Livro da vida

20 Men [även om det är stort och fantastiskt], gläd er inte över att andarna lyder er, utan [gläd er i stället desto mer] över att era namn är skrivna (upptecknade, ingraverade) i himlen."

3 Ja, även dig, genuine kompanjon (genuint "sammanokade" – gr. gnesie syzyge) [min äkta, verklige och rättmätige samarbetspartner], ber jag [om en tjänst]:

Hjälp ("ta tag gemensamt med" – gr. syllambano) dessa kvinnor [systrar i Herren]

som har kämpat med mig (som tillsammans med mig har brottats) [som atleter] i evangeliets tjänst,

och så även med Klemens (Clemens) [betyder: "mild, nådefull"]

och resten av mina medarbetare

som har sina namn (vars namn är) i livets bok (i en "bok av liv" – gr. biblio zoes) [Upp 20:12].

[Grekiskans syzygus (som avser någon som delar bördan under ett ok) kan vara ett namn på en man i församlingen, eller möjligen Epafroditus, troligt är dock att Paulus här riktar sig till en viss person som hör brevet läsas upp. Kanske Timoteus, Silas eller någon annan ledare, se Apg 15:40; 16:19. Klemens, som här nämns först av medarbetarna ("de samarbetade" – gr. synergos) var ett vanligt namn. Ibland har den som Paulus här nämner antagits vara den tredje biskopen i Rom som skrev Första Klemensbrevet till församlingen i Korint omkring 95 e.Kr.]

8 Alla jordens invånare kommer att tillbe det, alla som inte sedan världens nedkastande [gr. apo kosmos katabole – dvs. från syndafallet då Guds ordnade världssystem raserades] har sitt namn skrivet i livets bok hos Lammet som är slaktat.

[I slutet av vart och ett av de sju breven hade den uppståndne Jesus varnat församlingen, se Upp 2:7, 11, 17, 29; 3:6, 13, 22. Nu kommer en sista varning, den liknar Jer 15:2 och visar på att det är ofrånkomligt att detta monstervälde kommer att orsaka lidande.]

Ängeln förklarar synen

Vilddjuret

8 Vilddjuret som du såg, det var och är inte mer [en imitation av Lammets titel, se Upp 1:18; 2:18, och Guds titel, se Upp 1:4, 8; 4:8], men det ska komma upp ur avgrunden och gå mot fördärvet.

De av jordens invånare som inte har sina namn skrivna i livets bok sedan världens nedkastande [Upp 13:8] ska förundras när de ser vilddjuret, eftersom det var och inte är men ska komma.

Den stora vita tronen

11 Sedan såg jag (och jag såg) en stor vit tron och honom som satt på den, och jorden och himlen (skyn) flydde inför honom, och det fanns inte längre någon plats för dem.

[Det grekiska ordet ouranos översätts till både himmel och sky, sammanhanget avgör betydelsen. Här kan det antingen betyda jorden och dess sky eller hela himlen och universum. Nu bereds plats för "en ny himmel och en ny jord", se Upp 21:1.]

12 Sedan såg jag (och jag såg) de döda, både stora och små [gamla och unga, rika och fattiga – alla människor], stå inför tronen. Sedan öppnades böcker, och en annan bok (skriftrulle) öppnades – livets bok. [I brevet till Sardes ges löftet om att ha sitt namn i denna bok, se Upp 3:5. Daniel nämner den också, se Dan 12:1-2.] De döda dömdes (separerades, åtskildes) efter vad som stod i böckerna, efter sina gärningar [Matt 25:31-32]. 13 Havet gav tillbaka de döda som fanns i det, och döden och Hades (dödsriket) gav tillbaka de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. 14 Döden och Hades (dödsriket) kastades i eldsjön. Eldsjön är den andra döden. 15 Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i den brinnande sjön.

27 Aldrig ska något orent komma in i den, och inte heller den som ägnar sig åt skändlighet och lögn, utan bara de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet.

