Liberdade

PRAKTISKA KONSEKVENSER (5:1-6:10)

Hur lever man det kristna livet i nåd?

1 Till [den] friheten befriade (frigjorde) den Smorde (Messias, Kristus) oss. Stå därför [fortsatt] fasta och låt inte ett nytt slavok läggas på er (låt er inte snärjas under ett slavok igen).

[Omskärelsen av judiska pojkar är ett tecken på Guds eviga förbund med Abraham, se 1 Mos 17:10-12. Redan på Moses tid gjorde Gud klart att det inte räckte med det fysiska tecknet – hjärtat behövde också omskäras, se 5 Mos 10:16; 30:6; Jer 4:4.]

PRAKTISKA KONSEKVENSER (5:1-6:10)

Hur lever man det kristna livet i nåd?

1 Till [den] friheten befriade (frigjorde) den Smorde (Messias, Kristus) oss. Stå därför [fortsatt] fasta och låt inte ett nytt slavok läggas på er (låt er inte snärjas under ett slavok igen).

[Omskärelsen av judiska pojkar är ett tecken på Guds eviga förbund med Abraham, se 1 Mos 17:10-12. Redan på Moses tid gjorde Gud klart att det inte räckte med det fysiska tecknet – hjärtat behövde också omskäras, se 5 Mos 10:16; 30:6; Jer 4:4.]

36 Om nu Sonen gör er fria, då är ni verkligen fria.

36 Om nu Sonen gör er fria, då är ni verkligen fria.

Förbli i mitt ord

31 Då sa Jesus till de judar [invånare i Judeen] som hade kommit till tro på honom [se vers 30]: "Om ni förblir i mitt ord (gr. logos) [om ni skulle stanna kvar i ordet, mitt ord, genom att aktivt leva efter det] är ni verkligen (sannerligen) mina lärjungar. 32 Då ska ni förstå [personligen lära känna] sanningen, och sanningen ska göra er fria (befria er)." [Jesus är vägen, sanningen och livet, se Joh 14:6.]

Förbli i mitt ord

31 Då sa Jesus till de judar [invånare i Judeen] som hade kommit till tro på honom [se vers 30]: "Om ni förblir i mitt ord (gr. logos) [om ni skulle stanna kvar i ordet, mitt ord, genom att aktivt leva efter det] är ni verkligen (sannerligen) mina lärjungar. 32 Då ska ni förstå [personligen lära känna] sanningen, och sanningen ska göra er fria (befria er)." [Jesus är vägen, sanningen och livet, se Joh 14:6.]

Befrielse från syndens slaveri

Anden ger kraft

1 Därför [tack vare vad Jesus gjort, se Rom 7:4, 25] finns det nu ingen fördömelse (fällande dom) för dem som är i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus [för dem som inte vandrar efter köttet, utan efter Anden, se vers 4].

2 För livets Andes lag har i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag.

Befrielse från syndens slaveri

Anden ger kraft

1 Därför [tack vare vad Jesus gjort, se Rom 7:4, 25] finns det nu ingen fördömelse (fällande dom) för dem som är i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus [för dem som inte vandrar efter köttet, utan efter Anden, se vers 4].

2 För livets Andes lag har i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag.

3 Det som var omöjligt för lagen [Torah],

eftersom den var svag genom köttet [den fallna mänskliga naturen]

– det gjorde Gud, då han sände sin egen Son [till världen som syndoffer],

till det yttre lik en syndig människa (ordagrant: i syndigt kötts likhet/gestalt) och när det gäller synd:

fördömde synden i köttet [dömde och verkställde domen mot synden i Jesu kropp].

4 Så skulle lagens rättfärdighetskrav [om ett rättfärdigt handlande i enlighet med budordens rättesnöre – som, då det står i singular, betonar helheten i undervisningen, se Rom 13:9] helt och fullt uppfyllas i oss

som inte vandrar (vandrar omkring) [lever] efter köttet [vår fallna natur], utan efter Anden.

[Den arameiska texten (Peshitta) och en del grekiska manuskript har även frasen "de som inte vandrar efter köttet" i avslutningen av vers 1. Ytterligare några manuskript har också den avslutande frasen "utan efter Anden". Utifrån det kiastiska mönstret så blir betydelsen dock densamma oavsett läsart.]

