O juízo final

Den stora vita tronen

11 Sedan såg jag (och jag såg) en stor vit tron och honom som satt på den, och jorden och himlen (skyn) flydde inför honom, och det fanns inte längre någon plats för dem.

[Det grekiska ordet ouranos översätts till både himmel och sky, sammanhanget avgör betydelsen. Här kan det antingen betyda jorden och dess sky eller hela himlen och universum. Nu bereds plats för "en ny himmel och en ny jord", se Upp 21:1.]

12 Sedan såg jag (och jag såg) de döda, både stora och små [gamla och unga, rika och fattiga – alla människor], stå inför tronen. Sedan öppnades böcker, och en annan bok (skriftrulle) öppnades – livets bok. [I brevet till Sardes ges löftet om att ha sitt namn i denna bok, se Upp 3:5. Daniel nämner den också, se Dan 12:1-2.] De döda dömdes (separerades, åtskildes) efter vad som stod i böckerna, efter sina gärningar [Matt 25:31-32]. 13 Havet gav tillbaka de döda som fanns i det, och döden och Hades (dödsriket) gav tillbaka de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. 14 Döden och Hades (dödsriket) kastades i eldsjön. Eldsjön är den andra döden. 15 Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i den brinnande sjön.

12 [Johannes hör på nytt Jesus:] "Se, jag kommer snart, och jag har med mig lön som ska ges till var och en efter hans gärningar.

12 [Johannes hör på nytt Jesus:] "Se, jag kommer snart, och jag har med mig lön som ska ges till var och en efter hans gärningar.

13 Jag är Alfa (Α – den första grekiska bokstaven) och Omega (Ω – den sista grekiska bokstaven) [Upp 1:8; 21:6]

Den förste och den siste. [Upp 1:17; 2:8]

Före allting (begynnelsen, ursprunget) och slutet av allt (änden). [Upp 21:6]

[Var och en av dessa tre titlar ’Alfa och Omega’, ’den förste och den siste’ och ’före allting och slutet av allt’ har redan förekommit. Detta är enda gången som alla tre återfinns tillsammans. Se även 1 Mos 1:1 där hebreiska objektpartikeln et (alef-tav) förekommer.]

Det fjärde vilddjuret förgörs

9 Jag fortsatte att se. [Daniel hade i sin syn just sett hur ett litet horn hade trätt fram bland de tio hornen, under tiden han ser detta och betraktar det förändras synen.]

Troner sattes fram,

och den Gamle av dagar [Gud den evige Fadern bortom all tid, se även vers 13 och 22] satte sig ner.

Hans kläder var vita som snö,

och håret på hans huvud var som ren ull.

Hans tron var av eldslågor,

och hjulen på den var av flammande eld.

Det fjärde vilddjuret förgörs

9 Jag fortsatte att se. [Daniel hade i sin syn just sett hur ett litet horn hade trätt fram bland de tio hornen, under tiden han ser detta och betraktar det förändras synen.]

Troner sattes fram,

och den Gamle av dagar [Gud den evige Fadern bortom all tid, se även vers 13 och 22] satte sig ner.

Hans kläder var vita som snö,

och håret på hans huvud var som ren ull.

Hans tron var av eldslågor,

och hjulen på den var av flammande eld.

10 En flod av eld strömmade ut,

från hans närvaro.

Tusen gånger tusen tjänade honom,

och tiotusen gånger tiotusen stod redo att tjäna honom.

Han satte sig ner för att döma,

och böcker öppnades.

[Daniels uppmärksamhet riktades nu mot det lilla hornet.]

2 Många som har somnat in i mullen [är döda och begravda] ska väckas upp [uppstå, få liv igen]: en del till evigt liv, andra till skam [plural] och evig fasa (avsky).

[En dag kommer alla människor att uppstå och få möta Gud, se Job 19:26; Ps 17:15; Jes 26:19.]

3 De visa [Ords 11:30] ska skina som himlens ljus [solen och stjärnorna], och de som leder de många till rättfärdighet ska stråla som stjärnorna i evigheters evighet.

31 för han har fastställt en dag då han ska döma världen i rättfärdighet genom en man [Jesus] som han har bestämt därtill. Det har han trovärdigt gjort klart för alla genom att uppväcka honom från de döda."

36 Men jag säger er, på domens dag ska människorna ge räkenskap (redovisa) för varje fruktlöst (tomt, meningslöst) ord de talat. 37 För efter dina ord ska du bli rättfärdig, och efter dina ord ska du bli fördömd (dömas skyldig)."