Den sista tiden

1 På den tiden ska [ängeln] Mikael stå upp (träda fram), den store [himmelska] fursten som står som försvarare för dina landsmän [det judiska folket]. Det kommer en tid av nöd (svårigheter) [här på jorden], som inte har haft sin like ända från den dag då folken blev till och fram till den tiden. Men på den tiden ska ditt folk bli frälst, alla som är skrivna i boken [Livets bok, 2 Mos 32:32; Upp 3:5]. 2 Många som har somnat in i mullen [är döda och begravda] ska väckas upp [uppstå, få liv igen]: en del till evigt liv, andra till skam [plural] och evig fasa (avsky).

[En dag kommer alla människor att uppstå och få möta Gud, se Job 19:26; Ps 17:15; Jes 26:19.]

5 Alltså ska den som segrar [vinner över synden] kläs i vita kläder. Och jag ska inte stryka hans namn ur livets bok. Jag ska kännas vid hans namn inför min Fader och inför hans änglar.

[Böcker och livets bok öppnas då alla som dött ska dömas inför den stora vita tronen, se Upp 20:12. Talet om vita kläder hade stor relevans i vävarstaden Sardes, känd för sitt svarta ylletyg. Att ha sitt namn i livets bok är en biblisk bild på frälsningen och evigt liv, se 2 Mos 32:32. Men även för de icke-judiska kristna i Sardes var det en talande bild. Städer i den grekiska världen hade ett register över sina medborgare. Kriminella ströks från denna lista och förlorade sitt medborgarskap. Den som lämnat sitt liv till Jesus, som tog all synd på sig, kan vara säker på sin frälsning.]

16 såg dina ögon min oformade kropp (ihoprullad, hopvikt) [inte ännu utvecklad, dvs. när jag bara var ett embryo].

Alla mina dagar var uppskrivna i din bok [livets bok, se Ps 69:29]

innan de tog form, innan någon av dem hade kommit.

8 Ska de få fly trots sådana synder?

Kasta ut dem i din brinnande vrede, Gud (Elohim)!

26 Låt deras läger bli öde,

låt ingen få bo i deras tält.

[Nu ges orsaken till varför psalmisten ber som han ber. Här finns likheter med Job och den lidande tjänaren i Jes 53:3-5.]

27 Eftersom de förföljer honom som du har slagit (disciplinerat)

och räknar [återberättar, sprider rykten om] din slagnes lidande.

28 Ge dem (addera) överträdelse till deras överträdelser

och låt dem inte komma in i din rättfärdighet.

En kommande domens dag

16 Men de som fruktar (vördar) Herren (Jahveh) har talat med varandra och Herren (Jahveh) har lagt märke till dem och lyssnat. Och en minnesbok (bokrulle till hågkomst) blev skriven inför honom, för dem som vördar Herren (Jahveh) och dem som tänkte på, kom ihåg, hans namn.

[Hebr. sefer zikaron minnesbok används bara här i hela Bibeln, men tanken att Gud har en bok där händelser skrivs ner finns på andra ställen, se 2 Mos 32:32-34; Ps 139:16; Jes 4:3; 65:6; Hes 13:9. Det var vanligt att kungar förde bok över viktiga händelser, se Est 2:23.]

32 Om du skulle förlåta deras synd ... men om du inte gör det, utplåna mig från boken du skriver i."

[Första delen av meningen är inte fullständig, den avslutas inte. Det är en "aposiopesis", som förstärker att det blir en känsloladdad tystnad. Det verkar som om Mose börjar fundera på vad människorna skulle kunna ge tillbaka till Gud om han förlåter deras synd? Eftersom det inte finns någonting vi kan göra för att förtjäna förlåtelse så fortsätter i stället Mose med det andra alternativet – utplåna mig från din bok.]

33 Herren (Jahveh) svarade Mose: "Den som har syndat mot mig ska jag utplåna ur min bok.