20 Skapelsen (naturen) blev ju lagd under förgängelsen [utsattes för ett tillstånd av tomhet – utan mål och mening], inte frivilligt utan genom honom som lade den därunder [Gud tillät det ske] i hopp [i förväntan och tillförsikt] om 21 att även skapelsen ska befrias från förfallets (fördärvets, förgängelsens) slaveri och nå fram till Guds barns härliga frihet (den frihet som tillhör Guds barns härlighet).

22 Men nu när ni är befriade från synden och slavar hos Gud, får ni helgelse (processen av allt större helighet) som frukt och till slut evigt liv.

22 Men nu när ni är befriade från synden och slavar hos Gud, får ni helgelse (processen av allt större helighet) som frukt och till slut evigt liv.

Ett exempel – slav under synd eller slav till rättfärdighet?

15 Hur är det då? Ska vi synda lite nu och då [verbet indikerar inte ett vanemässigt beteende utan enstaka tillfällen], eftersom vi inte står under lagen [lagiskhet] utan under nåden?

Absolut inte!

RÄTTFÄRDIGHET GENOM TRO (3:21-5:21)

21 Men nu har, oberoende av lagen, Guds rättfärdighet uppenbarats (blivit synlig), den som Undervisningen [Moseböckerna, Torah – gr. nomos] och profeterna vittnar om, 22 nämligen en rättfärdighet från Gud [som kommer] genom Jesu den Smordes (Messias, Kristi) trofasthet (genom tro/förtröstan på Jesus den Smorde), för alla dem som tror [Heb 12:2]. Det är ingen skillnad [mellan jude och hedning]. 23 Alla har ju syndat (missat målet) och saknar (går miste om) härligheten från Gud (Guds härlighet) [1 Kung 8:46; Pred 7:20; Jes 64:6], 24 och [alla som tror, se vers 22] blir [nu] rättfärdiggjorda (förklaras rättfärdiga) av hans nåd (välvilja, godhet, favör), [helt] fritt (utan att ha förtjänat det), genom den återlösning (befrielse, förlossning, räddning, återupprättelse) som finns i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus. [Han har friköpt dem genom att helt och fullt lösa dem från deras skuld.]

[Det grekiska ordet för att synda, hamartano, härstammar troligen från a-meros (ingen del) och innebär "att vara utan del i" eller "att missa målet". I antiken användes det för att beskriva när en bågskytt missade att träffa sitt mål. Konsekvensen blev då att man inte heller kunde ta del av segerpriset. Ord som därför mycket väl beskriver synd är missgärning och misstag.]

17 Och Herren är Anden, och där Herrens Ande är [närvarande], där är frihet.

17 Och Herren är Anden, och där Herrens Ande är [närvarande], där är frihet.

12 I honom [Jesus] och genom tron på honom (genom hans trofasthet) har (äger) vi frimodighet och [fritt] tillträde [att med oreserverad frihet och utan fruktan närma oss Gud] i tillförsikt – genom tron på honom (genom hans trofasthet).

18 "Herrens Ande är över mig, för han har smort mig

att predika (proklamera) det glada budskapet (evangeliet) för de fattiga.

[Ordet evangelium betyder ’glädjebud’ eller ’segerbudskap’. Ordet användes i den romerska världen om det glada budskapet kurirerna från fronten kom och läste upp i Rom efter stora segrar. Vissa manuskript har även med frasen "förbinda dem som har ett förkrossat hjärta".]

Han har sänt mig på ett uppdrag att proklamera (ropa ut) frihet

för de fångna (tillfångatagna och bortförda) och syn till de blinda.

Att befria (sända ut i frihet – gr. apostello)

dem som är förtryckta (ordagrant: ’slagna i spillror’, de som är under bördor, lever i misär).

18 "Herrens Ande är över mig, för han har smort mig

att predika (proklamera) det glada budskapet (evangeliet) för de fattiga.

[Ordet evangelium betyder ’glädjebud’ eller ’segerbudskap’. Ordet användes i den romerska världen om det glada budskapet kurirerna från fronten kom och läste upp i Rom efter stora segrar. Vissa manuskript har även med frasen "förbinda dem som har ett förkrossat hjärta".]

Han har sänt mig på ett uppdrag att proklamera (ropa ut) frihet

för de fångna (tillfångatagna och bortförda) och syn till de blinda.

Att befria (sända ut i frihet – gr. apostello)

dem som är förtryckta (ordagrant: ’slagna i spillror’, de som är under bördor, lever i misär).

