till hur träden "gråter" ut sin kåda från barken. Frasen kan tolkas bildligt för en tid av sorg, en dal med tårar. Om det däremot är en verklig plats så nämns bakaträden i samband med Refaimdalen nära Jerusalem, se 2 Sam 5:22-24; 1 Krön 14:13-16. I den dalen vann David seger över filistéerna. Israeliterna anföll från den plats där bakaträden stod, samtidigt som Herren lät ljudet från bakaträdens toppar låta som en här som skrämde filistéerna. Refaimdalen är den dal som leder upp till den sista sträckan till Jerusalem från sydväst, den sista etappen före målet. Associationen till hur Herren hjälper pilgrimen på väg till templet och tårarna blir en källa till glädje passar bra. Ordet för de tidiga höstregnen, hebreiska moreh, har också betydelsen lärare. Sista ordet är berakhot, välsignelser, som är snarlikt berekhot (vattensamlingar), och en fin parallell med källor.]

19 När mina oroliga tankar är många inom mig (när mitt inre är fullt av bekymmer),

då gläder din tröst [plural – Guds flera sätt att trösta] min själ.

[Ordet för oroliga tankar och bekymmer (hebr. sarafim) används bara här och i Ps 139:23. Det hebreiska verbet för att glädja (shaa) beskriver en lekfull och sprudlande glädje som ett barn har, se även Jes 11:8; 66:12; Ps 119:16, 47, 70. Roten till det hebreiska ordet för tröst (tanhum) har att göra med att andas djupt och beskriver intensiva känslor av sorg och medlidande. Det finns hopp och lindring för varje orolig tanke då Gud genom sitt mångfacetterade tröstsätt vänder sorg till glädje, se Ps 30:12.]

28 Min själ (hela min person) smälter bort (droppar) [jag gråter] under tyngden av sorg,

upprätthåll mig i enlighet med ditt ord (hebr. davar).

50 Detta är min tröst (förändring från sorg till tröst) i min bedrövelse:

att ditt löftesord (hebr. imrah) har återupplivat mig (bevarat; gett mig nytt liv).

7 Även om jag går genom nöd (svårigheter, problem) så håller du mig vid liv (ger du mig liv, styrka och kraft);

du sträcker ut din hand mot mina fienders vrede.

Din högra hand räddar (frälser) mig.

3 Jag utgjuter,

inför honom (hans ansikte),

min klagan (fundering, grubblar lågmält),

min nöd (pressade situation)

inför honom (hans ansikte),

berättar jag.

7 Nu vet jag att Herren (Jahveh) räddar sin smorde (utvalde, kung) [Messias].

Han kommer att svara honom från sin heliga himmel [himlarnas helgedom – sitt himmelska tronrum],

genom sin högra hands mäktiga frälsningsgärningar (väldiga styrka/kraft) [stordåd och segrar].

1 Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.

______

2 Herre (Jahveh), vår Herre (Adonai) [Gud, du som har all makt],

hur majestätiskt (mäktigt, stort, ståtligt, härligt) är inte ditt namn (rykte) över hela jorden!

För din ära (ryktet om dig)

sträcker sig över himlarna (stjärnorna, universums yttersta gräns).

[Guds ära sträcker sig uppåt över himlarna. Vers 2b hör ihop med vers 9 där människans ära sträcker sig nedåt från himlarna till havet.]

19 Herren (Jahveh), Herren (Adonai – min härskare), är min styrka [Ps 27:1]

och han gör mina fötter [snabba och smidiga] som hindens [som med lätthet klättrar längs med de branta bergssidorna],

och låter mig vandra på mina höga platser. [Ps 18:34]

______

Till (för) ledaren med stränginstrument.

[Ledaren (hebr. natsach) beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren. Avslutningen liknar många av inledningarna till psalmerna, se t.ex. Ps 4:1; 6:1; 54:1. Att den kommer efter psalmen (till skillnad från Psaltaren) beror troligtvis på det kiastiska mönstret, och att den hör ihop med bokens inledande fras, se Hab 1:1.]