Den slutgiltiga domen

31 "När Människosonen kommer i sin härlighet (ära, majestät), och alla heliga änglar med honom, då ska han sätta sig på sin härlighets tron. 32 Alla folk ska samlas inför honom och han ska skilja mellan dem, på samma sätt som en herde skiljer fåren (gr. probaton) [neutrum] från ungbockarna (gr. eriphos) [maskulin]. 33 Fåren (gr. probaton) [neutrum] ska han ställa på sin högra sida [den mest ärofyllda platsen, se Matt 22:44; 26:64], och getterna (gr. eriphion) [neutrum – både getter och bockar] på den vänstra.

[Liknelsen är hämtad från vardagen. Herdarna lät ofta får och getter beta tillsammans och på avstånd ser de ganska lika ut. För att skilja dem åt vallades flocken till en grind, där de separerades en och en till höger eller vänster. Se även Hes 34:17-19. I Mellanöstern är får vanligare än getter, anledningen är att får är mer lydiga än getter, som ofta hoppar ur inhägnader osv. Ordet för får (gr. probaton) är i neutrum som inkluderar både tackor och baggar. Samma ord används både i vers 32 och 33. Ordet för get skiljer sig däremot mellan verserna. Anledningen kan vara att urvalskriteriet förstärks av att ordet för unga bockar, som stångar och "bråkar runt", är de som skiljs bort i vers 32. Det är sedan både bockar och getter (som agerat som unga stångande bockar) som ställs på den vänstra sidan.]

Den slutgiltiga domen

31 "När Människosonen kommer i sin härlighet (ära, majestät), och alla heliga änglar med honom, då ska han sätta sig på sin härlighets tron. 32 Alla folk ska samlas inför honom och han ska skilja mellan dem, på samma sätt som en herde skiljer fåren (gr. probaton) [neutrum] från ungbockarna (gr. eriphos) [maskulin]. 33 Fåren (gr. probaton) [neutrum] ska han ställa på sin högra sida [den mest ärofyllda platsen, se Matt 22:44; 26:64], och getterna (gr. eriphion) [neutrum – både getter och bockar] på den vänstra.

[Liknelsen är hämtad från vardagen. Herdarna lät ofta får och getter beta tillsammans och på avstånd ser de ganska lika ut. För att skilja dem åt vallades flocken till en grind, där de separerades en och en till höger eller vänster. Se även Hes 34:17-19. I Mellanöstern är får vanligare än getter, anledningen är att får är mer lydiga än getter, som ofta hoppar ur inhägnader osv. Ordet för får (gr. probaton) är i neutrum som inkluderar både tackor och baggar. Samma ord används både i vers 32 och 33. Ordet för get skiljer sig däremot mellan verserna. Anledningen kan vara att urvalskriteriet förstärks av att ordet för unga bockar, som stångar och "bråkar runt", är de som skiljs bort i vers 32. Det är sedan både bockar och getter (som agerat som unga stångande bockar) som ställs på den vänstra sidan.]

34 Sedan ska Kungen [Människosonen – Jesus när han ska döma alla människor] säga till dem som står på hans högra sida [fåren, se vers 33]: ’Kom, ni som är välsignade av min Fader, ärv (ta emot som ert eget) det kungarike som är förberett för er sedan världens nedkastande [gr. apo kosmos katabole – dvs. från syndafallet då Guds ordnade världssystem raserades]. 35 [Här är anledningen, motiveringen till mitt beslut:]

Jag var hungrig, och ni gav mig att äta.

Jag var törstig och ni gav mig att dricka.

Jag var en främling (okänd, ny i ett sammanhang)

och ni bjöd in mig (var gästfria mot mig, bjöd in mig att bli en del i ert sociala umgänge).

36 jag var naken (iklädd bara underkläder) och ni klädde mig.

Jag var sjuk (svag, sängliggande) och ni besökte (brydde er om, hjälpte) mig.

Jag satt i fängelse, och ni kom och besökte mig.’

37 Då ska de rättfärdiga svara honom: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig något att dricka? 38 När såg vi dig som en främling och bjöd in dig, eller naken och klädde dig? 39 När såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’

40 När Kungen då svarar ska han säga till dem: ’Jag säger er sanningen: eftersom (i den mån) ni gjorde det för en av dessa mina minsta bröder (syskon), gjorde ni det för mig.’

41 Sedan ska han också säga till dem som står på hans vänstra sida [getterna, se vers 33]: ’Ni som står under en förbannelse, gå bort ifrån mig till den eviga elden som är förberedd åt djävulen och hans änglar. 42 [Här är anledningen, motiveringen till mitt beslut:]

Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta.

Jag var törstig och ni gav mig inget att dricka.

43 Jag var en främling och ni välkomnade mig inte.

Jag var naken och ni klädde mig inte.

