Irmãos

34 Ett nytt bud (ett annat slags bud) ger jag er: att ni [alltid aktivt] ska (skulle) älska varandra [osjälviskt och utgivande] – precis som jag [aktivt] har älskat (älskade) er, för att också ni ska (så att även ni skulle) älska varandra. [Joh 15:12, 17; 1 Joh 3:11; 4:21] 35 Genom detta ska alla förstå [av egen personlig erfarenhet veta] att ni är mina lärjungar, om ni har kärlek till varandra (skulle ha inbördes kärlek)."

[I 3 Mos 19:18 finns grunden för detta bud: "älska din nästa som dig själv". Det nya här är "precis som jag älskade er" (se vers 34) istället för "som dig själv". Mänskligt sett är detta omöjligt, men Jesus ger en ny ande i det förnyade förbundet, se Hes 36:26; 37:14; Jer 31:32-33. Se även Rom 12:9-10; Ef 5:1-2; 1 Thess 4:9; Heb 13:1; 1 Pet 1:22.]

Gud är kärlek

7 Mina älskade!

Låt oss (vi borde) älska varandra [osjälviskt och utgivande],

för kärleken kommer från Gud.

Den [var och en] som älskar är född av Gud

och känner [har en personlig relation med] Gud.

20 Om någon säger (skulle säga): "Jag älskar Gud",

men hatar (skulle avsky) sin broder, då är han en lögnare.

För den som inte [osjälviskt och utgivande] älskar sin broder som han har sett,

kan inte älska Gud som han inte har sett.

10 Den som älskar sin broder [och fortsätter att älska osjälviskt och utgivande] förblir (blir/stannar kvar; lever) i ljuset

– i honom finns ingenting som leder till fall (inget som kan utlösa/förorsaka en skandal).

Den som är född av Gud tror, älskar och segrar!

1 Var och en som tror att Jesus är den Smorde (Messias, Kristus),

är född av Gud.

Var och en som älskar Fadern (ordagrant: "den som har fött honom"),

älskar också hans barn (ordagrant: "de som är födda av honom").

Ordet som består

22 Nu när ni har renat era själar genom att lyda sanningen, har ni en äkta syskonkärlek (genuin vänskap som inte bara är ett yttre skådespel). Älska då varandra [osjälviskt och utgivande] uthålligt (gör ert yttersta för att behålla kärleken) med ett rent hjärta.

[Ordet "uthålligt" är det grekiska ordet ektenos, som är en medicinsk term för en arm som sträcks till det yttersta. Ordet används totalt tre gånger i NT. Det används om de troendes bön i Jerusalem för Petrus som var fängslad, se Apg 12:5, och om Jesu bön i Getsemane, se Luk 22:43-44. Petrus, som fick erfara hur de troende sträckte sig till det yttersta i bön för honom, väljer nu att använda samma uttryck för hur vi ska sträcka oss till det yttersta för att älska varandra. Adjektivet ektenes används i 1 Pet 4:8.]

25 och inte lämnar (överger, försummar) församlingsgemenskapen (de egna sammankomsterna),

precis som några har för vana att göra (som är en sed för vissa),

utan i stället uppmuntrar (förmanar, tröstar) [varandra],

och det så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig [då Jesus kommer tillbaka för att döma världen].

[I vers 24 har grekiskan substantivet paroxusmos (provokation, uppvigling, tvist, motivation) som kommer från ett verb med innebörden att resa upp, väcka och skärpa. Det används i Apg 15:39 om en skarp konflikt, men har här betydelsen att stimulera, egga och provocera fram kärlek och goda gärningar. Församlingsgemenskapen, gr. episynagoge står i singular och beskriver en grupp som samlas för (ordagrant: samlas på/över, dvs. bygger på) ett bestämt syfte. Ordet kommer från verbet episynago (epi – på; synago – att samla ihop). I vers 22-24 påträffar vi tro, hopp och kärlek – "dessa tre" som utgör det bestående och oföränderliga, se även 1 Kor 13:13. De tre huvudverben i samma stycke finner vi i denna sammanfattning: "låt oss i tro gå fram inför tronen", "låt oss hålla fast vid hoppets bekännelse" och "låt oss tänka på varandra med kärlek". På grund av Jesu försoningsverk kan vi frimodigt närma oss Gud. Det är också viktigt att se att detta inte är frikopplat från mänskliga relationer. Kärleken till Gud måste återspeglas i kärleken till våra medsyskon, annars är den inte äkta.]

16 Låt den Smordes (Kristi) ord (gr. logos – i singular) rikligen bo i (hos) er, när ni

med all vishet undervisar (lär ut; instruerar)

och vägleder (förmedlar förståelse, milt varnar, förmanar) varandra;

när ni sjunger

psalmer [från Psaltaren, men även andra bibelböcker],

hymner [mänskligt komponerade lovsånger] och

andliga sånger [generell term – kan också syfta på sång i anden, se 1 Kor 14:15]

med tacksamhet i era hjärtan till Gud [över den nåd han villigt sträcker ut].

