Lei

20 För genom laggärningar [genom att hålla alla bud i Torah] kan inget kött bli rättfärdigt [ingen människa ha det rätt ställt med Gud]. [Det var heller aldrig syftet med Torah.] Vad som ges genom undervisningen (gr. nomos) [Moseböckerna] är insikt (fullständig förståelse) om synd.

[Efter att ha visat att hela mänskligheten är hopplöst förlorad utan Gud följer nästa stora stycke i Romarbrevet. Det handlar om Guds rättfärdighet som finns tillgänglig genom tron.]

Ett exempel – slav under synd eller slav till rättfärdighet?

15 Hur är det då? Ska vi synda lite nu och då [verbet indikerar inte ett vanemässigt beteende utan enstaka tillfällen], eftersom vi inte står under lagen [lagiskhet] utan under nåden?

Absolut inte!

Frihet och ansvar – avslutande ord

23 [En nutida läsare har ibland svårt att ta till sig de kiastiska mönstren i detta brev. Vi är vana att läsa uppifrån och ner med slutsatsen sist. Läser man däremot "utifrån och in" så är det lättare att följa Paulus tanke. Rubriker och inskjutningar försöker underlätta att se texten på detta sätt:

Vers 23-24: Generella principer – tänk på andra.

Vers 32-33: Generella principer – väck inte anstöt.

Vers 25-26: Ät det som säljs på marknaden för det tillhör Gud.

Vers 31: Ät för att ära Gud.

Vers 27: Ät det som bjuds om ni är på besök hos någon som inte tror.

Vers 29b-30: Ät – ni är fria, tacka och ät.

Vers 28-29a: Om någon däremot säger "det är offerkött", ät då inte i respekt för den personens samvete.]

Generella principer – tänk på andra

Allt är tillåtet,

men allt är inte nyttigt.

Allt är tillåtet,

men allt bygger inte upp.

14 För hela lagen [allt vad Mose undervisade] har uppfyllts i detta enda ord [kan sammanfattas i budordet]:

"Du ska [osjälviskt och utgivande] älska din nästa (din medmänniska) som dig själv." [3 Mos 19:18]

Andens frukt

22 Men Andens frukt [resultatet av Andens verk] är:

kärlek [som är utgivande, osjälvisk och rättfärdig],

glädje [gr. chara – här finns roten char från det grekiska ordet för nåd (charis) med – dvs. en glädje "som lutar sig mot" nåden, se 1 Pet 4:13],

frid (ro, stillhet, vila, harmoni, helhet, endräkt) [Joh 14:27],

tålamod (tålighet, långmodighet, fördragsamhet, överseende, skonsamhet),

vänlighet (godhet, välvilja) [som på ett milt sätt bistår verkliga behov],

godhet (dygd, välgörenhet) [inneboende godhet och karaktärsfasthet som verkar i generositet gentemot andra],

trofasthet (tro, tillit, förtröstan, övertygelse),

23 mildhet (saktmod) [balanserad och kontrollerad styrka som är fri från hämndlystnad och bitterhet],

självbehärskning (avhållsamhet, återhållsamhet, måttlighet, nykterhet) [förmågan att behärska sina känslor och impulser].

[Det grekiska ordet för frukt (karpos) står i singular. Den helige Ande producerar bara en sorts frukt och den presenteras här med nio komponenter där kärleken står främst. De tre första bor i den troendes hjärta, de följande tre har mer att göra med förhållandet till andra människor och de tre sista är generella inre kvaliteter för att möjliggöra ett liv i helgelse. Precis som vid uppräkningen av köttets gärningar finns inte heller här konjunktionen "och" mellan punkterna. Detta skrivsätt (som kallas asyndeton) betonar därför slutsatsen:]

Mot [allting] sådant [alla dessa egenskaper och kvaliteter i Andens frukt] finns ingen lag (är inte lagen).

[Däremot är Moseböckernas undervisning emot varje köttslig gärning. Den som bryter mot ett enda bud är skyldig i allt, se Jak 2:10.]