Jag var sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.’

44 Då ska de svara: ’Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig, eller som en främling, naken eller sjuk eller i fängelse och tog inte hand om dig?’

45 Då ska han svara och säga till dem: ’Jag säger er sanningen: eftersom (i den mån) ni inte gjorde det för någon av dessa minsta, gjorde ni inte det för mig.’ 46 Dessa ska då gå bort till evigt straff, men de som är rättfärdiga till evigt liv (Guds överflödande liv)."

14 För Gud (Elohim) ska föra fram varje gärning (handling) [hur människan agerat i allt] vid domen, även det som är dolt (allt undangömt) – om det är gott, [eller] om det är ont.

[Predikaren slutar där Ordspråksboken börjar – med en sund gudsfruktan, se Ords 1:7. Den som fruktar Gud kommer att bry sig om hans budord. Den som fruktar Gud fruktar inget annat, men den som inte fruktar Gud fruktar allt annat. Den som fruktar Gud blir också fri från hämndbegär. Gud kommer att ge en rättvis dom över allt som skett i det fördolda, se 5 Mos 32:35; Rom 12:19.]

17 Jag, jag [jag upprepas för att ge betoning, se Pred 1:16] sa i mitt hjärta: "Gud (Elohim) ska döma [både]

de rättfärdiga och de onda,

för det finns en tid (period) för varje önskan

och för varje arbete."

30 Därför ska jag döma er, ni Israels hus, var och en efter hans gärningar, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk). Vänd om (kom tillbaka)! Vänd er bort från era brott, så att de inte får er på fall. 31 Kasta bort alla era överträdelser som ni har begått mot mig. Skapa er ett nytt hjärta och en ny ande. Varför skulle ni välja att dö, ni Israels hus? 32 Jag har ingen glädje i någons död, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), så vänd om och lev!

16 För så (på samma sätt) älskade [så högt värdesatte] Gud världen

att han utgav sin ende Son (ordagrant: att han gav Sonen – den Enfödde),

för att var och en som tror (litar, förtröstar) på honom

inte ska gå under (inte skulle gå förlorad), utan ha (skulle äga) evigt liv.

16 För så (på samma sätt) älskade [så högt värdesatte] Gud världen

att han utgav sin ende Son (ordagrant: att han gav Sonen – den Enfödde),

för att var och en som tror (litar, förtröstar) på honom

inte ska gå under (inte skulle gå förlorad), utan ha (skulle äga) evigt liv.

17 För inte sände Gud sin Son till (in i) världen för att [han skulle] döma (separera) världen,

utan för att världen skulle bli frälst (räddad, befriad, helad, bevarad, trygg) genom honom.

18 Den som tror (litar, förtröstar) på honom är inte dömd (separerad, förkastad),

men den som inte tror har redan blivit dömd,

eftersom han inte har trott på Guds ende (enfödde) Sons namn.

[Vers 16, som ofta kallas "Lilla Bibeln", säger inte att alla människor får evigt liv, "därför att Gud är så god". Den säger i stället att Gud är så god att han gjorde en ofattbar uppoffring för att rädda oss ur en hopplös situation, där vi annars måste förgås. Domen vilar redan över den fallna världen. Gud sände inte sin Son för att döma världen utan för att frälsa den. Den som tror på honom kommer aldrig under någon dom. Men den som inte tror är alltjämt kvar under domen som vilar över världen. När Jesus kommer sker det en ofrånkomlig uppdelning. Det är den som är domen. Grekiskan har samma ord (gr. krino) för "dom" och "särskiljande". Här skiljs vägarna. Somliga kommer till ljuset, andra flyr in i mörkret. Jesus kommer en dag tillbaka för att regera och döma världen, se Matt 25:31-33.]

Ljuset har kommit

[I följande stycke, vers 19-21, återkommer tre liknande fraser med "ljuset" och verbet "komma" som ramar in och förstärker budskapet. Ljuset har kommit och människan har fått ett val: att komma till ljuset eller att inte komma till det.]

19 Detta är grunden (orsaken) till domen:

Ljuset har kommit till världen,

men människorna älskade mörkret mer än ljuset

eftersom deras handlingar var onda (förgiftade, destruktiva).

7 Men jag säger er sanningen:

Det är bättre för er att jag går bort,

för om jag inte går bort kan inte Hjälparen (den pålitlige vännen, Rådgivaren, Advokaten) komma till er.

Om jag går bort ska jag sända honom till er.

8 När han kommer ska han överbevisa världen (människosläktet) om synd, rättfärdighet och dom. [Ordet ’överbevisa’ är att föra fram allt i ljuset, som i en rättegång när helt uppenbara bevis läggs fram. Detta är en av den helige Andes uppgifter.]