[En parallell till denna vers finns i Ef 5:18-21, där uppmaningen är att låta sig uppfyllas av Anden. Paulus visar på vikten av Ordet och Anden i den troendes liv.]

19 Tala ständigt till varandra med:

psalmer [från Psaltaren, men även andra bibelböcker],

hymner [mänskligt komponerade lovsånger]

och andliga sånger [generell term – kan också syfta på sång i anden, se 1 Kor 14:15].

Sjung (prisa) och spela (slå an strängar)

av hela ert hjärta till Herren.

[All musik i församlingen har sin källa i hjärtat och är riktad till Herren, se även Kol 3:16.]

Järn skärper järn

17 Som järn skärper järn,

så skärper en människa sin väns karaktär (uppsyn; ordagrant: ansikte).

[Järn skärper järn, den ena människan skärper den andra.]

17 En vän (medmänniska – hebr. rea) älskar alltid (visar hela tiden tillgivenhet) [är trofast, hjälpsam och självuppoffrande],

en broder finns med (föddes för att hjälpa) i motgång (nöd, trångmål – hebr. tsarah) [i en svår tid].

[Här kan "en broder" även åsyfta någon som står nära, oavsett blodsband, se Ords 18:24.]

24 En man med [många] bekanta [en som försöker vara vän med hela världen] blir splittrad (bryts sönder),

men det finns [verkligen] kärlek som är trofast (nära, tätt intill) [som liksom klänger sig fast] från en broder.

[Vänskapskretsen, dvs. de som hör till de "bekanta" (hebr. reaim; i pluralis) jämförs här med en verklig vän (maskulinum singularis). Hebreiskan har i andra strofen ordagrant verbet för att älska (ahav), dvs. någon som älskar eller har kärlek, men översätts här lite mer som ett verbalsubstantiv (kärlek kräver ju att någon älskar). Den vän som alltid älskar är Jesus, se Joh 15:14-15.]

10 Överge inte din och din fars vän. [De har varit trogna länge, lämna inte dem om de behöver din hjälp.]

Gå inte till din broders hus (familj) när du drabbas av olycka.

Bättre med en nära granne

än en broder som är långt borta.

[De släktmässiga banden mellan människor kan ibland vara mindre pålitliga än genuin vänskap.]

Konflikthantering

15 "Men om din broder (ett syskon, en annan troende) skulle synda (fela; begå ett misstag) mot dig [följ då de här stegen]:

Gå [då] undan och tillrättavisa honom enskilt, mellan dig och honom [visa på hans fel med övertygande hållbara bevis]. Om han väljer att (om han skulle) lyssna på dig har du vunnit [tillbaka] din broder.

[Det är viktigt att den som blivit sårad faktiskt klarlägger exakt vad som gjort honom illa, många gånger vet kanske inte den skyldige om att hans sätt sårar andra personer. Grekiskan har här ett ord för att gå undan som innebär att man utan större uppmärksamhet drar sig bort.]

16 Men om han väljer att inte lyssna på (hörsamma) dig, så ta med dig en eller två [personer] till, för ’på två eller tre vittnesmål ska varje ord (uttalande) avgöras (styrkas)’ [5 Mos 19:15].

Konflikthantering

15 "Men om din broder (ett syskon, en annan troende) skulle synda (fela; begå ett misstag) mot dig [följ då de här stegen]:

Gå [då] undan och tillrättavisa honom enskilt, mellan dig och honom [visa på hans fel med övertygande hållbara bevis]. Om han väljer att (om han skulle) lyssna på dig har du vunnit [tillbaka] din broder.

[Det är viktigt att den som blivit sårad faktiskt klarlägger exakt vad som gjort honom illa, många gånger vet kanske inte den skyldige om att hans sätt sårar andra personer. Grekiskan har här ett ord för att gå undan som innebär att man utan större uppmärksamhet drar sig bort.]

16 Men om han väljer att inte lyssna på (hörsamma) dig, så ta med dig en eller två [personer] till, för ’på två eller tre vittnesmål ska varje ord (uttalande) avgöras (styrkas)’ [5 Mos 19:15].

17 Och om han inte skulle bry sig om att lyssna till dem [och uppmärksamt ta till sig deras sunda förmaningar], så berätta för församlingen. [Tvistefrågan blir nu offentlig.] Men om han inte ens skulle bry sig om att lyssna till församlingen, så betrakta honom som en hedning eller en tullindrivare.

[Associera dig inte med honom, men älska honom, se Gal 6:1-2; 2 Thess 3:14-15; 2 Kor 2:5-11.]

