Língua

21  Död och liv har tungan i sitt våld,  de som gärna bruka henne få äta hennes frukt.

2 I många stycken fela vi ju alla; om någon icke felar i sitt tal, så är denne en fullkomlig man, som förmår tygla hela sin kropp.

3 När vi lägga betsel i hästarnas mun, för att de skola lyda oss, då kunna vi därmed styra också hela deras övriga kropp. 4 Ja, till och med skeppen, som äro så stora, och som drivas av starka vindar, styras av ett helt litet roder åt det håll dit styrmannen vill. 5 Så är ock tungan en liten lem och kan likväl berömma sig av stora ting. Betänken huru en liten eld kan antända en stor skog.Ps. 12:4 f. 140:2 f. Ords. 12:18. 15:2. 6 Också tungan är en eld; såsom en värld av orättfärdighet framstår den bland våra lemmar, tungan som befläckar hela kroppen och sätter »tillvarons hjul» i brand, likasom den själv är antänd av Gehenna.Matt. 15:11, 18 f.

7 Ty väl är det så, att alla varelsers natur, både fyrfotadjurs och fåglars och kräldjurs och vattendjurs, låter tämja sig, och verkligen har blivit tamd, genom människors natur. 8 Men tungan kan ingen människa tämja; ett oroligt och ont ting är den, och full av dödande gift.

9 Med den välsigna vi Herren och Fadern, och med den förbanna vi människorna, som äro skapade till att vara Gud lika. 10 Ja, från en och samma mun utgå välsignelse och förbannelse. Så bör det icke vara, mina bröder. 11 Icke giver väl en källa från en och samma åder både sött och bittert vatten? 12 Mina bröder, icke kan väl ett fikonträd bära oliver eller ett vinträd fikon? Lika litet kan en salt källa giva sött vatten.Matt. 7:16.

15  Genom tålamod varder en furste bevekt,  och en mjuk tunga krossar ben.

18  Mången talar i obetänksamhet ord som stinga likasom svärd,  men de visas tunga är en läkedom.

19  Sannfärdiga läppar bestå evinnerligen,  men en lögnaktig tunga allenast ett ögonblick.

19  Där många ord äro bliver överträdelse icke borta;  men den som styr sina läppar, han är förståndig.

28  Om den oförnuftige tege, så aktades också han för vis;  den som tillsluter sina läppar är förståndig.

26 Om någon menar sig tjäna Gud och icke tyglar sin tunga, utan bedrager sitt hjärta, så är hans gudstjänst intet värd.Ps. 39:2. 1 Petr. 3:10.

1

Bön i svår nöd. Livets fåfänglighet.

För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.

12  Kommen, barn, hören mig;  jag skall lära eder HERRENS fruktan. 13  Är du en man som älskar livet  och önskar att se goda dagar?

30  Den rättfärdiges mun talar visdom,  och hans tunga säger vad rätt är. 31  Hans Guds lag är i hans hjärta;  hans steg vackla icke.

28  Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet      och hela dagen ditt lov.

4  Ty förrän ett ord är på min tunga,  se, så känner du, HERRE, det till fullo.

2  HERRE, rädda min själ      från lögnaktiga läppar,      från en falsk tunga.

3  De tala lögn,      den ene med den andre;  med hala läppar tala de,      och med dubbelt hjärta. 4  HERREN utrote      alla hala läppar,  den tunga som talar stora ord,

9  Jag skulle skynda att söka mig en tillflykt      undan stormvind och oväder.

9 Därför har ock Gud upphöjt honom över allting och givit honom det namn som är över alla namn 10 för att i Jesu namn alla knän skola böja sig, deras som äro i himmelen, och deras som äro på jorden, och deras som äro under jorden, 11 och för att alla tungor skola bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herre.

1

Kärlekens lov.

Om jag talade både människors och änglars tungomål, men icke hade kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal.

36 Men jag säger eder, att för vart fåfängligt ord som människorna tala skola de göra räkenskap på domens dag. 37 Ty efter dina ord skall du dömas rättfärdig, och efter dina ord skall du dömas skyldig.»

5 Då steg HERREN ned för att se staden och tornet som människobarnen byggde. 6 Och HERREN sade: »Se, de äro ett enda folk och hava alla enahanda tungomål, och detta är deras första tilltag; härefter skall intet bliva dem omöjligt, vad de än besluta att göra. 7 Välan, låt oss stiga dit ned och förbistra deras tungomål, så att den ene icke förstår den andres tungomål.» 8 Och så spridde HERREN dem därifrån ut över hela jorden, så att de måste upphöra att bygga på staden. 9 Därav fick den namnet Babel, eftersom HERREN där förbistrade* hela jordens tungomål; därifrån spridde ock HERREN ut dem över hela jorden.