Goda nyheter – Herrens jubelår

1 Herrarnas Herres (Adonai Jahvehs) Ande är över mig,

för Herren (Jahveh) har smort (utvalt) mig

att uppmuntra (förkunna glada nyheter för) de fattiga (ödmjuka).

Han har sänt mig att hjälpa (läka, binda upp såren på) dem som har brustna hjärtan,

proklamera (utropa) befrielse för de fångna,

och frihet (öppnade fängelsedörrar) för de bundna,

Anden – inte köttet!

13 För ni är kallade till (ni kallades ju på grund av) frihet, syskon (bröder och systrar i tron), men inte till den frihet som ger köttet något tillfälle [som leder till en startpunkt för den gamla mänskliga naturen], utan tjäna i stället [ständigt] varandra genom [den osjälviskt utgivande] kärleken.

Anden – inte köttet!

13 För ni är kallade till (ni kallades ju på grund av) frihet, syskon (bröder och systrar i tron), men inte till den frihet som ger köttet något tillfälle [som leder till en startpunkt för den gamla mänskliga naturen], utan tjäna i stället [ständigt] varandra genom [den osjälviskt utgivande] kärleken.

16 Ni är fria, men använd inte friheten som täckmantel för det onda utan för att tjäna (vara en slav till) Gud.

[När Petrus skriver detta var närmare hälften av det romerska rikets befolkning slavar. Bland de kristna kan procentsatsen ha varit ännu högre. Friheten här syftar inte på en politisk frihet, utan på en andlig frihet. Den troende är fri från syndens makt, skuld och skam. Ordet "tjäna" är samma ord som för slav. Sann kristen frihet fås bara genom att bli Jesu slav, se Rom 6:15-23; Matt 11:29-30.]

16 Ni är fria, men använd inte friheten som täckmantel för det onda utan för att tjäna (vara en slav till) Gud.

[När Petrus skriver detta var närmare hälften av det romerska rikets befolkning slavar. Bland de kristna kan procentsatsen ha varit ännu högre. Friheten här syftar inte på en politisk frihet, utan på en andlig frihet. Den troende är fri från syndens makt, skuld och skam. Ordet "tjäna" är samma ord som för slav. Sann kristen frihet fås bara genom att bli Jesu slav, se Rom 6:15-23; Matt 11:29-30.]

12 [Ni säger:] "Allt är tillåtet för mig",

men allt bygger inte upp (gör nytta, jämfört med andra saker).

[Ni säger:] "Allt är tillåtet",

men jag tänker inte låta någonting få kontroll över (förslava) mig.

[Korintierna argumenterade för att mat och sexualitet var jämförbara. Jag känner mig hungrig – och äter. Jag känner sexuell lust – och ger mig hän med prostituerade. Grekernas andlighet, och då särskilt gnosticismen, präglades av ett tänkesätt där det fysiska och andliga var åtskilda. Det spelade inte någon roll vad man gjorde med kroppen, anden var högre.]

25 Men den som ständigt fäster sin blick på (stannar upp och böjer sig ner för att undersöka) frihetens fullkomliga undervisning [lära, lag – gr. nomos, se Matt 5:17], som inte är en glömsk hörare utan en aktiv görare [som lyder Guds ord], han blir salig (lycklig) i det han gör [får uppleva Guds glädje och välsignelse i sitt liv].

25 Men den som ständigt fäster sin blick på (stannar upp och böjer sig ner för att undersöka) frihetens fullkomliga undervisning [lära, lag – gr. nomos, se Matt 5:17], som inte är en glömsk hörare utan en aktiv görare [som lyder Guds ord], han blir salig (lycklig) i det han gör [får uppleva Guds glädje och välsignelse i sitt liv].

45 Och jag ska vandra i lätthet (utan verkliga bekymmer),

för jag har frågat efter (sökt, tagit min tillflykt till) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).

45 Och jag ska vandra i lätthet (utan verkliga bekymmer),

för jag har frågat efter (sökt, tagit min tillflykt till) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).

ק – qof

19 Herren (Jahveh) är nära dem som har ett förkrossat (brustet) hjärta,

han frälser (befriar) dem som har en bedrövad [fullständigt krossad och söndersmulad] ande.

[Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. Ordet för "nära" börjar på denna bokstav, vilket betonar att Herren är nära den som har ett förkrossat hjärta. Det hebreiska ordet för "förkrossat" kommer från verbet shavar (att brista/bryta sönder). Verbformen piel intensifierar och beskriver något som är krossat och slaget i bitar. I nästa strof används daka som i Ps 90:3 beskrivs som "stoft". Två väldigt grafiska framställningar av några som är helt beroende av Gud Ps 51:19; Jes 57:15; 61:1.]

Guds omsorg om de rättfärdiga

10 Ni som älskar Herren (Jahveh),

hata det onda!

Han bevarar sina heligas liv (deras själar).

Han räddar (rycker bort) dem ut ur den ondes hand.

9 Hjälp oss, vår frälsnings Gud (Elohim),

för ditt namns ära,

rädda (ryck bort; lyft upp) oss och sona våra synder

för ditt namns skull.

6 En fader för de faderlösa

och en änkornas försvarare (försvarsadvokat, domare)

är Gud (Elohim) i sin heliga boning.

[Han tar sig an de utsatta, för deras talan och dömer rättvist, se Jak 1:27; 4:11-12; 1 Tim 5:5.]

38 [Avslutande uppmaning att ta emot löftet:]

Därför ska ni veta, män och bröder, att det är genom denne man [den uppståndne Jesus] som syndernas förlåtelse förkunnas för er. 39 Var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Moses lag [undervisningen i de fem Moseböckerna].

38 [Avslutande uppmaning att ta emot löftet:]

Därför ska ni veta, män och bröder, att det är genom denne man [den uppståndne Jesus] som syndernas förlåtelse förkunnas för er. 39 Var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Moses lag [undervisningen i de fem Moseböckerna].

Försonade med Gud

21 Ni var en gång [i ert ofrälsta tillstånd] främlingar och fientliga i sinnet [mot Gud i ert sätt att tänka] vilket fick sitt uttryck i era onda gärningar.

Förbli i mig så bär ni frukt

1 "Jag är den sanna (äkta, genuina) vinstocken [stammen med dess sav]

och min Fader är vinodlaren (vingårdsarbetaren, jordbrukaren).

2 Varje gren i mig som inte bär frukt,

tar han bort (lyfter han upp – gr. airo)

och varje gren som [kontinuerligt] bär frukt

rensar (tuktar, ansar) han,

så att den kan bära mer (bättre, rikare) frukt.

[Det grekiska ordet airo kan betyda att ta bort, ta upp, resa upp eller lyfta upp. I Joh 20:1 används det om stenen som var borttagen, medan det i Joh 5:8 översätts att lyfta upp om den lames bädd. Det är sammanhanget som avgör. Här kan det antingen betyda att grenen som inte bär frukt tas bort, eller att den lyfts upp från marken och stöttas så att den får en ny chans att bära frukt.]

3 Ni [de elva lärjungarna] är redan ansade (beskurna, fostrade, renade) genom det ord (gr. logos) som jag har talat till er [den undervisning som jag gett er]. 4 Förbli (var kvar) [lev] i mig, så förblir jag [också] i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte förblir (skulle vara kvar) i vinstocken, så kan inte heller ni [bära frukt] om ni inte förblir [skulle vara kvar och kontinuerligt leva] i mig.

5 Jag är vinstocken [se vers 1], ni är grenarna.

Den som förblir (är kvar) [ständigt lever] i mig – och den som jag [också] förblir i – bär rikligt med frukt, för utan (vid sidan av; separerade från) mig kan ni inte göra någonting.

6 Om någon inte förblir (skulle vara kvar) [kontinuerligt vill leva] i mig kastas han bort (ut) som en [avbruten] gren och förtorkar, och de samlar ihop dem och kastar dem [sådana grenar samlar man ihop och kastar] i (in i) elden, och den [just denna individuella gren – liksom de övriga förvissnade grenarna] bränns upp.

7 Om ni förblir (skulle vara kvar) [vill leva] i mig, och mina ord (gr. rhemata) förblir (skulle vara kvar) i er, så fråga om (be om; begär, önska) vad ni vill, så ska det ske er [och ni ska få det]. [När Jesus talar om "mina ord" används rhema i plural till skillnad mot vers 3 där det står logos i singular.] 8 Min Fader förhärligas (blir upphöjd, prisad) när ni bär rikligt med frukt och [på det sättet visar att ni] blir mina lärjungar.