18 Jag säger er sanningen:

Allt ni binder (skulle förbjuda ske) på jorden

ska vara bundet (ska ha förbjudits ske) i himlen.

Allt ni löser (skulle tillåta ske) på jorden,

ska vara löst (ska ha tillåtits ske) i himlen.

[De skriftlärda använde termerna binda och lösa när man beslutade om vad som var rätt och fel i olika situationer. Något ’bundet’ var förbjudet, medan något ’löst’ var tillåtet, se Rom 7:2. Här handlar det om att församlingsledningen har mandat att avgöra konflikter i församlingen, se vers 17. Församlingen ska göra allt för att lösa konflikter mellan människor. När en inblandad part väljer förlåtelsens och upprättelsens väg, blir personen ’löst’. På motsvarande sätt ’binds’ den som inte vill omvända sig i sina synder. Direkt efter detta, i vers 19-20, talar Jesus om vikten av att stå enade i bön. Ett beslut måste först vara bundet eller löst i himlen, innan det verkställs här på jorden.]

19 Återigen säger jag er sanningen:

Om två av er skulle komma överens om (gr. symphoneo – vara harmoniskt samstämmiga angående) att be om (fråga efter; begära) någon sak [vilken vardaglig tvistefråga det än må vara här] på jorden, så ska det ges till dem genom (ordagrant: ska det ske dem nära/intill/hos) min Fader, som är i himlarna. 20 För där två eller tre är församlade i (in mot) [har samlats med syftet att ära] mitt namn, där är jag mitt ibland dem."

[Frasen "i mitt namn" har på grekiska med den något ovanligare prepositionen eis (in, in i, till, mot, för). Innebörden blir då att om så bara två trossyskon gemensamt vill nå fram till Jesus – målet för deras hjärtans enhet – står löftet om hans närvaro fast. Här bör det först och främst tolkas utifrån sammanhanget före (vers 15-18) och efter (vers 21). Uttrycket "två eller tre" upprepas från vers 16, där det andra steget i konflikthanteringen beskrivs (efter Skriftens princip om vittnesmål, se 5 Mos 19:15). I vers 19 används ordet pragma, vilket pekar på att det handlar om en sakfråga/tvistefråga (1 Kor 6:1). Det är som om Jesus verkligen vill understryka möjligheten till detta nådesteg – att han genom sin närvaro vill bekräfta och välsigna när troende reder ut en konflikt, redan innan det eskalerar till att behöva involvera hela församlingen.]

35 På samma sätt ska min himmelske Fader göra med er, om ni inte, var och en, från ert hjärta [av hjärtat] förlåter (skulle förlåta/lösa) er (ordagrant: sin) broder."

[Vissa handskrifter avslutar med att förklara att det här avser att förlåta någon (dvs. att inte hålla fast vid, utan lösa någon från) hans överträdelser, felsteg och förbrytelser, se även Matt 6:14-15.]

40 När Kungen då svarar ska han säga till dem: ’Jag säger er sanningen: eftersom (i den mån) ni gjorde det för en av dessa mina minsta bröder (syskon), gjorde ni det för mig.’

35 Den som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor."

4. Tillrättavisa öppet – bygg inte upp bitterhet i hjärtat

17 Du ska inte hata din broder i ditt hjärta,

tillrättavisa i stället honom så att du inte blir delaktig i hans synd.

Instruktioner till olika grupper i församlingen (5:1-6:2)

Behandla församlingen som din egen familj

1 Var inte hård (ordagrant "slå inte ner", tala inte hårda ord) mot en äldre man,

uppmuntra honom (förmana, kom vid hans sida) som [du skulle tala till] en far,

[förmana och uppmuntra]

yngre män som bröder,

2 äldre kvinnor som mödrar

och yngre kvinnor som systrar i all renhet.

[Genom hela Bibeln syns Guds omsorg om änkor och faderlösa. Församlingen ska ta hand om dem, se 5 Mos 10:18; 14:29; 24:17-21. Redan i församlingen i Jerusalem organiserades hjälpen till just änkor, se Apg 6:1-7. Nu, trettio år senare, upptog denna hjälp en stor del av församlingens verksamhet, och Paulus är noga med att identifiera vilka som verkligen behöver hjälp.]

8 [Nu följer en varning till familjerna i församlingen:]

Om någon inte tar hand om (försörjer, planerar för, ordagrant "tänker på förhand om") sina närmaste, och särskilt sin egen familj, så har han förnekat tron och är värre än den som inte tror.

[Paulus hade tidigare skrivit till efesierna och särskilt uppmanat barnen att hedra sina föräldrar, se Ef 6:2. Jesus själv såg till att hans mor blev försörjd när han dog, se Joh 19:26-27.]