2 Bär [alltid, gång på gång] varandras [särskilt betungande personliga] bördor (tyngder, tunga vikter) [Rom 15:1] så (på detta sätt) kommer ni [fortsätta] att uppfylla (fullfölja, fullborda) den Smordes (Messias, Kristi) lag [Jesu bud och undervisning]. [Gal 5:6, 14; Joh 13:34; Rom 13:8-10; 1 Kor 9:21; 1 Joh 4:21; Heb 8:10.]

31 Det andra är detta:

’Du ska älska [osjälviskt och utgivande] din nästa (din medmänniska) som dig själv.’ [3 Mos 19:18]

Det finns inga andra bud som är större än dessa."

Älska varandra

12 Detta är mitt bud: Att ni [alltid aktivt] ska (skulle) älska varandra [osjälviskt och utgivande],

precis som jag [aktivt] har älskat (älskade) er. [Joh 13:34]

Välj livets väg!

12 Därför [eftersom er Fader i himlarna är god och generös, se vers 11]:

Allt vad ni vill att människorna ska göra för er,

det ska ni också göra för dem.

För detta är [summan av] undervisningen [Moseböckerna – Torah] och profeterna.

[Denna vers har kommit att kallas ’den gyllene regeln’ och är en parafras av 3 Mos 19:18 som Jesus kallar det näst största budet, se Matt 22:39. De som lyssnade till Jesu Bergspredikan måste ha känt till den store rabbinen Hillel som en generation före Jesu tid sammanfattat Moseböckernas undervisning med orden: ’Gör inte mot din nästa vad du själv hatar. Detta är hela Torah – resten är kommentarer.’ Till skillnad från Hillels, Isokrates (436-338 f.Kr.) och andra grekiska retorikers versioner av den gyllene regeln, innehåller Jesu uppmaning inte något förbud. Det är stor skillnad mellan att undvika att göra ont och att aktivt sätta sig in i en annan människas situation och göra gott! Den gyllene regeln tvingar oss att handla och ställa oss frågan: ’Hur skulle jag själv vilja bli bemött?’]

Motivationen är Guds kärlek

8 Var inte skyldiga någon något, utom i detta att älska varandra [med Guds osjälviska, utgivande och rättfärdiga kärlek]. För den som älskar sin nästa (sin medmänniska) har uppfyllt (fullbordat) lagen [Torah – undervisningen med dess budord och instruktioner]:

21 Och detta bud har vi fått från honom: att den som älskar Gud, han ska (borde) också älska sin broder [Joh 13:34].

21 Mina älskade, om vårt hjärta inte fördömer (inte skulle anklaga) oss har vi frimodighet inför (gentemot – gr. pros) Gud [en öppen kommunikation med honom, se även 1 Joh 4:17; 5:14; Heb 10:19], 22 och vad vi då än skulle fråga efter, det får vi [tar vi villigt och aktivt emot] av honom, eftersom vi [hela tiden] håller fast vid (bevarar, skyddar) hans bud (instruktioner) och [alltid] gör det som är välbehagligt inför honom (i hans åsyn/ögon – gr. enopion autou).

Välsignelser

1 Och det ska ske, om du lyssnar uppmärksamt på Herrens (Jahvehs) din Guds (Elohims) röst, så att du håller (vaktar, skyddar) alla hans befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som jag befaller (hebr. tsavah) dig denna dag, för att Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) ska sätta dig högt över alla folk på jorden.

16 Vad jag befaller (hebr. tsavah) dig i dag är att älska Herren din Gud,

vandra på hans vägar

och hålla befallningarna (de tydliga budorden – hebr. mitzvot)

och förordningar (ordagrant: saker inristat)

och påbud (bindande juridiska beslut).

Då ska du leva och föröka dig och Herren din Gud ska välsigna dig i det land som du snart ska ta i besittning.

Gudsfruktan

12 Och nu Israel, vad begär Herren din Gud (Jahveh Elohim) av dig?

Att du vördar Herren din Gud (Jahveh Elohim)

att du vandrar på alla hans vägar

och att du älskar honom

och att du tjänar Herren din Gud (Jahveh Elohim)

med hela ditt hjärta

och med hela din själ (din person, varelse)

13 att du håller (vaktar, skyddar, bevarar) Herrens befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot)

och hans förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag befallt (hebr. tsavah) er idag.