9 Om synd (att missa målet), för de tror inte på (litar inte, lutar sig inte emot) mig.

[All synd har sitt ursprung i otro, så den största synden är att ta avstånd från Jesus. Att inte ta emot syndernas förlåtelse är att missa målet som är gemenskap med Gud.]

10 Om rättfärdighet, för jag går till Fadern, och ni ser mig inte längre (med era fysiska ögon).

[Fadern tog emot Jesus som var helt utan synd. Att tro på Jesus är enda sättet för en människa att bli rättfärdig.]

11 Om dom, eftersom denna världens herraväldes furste [Satan] har blivit dömd (är nu under domen).

[Alla människor kommer en dag att stå inför Gud. Satan, som också kallas åklagaren, är redan dömd. Han har inte längre någon makt och kan inte längre fördöma dem som är i Jesus.]

16 Och vi har [personligen] lärt känna och trott (kommit till tro; förtröstat) på den kärlek Gud har till (i, inom) oss.

Gud är kärlek [se vers 8]

och den som förblir (är kvar) [ständigt lever] i kärleken [som är osjälvisk och utgivande], han förblir i Gud och Gud förblir i honom.

17 I detta [att vi är förenade med honom, se vers 16] har [den osjälviskt utgivande] kärleken fullkomnats [steg för steg nått sin fulla mognad och sitt mål, se vers 12] hos oss, så att vi kan ha frimodighet [vara rättframma och möta honom med tillförsikt] på domens dag – för precis [så] som han [Jesus] är, [så] är också vi i den här världen. [1 Joh 3:21; Heb 10:19]

18 Rädsla (fruktan) finns inte i [kan inte samexistera med] kärleken [som är osjälvisk och utgivande], istället kastar (driver) den fullkomliga (mogna) kärleken ut rädslan, eftersom rädslan har att göra med straff (plåga). Men den som fruktar [är rädd för domens dag, se vers 17] har inte fullkomnats (nått sin fulla mognad) i kärleken.

[Jesu efterföljare tillhör honom och behöver inte vara rädda för att möta honom på domens dag, se Joh 5:24. Jesus, som nu sitter på Faderns högra sida i himlen, har redan tagit all synd på sig när han betalade priset på Golgata. Vi blir förlåtna genom att ta emot frälsningens gåva redan nu, här på jorden, se Joh 3:16-17; Apg 2:38; Rom 10:9. Denna förlåtelse och kärlek påverkar också relationerna till människor omkring oss, se 2 Kor 2:14.]

10 Vi måste alla träda fram inför den Smordes (Kristi) domstol, för att var och en ska få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont.

16 den dagen då Gud dömer det som är dolt hos människorna, genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus), enligt det evangelium jag förkunnar.

27 På samma sätt som det är bestämt att alla människor ska dö (det väntar alla) [Rom 6:23] och sedan dömas, 28 så blev den Smorde (Messias, Kristus) offrad en gång för att bära mångas synder [Jes 53:12]. Han ska bli synlig (träda fram) en andra gång, inte för att bära synd utan för att frälsa (befria) dem som väntar på (längtar innerligt med förväntan efter) honom.

37 [Det är som profeterna har sagt:]

"För ännu en kort liten (gr. mikros) tid,

så kommer han som ska komma [Messias],

och han ska inte dröja.

38 Men min rättfärdige ska leva av tro (utifrån förtröstan och tillit),

och om han drar sig undan (skulle skygga tillbaka) [av rädsla och blygsel och inte vill stå upp för sin övertygelse],

har min själ ingen glädje (behag) i honom [längre]."

[Fritt citerat från Hab 2:3-4 och Jes 26:20.]

39 Men vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade, utan i stället till dem som tror och vinner sina själar.

6 Låt oss därför inte sova som de andra, utan hålla oss vakna och nyktra. 7 De som sover, de sover om natten, och de som berusar sig är berusade om natten. 8 Men vi som tillhör dagen ska vara nyktra, iförda:

tron och

kärleken

som rustning och

hoppet

om frälsning som hjälm.

[Tron, kärleken och hoppet återfinns även i inledningen, se 1 Thess 1:3. I mitten av dessa tre ord, som det centrala, är kärleken.]

9 För Gud har inte bestämt oss till att drabbas av (utsättas för) vredesdomen [som kommer över jorden på Herrens dag, se vers 2-4], utan att vinna (få erfara) frälsning genom vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus).

13 inför Herren, för han kommer,

han kommer för att döma jorden.

Han ska döma världen med rättfärdighet,

och folken med sin sanning (trofasthet). [Ps 98:9]