17 Ack, Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), se, du har gjort himlarna och jorden med din stora makt och med din utsträckta arm. Ingenting är för svårt för dig,

14 Därför säger Herren (Jahveh), Härskarornas Gud (Elohim Sebaot):

På grund av [eftersom ni beter er som strutsen] att ni talar dessa ord,

se, jag ska göra orden i er mun till eld

och detta folk till ved, och den (elden) ska sluka dem.

[Ordet jaan som används här betyder både "på grund av", "eftersom" och "att beakta", men det delar också rot med ordet för struts och syftar därför även på strutsens beteende att sticka huvudet i sanden.]

12 Jag ska styrka dem i Herren (Jahveh)

och de ska vandra i mitt namn, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

6 Då svarade han och talade till mig och sa: "Detta är Herrens (Jahvehs) ord till Serubbabel (hebr. Zerobavel) [som betyder: en som är utspridd/sådd i Babylon, se även Esra 2:2; Hag 1:1]: Inte med makt, inte med styrka, men med min Ande, säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).

28 Kom till mig alla [ni] som arbetar hårt [ständigt sliter] och är tyngda (har betungats) [under lasten av pålagda bördor och religiösa plikter], så ska jag (kommer jag att) ge er vila (ro, vederkvickelse). [Det grekiska ordet anapauo kan med sin innebörd och sin pågående aktiva verbform översättas: ’kommer jag alltid ge vila/en välförtjänt paus’. Jesus citerar 2 Mos 33:14, i Guds närvaro och vilja finns vila.]

26 Men Jesus såg på dem och sa [svarade sedan]: "För (nära intill; bland – gr. para) människor är detta omöjligt [mänsklig styrka kan inte frälsa, se vers 25], men för (nära intill; hos) Gud är allt möjligt (alla saker/ting möjliga)." [Den grekiska prepositionen para beskriver någon/något som är alldeles intill, hos, bland eller jämsides med. Se även Mark 10:27; Luk 1:37; 18:27.]

20 och då är det inte ni som talar, utan er Faders Ande som talar genom er. [Här används gr. laleo som handlar om att tala med en hörbar röst, jfr med gr. lego som mer handlar om att frambringa ord och meningar.]

30 Du ska älska [osjälviskt och utgivande] Herren din Gud

av hela ditt hjärta,

av hela din själ,

av hela ditt förstånd (intellekt – gr. dianoia)

och av hela din kraft.’

[Citatet är från 5 Mos 6:4-5. Detta är också öppningsfrasen i den judiska trosbekännelsen, shema, som varje from jude ber varje morgon och kväll. Till de tre komponenterna (hjärta, själ och kraft) lägger Jesus till en fjärde – förståndet! Alla fyra fraser börjar med den grekiska prepositionen ex, som inte bara innebär att älska Gud ’med hjärtat’ och ’av hjärtat’ utan också ’från det innersta av hjärtat som utgångspunkt’.]

6 Och David var hårt pressad (i nöd), för folket tänkte (började tala om att) stena honom, eftersom alla sörjde bittert, var och en för sin son och för sina döttrar. Men David styrkte sig själv i Herren sin Gud (Jahveh Elohim).

[Ännu en parallell mellan Saul och David ges av författaren. Under en tid av stor nöd sökte båda männen övernaturlig vägledning inför striden. Kronologiskt sett sökte de förmodligen vägledning på samma dag. Den ene trotsade Torah. Saul sökte hjälp hos ett medium och fick löftet om döden (1 Sam 28:5-6, 19); David sökte hjälp hos en aronitisk präst som använde efoden och fick löftet – som senare uppfylldes – om liv och välsignelse.]

4 Ni är från (av) Gud, kära barn [älskade unga familjemedlemmar i tron], och har övervunnit (besegrat) dem [de falska profeterna och Antikrists ande] – för större (mäktigare, förmer) är han [som är] i er än han [som är] i världen.

31 Eftersom Herren (Adonai)

inte förkastar för evigt.

32 Även om han förorsakar sorg,

ska han också ha medlidande i enlighet med sin överflödande nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet)

33 För Han plågar inte villigt

och vill aldrig att ett människobarn ska sörja.

[Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – kaf. Tecknet avbildar en handflata. Den kan symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också att ta emot. I dessa verser börjar orden "Eftersom", "Även" och " För" med denna bokstav och förstärker att Gud alltid vill välsigna och undviker in i det längsta att döma med plågor.]