6 Dessa ord som jag i dag befaller dig ska du [först] lägga på ditt hjärta. 7 Du ska [sedan] inpränta (vässa – hebr. shanan) dem [som en spets som vässas, se 5 Mos 32:41] i dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du är ute och går på vägen [på resa], när du lägger dig [på kvällen] och när du stiger upp [på morgonen].

8 Låt inte denna skrift med undervisning (hebr. Torah) [denna instruktionsbok]

lämna din mun.

Begrunda (reflektera över) den [upprepa den lågmält för dig själv] både dag och natt

– så att du noga beaktar och följer (vakar över; ser till att göra) allt som är skrivet i den –

för då ska du lyckas (ordagrant: rusa fram)

på din väg

och du kan agera vist [med insikt och förstånd och ha framgång].

[Vers 7-8 har flera parallella uttryck. Verben hör (hebr. shamar) och gör (hebr. asah) upprepas i varje vers. Hebreiskan har inte ordet "och" mellan dessa ord, vilket knyter dem ännu tätare tillsammans som en enhet att "beakta – följa". Höger/vänster hör ihop med dag/natt och "vart du än går" hör ihop med "din väg". Begrunda (hebr. hagah) innebär att mumla och tala för sig själv i en låg ton, se även Ps 1:2. Rent språkligt skulle ordet "meditera" kunna användas, men eftersom det ofta förknippas med österländsk religion är det viktigt att lyfta fram Skriftens uppmaning att enbart livnära sig på Guds ord, se Jes 55:1-3; Joh 6:27, 35.]

5 Men var bara mycket noggranna med (vaka över er själva) att göra befallningarna (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) och undervisningen (hebr. Torah) som Herrens (Jahvehs) tjänare Mose har befallt (hebr. tsavah) er, att älska Herren er Gud (Jahveh Elohim) och vandra på alla hans vägar och hålla (vakta, skydda, bevara) hans budord (tydliga befallningar) och hålla (klänga, klistra sig) fast vid honom och tjäna honom med hela ert hjärta och med hela er själ (person)." [5 Mos 6:5]

10 Med hela mitt hjärta har jag frågat efter (sökt, tagit min tillflykt till, närmat mig) dig,

låt mig inte göra fel mot dina budord (hebr. mitzvot).

30 Jag har valt sanningens väg,

dina domar (hebr. mishpat) har jag för ögonen.

[Falskhet (hebr. sheqer) och sanning (hebr. emet) är varandras motsatser, även rent bokstavligt vacklar lögnen medan sanningen står fast, se Ps 12.]

Guds nåd mot hela mänskligheten

17 Men Herrens (Jahvehs) nåd (omsorgsfulla kärlek) varar från evighet till evighet

över dem som fruktar (vördar) honom,

och hans rättfärdighet till sönernas söner (från generation till generation).

18 För sådana som håller hans förbund och till dem som kommer ihåg hans föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim)

och gör efter dem [lever sina liv som Gud vill].

4 Och fäder [föräldrar, pluralformen syftar ibland på båda föräldrarna, se Heb 11:23], reta inte upp (provocera inte) era barn [så att de rasar inombords], utan uppfostra dem i stället i Herrens disciplin (träning, tuktan) och förmaning (tillrättavisning) [så att de mognar och tränas att ta emot råd och vägledning.]

[Paulus uppmanar föräldrar att inte provocera fram känslor av agg eller vrede (gr. parorgizo) hos sina barn. En förälder ska inte hyckla, agera orimligt eller falskt. Allt sådant kan krossa barnets hjärta, se Kol 3:21.]

[Slaveriet var utbrett i Romarriket. Vid den tiden Paulus skriver sina brev var troligtvis hälften av befolkningen slavar. I församlingen fanns slavar och välbärgade familjer som hade slavar. Ett sådant exempel är Filemon i Kolossai. I Filemonbrevet, som skrevs och skickades samtidigt med detta brev, uppmanar Paulus honom att ta emot en förrymd slav som kommit till tro. Han är inte bara en slav, utan nu också en älskad broder, se Filemon 1:16. I Kolosserbrevet, som även det skrivs samtidigt som Efesierbrevet, skriver Paulus att i den nya skapelsen finns inte längre slav eller fri, se Kol 3:11. Vad innebar det uttalandet i en församling som växte och bestod av både slavar och fria? Även om tiderna har förändrats gäller principerna i detta stycke även arbetstagare och arbetsgivare i vårt västerländska samhälle.

Det är anmärkningsvärt att det inte finns något uttryckligt förbud mot slaveri i Bibeln. Paulus uppmanar slavar att bli fria på laglig väg om den möjligheten ges, se 1 Kor 7:21-24. Evangeliet omkullkastar inte sociala institutioner genom revolution, däremot har slaveriet avskaffats överallt där evangeliet har gått fram. Evangeliet förändrar människors hjärtan, vilket i sin tur förändrar samhället.]

8 Han har berättat för dig (förklarat; gjort känt) [speciellt sådant som varit oklart och dolt, se Heb 9:23; 10:1], du människa,

vad som är gott (behagligt, vackert, bättre, bäst; etiskt rätt).

Och vad begär Herren (Jahveh) av dig [efterfrågar och söker hos dig], annat än att [du ska/vill]

göra [det som är] rätt (fastställt, värdigt; förespråka rättvisa),

älska (önska; sträva efter) nåd (omsorgsfull och trofast kärlek; barmhärtighet – hebr. chesed)

och ödmjukt vandra [leva ditt liv] med din Gud (Elohim)?

[Här får profeten Mika svaret på de frågor han just ställt, se vers 6 och 7. Gud ser inte bara till yttre offer, utan till något som är långt viktigare, nämligen hjärtats inställning och ett liv som reflekterar hans kärlek. Det första är att göra det som är rätt och förespråka rättvisa domar, se Jak 1:27. Det andra är att älska Guds nåd. De hebreiska orden som används är ahava chesed. Ordet chesed används oftast om Guds omsorgsfulla och trofasta kärlek mot människan, se 2 Mos 34:7; Klag 3:22. Här handlar det om att se med Guds nåd på andra människor. Det tredje är att vara ödmjuk i sin vandring (hebr. tsana) inför Gud. Det hebreiska verbet används som ett adjektiv och förekommer bara här och i Ords 11:2 och handlar om att hålla en låg profil, dvs. att frivilligt inta en anspråkslös blygsamhet. Välsignelsen som följer då man handlar på denna insikt resulterar i att man vill leva sitt liv efter Guds vilja, söka hans närvaro och umgås med honom. Jesus utgår från detta sammanhang i Mika när han talar till fariséerna och de skriftlärda. Han ställer tre små "lätta" kryddor mot dessa tre långt "tyngre" delar av Moseböckernas undervisning och använder orden: rättvisa, barmhärtighet och trohet (tro), se Matt 23:23. Lukas sammanfattar med två ord: rättvisan och kärleken till Gud, se Luk 11:42.]

24 [Nu kommer en vers som bryter mönstret och står ut:]

Men låt det välla upp (bölja, rusa fram) som [källsprångets] vatten:

rätt (domslut)

och rättfärdighet –

som en ständig (alltid rinnande) ström (bäckravin, wadi) [ett evigt flöde som aldrig sinar].

[Versen har flera kiastiska element som lyfter fram ’rätt och rättfärdighet’ centralt. Rätten liknas vid det pålitliga källflödet som väller fram ur en klippa, och rättfärdigheten som det kraftigt forsande vattnet i en dal/ravin som inte sinar under den varma sommarperioden, utan ständigt flödar med friskt vatten. Den hebreiska konstruktionen, både i inledningen och i versens slut, indikerar ett ständigt, evigt flöde.]

Gå inte i par med de otroende

14 Gå inte som omaka par i ok

med dem som inte tror.

[Paulus syftar troligen på 5 Mos 22:10 som talar om att inte plöja med oxe och åsna tillsammans. Det är en av flera praktiska exempel som illustrerar israeliternas avstånd till andra folk och deras onda vanor. Bilden beskriver något som inte drar jämnt, en kristen ska inte gå in i en nära relation och samarbete med en otroende. Äktenskapet är ett sådant område där denna princip gäller, se även 1 Kor 7:10-16. Ett annat är kompanjonskap i affärsvärlden. Nu följer fem frågor som alla har det självklara svaret ingen/inget.]

Vad har rättfärdighet

med orättfärdighet att göra,

eller vad har ljus

gemensamt med mörker?